Öppna huvudmenyn

Sigrid Birgitta Hambraeus, född den 11 april 1930,[1] är en svensk politiker, som mellan 1971 och 1998 var centerpartistisk riksdagsledamot för Kopparbergs läns valkrets.

Birgitta Hambraeus

Riksdagsledamot
Mandatperiod
1971–1998
Valkrets Kopparbergs läns valkrets

Född 11 april 1930 (89 år)
Politiskt parti Centerpartiet till 2000

Innehåll

Politisk karriärRedigera

1971 fick den nyvalda riksdagsledamoten Birgitta Hambraeus centerpartiets uppdrag att undersöka om den fredliga kärnkraften kunde ha negativ verkan på människor, miljö och samhälle. Detta var en punkt i partiprogrammet från våren 1971 som Gunilla André skrivit. Utgångspunkten var att centerstämman var emot kärnvapen. Detta var den nästan slumpvisa början på en händelsekedja, som skulle sluta med att det lilla centerpartiet skulle växa så mycket att det 1976 skulle bli kärnan i den första borgerliga regeringen i Sverige på 44 år. Detta berodde väl inte enbart på kärnkraftspolitiken utan på dess "gröna profil" som helhet. Man skulle kunna säga att hon varit den första borgerliga regeringens förbisedda moder.

Hambraeus saknade naturvetenskaplig-teknisk utbildning, men hon hade en far David Lindblom som varit både chef och forskare i STAL:s gasturbintillverkning. Det senare gjorde att hon lättare kunde genomskåda Vattenfalls ovilja att satsa på mottryckskraft ute i kommuner och massaindustri. Vattenfall önskade få avsättning för kärnkraftsutbyggnaden och hade som andra elbolag ännu inget totalansvar för energiförsörjning inklusive värme. Hon vände sig till ett flertal kärnkraftsspecialister för att få information. En av dessa var professor Hannes Alfvén. Nästan av en slump lyckades Hambraeus sammanföra Alfvén med partiledaren Thorbjörn Fälldin. Genom en OECD-rapport fick hon uppfattningen att kärnkraftens avfall (t.ex. Pu-239) är dödligt radioaktivt i oändlig framtid. Utredningens slutsats togs som att kärnkraften hade unikt farliga egenskaper. 1973 beslöt Sveriges riksdag efter hennes motion att inte ta ställning till utbyggnad av kärnkraften förrän ett nytt allsidigt beslutsunderlag tagits fram. Genom Hambraeus och Alfvéns engagemang och den senares didaktik kom kärnkraftsfrågan i Sverige att bli en vinnande huvudfråga för Torbjörn Fälldin och för centerpartiet.[2]

Hambreus hade engagerat sig stort i energifrågorna och drog sig inte för att påverka röstningsresultat i riksdagen genom att till exempel utebli från omröstningar vid bildande av nya energimyndigheter 1982, bland andra Statens energiverk som därmed sköts upp ett år.

Den av Vattenfall motarbetade mottryckskraften har i dag (2011) expanderat så att till exempel Södra skogsägarnas massafabriker, kan producera mer el av skogsavfall än man förbrukar.[3] Hambraeus och hennes vänners agerande på 1970-talet har bidragit till insikter kring energieffektivisering.

I folkomröstningen om EU-medlemskap i Sverige 1994 profilerade sig Hambraeus som motståndare till ett svenskt medlemskap i Europeiska unionen. Hon deltog aktivt i Folkrörelsen Nej till EU och medverkade bland annat i det stora upplysnings- och debattprogram som Sveriges Television sände inför folkomröstningen, där hon debatterade mot Lennart Daléus, senare centerpartisk partiledare.

Birgitta Hambraeus är numera (2009) partipolitiskt obunden. Hon ägnar sig även åt att stödja ekologiskt lantbruk och är aktiv i olika nätverk för en rättfärdig och ekologiskt uthållig värld. 2009 publicerade hon sin självbiografi Att göra uppror i riksdagen.[2] 2017 publicerade hon ytterligare en självbiografisk bok Att göra bokslut.

Familj och släktRedigera

Birgitta Hambraeus var gift med Olof Hambraeus (1926-2005). Hon är dotter till ASEA- och STAL-chefen David Lindblom och hans fru Janesie Lindblom född Edström.[2] Hennes morföräldrar var Sigfrid Edström och Ruth Randall Edström.

BibliografiRedigera

Noter och referenserRedigera

  1. ^ Birgitta Hambraeus, Ratsit. Läst den 10 oktober 2018.
  2. ^ [a b c] Hambraeus, Birgitta (2009). Att göra uppror i riksdagen. http://arkis2dok.ra.se/ra/721378/Birgitta.%20Hambraeus%20sj%C3%A4lvbiografi.pdf. Läst 4 juli 2018 
  3. ^ Södras energiverksamhet Arkiverad 14 oktober 2011 hämtat från the Wayback Machine.

Externa länkarRedigera