Prostitution

sexuella handlingar mot betalning
(Omdirigerad från Prostituerad)

Prostitution (av latin pro-stituere, (ställa fram, utbjuda), kallas den verksamhet där en eller flera personer utför sexuella handlingar åt en annan mot betalning. Ersättningen kan tillfalla utföraren eller den person som organiserar prostitutionen. Det finns flera termer som offer för kommersiell sexuell exploatering eller sexarbetare. I branschen används numera ordet eskort, även för män och kvinnor som tillhandahåller mer än bara sitt sällskap.

Prostitution förmedlas idag främst över Internet, på bordeller och på olika massagekliniker. Den gamla gatuprostitutionen har i västvärlden, med tillgång till internet, till stor del fått ge vika för andra former av prostitution.[1]

Köpande män i prostitutionen benämns i svensk slang torsk och formellt i myndighetstexter sexköpare. I branschen används orden kund, dejt eller klient. För prostituerade män används benämningen gigolo (eller sexarbetare). De som organiserar prostitutionen benämns hallick (vardagligt) eller kopplare. Verksamheten benämns i lagtexten koppleri (Brottsbalken 6 kap. 12 §).

AllmäntRedigera

HistorikRedigera

AntikenRedigera

Historiskt sett har prostitution av många betraktats som nödvändig för att tillfredsställa mäns sexuella behov. Denna syn sammanhänger med uppfattningen om att män har rätt att få sitt sexuella behov tillfredsställt, medan kvinnor inte har ansetts ha någon sådan rätt. I kulturer där sex endast varit accepterat inom äktenskapet för en kvinna, medan både gifta och ogifta män ansågs ha rätt att få utlopp för sina sexuella behov, har prostitution av kvinnor blivit en konsekvens.

En av de tidigaste bevarade lagarna om prostitution är från cirka 1780 f.Kr., då kung Hammurabi av Babylon lät sätta upp lagar kring sexarbetare och deras barns rättigheter. Synen på prostitution har därefter varierat utifrån land, kultur och tidsepok.

I antikens klassiska Aten utnyttjades både manliga och kvinnliga slavar sexuellt, medan prostituerade på bordell oftast var slavar som anlitades av resenärer eller av män som inte ägde slavar: det fanns dock en liten klass av kurtisaner, kallade hetärer, som blev rika på sitt yrke.[2] Även i Romarriket tycks de prostituerade ofta ha bestått av slavar. [2]

Medeltid och nymodern tidRedigera

Kristendomen hade en fördömande linje mot prostitution, men det handlade då främst om ett fördömande av utomäktenskaplig sexualitet som sådan än av prostitution i betydelsen att sälja och köpa sexuella tjänster, och prostituerade och deras kunder bestraffades ofta för utomäktenskapligt sex snarare än för just prostitution. Denna syn dröjde länge kvar i Europa, och gjorde att många länder fram till 1800-talet ofta saknade en klar och tydlig lagstiftning kring prostitution som sådan, då denna ofta jämställdes med utomäktenskaplig sexualitet. Prostitutionen som sådan accepterades ändå generellt av myndigheterna i det medeltida Europa, eftersom det uppfattades som ett sätt att hindra män från att våldta icke prostituerade kvinnor och barn, och på vissa håll - främst Tyskland - fanns särskilda bordellkvarter där bordellerna accepterades och beskattades.[3]

Synen på prostitution började förändras under 1500-talet under inflytande av dels reformationens fokus på bibelns ord, och dels på en spridandet av syfilis, en epidemi vars skuld man lade på badhusen och de prostituerade, vilket fick till följd att de lagliga bordellerna stängdes.[4] Under 1500- och 1600-talen präglades attityden av en acceptans av prostitutionens existens, men en uppmaning till de prostituerade att ångra sina synder och skaffa sig en annan sysselsättning, och att förfölja hallickar och andra som profiterade på de prostituerade snarare än de prostituerade själva.[5]

