Öppna huvudmenyn
Uttal av Nagu

Nagu (finska Nauvo) är en kommundel i Pargas stad i landskapet Egentliga Finland.

Nagu
Nauvo (finska)
Före detta kommun
Nauvo.vaakuna.svg
Vapen
Land Finland Finland
Landskap Egentliga Finland
Län Åbo och Björneborgs län
Centralort Kyrkbacken
Area 1 698,44 km²
 - land 246,88 km²
Folkmängd 1 378 (7 januari 2019)
Befolkningstäthet 5,78 invånare/km²
GeoNames 645165
Upphörande Houtskär
Iniö
Korpo
Nagu
Pargas
Upphörd 2009
Ny kommun Väståboland
Nauvo.sijainti.suomi.2008.svg

Nagu var till 2009 en egen kommun. Nagu hade då cirka 1 450 invånare och en yta på 247,51 km². Nagu var en tvåspråkig kommun med svenska (71 %) som majoritetsspråk och finska (27 %) som minoritetsspråk.

Nagu består av två huvudöar, Storlandet och Lillandet. Mellan dem ligger öarna Biskopsö och Ernholm. I tidningen Ilta-Sanomats undersökning om bästa platsen att bo i Finland (publicerad i januari 2019) placerade sig Lillandet på andra plats.[1] Naguarkipelagen består dessutom av omkring 3 000 mindre öar och holmar. Av invånarna bor allra största delen på huvudöarna eller på öar med broförbindelse till dessa. Till en del av de närmaste öarna finns landsvägsfärjor medan förbindelsebåtar trafikerar till bebodda öar längre bort. Kyrkbacken med Nagu kyrka från 1440-talet, grundskola och andra centrumfunktioner samt en av Skärgårdshavets största gästhamnar finns på östra Storlandet.

Vägen från fastlandet går över landsvägsfärja från Lillmälö i Pargas till Prostvik på Lillandet. Skärgårdsvägen fortsätter därifrån över Lillandet, Biskopsö och Ernholm till Kyrkbacken och vidare över Storlandet till Pärnäs med färja till Retais i Korpo. Bron över Norrströmmen mellan Biskopsö och Ernholm ersatte 1986 färjan vid Vikom och färjan till Biskopsö.

Bland öarna i skärgården söder om Nagus huvudöar kan nämnas Nötö, som i tiderna haft en befolkning på tvåhundra personer, och som med butik och kapell varit en lokal centralort, och Gullkrona, som blivit ett slags symbol för södra Skärgårdshavet. Många av de bebodda öarna har också traditionellt haft bara en eller några gårdar. Norr om Kyrkbacken finns Själö, med biologisk station och före detta hospital, till en början för spetälska, därefter för sinnessjuka. Byggnaderna är sedan 1970-talet i Åbo universitets bruk och används av Skärgårdshavets forskningsinstitut (Åbo universitets Matematisk- och naturvetenskapliga fakultet).

År 2009 slogs kommunerna Houtskär, Iniö, Korpo, Nagu och Pargas samman till den nya staden Väståboland, vars namn 2012 byttes till Pargas. Före kommunsammanslagningen var Nagus grannkommuner Dragsfjärd, Korpo, Pargas och Rimito.

Innehåll

HistoriaRedigera

Detta avsnitt är en sammanfattning av Nagus historia
 
Nagu kyrka sedd från öster.
 
Bilfärjan Fix2

Nagu sockenRedigera

Nagu är en gammal socken och församling som omnämns i historiska dokument så tidigt som år 1395. Nagu sockens namn stavades på 1300-talet Nave, Naw samt Nawe, medan man år 1540 skrev Naau, Naffu och Naw.[2] Nagu gråstenskyrka är byggd i början av 1400-talet och helgad åt S:t Olof. Nagu socken var först i den östra rikshalvan med att skaffa en egen orgel till församlingen. Nagupositivet, som denna första orgel kallas, är Finlands äldsta bevarade orgel och finns på Nationalmuseum i Helsingfors.[3] Nagu fortsatte att vara föregångare och fick år 1791 en ny orgel, byggd av den kände svenske orgelbyggaren Olof Schwan. Orgeln har genomgått renoveringar, men sett till andelen originaldelar som finns kvar och deras skick samt den bevarade klangen från 1700-talet kan orgeln beskrivas som Finlands äldsta kyrkorgel som ännu är i bruk.[4]

Båtsmän och dragonerRedigera

Tillsammans med resten av Åland och Åboland stod Nagu för en stor del av båtsmännen i Svenska örlogsflottan. Under 1700-talet var antalet båtsmän i Nagu för det mesta 17 och deras uppehälle sköttes av Nagubönderna som var sammanslagna i rotar kring varje båtsman. I Nagu fanns även så många större och mer förmögna gårdar att dessa å sin sida utsågs till rusthåll som skulle ställa ryttare, dragoner, till arméns förfogande. Både Prostvik och Högsar gård hade två dragoner var.[5]

