Öppna huvudmenyn
John Takman under arbetet med Zigenarundersökningen i början av 1960-talet.
Russelltribunalen med John Takman som står böjd över den nioårige vietnamesiska pojken DoVan Ngoc. Han uppvisar för dem hemska bukskador som orsakats av napalmbomber.

Johan Oliver "John" Takman, född 22 september 1912 i Säffle, död 14 april 1998 i Stockholm[1], var en svensk socialläkare, debattör och kommunistisk politiker.

Innehåll

LäkarverksamhetRedigera

Takman, som var lantbrukarson, vistades 1929–1931 i USA och avlade 1936 studentexamen i Malmö. Han blev medicine kandidat vid Karolinska institutet i Stockholm 1940 och medicine licentiat där 1945. Han var socialläkare vid Stockholms stads barnavårdsnämnd från 1949, medicinsk konsult vid Stockholms universitets psykotekniska institut från 1951 och lärare i hygien och socialmedicin vid Socialinstitutet i Stockholm från 1960. Han erhöll statligt stipendium för kliniska studier i neurologi och psykiatri i Paris 1946–1947.

ZigenarundersökningenRedigera

År 1962 utsågs Takman av Arbetsmarknadsstyrelsen att leda en grupp vars uppgift var att undersöka romernas utsatta situation i Sverige och att föreslå åtgärder för att integrera romerna i samhället. Arbetet pågick 1962–1965 och benämndes Zigenarundersökningen.[2] Slutrapporten utkom 1966. Takman drev frågor rörande romernas medborgerliga rättigheter i samarbete med Katarina och Rosa Taikon. 1976 utkom avhandlingen The Gypsies in Sweden. A socio-medical study.[3]

Politisk gärningRedigera

Takman fick sin kommunistiska övertygelse efter att ha vistats i USA vid tiden för den stora depressionen 1929–1931.[4] Han var ordförande i Svenska Clartéförbundet 1947–1951 och redaktör för tidskriften Clarté 1947–1956. Han representerade Sveriges kommunistiska parti, SKP (efter 1967 Vänsterpartiet kommunisterna, VPK), i Stockholms stadsfullmäktige från 1954 och senare som riksdagsledamot 1971–1976. Vid partisprängningen 1977 följde han den grupp runt tidningen Norrskensflamman som bildade Arbetarpartiet kommunisterna, APK, och som ofta beskrivits som vänligt inställd till Sovjetunionen.[5]

John Takman kvarstod i APK fram till partiets konkurs 1995, då han bröt med tidigare ordföranden Rolf Hagel och aktivt arbetade för ett återupprättande av ett parti med namnet Sveriges kommunistiska parti. Takmans grupp hade registrerat partinamnet, men konflikter rörande grundandet av ett kommunistiskt parti ledde till en brytning mellan dennes grupp och en grupp runt Sten Gunnarsson och Ingvar Lööw. For att komplicera det hela ytterligare antog gruppen runt Rolf Hagel samma partinamn. John Takmans grupp gick under namnet Kommunisternas centrala arbetsgrupp fram till hans död 1998. I gruppen ingick Evert Karlsson och Ina Linderot, dotter till Sven Linderot (mångårig partiledare för SKP fram till 1951).

John Takman var tidigt antifascist. I en kampanj mot att släppa in judiska läkare i behov av asyl från Nazityskland i Sverige fick de svenska nazisterna stöd av Medicinska föreningen i Stockholm, vars ordförande Gunnar Biörck vid ett anförande i februari 1939 hävdade att flyktingarna skulle ta arbeten från unga svenska läkare. Takman deltog i oppositionen mot denna kampanj.

I den vidögda debatten i den överfyllda salen var jag den förste av de fem eller sex talarna för den antifascistiska oppositionen. Jag hade inget manus. Jag överröstades av busvisslingar och buanden och jag klubbades flera gånger av ordföranden Gunnar Björk för att jag, som han sa, inte höll mig till ämnet. Själv använde han snäva fackliga argument mot den så kallade judeimporten. Tio tyskjudiska läkare, som gavs asyl, skulle enligt denna argumentering öka arbetslösheten bland svenska läkare. Jag har inget säkert minne av mer än två av de övriga talarna från vår grupp: Gunnar Inghe och Gunnar Klackenberg. Med motiveringen att hon i egenskap av jude skulle "tala i egen sak" vägrades Ester Lamm ordet - efter omröstning.
– Minnesanteckningar av John Takman från ett möte organiserat av Medicinska föreningen i februari 1939 hos Svenska Läkaresällskapet[6]

FörfattarskapRedigera

Tillsammans med sonen Jonte påbörjade John Takman 1994 en nyöversättning av Karl Marx Kapitalet, då han ansåg Richard Sandlers översättning från 1930-talet vara i behov av en modernisering, och Ivan och Ruth Bohmans från 1970-talet rent undermålig. Han arbetade dagligen på nyöversättningen. Det första bandet var redo för publicering vid hans död 1998. Manuskriptet, i Jonte Takmans ägo, är ännu inte publicerat. [källa behövs]