1800-talet och reglementerad prostitutionRedigera

Under 1800-talet fanns det en allmän syn på prostitution i västvärlden som ett "nödvändigt ont", som byggde på den sexuella dubbelmoralen kring mäns och kvinnors sexualitet. Kvinnor ansågs ha mycket svag eller ingen sexualdrift, och det var inte accepterat för kvinnor att ha sexuellt umgänge utanför äktenskapet. Män ansågs däremot ha en hög sexualdrift, och det ansågs oundvikligt att män alltid skulle söka utlopp för sina sexuella behov, oavsett om de var gifta eller ogifta. Läkarvetenskapen ansåg till och med att sex var ett medicinskt behov för män, och friska män bedömdes behöva uppsöka prostituerade för att behålla hälsan.[6] Den skilda synen på mäns och kvinnors sexualitet gjorde att prostituerade kvinnor ansågs nödvändiga för att skydda icke prostituerade kvinnor från att bli våldtagna av män, eftersom det ändå inte gick att hindra män från samlag.[7]

Under 1800-talet var prostitution ofta formellt förbjudet men i praktiken accepterad i de flesta västländer, och en följd av detta var den så kallade reglementerade prostitutionen, där prostituerade kvinnor registrerades och regelbundet utsattes för tvångsundersökningar för sexuella sjukdomar.[8] Den reglementerade prostitutionen infördes i flertalet västländer under 1800-talet, men möttes med motstånd av den framväxande kvinnorörelsen, vilket ledde till dess avskaffande under 1900-talet.[9]

TidslinjeRedigera

Nedan följer en översikt i tabellform som belyser prostitutionens ställning i olika stater, sett ur ett historiskt perspektiv:[10]

500 f.Kr. Grekland Regeringen sponsrar uppstartandet av bordeller så att alla män ska ha råd att köpa sex. Ett sexmöte kostade en vanlig arbetares dagslön. Bildade och tränade kurtisaner (hetärer) förekom och en del hade inflytande tack vare kunder i det politiska toppskiktet.
438 Rom Kejsar Theodosius II fråntar föräldrar deras rätt att tvinga sina döttrar och slavar att sälja sex mot sin vilja.
534 Rom Kejsare Justinianus I och hans fru och tillika före detta sexarbetare kejsarinnan Theodora förbjuder profitering på sexarbetare och bordeller.
600 Spanien Spaniens kung förbjuder sex mot ersättning. Straffet är 300 piskrapp och utvisning.
960 Kina Reglering: bordeller ska hänga röda lyktor vid dörrarna (världens första red lightdistrikt).
1158 Rom Sexarbetare som blev påkomna tillsammans med soldater straffades med att få sina näsor avskurna.
1161 England Reglering av sexarbete och bordeller.
1200 Spanien Reglering av sexarbete och dödsstraff för hallickar och bordellägare.
1254 Frankrike Kung Ludvig IX beslagtar sexarbetares ägodelar och till och med kläder i ett försök att avskaffa sexarbete.
1436 Sverige I Stockholms första stadsprivilegier stadgas att “horkonor eller andra, the i ondo lifverne liggia eller lighat hafva” inte tillåts klä sig i scharlakan, gråskinn eller annat dyrbart skinn, eller pryda kläderna med guld eller silver.[11]
1469 Spanien Hårdare straff mot sexarbetarnas profitörer.
1490 Europa Ett hundraårigt utbrott av syfilis gör att sexarbetare utses till syndabockar och lägger grunden för synen på dessa för sekel framöver.[källa behövs]
1496 Norden Kung Hans utfärdar en förordning om att skökor måste bära en huvudbonad som skulle vara till hälften svart och till hälften röd.[11]
1500 Italien En klass av bildade elitkurtisaner uppkommer i renässansens Italien, med Imperia La Divina som berömd förebild.
1524 Danmark Ärkebiskop Aage Jepsen Sparre föreskriver att “allmänna kvinnor” inte måtte bo inom 50 famnar från det nyinrättade hospitalet i Åhus.
1546 England Reglering avskaffas.
1546 Sverige Gustav Vasa påbjuder att det inte skulle anses en borgerlig näring att driva horhus.[11]
1560 Frankrike Förbud av bordeller.
1586 Italien Påven Sixtus V inför dödsstraff för prostitution.
1617 Japan Yoshiwara i utkanten av Tokyo blir Japans första red light-distrikt.
1699 USA Reglering.
1751 Österrike Kejsarinnan Maria Teresia av Österrike inför kyskhetslagar för att förhindra sexarbete.
1788 Frankrike Bestämmelser om var, när och hur sexarbetare skulle arbeta.
1810 Nederländerna Reglering.
1831 New York Av stadens 250 000 invånare så är 4 % sexarbetande.
1864 England Gynekologiska tvångsundersökningar av sexarbetare och tvångsvård av dem som upptäcktes vara sjuka genom Contagious Diseases Acts.
1870 St Louis Reglering.
1897 New Orleans Skapandet av ett red light-distriktet Storyville.
1900 Japan Oregistrerade sexarbetare kan bli arresterade.
1902 New York Kommittén föreslår att sätta in sociala resurser för att förhindra att människor väljer sexarbete, exempelvis att höja kvinnors löner.
1905 USA Amerikanska organisationen för sedlighet och renlighet skapas för att arbeta för moral och mot venerologiska sjukdomar.
1909 USA Högsta domstolen beslutar att utvisa en immigrant som sålt sex efter ankomst till USA.
1910 USA Var 50:e kvinna är sexarbetare. Stor debatt om ”Vit slavhandel”.
1911 Nederländerna Bordeller förbjuds.
1919 Ryssland Ryssland skickar sexarbetare till arbets- och utbildningsläger och erbjuder omskolning.
1927 Tyskland Avkriminalisering.
1933 Tyskland Nazisterna återgår till kriminalisering av sexarbete.
1939 Tyskland Återinför reglering.
1946 Frankrike Bordeller och nyrekrytering av sexarbetare förbjuds, dock inte sexarbete i sig.
1956 Japan Förbud mot sexarbete. Det 300 år gamla Yoshiwara red light-district stängs.
1959 England Legalisering, men förbud mot nyrekrytering.
1971 Nevada Bordeller legaliseras och regleras.
1973 USA COYOTE, USA:s första sammanslutning för sexarbetares rättigheter bildas.
1985 Nederländerna Världens första internationella kongress för sexarbetare.
1999 Sverige Endast sexköpt förbjuds, ej försäljning.
2000 Nederländerna Legalisering av bordeller.
2002 Tyskland Inför lagar som ger sexarbetare arbetsrättsliga rättigheter.
2003 Nya Zeeland Avkriminaliserar prostitution och reglerar bordellverksamheter, bordellägare får exempelvis inte förekomma i brottsregistret.
2009 Norge Förbud mot köp av sexuella tjänster.
2009 Taiwan Legalisering.
2010 Kanada Kanadas högsta domstol kommer fram till att lagarna mot sexarbetare och bordeller strider mot landets grundlagar genom att göra sexarbetarnas liv otryggare.