SeglationRedigera

Seglationen har alltid varit viktig i Nagu som tidigt blev en av de största leverantörerna av fisk till Stockholm. Utvecklingen ledde till att Nagu under 1800-talet blev den största seglationssocknen i området om man ser till antalet fartyg och deras storlek.[6] Under bygdeseglationens glansdagar byggdes nya segelfartyg årligen. Hela bygden med allt från ståndspersoner till torpare var involverade i seglationen och ägde andelar i fartygen, som de byggde och utrustade tillsammans. Nagufartygen seglade mest på engelska hamnar, men även ända till Sydamerika.[7]

Vid sekelskiftet 1800–1900 fick så småningom segelfartygen konkurrens av ångfartygen och regelrätta skärgårdsförbindelser upprättades mellan fastlandet och Nagu. Ångfartyget S/S Östern trafikerade sedan mellan Åbo och skärgården fram till 1960-talet (först som ångfartyg och sedan utrustad med dieselmotor). Motoriserade fartyg gick inte att bygga i byarna och bygdeseglationen fasades så småningom ut.

Inbördeskriget 1918Redigera

Det finska inbördeskriget 1918 satte spår även i Nagus historia. Den mest kända händelsen under striderna i Nagu 1918 var slaget vid Mielis på norra Storlandet.[8] På kyrkogården i vid Nagu kyrka finns minnesmärken både över stupade tyska soldater och stupade röda soldater under striderna i Nagu 1918.[9]Ängsö söder om Storlandet fanns efter inbördeskriget ett fångläger för röda fångar. En minnessten finns på platsen. På ön Pensar syd-ost om Lillandet finns de vitas, Skärgårdens skyddskårs minnesmärke.

SkärgårdsvägenRedigera

Den första bilfärjan mellan Pargas och Nagu hette Fix och började trafikera rutten år 1950.[10] Senare under 1950-talet byggdes Skärgårdsvägen ut. På Kyrkbacken i Nagu ser man ännu i dag tydligt spåren av den förändring som landsvägen medförde; Äldre hus ligger i anslutning till hamnen och den gamla ångbåtsbryggan, medan nyare byggnader från 1950- och 1960-talen har byggts "på åkern" söder om kyrkan och Nagus ursprungliga centrum – på båda sidor om Skärgårdsvägen.

Rederier och båtbyggareRedigera

Bygdeseglationen efterföljdes av rederier som Rederi Ab Engship, Paulins rederiaktiebolag och Delfin Cruises. Även själva fartygsbyggandet, som var en viktig del av samhället under 1800-talet, fick på 1900-talet sin fortsättning i form av småbåtstillverkning.

Engships historia fick sin början redan i mitten av 1800-talet då Johan August Engblom började idka fraktfart med sin storbåt. Fraktandet kom att gå vidare i släkten. År 1965 köpte Georg Johannes Engblom landsvägsfärjan Fix som byggdes om till lastfartyget Hulda på 130 ton. År 1973 ombildades rederiet till Rederi Ab Engship och ägdes av Georg Engbloms söner Kurt och Kaj Engblom.[11] Som mest hade rederiet 16 fraktfartyg och 430 anställda. Huvudkontoret fanns i Åbo men rederiets hemort och fartygens hemmahamn var Nagu. År 2006 sålde familjen Engblom alla rederiets aktier till rederiet Bore.

Paulins Rederiaktiebolag Nagu var ett rederi som fick sin början år 1906 i Viborg, där Johan Werner Paulin från Nagu etablerade sig i stuveribranschen. Rederiet var som störst 1967 och hade då ett tonnage på knappt 90 000 ton. År 1970 såldes rederiets sista fartyg, Stormqueen, och rederiverksamheten avvecklades.[12]

År 1966 grundade Harry Ölander plastbåtsföretaget NaBoats som år 1968 byggde den första Flipper-motorbåten. NaBoats (senare Oy Flipper Boats Ab) var på 1970-talet med sina 65 anställda den största arbetsgivaren i Nagu och kom att bli nordens största motorbåtstillverkare samt marknadsledare i Finland och Sverige. Förutom till Sverige exporterade man båtar till de övriga skandinaviska länderna, till England, USA, Frankrike, Belgien och Grönland.[13]

Delfin Cruises var ett litet rederi med Nagu som hemort som grundades i slutet av 1980-talet. Rederiet lät bygga två kryssningsfartyg, M/S Delfin Clipper och M/S Delfin Caravelle, men avslutade sin verksamhet efter endast några år.[14]

Nagu – kommundel i Pargas stadRedigera

År 2009 sammanslogs Nagu med grannkommunerna Korpo, Houtskär, Iniö och Pargas till Väståboland som 2012 efter en folkomröstning bytte namn till Pargas. I folkomröstningen röstade en överväldigande majoritet av Nagus befolkning för att bibehålla namnet Väståboland. Nagus tidigare kommunvapen valdes till Pargas stads nya stadsvapen vid kommunsammanslagningen.

