Öppna huvudmenyn

Kungariket Skottland

kungarike på Brittiska öarna från 800-talet och fram till 1707

Kungariket Skottland (engelska: Kingdom of Scotland, skotsk gäliska: Rìoghachd na h-Alba, lågskotska: Kinrick o Scotland) var en suverän stat i Nordeuropa som existerade från 843 till 1707. Riket omfattade en tredjedel av ön Storbritannien och delade landgräns i söder med Kungariket England. År 1603 blev Jakob VI av Skottland kung av England då Skottland gick i personalunion med England. År 1707 förenades de två rikena i realunion och bildade Kungariket Storbritannien, enligt villkoren i unionsakterna.

Kungariket Skottland
Kingdom of Scotland (Engelska)

843–1707
Flagga Vapen
Valspråk: In My Defens God Me Defend
Kingdom of Scotland.PNG
Huvudstad Edinburgh
Språk Skotsk gaeliska, Lågskotska, Fornnordiska, Pictishska, Kumbriska, Franska[1], Skotsk engelska[2]
Statsskick Monarki
Bildades 843


Upphörde 1 maj 1707


Valuta Skotskt pund

Sedan England hade erövrat Berwick 1482 (efter annekteringen av de Norra öarna från Norge 1472) har kungariket Skottlands territorium motsvarat det nuvarande Skottlands, begränsat av Nordsjön i öster, Atlanten i norr och väster samt Nordkanalen och Irländska sjön i sydväst. Bortsett från fastlandet bestod kungariket Skottland av över 790 öar.

Huvudstaden Edinburgh föregicks av städerna Scone, Dunfermline och Stirling som landets huvudstad. Folkmängden i kungariket Skottland 1701, sex år före godkännandet av unionsakterna, var cirka 1,1 miljoner innevånare.[1]

ReferenserRedigera

  1. ^ Devine, Tom; Clive Lee, George Peden (2005) (på engelska). The Transformation of Scotland: The Economy Since 1700. Edinburgh University Press. sid. 129. ISBN 978-0748614332