Samhällets syn på prostitutionRedigera

 
prostitutionslagstiftning
  prostitution laglig och reglerad
  prostitution laglig men oreglerad, koppleri olagligt
  prostitution inte straffbart, sexköp straffbart
  prostitution straffbart

Utvecklingen i världen i synen på prostitutionsverksamhet kan delas in efter i vilken mån alla prostitutionens aktörer hanteras legalt:

Länder som accepterar prostitution som näringsverksamhetRedigera

I en del länder accepteras verksamheten som näringsverksamhet och lagstiftningen inriktas på att skapa förutsättningar för rättvisa och goda arbetsvillkor för de som tillhandahåller tjänsterna på marknaden. År 2010 beslöt Kanadas högsta domstol att lagar mot sexarbete och bordeller strider mot de mänskliga rättigheterna genom att göra sexarbetarnas liv mer osäkra. Trots detta införde politiker där en lag liknande den svenska sexköpslagen. Olika aktörer har försökt att göra verksamheten mer företagslik genom att bokföring utförs och redovisning till skatte- och pensionsmyndigheter sker på samma vis som för andra företagare. Exempel på länder med denna inställning är Nya Zeeland (enda landet i världen med fullständig avkriminalisering för medborgare) vissa delar av Australien, Nederländerna, Tyskland, Schweiz, Taiwan och Nevada i USA (samtliga med reglering).

