Öppna huvudmenyn

Medan man i övriga svenska län och/eller landsdelar ofta pratar om enhetliga dialekter i till exempel östgötska, dalmål osv. existerar knappast begreppen västerbottniska eller norrbottniska i folkmun. Detta eftersom länen (i norra Sverige refererar man oftast hellre till länen än till landskapen) i regel är så stora att väldiga skillnader finns mellan de olika dialekterna inom samma län. Istället används begreppet bondska, varpå man förtydligar med ortnamn för att visa vilket geografiskt område man syftar på, till exempel skelleftebondska. Bondska är dock en missvisande term eftersom det avser folkmål som talats av stora delar av befolkningen och inte enbart på landsbygden eller av bönder, något som man vänder sig emot inom akademin. Termen började användas under 1800-talet samtidigt som den allmänna folkskolan kom till regionen, innan dess användes förmodligen snävare benämningar som Burträskmål eller Pitemål. De olika dialekterna skiljer sig ju förvisso en del sinsemellan men termen västerbottniska är dock korrekt då man avser folkmålen som uppkommit väst om Bottenviken.

Botniamal är en annan term som börjat användas på senare tid som en neutral benämning för de olika målen. De har rikligt med diftonger, i många dialekter samma eller liknande de som användes i fornnordiskan och dialekterna har även bevarat dativ- och ackusativ. De delar till stor del även gemensamt ordförråd och att termen västerbottniska skulle vara problematisk råder delade meningar om, skillnaderna inom det nuvarande landskapet Västerbotten kan knappast anses vara större än de olika dialekterna av till exempel jämtska varför västerbottniska bör användas framför den missvisande termen bondska. Det finns således ingen anledning att använda termen bondska, syftar man på ett specifikt mål kan man använda till exempel Skelleftemål eller Skelletmal som det heter i folkmun.

Exempel på västerbottniska ord och uttryckRedigera

En lista över exempel på västerbottniska ord och uttryck.

Västerbottniska Svenska
thor åska
kjattögel uggla
ränn n bakk, rinn åka skidor utför backe
fera, fara, fåra åka, börja
(s)hläpp släppa, slippa
vôru en vara
einstöding enstöring
däm äller vara äldre personer
gropstyl fetstil
tjöj(v)es, tjaies, tjoies (vilja) kräkas
hwörk, hwårk orka, ork
häri, harj bromsa
mart, mått matta
ormögel, årmskröl ödla
snjällfatan som snabbt fattar
fjönt en fjant, att snärta till
(s)hlarvu trasig
byggj å, ta-på, böri, byri börja
bargar, barjar handlare
bråfitjen nyfiken
st(e)int, töus, gjänt, sturs flicka
schwalku sval
namm gripa
saklaus oskyldig
blistär vissla
että härstammad
rôuw, rau, reod roströd, blekröd
ar örn, annan, andra
(j)år, (j)ar år
gönkän, gökken, gonken, geoken handfull
(s)hlökkj släcka
môger, maur myra
hä ondt jär onda ting, trolldom
läss lasta
(å)otörd blånagel, blemma
stôdu kant
hwors, hwars var, vart
frauk modig
rauk rök, skylmått
strik, gwadd, pajk, pôyk, gôss pojke
stöling tonåring
sters kök
varl (vart, vorte) bli, må, bör
varl (varle, varle) garantera
lôis, laus lös, loss
olickli förskräcklig(t), himla
ferel spår, djävul
förel fjäril
veg, vaj väg
losteli rolig
r(å)oliheit lugn
blysch, blyskh blinka, plira
bjenn, bjärnn björn
gjeru girig; flitig, givande; i ssg äv. krävande
vötu vattnig
turlu tålig
sönkj sänka