GeografiRedigera

 
Nagu skärgård

GränserRedigera

Nagu kommundel gränsar i norr till Rimito, i öster till Pargas och Hitis, i söder till internationellt vatten, och i väster till Korpo[15].

Topografi och höjderRedigera

Nagus högsta punkt är Kasberget (62 m ö.h.) i byn Prostvik på Lillandet. Andra kända berg är Smörasken på Högsar och Vargberget i Mattnäs. Både Kasberget och Vargberget ligger längs markerade vandringsleder.[16]

ÖarRedigera

Större öar norr om Nagu huvudöar, vid Ominaisfjärden och Erstan, är Innamo (fi. Innamaa), Vallmo, Själö, Käldö och Haverö. I sydost, mot Pargas, ligger Sandö och Pensar. Ute i de vida vattnen söder om huvudöarna, med karaktär av yttre skärgård, ligger Gullkrona, Stenskär, Brännskär, Knivskär, Kopparholm, Lökholm, Sandholm, Borstö, Trunsö, Nagu Berghamn och Nötö. Bland övriga öar i nära huvudöarna kan nämnas Biskopsö, Ernholm, Sommarö, Kirjais, Ytterstholm, Ängsö och Hummelholm.[17]

Några öar, holmar och skär utom de ovannämnda är Anisor, Blyglo, Boskär, Bårnholm, Fagerholm (sjöbevakningsstation), Fårö, Grötö, Klockskär, Mjoö, Petsor, Redamo-Sackholm, Sälgskär, Taslot (uttalas ta:slo:t) och Vandrock (uttalas va:n-).[18]

ByarRedigera

 
Regionalväg 180, även kallad Skärgårdsvägen, fotad i byn Simonby på Lillandet i Nagu.

Byar på Nagu Lillandet är från öster längs Skärgårdsvägen Prostvik, Simonby (med butik fram till början av 1990-talet; den finska skolan "Simonkylän koulu" har numera flyttat till Kyrkbacken), Hangslax, Vikom (där färjan till Storlandet tidigare gick) och Piparby. Längs Lillandsvägen, som löper från Hangslax söderut runt Storträsket finns Käldinge by (uttalas tj-) där Käldinge skola (1888-2005) och elevinternat (1956-) tidigare verkade, men där det även fanns butik och post. I byn ligger även Käldinge säteri. I norra delen av Käldinge by finns Käldinge frys med fiskehamn och färjfäste, varifrån en privat färja trafikerar till öarna Öjen och Sandö. Vidare från Käldinge fortsätter Lillandsvägen via byarna Gyttja, Dalkarby och Piparby till Vikom, där vägen igen ansluter till Skärgårdsvägen, som går över Biskopsö och Ernholm innan den når Storlandet. Från Dalkarby går en väg vidare över Sommarö till Kirjais (uttalas kirr-). Från Piparby kan man köra söderut till byarna Klobbnäs och Laggarnäs, båda belägna på sydvästra Lillandet.

Byar på Storlandet är från öster längs Skärgårdsvägen är Kyrkbacken, Väcklax, med vägskäl dels till Grännäs, Ulriksdal och vidare med färja till Högsar (uttalas hö:gsar), dels till Vikperä, vidare Druckis, Böle, Samslax, Galls, med vägskäl till Yttar, Antböle, Koum (uttalas kåom), Bisarböle, Strandby och Spink. En väg från Kyrkbacken genom norra Storlandet passerar Finby, Sellmo, Packais, Mielis, Poutuis, Sexnappa, Toras, Kivis, Jälist, med vägskäl till Vinappa och Sydänperä, Tackork och Koum. Vägar söderut från Skärgårdsvägen går till Korsnäs, Antböle, Risis, Mattnäs, Qviflax[19] och Krook.[20][18]

Övriga ortnamnRedigera

Bland övriga ortnamn kan nämnas Berghamnsfjärden, Möviken, Pensarströmmen (sund mellan Nagu och Pargas), Örfjärden (fjärd mellan Nagu och Pargas) och Smörasken (ett berg på Högsar).[18]

KlimatRedigera

BefolkningRedigera

I Nagu bor cirka 1 500 personer året om och sommartid drygt 10 000 personer.[21] Majoriteten av Nagus invånare har svenska som modersmål. Vid kommunsammanslagningen 2009 var invånarantalet 1428 och språkfördelningen svenska 71 % och finska 27 %.