Länder där prostitution motarbetasRedigera

I många andra länder motarbetas prostitution, då man anser att prostitution inte kan vara ett fritt val eller att prostitutionen bygger på en nedsättande människosyn, alternativt att prostitution är omoraliskt och ovärdigt. Det är då i allmänhet förbjudet att sälja sex samt organisera prostitution, inklusive att för sexsäljare själva att samarbeta och organisera sig (koppleri), eller tillhandahålla eller hyra ut en lokal för ändamålet (vilket inkluderar en sexsäljares egen bostad och innebär vräkning om hennes verksamhet kommer hyresvärden till känna). Det är också vanligt att använda slaveri (ofta benämnt som trafficking) inom sexhandel som argument mot den frivilliga delen av sexhandeln. I Sverige är det förbjudet att köpa sexuella tjänster. Ett av huvudargumenten är att "stoppa efterfrågan" på sexuella tjänster, såväl frivilliga (en form som ses med marginell eller total skepsis i den politiska debatten) som ofrivilliga och på så vis rama in båda inom samma lagstiftning. I många av USA:s stater är delaktighet i prostitution förbjudet för såväl säljare och köpare. I många länder är det förvisso olagligt, men pågår alltjämt, exempelvis i Thailand. I Sverige förväntas sexarbetare betala skatt på sin verksamhet och skulle därmed även ha rätt till exempelvis sjuk- och föräldrapenning samt pensionspoäng, men skatteverket beviljar inte F-skattesedel till någon som uppger sig sälja sex.[12] En utlänning som arbetar i Sverige omfattas också av EU-regler. Det innebär att sexarbetare borde ha rätt att arbeta i Sverige i 3 månader utan att bli utvisad. Men eftersom inte sexarbete ses som ett riktigt arbete utvisas personer, även de som har rätt att befinna sig i Sverige av skälet att de inte försörjt sig på ett ärligt sätt. [13] I Sverige är det inte tillåtet av socialtjänst och domstol att omhänderta eller frånta vårdnaden från föräldrar som säljer sex[14] men det görs ändå.[15]

Lagstiftning kring prostitution inom EURedigera

I ett antal länder är koppleri förbjudet.[16][17]

Land Sexförsäljning Sexköp Koppleri Skatt/pension
Belgien Tillåtet Tillåtet Ej tillåtet Ingen uppgift
Danmark Tillåtet Tillåtet Ej tillåtet Beskattas som all annan inkomst
Estland Tillåtet Tillåtet Ej tillåtet[18] Ingen uppgift
Finland Tillåtet Tillåtet Ej tillåtet Ingen uppgift
Frankrike Tillåtet Ej tillåtet Ej tillåtet Ingen uppgift
Grekland Går att få tillstånd. Hälsokontroller krävs. Tillåtet Ingen uppgift Ingen uppgift
Irland Tillåtet på icke-offentliga platser Ej tillåtet Ej tillåtet[19] Ingen uppgift
Italien Tillåtet Tillåtet Ej tillåtet[20] Ingen uppgift
Lettland Tillåtet, månatliga hälsokontroller krävs Tillåtet Ej tillåtet[21] Ingen uppgift
Luxemburg Tillåtet Tillåtet Ej tillåtet Har rätt att ansluta sig till socialförsäkringssystemet.
Nederländerna Tillåtet Tillåtet Ja, under licens Prostituerade är skyldiga att betala skatt och har rätt till socialförsäkring. Inkomsterna är pensionsgrundande. Hälsokontroll ej längre obligatorisk.
Polen Tillåtet Tillåtet Ej tillåtet Ingen uppgift
Portugal Tillåtet Tillåtet Ej tillåtet[22] Ingen uppgift
Spanien Tillåtet Tillåtet Ej tillåtet[23] Ingen uppgift
Storbritannien Tillåtet Tillåtet, men man får inte fråga efter tjänsterna öppet. Ej tillåtet Ingen uppgift
Sverige Tillåtet Ej tillåtet Ej tillåtet Möjlighet att få F-skattesedel för den lagliga verksamheten att sälja sexuella tjänster. Skatteplikt (preliminära skatter och sociala avgifter) föreligger då för inkomsterna och därmed rätt till socialförsäkring och pension. (A-skatt kan ej beviljas då "anställning" för prostitution förutsätter brott mot kopplerilagen).
Tyskland Tillåtet Tillåtet Ja, under licens Prostituerade är skyldiga att betala skatt och har rätt till socialförsäkring.
Ungern[24] Tillåtet Tillåtet Ja Prostituerade är skyldiga att betala skatt och har rätt till socialförsäkring.
Österrike Tillåtet Tillåtet Ja Tillträde till socialförsäkringssystemet

De prostituerades situationRedigera

Det är svårt att generalisera om de prostituerades situation då den information man har grundar sig på de prostituerade som kommer i kontakt med olika myndigheter. Därför vet man mer om gatuprostituerade än prostituerade som arbetar inomhus på bordelliknande inrättningar, via eskortfirmor eller som självständiga eskorter.[25] Situationen kan också skilja sig kraftigt mellan olika länder och över tid.

