Wikipedia

Sveriges kommunistiska parti (1995)

svenskt parti grundat 1977
För andra betydelser, se Sveriges kommunistiska parti.

Sveriges kommunistiska parti (SKP) är ett svenskt politiskt parti, reorganiserat efter konkursen av Arbetarpartiet kommunisterna (APK) år 1995, som i sin tur grundades 1977 genom en utbrytning ur Vänsterpartiet kommunisterna (VPK). Partiet har historiskt haft sitt starkaste stöd i Norrbotten och andra mindre arbetarkommuner, men det domineras nu av de sörländska storstadsregionerna.

Sveriges kommunistiska parti
FörkortningSKP
LandSverige Sverige
PartiordförandeAndreas Sörensen[1]
Grundat1977 (APK)
1995 (SKP)
HuvudkontorFlyghamnsgatan 1, Skarpnäck
Antal medlemmar630 [2]
Politisk ideologiMarxism-leninism
Internationellt samarbetsorganEuropeisk Kommunistisk Aktion[3]
Färg(er)Röd
Riksdagen (2022)
Röstandel
0,01 procent
Mandat
0 / 349
Regioner (2022)[4][5]
Röstandel
0,02 procent
Mandat
0 / 1 720
Kommuner (2022)[4][5]
Röstandel
0,01 procent
Mandat
0 / 12 614
EU-parlamentet (2024)
Röstandel
0,04 procent
Mandat
0 / 21
Webbplats
www.skp.se
Svensk politik
Politiska partier
Val

Ideologi

redigera

SKP:s ideologiska hemvist är marxism-leninism och partiet uppger sig representera kontinuiteten och det historiska arvet från Marx, Engels och Lenin inom den svenska arbetarrörelsen.[6]

Politiskt program

redigera

Europeiska unionen

redigera

Partiet är emot svenskt medlemskap i Europeiska unionen som de anser "är en union för storföretagen" och en "katastrof för det arbetande folket".[7]

Historia

redigera

Partiet har rötter i Flammanfalangen eller Norrbottenskommunismen, som var en intern prosovjetisk grupp inom VPK när partiet under ledning av C.-H. Hermansson distanserade sig från Moskva. Den Sovjet-trogna gruppen var centrerad kring den regionala partitidningen Norrskensflamman i Norrbotten, och de tog med sig den anrika tidningen när de bröt med VPK.[8]

Partiet grundades vid en kongress i riksdagshuset 1977. Två av VPK:s riksdagsledamöter tillika partistyrelseledamöter, Rolf Hagel och Alf Lövenborg, övergick vid splittringen till APK, som således fanns representerat i riksdagen fram till valet 1979.[9]

Dåvarande Arbetarpartiet kommunisterna betonade under det kalla krigets dagar sin samhörighet med Sovjetunionens kommunistparti och övriga östeuropeiska kommunistpartier[10]. De var enligt idéhistorikern Svante Nordin starkt influerade av stalinismen.[11]

Efter riksdagsvalet 1979, då partiets två ledamöter föll ut, har partiet aldrig kommit i närheten av att vinna mandat i något riksdagsval. Man har dock vunnit mandat i vissa kommuner.

År 1995 gick APK i konkurs, det första politiska partiet som led det ödet i Sverige. Partiet reorganiserades då under namnet Sveriges kommunistiska parti. En veteran i partiet och före detta riksdagsledamot, John Takman, ledde en utbrytning och bildade ett nytt parti som även det kallade sig SKP vilket ledde till en konflikt om namnet.[12] Namnet påminde också om det kinavänliga[13] KFML, som använt exakt samma namn i allmänna val före 1986, samt KPML (r), som då använde beteckningen Kommunistiska partiet.[12] Tvisten om beteckningen SKP gjorde att före detta APK mellan åren 1998 och 2006 ställde upp i val under den kortare beteckningen Kommunisterna. År 2010 återupplivades dock beteckningen Sveriges kommunistiska parti.