NynaguborRedigera

I oktober 2015 öppnade en mottagningscentral med plats för 150 asylsökande i Hotell Strandbo på Kyrkbacken i Nagu. Naguborna gick man ur huse för att integrera de asylsökande som först fick namnet "Strandboare", men som med tiden har börjat kallas nynagubor. Begreppet Nagumodellen myntades snabbt i media både nationellt och internationellt[22] och kom att få innebörden "att ortsbefolkningen är engagerad i mottagningen av asylsökande".[23] Även den brittiske fotografen Giles Duley som dokumenterat flyktingsituationen i Europa besökte Nagu för att dokumentera Nagumodellen och mötet mellan de asylsökande och ortsborna.[24][25] Duley hade hört talas om Nagu via FN:s flyktingorgan UNHCR i Genève.

Efter att mottagningscentralen stängde våren 2016 ordnade föreningar, företagare och privatpersoner i Nagu bostäder åt asylsökande som ville invänta svar på sina uppehållstillståndsansökningar i Nagu. Några familjer valde att stanna i Nagu även efter att de beviljades uppehållstillstånd. Nynagubornas antal utökades hösten 2018 i och med att två familjer med kvotflyktingsstatus placerades i Nagu.[26] Då alla invandrare har arabiska som modersmål, torde detta betyda att det tredje största språket i Nagu för tillfället är arabiska, även om ingen statistik på detta ännu finns att tillgå.

PolitikRedigera

Sedan kommunsammanslagningen 2009 väljs förtroendevalda från Nagu till Pargas stadsfullmäktige. Av fullmäktiges 35 platser innehas åren 2017–2021 fyra platser av lokalpolitiker bosatta i Nagu: Olof Elenius (SFP), Carita Henriksson (SDP), Nina Söderlund (VF), Staffan Åberg (SFP).[27]


Nagunämnden

Områdesnämnden i Nagu är ett för Pargas stadsfullmäktige rådgivande organ beträffande kommundelen Nagu. Områdesnämnden väljs för en mandatperiod på två år. Ordförande för Nagunämnden mandatperioden 2017-2019 är Olof Elenius (ersättare Johan Broos).[28]


SevärdheterRedigera

 
M/S Östern tar i land på Själö.
 
Nagu kyrka sedd från sydväst.
 
Jungfrudansen i Finby

Nagu är en knutpunkt både längs den 250 kilometer långa Skärgårdens ringväg[29] (ÅboNådendalGustavsIniöHoutskärKorpo – Nagu – Pargas – S:t Karins – Åbo) och den kortare rutten Lilla ringvägen, som erbjuder en genväg över Nådendal – Rimito (Hanka) – Själö – Nagu Kyrkbacken. Båda rutterna inkluderar ett avgiftsbelagt färjpass. Längs Skärgårdens ringväg ligger det avgiftsbelagda passet mellan Iniö och Houtskär med M/S Antonia.[30] Längs Lilla ringvägen är avsnittet med M/S Östern (Kyrkbacken – Själö – Hanka) avgiftsbelagt.[31]

Kyrkor och kapell i NaguRedigera

Nagu kyrka, gråstenskyrkan på Kyrkbacken i Nagu är från 1440-talet. Schwan-orgeln från 1791 hör till Nagus viktigaste sevärdheter.

Nötö kyrka, Abrahamskapellet, invigdes den 2 juli 1757. Två kapell hade dessförinnan funnits på ön. I Nötö kyrka kan ännu i dag ses Gustaf Lucanders altarmålning runt altarfönstret som vätter mot stranden, hans målningar av Jesu lärjungar på läktaren och ett porträtt som föreställer konstnären själv.

Själö kyrka uppfördes under åren 1733-1734. Tidigare fanns på platsen S:t Görans kapell, som hade flyttats från Åbo och upptimrats på nytt på Själö år 1624.[2]

Ytterligare finns i byn Mattnäs på södra Storlandet ett bönehus som ägs Svenska Lutherska Evangeliföreningen i Finland rf (SLEF). I Mattnäs bönehus ordnas även några gånger per år sångträffar för allmänheten.[32]

KyrkbackenRedigera

 
Sjöfartshuset på Kyrkbacken i Nagu

Sjöfartshuset i Nagu bjuder på utställningar som berättar om stolta sjöfartstraditioner på orten från 1800-talets början fram till idag. I utställningen berättas i ord och bild om skeppsbyggeri, fartyg, redare och besättning.[33]

Nagu-nalles egen stigNagu Kyrkbacken är en populär vandringsstig för barnfamiljer. Stigen är uppbyggd kring författaren Henrika Anderssons böcker om Nagu-nalle.

Nagu gästhamn har varit en populär hamn bland seglare ända sedan 1980-talet. Gästhamnen utsågs till Årets gästhamn 1984, men har sedan dess kontinuerligt utvidgats och förbättrats. I gästhamnen finns förutom bryggor, hamnkontor, servicebyggnader och bränslestation för båtar även restaurang och försäljningsbodar.

Westerholmstigen är en vandringsled i varierande terräng som startar från torget i Södra hamnen och leder till Ernholm, där konstnären Victor Westerholm tillbringade en stor del av sin barndom. Informationsskyltar längs stigen berättar om konstnären och Ernholms historia.

