Samväldesrike
Samväldesrike (engelska Commonwealth realm) är var och en av de för närvarande sexton olika självständiga stater vilka erkänner den brittiska monarken som statschef. Idag innehar drottning Elizabeth II denna befattning och eftersom hon agerar som monark för varje enskilt land är hon betitlad därefter; exempelvis är hon i Australien känd som just "Drottning av Australien". Samväldesrikenas regeringar kom i december 1952 överens om att varje land eller dominion själv får lagstifta om de kungliga titlarna[1], och den sista lagen som reglerade monarkens titlar i hela imperiet var Titulärakten från 1927.
Utanför Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland utnämner drottning Elizabeth II, efter förslag av varje stats regeringschef, en generalguvernör som sin personliga representant. Generalguvernören är inte statschef, men kan använda sig av i stort sett alla de befogenheter som tillkommer drottningen i egenskap av konstituell monark, men i de flesta sammanhang fyller denne endast en ceremoniell roll. I samväldesriken som också är förbundsstater, som Australien och Kanada, finns också en guvernör eller viceguvernör i varje delstat. Sedan Balfourdeklarationen 1926[2] får en generalguvernör inte längre agera på uppdrag av Förenade kungarikets regering utan skall representera monarken personligen oberoende av någon enskild regering.
Samtliga samväldesriken är även medlemmar av Samväldet av nationer (engelska Commonwealth of Nations), en sammanslutning bestående av 53 självständiga stater. Jersey, Guernsey samt Isle of Man är brittiska öar och s.k. kronbesittningar under drottning Elisabeth II. De ingår inte i Förenade kungariket och de är inte heller samväldesriken då de inte är medlemmar i Samväldet av nationer.
Nuvarande samväldesrikenRedigera
- Antigua och Barbuda, genom självständighet 1981
- Australien, genom antagande av Westminsterstatuten 1942 (retroaktivt till 1939)
- Bahamas, genom självständighet 1973
- Barbados, genom självständighet 1966
- Belize, genom självständighet 1981
- Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland, se Westminsterstatuten
- Grenada, genom självständighet 1974
- Jamaica, genom självständighet 1962
- Kanada, genom Westminsterstatuten 1931
- Nya Zeeland, genom antagande av Westminsterstatuten 1947
- Papua Nya Guinea, genom självständighet 1975
- Saint Kitts och Nevis, genom självständighet 1983
- Saint Lucia, genom självständighet 1979
- Saint Vincent och Grenadinerna, genom självständighet 1979
- Salomonöarna, genom självständighet 1978
- Tuvalu, genom självständighet 1978
Historiska samväldesrikenRedigera
Historiskt sett har ytterligare arton stater vid sidan av de sexton befintliga under någon period varit samväldesriken. Efter att de har avskaffat monarkin och infört ett republikanskt eller annat styrelseskick, har de dock med några få undantag kvarstått som medlemmar i Samväldet. Som medlemmar erkänner de fortsatt den brittiska drottningen som Samväldets överhuvud.
- Ceylon (1948-1972), ny konstitution
- Fiji (1970-1987), militärkupp
- Gambia (1965-1970), folkomröstning
- Ghana (1957-1960), folkomröstning
- Guyana (1966-1970), tillägg till konstitutionen
- Indien (1947-1950), ny konstitution
- Irland (1931-1949), lagstiftning
- Kenya (1963-1964), ny konstitution
- Malawi (1964-1966), ny konstitution
- Malta (1964-1974), tillägg till konstitutionen
- Mauritius (1968-1992), tillägg till konstitutionen
- Nigeria (1960-1963), tillägg till konstitutionen
- Pakistan (1947-1956), ny konstitution
- Sierra Leone (1961-1971), ny konstitution
- Sydafrikanska unionen (1931-1961), folkomröstning om republik 1960
- Tanganyika (1961-1962), ny konstitution
- Trinidad och Tobago (1962-1976), ny konstitution
- Uganda (1962-1963), tillägg till konstitutionen