Som första kommunistiska parti i svensk historia ställde partiet upp i Europaparlamentsvalet 2019.[14]

Organisation

redigera

Partiledare

redigera

Från bildandet 1977 fram till november 2002 var Rolf Hagel partiledare, varefter Jan Jönsson tog vid.[15][16] På den 34e partikongressen i november 2006 valdes Gun Isaxon från Gällivare till ny partiordförande, och partiets kansli flyttade samtidigt från Stockholm till Gällivare.[17] På den 35e partikongress i november 2009 valdes Victor Diaz de Filippi från Malmö till ny partiledare.[18]

Under den 37e kongressen i maj 2017 valdes Andreas Sörensen till partiordförande. I kongressens avslutningstal sa han att "även om socialismen kan tyckas vara långt borta, är den aldrig längre bort, än att vi kan nå den."[19]

Samverkande organisationer

redigera

Ungdomar

redigera

Partiets ungdomsförbund heter Sveriges kommunistiska ungdomsförbund (SKU). Det står under politisk och ideologisk ledning av partiet, men är organisatoriskt självständigt.[20]

Media

redigera

SKP:s tidning heter RiktpunKt. Den publiceras både elektoriniskt och i pappersutgåva med tio nummer per år.[21]

Under 1980-talet var tidningen Norrskensflamman partiets officiella organ, efter att tidigare varit VPK:s organ i Norrbotten.[22] År 1990 separerades Norrskensflamman från partiet och blev en oberoende socialistisk tidning.[23]

Partiet äger Bokförlaget FRAM, som ger ut politiska och historiska böcker, men även skönlitteratur och barnböcker.[24]

Valresultat

redigera

Riksdagsval

redigera

Vid det första riksdagsvalet som dåvarande APK ställde upp i, år 1979, fick partiet 10 725 röster (0,20%), vilket är det bästa valresultatet någonsin. Det hade sitt starkaste stöd i Norrbotten, där de fick 3 310 röster (1,9%). De därefter starkaste regionerna var Göteborg (0,5%) och Västernorrland (0,4%).[25]

Det näst bästa riksdagsresultatet uppnåddes 1988, då partiet fick 9 408 röster (0,18%).[26] Sedan omorganiseringen 1995 har partiet aldrigt fått fler än 2 000 röster i riksdagsvalet.

I riksdagsvalet 2022 fick Sveriges Kommunistiska Parti 1 181 röster. De flesta kom från Stockholms kommun och län (444 röster), Uppsala län (107), Västra Götalands län (120) och Skåne (212). Partiet fick endast 19 röster i Norrbotten, partiets historiskt starka fäste.[27]

Riksdagsval Namn Partiledare Röster i
Sverige 		Procent Röster i
Norrbotten 		Procent
1979 [25] APK Rolf Hagel 10 725 0,20 3 310 1,92
1982 [28] APK Rolf Hagel 5 745 0,10
1985 [29] APK Rolf Hagel c. 6 000 0,11
1988 [26] APK Rolf Hagel 9 408 0,18
1991 [30] APK Rolf Hagel 2 969 0,05
1994 [31] APK Rolf Hagel 1 633 0,03
1998 [32] Kommunisterna Rolf Hagel 1 868 0,04 355
2002 [33] Kommunisterna Rolf Hagel 1 182 0,02 312 0,20
2006 [34] Kommunisterna Jan Jönsson 438 0,01 7 0,00
2010 [35] SKP Victor Diaz de Filippi 375 0,01 21 0,01
2014 [36] SKP Victor Diaz de Filippi 558 0,01 14 0,01
2018 [37] SKP Andreas Sörensen 702 0,01 16 0,01
2022 [27] SKP Andreas Sörensen 1 181 0,02 19 0,01

Kommunalval

redigera

I kommunvalet 1979 tog partiet tjugo mandat i 16 olika kommuner. Av dessa var 14 mandat i 11 av Norrbottens 14 kommuner: Arjeplog (1 mandat), Arvidsjaur (1), Gällivare (2), Haparanda (1), Jokkmokk (1), Kalix (1), Kiruna (2), Pajala (2), Älvsbyn (1), Överkalix (1) och Övertorneå (1).[38] I övriga landet tog partiet två mandat i Fagersta[39], ett mandat i Kramfors[40], ett mandat i Perstorp[41], ett mandat i Tidaholm[42], och ett mandat i Värnamo[43].