Takman företog 1958 en studieresa till Sydostasien och Kina, vilket resulterade i boken Vår vid Sydkinesiska sjön (1959), en av de första böckerna i Sverige som uppmärksammade frihetskampen i Vietnam.[7] Han skrev även flera böcker i socialmedicin, däribland Ungdomens sexuella frågor (1943) och Sex i tonåren (1968), och tog tidigt ställning för fri abort.[4]

BibliografiRedigera

  • Ungdomens sexuella frågor. Stockholm: Arbetarkulturs förlag. 1943. Libris 3114728 
  • Socialpsykiatriska synpunkter på de svenska zigenarna. Stockholm. 1952. Libris 10006596 
  • Vår vid Sydkinesiska sjön: en resa i Vietnam och Kina 1958. Stockholm: Clarté. 1959. Libris 8230009 
  • Ungdomspsykiatri: en orientering. Stockholm: Liber. 1962. Libris 429866 
  • ”MFT-reportage: samerna”. Medicinska föreningens tidskrift. 1964:5,: sid. 157-160, 162-177. 1964.  Libris 10397602 Medförfattare: Christer Hogstedt
  • Socialmedicinsk vardag. W & W-serien, 0509-5069 ; 134. Stockholm: Wahlström & Widstrand. 1966. Libris 7971 
  • Krigsförbrytelser i Vietnam.. Stockholm: Vietnampress. 1967. Libris 680020 
  • Takman John, red (1967). Napalm: ett internationellt symposium om kemisk och biologisk krigföring i vår tid. Tema. Stockholm: Rabén & Sjögren. Libris 1908707 
  • Att vara två: sexualkunskap för högstadiet. Stockholm: Liber. 1968. Libris 661449 
  • Sex i tonåren. Klubbserien. Stockholm: Liber. 1968. Libris 8211284 
  • Vietnamkriget 25 år: tre artiklar från krigets början. Stockholm. 1971. Libris 2331902 
  • Vietnam - ockupanterna och folket. Boc-serien, 99-0117341-8. Malmö: Bo Cavefors bokförlag. 1965. Libris 680023 
  • Zigenarundersökningen 1962-1965: slutrapport den 31 mars 1966. Stockholm. 1966. Libris 9467795 
  • The Gypsies in Sweden: a socio-medical study. Stockholm: LiberFörlag. 1976. Libris 7258238. ISBN 91-38-02780-1  - Medförfattare: Lars Lindgren.
  • ”Anteckningar om Linné.”. Meddelanden från Arkivet för folkets historia (Stockholm : Fören. Arkivet för folkets historia, 1974-1979) 1978 (6:2),: sid. 26-40 : ill.. 1978. ISSN 0345-7605. ISSN 0345-7605 ISSN 0345-7605.  Libris 2448623
  • Kärnkraften och kyrkoherde Malthus (1. uppl.). Göteborg: Fram. 1980. Libris 7646128. ISBN 91-7510-045-2 
  • Min amerikanska ungdom. Stockholm: Fram. 1988. Libris 7646137. ISBN 91-7510-059-2 
  • ”Föräldralösa spädbarn i Stockholm 1888”. I samhällets utkant : ur Stockholms sociala historia (1989): sid. 84-97 : ill. 1989.  Libris 9658606

KällorRedigera

FotnoterRedigera

  1. ^ Sveriges dödbok 1901–2009 Swedish death index 1901–2009 (Version 5.0). Solna: Sveriges släktforskarförbund. 2010. Libris 11931231 
  2. ^ Takman, John (1963). Zigenarundersökningen (Särtryck ur tidskr. "Arbetsmarknaden" 1963:8: Zigenarna offer för segregationspolitiken (Medicinska föreningens tidskrift: 41: 268-274, nr. 9). Zigenarundersökningen 1962 - 1963. Stockholmspopulation (en summarisk rapport). Stockholm. Libris 10106842 
  3. ^ Arbetarhistoria, 2013:3-4, s. 51.
  4. ^ [a b] John Takman död”. Aftonbladet. http://wwwc.aftonbladet.se/nyheter/9804/16/telegram/inrikes17.html. Läst 7 november 2018. 
  5. ^ http://www.ne.se/lang/apk "Partiet betonade under det kalla krigets dagar sin samhörighet med Sovjetunionens kommunistparti"
  6. ^ Invigningstal, Heléne Lööw Arkiverad 25 augusti 2010 hämtat från the Wayback Machine. Sverige & Förintelsen; Forum för levande historia
  7. ^ Lindgren, Stefan (2 maj 1998). ”Dödsfall: John Takman till minne”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/arkiv/kultur/dodsfall-john-takman-till-minne. Läst 8 januari 2016. 

Vidare läsningRedigera

  • Grass, Martin (2010). ”"Arkiv för miljoner": John Takmans arkiv - en utmaning för arkivarien”. Arbetarhistoria 2010(34):4(= 136),: sid. 61-68. 0281-7446. ISSN 0281-7446.  Libris 12285259

Externa länkarRedigera