Elias Wessén
Elias Gustaf Adolf Wessén, född 15 april 1889 i Linderås, Jönköpings län, död 30 januari 1981 i Stockholm, var en svensk språkvetare, professor och ledamot av Svenska Akademien 1947–1981, stol 16.
| Elias Wessén | |
 | |
| Född | 15 april 1889[1][2][3] Linderås församling[2][3][4] |
|---|---|
| Död | 30 januari 1981[1][2] (91 år) Västerleds församling[2], Sverige |
| Medborgarskap | Sverige |
| Utbildad vid | Uppsala universitet  |
| Sysselsättning | Språkvetare, runolog, filolog, universitetslärare, författare |
| Befattning | |
| Stol nummer 16 i Svenska Akademien (1947–1981)[5] | |
| Arbetsgivare | Stockholms universitet |
| Föräldrar | Karl Gustaf Wessén[3][4] Lydia Dorotea Matilda Wessén[3][4] |
| Redigera Wikidata | |
BiografiRedigera
Wessén växte upp i Högby utanför Mjölby i Östergötland dit familjen flyttade 1893 då fadern tillträdde tjänsten som kyrkoherde.[6] Efter läroverksstudier i Linköping tog Wessén mogenhetsexamen 1906 och fortsatte sina studier vid Uppsala universitet, där han bland annat läste historia, litteraturhistoria, nordiska språk, tyska, sanskrit, teoretisk filosofi och statskunskap.[7]
Wessén blev 1914 ordförande för Uppsala studentkår. Hans besök i Berlin 1915 väckte uppseende i pressen då han i en sympatiyttring gentemot Berlins studentkår kritiserade de franska bombningarna av Karlsruhe.[7]
Wessén disputerade år 1914 vid Uppsala universitet,[8] och var 1928–1957 professor i nordiska språk vid Stockholms högskola. Svenska språknämnden bildades på Wesséns initiativ 1944. År 1947 inträdde han i Svenska Akademien på stol nummer 16 efter Tor Andrae.
Hans etymologiska ordbok Våra ord, deras uttal och ursprung (1961) är en klassiker. Wessén utförde för övrigt betydande forskning i nordisk språkhistoria, ortnamnsforskning och runologi, och där bidrog han bland annat med verket Svensk språkhistoria på Almqvist & Wiksell/Gebers förlag 1965. En annan bok som utkommit i olika upplagor är Isländsk grammatik på Norstedts/Svenska bokförlaget i början av 1960-talet.
Elias Wessén ligger begravd på Högby kyrkogård. Hans arbetsbibliotek donerades efter hans död till Linköpings universitetsbibliotek[9] och hans personarkiv till Linköpings stifts- och landsbibliotek.[10]
BibliografiRedigera
- "Elias Wesséns bibliografi" upprättad av Märta Wessén, tryckt i festskriften Elias Wessén 15 april 1954, sid 251–254. Libris 1468138
- Larsson, Hugo (1975). Elias Wesséns tryckta skrifter 1914-1975: bibliografi. Linköpings läroverkspojkars skriftserie, 0348-2898 ; 14. Linköping: Föreningen Linköpings läroverkspojkar. Libris 1248108
ReferenserRedigera
Tryckta källorRedigera
- Wessén, Elias G A i Vem är det 1977, sid 1079–1080
NoterRedigera
- ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d] Sveriges dödbok, omnämnd som: 18890415-0375 Wessén, Elias Gustaf Adolf, läst: 4 juni 2018.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d] Linderås kyrkoarkiv, Födelse- och dopböcker, SE/VALA/00221/C/8 (1881-1892), bildid: A0008968_00076, födelse- och dopbok, läs onlineläs online, läst: 6 februari 2021.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c] Folkräkningar (Sveriges befolkning) 1910, Riksarkivet, omnämnd som: Wessén, Elias Gustaf Adolf, f. 1889 i Linderås Jönköpings län, Fil. kand., läs onlineläs online, läst: 6 februari 2021.[källa från Wikidata]
- ^ Svenska Akademin ledamotsregister: wessen-elias, läst: 16 juli 2020.[källa från Wikidata]
- ^ Kjell Espmark, Elias Wessén: inträdestal i Svenska Akademien Stockholm 1981, s. 6
- ^ [a b] Allan Ranius, Nya strövtåg i Linköpings stiftsbibliotek Linköping, 1995, s. 246; , förkortad version i Personhistorisk tidskrift 93 (1997), s.142–151,
- ^ Zur Geschichte der germanischen n-Deklination Uppsala 1914
- ^ Igelström, Peter (2018). ”Wessénsamlingen [Elektronisk resurs”]. Ett bibliotek i takt med tiden 144-145. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:liu:diva-155124. Libris 3d1fhxck1g0236db
- ^ Allan Ranius, Nya strövtåg i Linköpings stiftsbibliotek Linköping, 1995, s. 244.