Under 1980-talet behöll partiet en del stöd, men det minskade allteftersom. I Arjeplog, Arvidsjaur, Jokkmokk, Kramfors, Älvsbyn och Överkalix förlorade partiet sina kommunfullmäktigemandat vid valet 1982, men i övriga tio kommuner fortsatte framgångarna lite längre. De var mest framgångsrika i Gällivare där de kontinuerligt satt i kommunfullmäktige i över tre decennier.

Kommun Län 1979 1982 1985 1988 1991 1994 1998 2002 2006 2010
Fagersta [39] Västmanland 2 2 3 3 2 0 0 0 0 0
Gnosjö Jönköping 0 0 0 0 0 1 0 0 0 0
Gällivare Norrbotten 2 1 1 1 1 1 1 2 2 2
Haparanda [44] Norrbotten 1 1 0 0 0 0 0 0 0 0
Kiruna [45] Norrbotten 2 1 1 1 0 0 0 0 0 0
Kalix Norrbotten 1 1 1 0 0 0 0 0 0 0
Pajala Norrbotten 2 2 1 1 1 1 1 1 0 0
Perstorp Skåne 1 1 2 3 0 0 0 0 0 0
Tidaholm [42] V Götaland 1 1 0 0 0 0 0 0 0 0
Värnamo [43] Jönköping 1 1 1 1 1 1 1 0 0 0
Övertorneå Norrbotten 1 1 1 0 0 0 0 0 0 0

I kommunalvalet 1998 fick partiet 1,9% av rösterna och ett mandat i Gällivare kommun samt 2,2% av rösterna och ett mandat i Pajala. De tog även ett mandat i Värnamo.[46]

I kommunalvalet 2002 fick partiet total 1 307 röster över hela landet. Av dessa kom över hälften, 761 röster, från Norrbotten. Partiet fick 568 röster (5,0%) och två mandat i Gällivare och 98 röster (2,2%) och ett mandat i Pajala. I Piteå fick de 95 röster (0,3%) men inga mandat.[46]

I kommunalvalet 2006 fick partiet 514 röster (4.5%) och 2 mandat i Gällivare. I Pajala fick de 74 röster (1,8%), vilket inte räckte till något mandat.[47]

I kommunalvalet 2010 fick partiet 548 röster (4.6%) och två mandat i Gällivare.[48] Detta blev sista gången som Sveriges kommunistiska parti tog mandat i ett val. Efter en tvist med partiets nationella ledning, bildade Gällivarekommunisterna istället det lokala partiet Malmfältens Väl som fortsatte att ta mandat i kommunfullmäktige och även styrde kommunen 2015-2018 tillsammans med Vänsterpartiet, Miljöpartiet, Norrbottens sjukvårdsparti och Moderaterna.[49][50]

I kommunalvalet 2014 kandiderade partiet för första gången i Malmö, där det fick 115 röster (0,06%) men inga mandat.[51]

År 2018 ställde SKP upp till val i två kommuner. De fick 168 röster (0,08 %) i Malmö och 132 röster (0,09 %) i Uppsala, men inga mandat i kommunfullmäktige.[52][53]

I kommunalvalet 2022 fick partiet 263 röster i Stockholm (0,04), 149 röster (0,08%) i Malmö och 137 röster (0,09%) i Uppsala.[54]

EU-parlamentsval

redigera

I Europaparlamentsvalet 2019 fick partiet 974 röster (0,02 %).[55]

