Elias Wessén
Elias Gustaf Adolf Wessén, född 15 april 1889 i Linderås, Jönköpings län, död 30 januari 1981 i Stockholm, var en svensk språkvetare, professor och ledamot av Svenska Akademien 1947–1981, stol 16.
| Elias Wessén | |
 | |
| Född | 15 april 1889[1][2] Linderås församling[2] |
|---|---|
| Död | 30 januari 1981[1][2] (91 år) Västerleds församling, Sverige[2] |
| Medborgarskap | Svenskt[3] |
| Utbildad vid | Uppsala universitet  |
| Sysselsättning | Lingvist, runolog, filolog, universitetslärare, skribent |
| Befattning | Stol nummer 16 i Svenska Akademien (1947–1981)[4] |
| Arbetsgivare | Stockholms universitet |
| Redigera Wikidata | |
BiografiRedigera
Wessén växte upp i Högby utanför Mjölby i Östergötland dit familjen flyttade 1893 då fadern tillträdde tjänsten som kyrkoherde.[5] Efter läroverksstudier i Linköping tog Wessén mogenhetsexamen 1906 och fortsatte sina studier vid Uppsala universitet, där han bland annat läste historia, litteraturhistoria, nordiska språk, tyska, sanskrit, teoretisk filosofi och statskunskap.[6]
Wessén blev 1914 ordförande för Uppsala studentkår. Hans besök i Berlin 1915 väckte uppseende i pressen då han i en sympatiyttring gentemot Berlins studentkår kritiserade de franska bombningarna av Karlsruhe.[6]
Wessén disputerade år 1914 vid Uppsala universitet,[7] och var 1928–1957 professor i nordiska språk vid Stockholms högskola. Svenska språknämnden bildades på Wesséns initiativ 1944. År 1947 inträdde han i Svenska Akademien på stol nummer 16 efter Tor Andrae.
Hans etymologiska ordbok Våra ord, deras uttal och ursprung (1961) är en klassiker. Wessén utförde för övrigt betydande forskning i nordisk språkhistoria, ortnamnsforskning och runologi, och där bidrog han bland annat med verket Svensk språkhistoria på Almqvist & Wiksell/Gebers förlag 1965. En annan bok som utkommit i olika upplagor är Isländsk grammatik på Norstedts/Svenska bokförlaget i början av 1960-talet.
Elias Wessén ligger begravd på Högby kyrkogård. Hans arbetsbibliotek donerades efter hans död till Linköpings universitetsbibliotek och hans personarkiv till Linköpings stifts- och landsbibliotek.[8]
BibliografiRedigera
- "Elias Wesséns bibliografi" upprättad av Märta Wessén, tryckt i festskriften Elias Wessén 15 april 1954, sid 251–254. Libris 1468138
- Larsson, Hugo (1975). Elias Wesséns tryckta skrifter 1914-1975: bibliografi. Linköpings läroverkspojkars skriftserie, 0348-2898 ; 14. Linköping: Föreningen Linköpings läroverkspojkar. Libris länk
ReferenserRedigera
Tryckta källorRedigera
- Wessén, Elias G A i Vem är det 1977, sid 1079–1080
NoterRedigera
- ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, data.bnf.fr : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens, (Källa från Wikidata)
- ^ [a b c d] Sveriges dödbok, omnämnd som: 18890415-0375 Wessén, Elias Gustaf Adolf, läst: 4 juni 2018, (Källa från Wikidata)
- ^ Libris, 22 oktober 2012, läs online, läst: 24 augusti 2018, (Källa från Wikidata)
- ^ Svenska Akademin ledamotsregister: wessen-elias, läst: 16 juli 2020, (Källa från Wikidata)
- ^ Kjell Espmark, Elias Wessén: inträdestal i Svenska Akademien Stockholm 1981, s. 6
- ^ [a b] Allan Ranius, Nya strövtåg i Linköpings stiftsbibliotek Linköping, 1995, s. 246.
- ^ Zur Geschichte der germanischen n-Deklination Uppsala 1914
- ^ Allan Ranius, Nya strövtåg i Linköpings stiftsbibliotek Linköping, 1995, s. 244.