Enligt en internationell studie[26] är prostitution på många vis traumatiserande för de prostituerade. I studien har 854 personer från nio länder intervjuats och av dessa hade 71 % blivit utsatta för misshandel i samband med prostitution, 64 % hade blivit hotade med vapen, 63 % hade blivit våldtagna. 68 % uppvisade kriterier för könssjukdomar. 89 % av de prostituerade ville lämna prostitution men saknade alternativ försörjningsmöjlighet. 75 % uppgav att de skulle behöva ett hem eller en säker plats, 76 % sade sig behöva yrkesutbildning. Värt att notera är att studien är utförd på olika hjälpcentra för prostituerade kvinnor, vilket därför kan ge en missvisande bild.

I en stor studie[1] 2011, utförd av det danska nationella centrumet för välfärdsforskning och som inkluderade 3200 individer inom olika former av prostitution, uppgav 67 % av eskorterna att de sålde sex som en del av sin egen sexualitet. Medan ingen av kvinnorna som arbetade på bordell sålde sex för att försörja ett missbruk, så uppgav 53 % av dem som arbetade på gatan att de försörjde ett missbruk. 1 % av 3200 personer arbetade på gatan, gatuprostitutionen (den mest utsatta gruppen av prostituerade) var alltså inte representerad.

18 % uppgav att de hade blivit utsatta för våld från kundernas sida under det senaste året, siffrorna varierade dock mellan de olika arbetssätten. 33 % av de kvinnliga eskorterna och 25 % av de manliga eskorterna hade upplevt våld, motsvarande siffra för dem med gatan som bas var 41 %, och av dem som arbetade på klinik (bordell) så hade "endast" 3 % upplevt våld. Motsvarande siffror för försök att göra sådant som kvinnorna inte gick med på är ca 20 % totalt, 11 och 12 % för manliga respektive kvinnliga eskorter, 17 % för de bordellprostituerade och 57 % för gatuprostituerade.

I samma studie uppvisade 19 % av de kvinnliga och 10 % av de manliga eskorterna tecken på stressreaktioner. Uppdelat på arbetsplats uppvisade 11 % av bordellarbetare och 75 % av de gatuprostituerade tecken på stressreaktioner. En tredjedel av de arbetande var över 40 år gamla, en låg andel på 5-6% var mellan 18 och 20 år och den stora majoriteten var mellan 25 och 40 år, vilket stämmer väl med de siffror som står att läsa i Svenska "Kännedom om prostitution" från 2004. Även i den rapporteringen observerar man en grupp kvinnor i övre medelåldern som säljer sex i vad de själva hävdar är för ett socialt syfte. 44 % av de tillfrågade har tankar på att sluta sälja sex inom ett år och ser det alltså mer som en tillfällig sysselsättning snarare än en långsiktig karriär.

Undersökningen Sex i Sverige, 1996, visade att 0,5 % av alla män någon gång sålt sex, och 0,3 % av kvinnorna. Flertalet studier[27][28][29][30] visar på liknande resultat.

I en rapport rån Ungdomsstyrelsen 2012[källa behövs], som sammanfattar flertalet av senare års undersökningar, f så hade 2,1 % av pojkarna och 0,8 % av flickor mellan 16 och 25 års ålder fått någon form av ersättning för någon form av sexuell handling. Undersökningen inkluderade ett brett spektrum av handlingar, så som att till exempel visa upp sin penis med webbkamera eller sova över hos en kompis och ha sex i utbyte mot alkohol. Hela 78 % av dessa hade någon gång utsatts för sexuella övergrepp, vilket motsvarar 6,9 % av dem som tagit emot ersättning för sex jämfört med 0,4 % av de som inte gjort det. En liknande "riskfaktor" verkar finnas i att inte vara heterosexuell, då samma rapport visar att 6,0 % av de med icke-heterosexuell läggning har fått ersättning för sex, jämfört med heterosexuella där bara 1,0 % har fått det. Huruvida de höga siffrorna beror på en ökad behov av utforskarlusta, eller ett ökat risktagande, kring gränser bör vara upp till individernas egen upplevelse.

