Öppna huvudmenyn

En glesbygdskommun är ett analysbegrepp som används av Sveriges Kommuner och Landsting. En glesbygdskommun är, enligt den definition som tillämpats sedan 2010, en kommun, där mindre än 70 procent av befolkningen bor i tätort samt har en befolkningstäthet som är mindre mindre än åtta invånare per kvadratkilometer.

Karta över alla koordinater från OSM
Exportera alla koordinater som KML
Exportera alla koordinater som Geo RSS
Stora Le vid Nössemark i Dals-Eds kommun, den sydligaste glesbygdskommunen i Sverige
Kengisforsen i Torne älv, vid Kengis bruk i Pajala kommun, den nordligaste glesbygdskommunen i Sverige
Tågmöte på Inlandsbanan i Sorsele kommun, den mest glesbefolkade av glesbygdskommunerna i Sverige (0,35 invånare per kvadratkilometer)

Det finns i Sverige (februari 2014) 20 glesbygdskommuner, varav en i Götaland, tre i Svealand och 16 i Norrland. Glesbygdskommuner har karaktäriserats av att utflyttningen har varit större än inflyttningen, men år 2013 bröts en lång rad av nettoutflyttningsår för gruppen i sin helhet. På grund av att storleken på glesbygdskommunernas födelseunderskott var dock befolkningsstorleken trots detta vikande mellan 2012 och 2013. [1]

Under åren 2004-2009 användes en annan definition av Sveriges Kommuner och Landsting. En glesbygdskommun var då en kommun med mindre än fem invånare per kvadratkilometer och med mindre än 20.000 invånare. Enligt denna definition fanns då 29 glesbygdskommuner.[2]

Kommuner, som är klassificerade som glesbygdskommuner från 2010Redigera

Kommuner som klassificerades som glesbygdskommuner 2004-2009Redigera

Se ävenRedigera

KällorRedigera

NoterRedigera

  1. ^ Dagens Nyheter 25 februari 2013, sidan 6-7 (bearbetning av siffror från Statistiska Centralbyrån
  2. ^ Sveriges Kommuner och Landsting Arkiverad 1 mars 2014 hämtat från the Wayback Machine., läst 2014-02-25