 
Nagu gästhamn i Norra hamnen på Kyrkbacken

Jungfrudansen i Finby ligger på promenadavstånd från Kyrkbacken (cirka 2 km från gästhamnen). Följ Parkvägen västerut från Gästhamnen, förbi sport- och fotbollsplanerna och fortsätt längs Norrstandsvägen tills vandringsledsmärken leder dig in i skogen söder om vägen och upp på berget till Jungfrudansen.

Själö hör inte till Kyrkbacken, men kan besökas till fots av den som tar någon av förbindelsebåtarna M/S Östern (under högsäsong, mot avgift) eller M/S Falkö (under lågsäsong, kostnadsfritt) från Nagu gästhamn.

Övriga NaguRedigera

 
Nötö kyrka
 
Fornborgen Bornholm i Hangslax

Estonias minnesmärke i Pärnäs uppfördes till minnet av de omkomna i Estoniakatastrofen den 28 september 1994. En stig från färjeläget i Pärnäs leder till minnesmärket på udden.[34]

Fagerlunds traktormuseum är ett privat museum i Tackork, cirka 10 km från Kyrkbacken (mot Korpo). Museet kan uppvisa en samling med 30-talet veterantraktorer återställda till ursprungligt skick.[35]

Kasberget i Prostvik är Nagus högsta punkt. En 4,4 km lång vandringsled sammanbinder Parola-området vid Skärgårdsvägen med Kasberget som bjuder på slående utsikt över norra Nagu.[36]

Smörasken är ett berg på ön Högsar med ett stort flyttblock på toppen. Smörasken är en fin utsiktsplats och ett populärt utflyktsmål.

Vargberget i Mattnäs har utsiktstorn med utsikt över södra Storlandet och ligger vid en 2,4 km lång vandringsled som startar från Petsorvägen.[36]

Nötö är ett litet året-om-bosatt ösamhälle i ytterskärgården i södra Nagu som sommartid kan erbjuda service som gästhamn, lanthandel, pensionat och kafé. På Nötö finns Nötö kyrka (se ovan) och naturstigar som leder besökarna också till öns andra sevärdheter: Klockarsten – en sten berömd för sin vackra klang och fornminnesgravarna på öns norra del och djävulsåkern på södra udden.[37]

Brännskär är en ö söder om Kirjais i den yttre skärgården med gästhamn, kafé och hyresstugor.

Borstö ligger längst söderut i Nagus ytterskärgård. På ön finns Borstögumman, en galjonsfigur som nu står staty på strandklippan, som har blivit öns symbol och landmärke.

Skyddskårens minnesmärkePensar

Bornholm (ö med rester av fornborg) i Hangslax[38]

Kommunikationer och förbindelserRedigera

 
Hybridfärjan Elektra som körs på el trafikerar färjpasset Pargas–Nagu.

LandsvägsfärjorRedigera

Mellan Lillmälö på Pargassidan och Prostvik i Nagu trafikerar landsvägsfärjorna Elektra (hybridfärja som drivs till största delen med el och vars batterier laddas vid båda färjfästen) och Sterna samt Falco vid behov.[39]

 
Landsvägfärjan Sterna kör mellan Lillmälö på Pargassidan och Prostvik i Nagu.

Mellan Pärnäs i Nagu och Korpo trafikerar landsvägsfärjan Prostvik 1 och färjan Nagu 2 fungerar som reservfärja.[40]

Det tredje statliga färjpasset i Nagu, "Högsarfärjan", löper mellan Grännäs by på Storlandet och färjfästet på ön Ängholm. Passet trafikeras av färja #182.[41]

Utöver de statliga färjorna finns privata färjor till öarna Haverö, Sandö och Käldö. Färjtrafiken till dessa drivs av öarnas väglag.

M/S EivorRedigera

 
M/S Eivor vid kajen i Pärnäs.

M/S Eivor trafikerar söderut från Pärnäs i västra Nagu. Rutten går under namnet Utörutten och anlöper Nagus västligaste samt Korpos östligaste och sydligaste öar. Längs rutten finns bland annat följande öar: Nagu Berghamn, Nötö, Aspö, Jurmo och Utö.

