Johan (prins Johan, även prins John), född 24 december 1166 på Beaumont Palace utanför Oxford, död 18/19 oktober 1216 på Newark Castle i Newark-on-Trent i Nottinghamshire (av dysenteri), var kung av England från 1199.[1] Han var yngste son till Henrik II av England och Eleonora av Akvitanien, bror till Rikard I Lejonhjärta, far till Henrik III av England, av den normandiska ätten Plantagenet. Johan fick öknamnet Johan utan land (eng. John Lackland, fr. Jean Sans Terre). Ibland kallades han även "John Softsword".
| Johan utan land | |
|---|---|
.jpg)
| |
| Bild av Johan från krönikan Historia anglorum | |
| Regeringstid | Maj 1177–19 oktober 1216 |
| Företrädare | Ny titel |
| Efterträdare | Henrik III |
| Regeringstid | 6 april 1199–19 oktober 1216 |
| Kröning | 27 maj 1199 i Westminster Abbey |
| Företrädare | Rikard Lejonhjärta |
| Efterträdare | Henrik III |
| Gemål | Isabella av Gloucester Isabella av Angoulême |
| Ätt | Huset Plantagenet |
| Far | Henrik Curtmantle |
| Mor | Eleonora av Akvitanien |
| Född | 24 december 1166 Slottet Beaumont Palace utanför Oxford |
| Död | 19 oktober 1216 Newark Castle i Newark-on-Trent (av matförgiftning) |
| Begravd | Worcester Cathedral |
| |
BiografiRedigera
Johan efterträdde sin barnlöse bror, Rikard Lejonhjärta, på Englands tron. Johans regeringstid har länge betraktats som en av de mest katastrofala i engelsk historia. Den började med förluster – först förlorades ättens arvland i Normandie till Filip II August av Frankrike under de första fem åren på tronen – och slutade med landet sönderslitet av inbördeskrig och att han själv var nära att bli avsatt.
År 1213 gjorde han England till ett län under påven för att lösa en konflikt med kyrkan. Under högtidliga former överräckte han sin krona till den påvlige legaten och nedlade hyllningseden i hans hand.[2] Detta gav honom öknamnet Johan utan land, eftersom han då inte var suverän monark, utan som Englands kung bara länsherre under påven.
Johan är mest ihågkommen för sin konflikt med adelsmännen. Efter att han besegrats av den franske kungen Filip August vid Bouvines den 27 juli 1214 tvingades han 1215 skriva under Magna Charta, som blev grunden för den engelska parlamentarismen.[2] I och med detta erkände kungen ett antal grundbestämmelser rörande den offentliga rätten, varigenom särskilt baronerna och städerna försökte skydda sig mot kungens despotiska ingrepp. Den orubbade arvföljden i länen liksom garantier mot olagliga pålagor, godtyckliga tullar och missbruk av den dömande makten utgör huvudinnehållet i Magna Charta, som erhöll en särskild betydelse genom att ett utskott av baroner tillsattes för att övervaka avtalets genomförande.[2]
Påven Innocentius III förklarade Magna Charta ogiltig i kraft av sin myndighet som överste länsherre, men stormännen lät sig inte avskräckas av hans hotelser och bannbullor och fick stöd i Frankrike, då Johan nu ville kuva dem med en här av legosoldater. Stormännen ämnade till och med avsätta Johan och ta kronprinsen av Frankrike, sedermera Ludvig VIII, till sin kung. Påven avled dock i juni 1216 och kung Johan likaså några månader senare, och nya partiförhållanden uppstod. Stormännen lät planen att upphöja Frankrikes blivande kung på Englands tron falla och erkände Johans son Henrik III som kung.[2]
Vissa har argumenterat för att Johan varken var bättre eller sämre än någon annan samtida regent, men hans eftermäle har varit dåligt. [källa behövs]
FamiljRedigera
Gift:
- (1189; skilsmässa 1199) Isabella av Gloucester
- 24 augusti 1200 med Isabella av Angoulême
Barn:
- Henrik III (1 oktober 1207 - 16 november 1272), kung av England
- Rickard, 1:e earl av Cornwall
- Joan (gift med Alexander II av Skottland)
- Eleanor av England
- Isabella (gift med Fredrik II, tysk-romersk kejsare)
- Johanna (illegitim), gift med Llywelyn den store av Wales
AnfäderRedigera
I populärkulturenRedigera
För en bredare allmänhet är Johan i dag kanske mest känd som den osympatiske "prins John" i talrika filmer och TV-serier som bygger på legenden om Robin Hood.
Han är huvudperson William Shakespeares krönikespel Kung John.
ReferenserRedigera
- ^ Ashley, Mike (2003). A Brief History of British Kings and Queens: British Royal History from Alfred the Great to the Present. Running Press.
- ^ [a b c d] Hildebrand, Hans; Hjärne, Harald; Pflugk-Harttung, Julius von. ”202 (Världshistoria / Medeltiden)”. runeberg.org. http://runeberg.org/vrldhist/2/0230.html. Läst 26 juni 2021.