Partiets valsedel för EU-valet 2024 toppades av arbetsmiljöingenjören Martin Tairi, förskolläraren Winnie Lykke, lastbilschauffören Karl Gunnarsson, utredaren Zahira Sarhan och byggnadsarbetaren Lars Lundberg.[56] De fick 1 649 röster (0,04 %), vilket var nästan en fördubbling jämfört med föregående val.[57]

Se även

redigera

Referenser

redigera
  1. ^ ”Sörensen ny partiordförande i SKP – RiktpunKt.nu”. riktpunkt.nu. https://riktpunkt.nu/2017/05/sorensen-ny-partiordforande/. Läst 25 oktober 2018. 
  2. ^ Grans, Edvin (3 juli 2023). ”ABF portar kommunistparti – ”Borde ha skett långt tidigare””. Magasinet Konkret. https://magasinetkonkret.se/abf-portar-kommunistparti-borde-ha-skett-langt-tidigare/. Läst 21 september 2023. 
  3. ^ Sveriges Kommunistiska Parti (25 november 2023). ”Uttalande från grundandet av Europeisk Kommunistisk Aktion”. Sveriges Kommunistiska Parti. https://skp.se/2023/11/25/uttalande-fran-grundandet-av-europeisk-kommunistisk-aktion/. Läst 25 november 2023. 
  4. ^ [a b] ”Slutligt valresultat 2022”. Valmyndigheten. https://www.val.se/valresultat/riksdag-region-och-kommun/2022/radata-och-statistik.html#Slutligtvalresultat. Läst 12 november 2022. 
  5. ^ [a b] ”Valresultat 2022 - Mandatfördelning”. Valmyndigheten. https://www.val.se/valresultat/riksdag-region-och-kommun/2022/radata-och-statistik.html#mandatfordelning. Läst 12 november 2022. 
  6. ^ PARTIPROGRAM FÖR SVERIGES KOMMUNISTISKA PARTI Läst 2014-09-10
  7. ^ Sveriges kommunistiska parti, Mot EU, krig och kapitalism
  8. ^ ”Flamman - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/flamman. Läst 30 maj 2024. 
  9. ^ Fredrik Jönsson, Det kommunistiska partiet återupprättades 1977, RiktpunKt, 28 februari 2017.
  10. ^ ”APK - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/apk. Läst 30 maj 2024. 
  11. ^ Nordin, Svante. Efter revolutionen. Natur & Kultur. ISBN 978-91-27-15227-4. Läst 30 maj 2024 
  12. ^ [a b] Mats Carlbom (10 september 1998). ”Röd kamp om tre bokstäver”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/arkiv/politik/rod-kamp-om-tre-bokstaver/. Läst 21 oktober 2023 (via Mediearkivet). 
  13. ^ Gunnar Brodin, red (2002). SOU 2002:87. Rikets säkerhet och den personliga integriteten. De svenska säkerhetstjänsternas författningsskyddande verksamhet sedan år 1945. Statens offentliga utredningar, Justitiedepartementet. sid. 21, 160. Läst 21 oktober 2023 
  14. ^ ”Kommunisterna i EU-valet”. https://riktpunkt.nu/2019/03/kommunisterna-i-eu-valet/. Läst 14 april 2019. 
  15. ^ Partistyrelsen för Sveriges Kommunistiska Parti m.fl., Vi gratulerar på 70-årsdagen!, RiktpunKt, nr 6, 2004.
  16. ^ SKP:s nya partistyrelse, RiktpunKt, nummer 7, 2002.
  17. ^ SKP fick första kvinnliga ordföranden, Expressen, 12 november 2006.
  18. ^ Kongressens val och partistyrelsens konstituering, Riktpunkt, 8 november 2009.
  19. ^ Sveriges kommunistiska parti, Sörensen ny partiordförande, Nyheter, 30 maj 2017.
  20. ^ Sveriges kommunistiska ungdomsförbund, Principprogram
  21. ^ RiktpunKt, Om RiktpunKt