M/S NordepRedigera

M/S Nordep är en förbindelsebåt som trafikerar från Kirjais Österudde till Pensar och öarna i södra Nagu. Längs rutten ligger bl.a. Gullkrona, Stenskär, Brännskär, Sandholm, Lökholm, Trunsö, Bodö och Borstö.[42]

M/S FalköRedigera

M/S Falkö trafikerar på den norra rutten med Kyrkbacken som hemhamn. Förbindelsebåten anlöper Naguöarna Själö och Innamo samt Korpoöarna Järvsor, Maskinnamo, Åvensor och Norrskata.[43]

M/S CheriRedigera

M/S Cheri trafikerar längs den så kallade tvärgående rutten som sammanbinder Kirjais Österudde i öster med Pärnäs i väster. Längs rutten ligger öar som Gullkrona, Stenskär, Brännskär, Grötö, Mattnäs (by på södra Storlandet), Berghamn och Ängsö.[44]

M/S ÖsternRedigera

M/S Östern är en avgiftsbelagd förbindelsebåt som trafikerar mellan Nagu Kyrkbacken och Aaslaluoto i Rimito. Längs rutten ligger även Själö. Östern trafikerar endast sommartid och är en del av turistleden Lilla ringvägen.[31]

KulturRedigera

St Olav WaterwayRedigera

Den 6 december 2018 godkändes pilgrimsleden St Olav Waterway (S:t Olofs sjöväg) som officiell kulturled av Europeiska rådet. Olofsleden går genom hela Nagu på väg från Åbo via Åland och Sverige till sin slutpunkt i Trondheim i Norge.[45]

Forneldarnas natt i NaguRedigera

Forneldsfesten i Nagu ordnas varje år vid Framnäs på Kyrkbacken. Forneldsfesten i Nagu är särskilt populär bland barnfamiljer. Under kvällen bjuds det på uppträdanden av kända och mindre kända artister. Nagu Rotary r.f. arrangerar sandslottstävling för barn, och sedan år 2017 även för vuxna. Flera av ortens föreningar arrangerar gemensamt kvällen i samarbete med Pargas stad.

Nagu KammarmusikdagarRedigera

Nagu Kammarmusikdagar ordnas alltid första veckoslutet i juli. Under festivalen uppträder framträdande musiker, men även ortens egna unga musiker får under parallellkonserten Ur kamar'n uppträda tillsammans med yrkesmusikerna. Ur kamar'n som ordnas i samarbete med föreningen Multiculti rf.[46]

OlofsdagenRedigera

Olofsdagen i Nagu är ett evenemang som sedan 2006 tidvis ordnas på Nagu Kyrkbacken en lördag nära Olofs namnsdag den 29 juli, enligt förebild från medeltiden. Olav den helige som är den ene av Nagu kyrkas två skyddshelgon har fått ge namn åt dagen.

Potatisfestivalen "De vita päron"Redigera

Potatisfestivalen "De vita päron" är en årligen återkommande marknadsdag med potatisen i centrum. År 2018 ordnades marknaden för 14:e året i följd. Föreningen Multiculti r.f. arrangerar marknaden i samarbete med Pargas stad för att fira den mest kända Naguprodukten, nypotatisen.

NäringslivRedigera

 
En Flipper 760.

Ännu i början av 1900-talet var sjöfarten den viktigaste näringsgrenen i Nagu, men så småningom tog jord- och skogsbruk samt fiske över som huvudsakliga näringsgrenar.[2] Lantbruket är fortsättningsvis viktigt i Nagu, medan endast ett fåtal yrkesfiskare finns kvar. En Naguprodukt som årligen får stor spridning är nypotatisen, som odlas på många gårdar i Nagu och säljs i stora delar av landet från månadsskiftet maj–juni och framåt.

Från 1980-talet framåt, då Nagu gästhamn blev populär bland fritidsseglare, har turismen utvecklats till en betydande näringsgren och dagens näringsliv präglas av företag kopplade till besöksnäringen och turismen.

Bland restaurangerna finns L'Escale, Najaden, Strandkrogen, Pub Niska, Båthuset, Köpmans, Naffu, Ailis kryddor, Restaurant Stallbacken, Restaurang Bystrand, Pensar Syd och Brännskär. Bland inkvarteringsföretagen finns Hotell Strandbo, Lanterna, Köpmans, Villa Banken, Gästgiveri Martha, Hotel Stallbacken, Hinders stugor, Pensar Syd (på Pensar) och Backaro (på Nötö).

Inkvarteringsverksamhet finns även på många håll som bisyssla till lantbruk där gården har hyresstugor på sina marker. Många i Nagu är s.k. mångsysslare som får sin utkomst från många olika håll.

Den största icke-kommunala arbetsgivaren i Nagu är i dag företaget Naficon Liitin Oy på Kyrkbacken. Naficon som jobbar med fiberoptik är grundat år 1994. År 2015 grundade Naficon dotterbolaget NFOM (Naficon Fiber Optic Manufacturing) LLC i Dubai. [47]

