Öppna huvudmenyn

Dominion

självstyrande statsformer under nominell brittisk överhöghet
För kortspelet, se Dominion (spel). För albumet med Kamelot, se Dominion (musikalbum). För mangaserien, se Dominion (manga).

En dominion var en typ av koloni eller besittning inom Brittiska imperiet. Från början innefattade dominion alla brittiska besittningar men i och med Balfourdeklarationen 1926 fastställdes en särskild rättslig status som autonoma besittningar under den brittiska kronan.

EtymologiRedigera

Ordet dominion kommer av latinets dominium (äganderätt eller egendom, men här i den snävare innebörden herravälde).[1] Den etablerade pluralformen på svenska är "dominier".[2]

BakgrundRedigera

Av rädsla för upprepning av amerikanska frihetskriget 1775-1783 började Storbritannien ge ökat självstyre åt vissa kolonier som behärskades av europeiska nybyggare och deras ättlingar. Utvecklingen var gradvis men den första egentliga dominionen blev Kanada år 1867.

I och med bildandet av Brittiska samväldet och Westminsterstatuten 1931 fick dominierna full suveränitet i personalunion med Storbritannien, det vill säga med den brittiske monarken som statsöverhuvud. Vid ombildningen av Samväldet 1949 till Commonwealth of Nations avskaffades termen dominion och istället kallades monarkierna under den brittiska kronan samväldesriken (engelska: Commonwealth Realms).

DominierRedigera

Se ävenRedigera

KällorRedigera