  22. ^ Christoffer Odén, VPK eller APK?, Örebro universitet, Humanistiska institutionen, 2008.
  23. ^ Anders Svensson, Tidningsföreningen Norrskensflamman – Flamman, Nyhetskartan.se, 16 januari 2022.
  24. ^ Sveriges kommunistiska parti, Bokförlaget FRAM
  25. ^ [a b] Statistika Centralbyrån, Allmänna valen 1979, Del 1: Riksdagsvalet den 16 september 1979, s19
  26. ^ [a b] Valresultatet i riksdagsvalet, Sverigedemokraternas mdelemsbulletin, oktober 1988.
  27. ^ [a b] Valmyndigheten, Valpresentationen 2022, Val till riksdagen
  28. ^ Riksskatteverkets slutliga sammanställning. Svenska Dagbladet 23 oktober 1982
  29. ^ Arbetet, 24 september 1985
  30. ^ Statistiska Centralbyrån, Allmänna valen 1991, Del 3: Specialundersökningar, s114.
  31. ^ Flashback, Val '94 (komplett lista, alla röster)
  32. ^ Valmyndigheten, Val 1998, Övriga partier riksdagsvalet 1998
  33. ^ Valmyndigheten, Valpresentationen 2002
  34. ^ Valmyndigheten, Valpresentationen 2006
  35. ^ Valmyndigheten, Valpresentationen 2010, Val till riksdagen - Röster
  36. ^ Valmyndigheten, Valpresentationen 2014, Val till riksdagen - Röster
  37. ^ Valmyndigheten, Valpresentationen 2018, Val till riksdagen - Röster
  38. ^ Kim Talman, Arbetarpartiet kommunisterna och deras politik, Örebro Universitet, 2006.
  39. ^ [a b] Ortshistoria.se, Fagerstas kommunala val 1946-2010
  40. ^ Ortshistoria.se, Kramfors kommunala val 1946-2010
  41. ^ Herr Nilsson, Riksdagsvalet 1979, Till Kritiken av den Politiska Ekonomin, 23 september 2012.
  42. ^ [a b] Ortshistoria.se, Tidaholms kommunala val 1919-2010
  43. ^ [a b] Ortshistoria.se, Värnamos kommunala val 1920-2010
  44. ^ Ortshistoria.se, Haparandas kommunala val 1919-2010
  45. ^ Ortshistoria.se, Kirunas kommunala val 1950-2010
  46. ^ [a b] Valmyndigheten, Val 2002, Kommunfullmäktigeval
  47. ^ Valmyndigheten, Valpresentation 2006, Kommunalval
  48. ^ Valmyndigheten, Valpesentation 2010, Val till kommunfullmäktige i Gällivare
  49. ^ Stig-Arne Nordström, Det viktiga är att bli av med den här regeringen, Sveriges Radion P4 Norrbotten, 30 april 2013.
  50. ^ Teuvo Palomäki, Här styr kommunister med moderater – ”fungerat över förväntan”, SVT Nyheter Norrbotten, 23 augusti, 2018.
  51. ^ Valmyndigheten, Valpresentation 2014, Kommunalval
  52. ^ ”Malmö - Röster - Val 2018”. data.val.se. https://historik.val.se/val/val2018/slutresultat/K/kommun/12/80/index.html. Läst 19 september 2018. 
  53. ^ ”Uppsala - Röster - Val 2018”. data.val.se. https://historik.val.se/val/val2018/slutresultat/K/kommun/03/80/index.html. Läst 19 september 2018. 
  54. ^ Valmyndigheten, Valpresentation 2022, Kommunalval
  55. ^ ”Röster - Val 2019”. data.val.se. https://historik.val.se/val/ep2019/slutresultat/E/rike/index.html. Läst 31 maj 2019. 
  56. ^ Valmyndigheten, Valpresentation 2024, Kandidater och namnvalsedlar - Val till Europaparlamentet
  57. ^ Valmyndigheten, Valpresentation 2024, Val till Europaparlamentet

Externa länkar

redigera
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Sveriges_kommunistiska_parti_(1995)&oldid=55831839”