Kända personer från NaguRedigera

KällorRedigera

NoterRedigera

  1. ^ IS: Lillandet i Nagu är Finlands nästbästa plats att bo på”. Åbo Underrättelser. https://news.abounderrattelser.fi/is-lillandet-i-nagu-ar-finlands-nastbasta-plats-att-bo-i/. Läst 18 januari 2019. 
  2. ^ [a b c] ”Historia”. Pargas stad. http://www.pargas.fi/web/kommunerna/nagu/historia/sv_SE/historia/. Läst 11 november 2018. 
  3. ^ Johan Lindberg: Orgelbygge i Uppslagsverket Finland (webbupplaga, 2012). CC-BY-SA 4.0
  4. ^ Forsman, Folke (10 januari 2017). ”Orglarnas historia i Finland börjar i Nagu”. Hufvudstadsbladet. https://www.hbl.fi/artikel/orglarnas-historia-i-finland-borjar-i-nagu/. 
  5. ^ Aminoff-Winberg, Johanna. Nagu sockenhistoria II. sid. 147–158. ISBN 978-952-93-5266-1 
  6. ^ Grault, A.W. (20 januari 1925). ”Skeppsfarten i Nagu o. Korpo förr och nu”. https://digi.kansalliskirjasto.fi/sanomalehti/binding/1514457/articles/3033672?fbclid=IwAR1hDpXV9mCLogZSERLx5G-bTWXTee8gpuB_qTV8zgU89A6WaO9JutTHpGU. Läst 2 november 2018. 
  7. ^ Aminoff-Winberg, Johanna. Nagu sockenhistoria II. sid. 77. ISBN 978-952-93-5266-1 
  8. ^ Wickström, Gustav (2017). En storm är lös – Åbolands skärgård vårvintern 1918. Litorale. ISBN 978–952–50–4593–2 [sidnummer behövs]
  9. ^ Minnesmärket över de fallna ityskarna i Nagu”. Veckans Krönika. 7 augusti 1920. https://digi.kansalliskirjasto.fi/aikakausi/binding/781755/articles/3033677?fbclid=IwAR1DPMLGztZwEwpP6PggUpQGlvYUs_LtiV1sTf3QBSHqEMTcuPeIzRI1Tvs. 
  10. ^ ”Skärgårdsvägen”. 25 mars 2011. https://www.sjofartstidningen.se/skargardsvagen/. Läst 1 november 2018. 
  11. ^ Nagu sockens historia II. 2015. sid. 104. ISBN 978-952-93-5266-1 
  12. ^ Nagu sockens historia II. 2015. sid. 107. ISBN 978-952-93-5266-1 
  13. ^ Nagu sockens historia II. 2015. sid. 195. ISBN 978-952-93-5266-1 
  14. ^ Asklander, Micke. ”Delfin Cruises.”. faktaomfartyg.se. http://www.faktaomfartyg.se/delfin_cruises.htm. Läst 9 november 2018. 
  15. ^ Nagu sockens historia II. sid. 11. ISBN 978-952-93-5266-1 
  16. ^ ”Vandringsleder i Pargas stad”. http://www.parainen.fi/web/kartor/sv_SE/naturstigar/. Läst 19 december 2018. 
  17. ^ Nagu sockens historia II. sid. 11. ISBN 978-952-93-5266-1 
  18. ^ [a b c] ”Karttapaikka - Maanmittauslaitos”. asiointi.maanmittauslaitos.fi. https://asiointi.maanmittauslaitos.fi/karttapaikka/. Läst 15 mars 2019. 
  19. ^ [www.qviflax.fi ”Qviflax byalags webbplats”]. www.qviflax.fi. Läst 13 december 2018. 
  20. ^ Nagu sockens historia II. sid. 16. ISBN 978-952-93-5266-1 
  21. ^ ”Välkommen till Nagu!”. Pargas stad. http://www.pargas.fi/web/kommunerna/nagu/sv_SE/framsida/. Läst 9 november 2018. 
  22. ^ Lund, Kim (17 juni 2016). ”Nagumodellen får internationell spridning”. Åbo Underrättelser. http://gamla.abounderrattelser.fi/news/2016/06/nagumodellen-far-internationell-spridning.html. 
  23. ^ Lolax, Dan (16 maj 2016). ”Integration handlar inte enbart om språk”. Magma. http://magma.fi/post/2016/5/16/integration-handlar-inte-enbart-om-sprak. 
  24. ^ Duley (23 januari 2016). ”Refugees are warm, emotional people. There’s a lot we can learn” (på engelska). The Guardian. http://www.theguardian.com/world/2016/jan/23/refugees-nagu-finland-giles-duley-photography. 
  25. ^ Ventus, Johanna (4 januari 2016). ”Flyktingfotograf vill lyfta Nagu som ett positivt exempel”. Yle. https://svenska.yle.fi/artikel/2015/12/30/flyktingfotograf-vill-lyfta-nagu-som-ett-positivt-exempel. 
