Magnus von Rosen, född 5 oktober 1792 i Stockholm, död 30 januari 1852 i London, var en svensk greve, kabinettskammarherre, generaladjutant och tecknare.

Magnus von Rosen iklädd Uniform m/1810 för en kapten i Generalstaben, samt bärandes på bröstet riddartecknen för Svärdsorden och Sankt Vladimirs orden samt medaljen För tapperhet i fält i guld. Målning från 1817 av Jacob Axel Gillberg.

Han var son till landshövdingen Gustaf Fredrik von Rosen och Maria Juliana Wahrendorff. Rosen var vid sidan av sitt arbete verksam som tecknare och finns representerad med ett par teckningar vid Nationalmuseum[1] i Stockholm.

BiografiRedigera

Von Rosen föddes i Klara förs, Stockholm. Blev kvartermästare vid skånska husarregementet 1808-06-03. Fänrik vid Bohusläns regemente 1809-10-10. Löjtnant vid Bohusläns regemente 1812-04-22. Kapten i generalstaben och regementet 1813-10-22. Guldmedalj för tapperhet i fält 1813. RSO 1814-11-16. RRS:tVlO4kl 1814. Major i generalstaben 1818-05-11. Överstelöjtnant i generalstaben och chef för generaladjutantsexpeditionen för armén 1824-03-23. Major vid Bohusläns regemente 1826-03-01. 3. Major i regementet 1827-04-25. Kabinettskammarherre 1827-07-04. Överste i generalstaben 1828-08-21 och vid Bohusläns regemente 1832-04-14. Överste och chef för Skaraborgs regemente 1837-03-29. Generaladjutant 1837-11-10. Entledigad från chefskapet för generaladjutantsexpeditionen för armén 1837-11-11. Avsked från chefsbefattningen vid Skaraborgs regemente 1845-10-09 med tillstånd att kvarstå såsom generaladjutant i armén. Död ogift 1852-01-30 i London och begraven i London. Han bevistade kriget i Tyskland och Norge 1813 och 1814 samt därunder bataljerna vid Grossbeeren, Dennewitz och Leipzig samt Kjölbergs bro.[2]

Tryckta källorRedigera

NoterRedigera