  26. ^ Lundström, Lotta (2 oktober 2018). ”Två nya kvotflyktingfamiljer från Syrien till Nagu – "Säg hej och välkommen!"”. Yle. https://svenska.yle.fi/artikel/2018/10/02/tva-nya-kvotflyktingfamiljer-fran-syrien-till-nagu-sag-hej-och-valkommen. 
  27. ^ ”Pargas stadsfullmäktige 2017–2021”. http://www.parainen.fi/web/forvaltning_och_fortroendeorga/stadsfullmaktige/. Läst 19 december 2018. 
  28. ^ ”Nagunämnd”. Pargas stad. http://www.pargas.fi/web/forvaltning_och_fortroendeorga/namnder/omradesnamnder/sv_SE/nagu/. Läst 1 november 2018. 
  29. ^ Skärgårdens ringväg i Uppslagsverket Finland (webbupplaga, 2012). CC-BY-SA 4.0
  30. ^ ”Saariston Rengastie Houtskari-Iniö” (på finska). Finferries. https://www.finferries.fi/lauttaliikenne/lauttapaikat-ja-aikataulut/saariston-rengastie-houtskari-inio.html. Läst 12 november 2018. 
  31. ^ [a b] ”Pieni Rengastie - Virkistävä päiväretki saaristossa” (på finska). http://www.ostern.fi/. Läst 12 november 2018. 
  32. ^ ”Mattnäs bönehus, Nagu”. http://www.slef.fi/om-slef/bonehus/abolands-distrikt/mattnas-bonehus-nagu. Läst 21 december 2018. 
  33. ^ ”Sjöfartshuset i Nagu”. Sjöfartshuset i Nagu. http://sjofartshuset.blogspot.com/p/sjofartshuset.html. Läst 9 november 2018. 
  34. ^ ”Estonia-minnesmärke invigdes i Nagu”. Yle. 28 april 2014. https://svenska.yle.fi/artikel/2004/09/27/estonia-minnesmarke-invigdes-i-nagu. 
  35. ^ ”Fagerlunds traktormuseum i Nagu”. Fagerlunds traktormuseum. http://www.fagerlundstraktormuseum.fi. Läst 9 november 2018. 
  36. ^ [a b] ”Naturstigar och vandringsleder”. Pargas stad. http://www.parainen.fi/web/kartor/sv_SE/naturstigar/. Läst 9 november 2018. 
  37. ^ ”Sevärdheter”. Nötö Hembygdsförening. https://notohbf.auf.fi/sv/om_noto/sevardheter/. Läst 9 november 2018. 
  38. ^ ”Sevärdheter”. Pargas stad. http://www.parainen.fi/web/tjanster/kultur/sv_SE/sevardheter/. Läst 2 november 2018. 
  39. ^ ”Pargas-Nagu”. Finferries. https://www.finferries.fi/sv/farjetrafik/farjplatserna-och-tidtabellerna/pargas-nagu.html. Läst 12 november 2018. 
  40. ^ ”Nagu-Korpo”. Finferries. https://www.finferries.fi/sv/farjetrafik/farjplatserna-och-tidtabellerna/nagu-korpo.html. Läst 12 november 2018. 
  41. ^ ”Högsar”. Finferries. https://www.finferries.fi/sv/farjetrafik/farjplatserna-och-tidtabellerna/hogsar.html. Läst 12 november 2018. 
  42. ^ ”Nauvon eteläinen reitti / Nagu södra rutten”. JS Ferryway Ltd Oy. https://www.ferryway.fi/6. Läst 12 november 2018. 
  43. ^ ”Nagu norra rutt - Falkö”. Finferries. https://www.finferries.fi/sv/farjetrafik/farjplatserna-och-tidtabellerna/nagu-norra-rutt-falko.html. Läst 12 november 2018. 
  44. ^ ”Nauvon poikittainen reitti / Nagu tvärtrafik”. JS Ferryway Ltd Oy. https://www.ferryway.fi/5. Läst 12 november 2018. 
  45. ^ ”St Olav Waterway | Pilgrim på havet” (på sv-SE). https://stolavwaterway.com/. Läst 12 december 2018. 
  46. ^ Nagu Kammarmusikdagar
  47. ^ ”Naficon Liitin Oy - Kuituoptiset tuotteet”. www.naficon.fi. http://www.naficon.fi. Läst 9 november 2018. 
  48. ^ Jansson, Svea i Uppslagsverket Finland (webbupplaga, 2012). CC-BY-SA 4.0
  49. ^ Mörne, Axel i Uppslagsverket Finland (webbupplaga, 2012). CC-BY-SA 4.0
  50. ^ af Schultén, Nathanael Gerhard i Uppslagsverket Finland (webbupplaga, 2012). CC-BY-SA 4.0
  51. ^ Nagu sockens historia II. sid. s.22. ISBN 978-952-93-5266-1 
  52. ^ Svon Haartman, Gabriel Erik i Uppslagsverket Finland (webbupplaga, 2012). CC-BY-SA 4.0
  53. ^ Nagu sockens historia. sid. s.22. ISBN 978-952-93-5266-1 
  54. ^ Wahlforss, Wilhelm i Uppslagsverket Finland (webbupplaga, 2012). CC-BY-SA 4.0

Externa länkarRedigera