Bakkens studie i Oslo 1998 visade däremot inga socioekonomiska skillnader mellan ungdomar som sålt eller inte sålt sex.

Prostitution efter landRedigera

BelgienRedigera

Under medeltiden accepterades prostitution som skamligt men nödvändigt för att förhindra våldtäkt på icke prostituerade kvinnor, och varje stads myndigheter beskattade och reglerade prostitutionen, som ofta förvisades till vissa reserverade delar av staden.

Den reglementerade prostitutionen, med registrering och regelbundna tvångsundersökningar av prostituerade efter fransk modell, infördes av fransmännen under Napoleons ockupation (1794-1815). Detta system kvarstod även sedan Belgien blivit självständigt 1830 och gällde fram till 1946.

Sexhandeln i Bryssel blev ökänd genom en stor skandal 1880 där över fyrtio utländska flickor hade lockats till bordeller genom vit slavhandel, efter vilket både polismästaren och borgmästaren tvingades avgå. [31]

Den reglementerade prostitutionen förbjöds 1946.

Prostitution och bordellverksamhet är lagligt, men hallickverksamhet olaglig.

DanmarkRedigera

Dansk rätt från 1683 förbjöd utomäktenskaplig sexualitet, vilket inkluderade prostitution, med fängelse för män och piskstraff för kvinnor.

Från 1815 infördes systemet med reglementerade prostitution i Köpenhamn av stadens myndigheter, där kvinnor som greps för prostitution tvingades registrera sig på en polisövervakad bordell och underkasta sig regelbundna tvångsundersökningar för sexuellt överförbara sjukdomar.[32] Denna verksamhet var först inofficiell eftersom prostitution var formellt förbjuden, men formellt reglerad 1863, och infördes i lagen 1874. Kvinnorörelsen protesterade mot den reglementerade prostitutionen, vilket ledde till att bordellverksamhet förbjöds 1901, och den reglementerade prostitutionen 1906.[33]

Prostitution avkriminaliserades i Danmark 1999.

FrankrikeRedigera

I Frankrike påbjöd Karl den store på 800-talet att prostituerade skulle bli piskade och få håret rakat och, vid upprepat brott, säljas som slavar. Under medeltiden var de prostituerade en fråga för lokala länsherrar och städers lokala styrelser att hantera, och ofta begränsades de till att de prostituerade fick hålla sig till vissa kvarter och följa vissa regler men annars i praktiken tolererades. Lokala styresmän kunde tillämpa lagarna olika strikt.

Kung Ludvig IX av Frankrike gjorde 1254 ett misslyckat försök att förbjuda prostitution. Han tvingades uppge försöket, och istället infördes en princip om att bordeller och de prostituerades verksamhet skulle tolereras om de höll sig utanför stadsmurarna, en princip som sedan följdes till franska revolutionen. Prostitution var till namnet förbjudet men av praxis tolererat om de prostituerade höll sig till reglerna, och de prostituerade samarbetade ofta med polisen och agerade som deras spioner i den undre världen.

Kejsar Napoleon I införde 1804 en lag som kom att bli förebilden för reglementerad prostitution i hela västvärlden. Prostitution avkriminaliserades om den utövades under kontrollerade former, så som på en av staten godkänd bordell (kallad "maisons de tolérance"), och de prostituerade (definierade som kvinnor som upprepade gånger blivit arresterade för prostitution) underkastades registrering och regelbundna tvångsundersökningar för sexuellt överförbara sjukdomar. [34] Den franska modellen fick efterföljare i flera länder.

Parallellt uppkom under 1600-talet en minoritet av kurtisaner, en slags finare prostituerade som beskyddades av rika män och kunde hålla sig utanför det övriga prostitutionssystemets regler och sköta sina egna affärer. De tillhörde den sällsynta minoritet prostituerade som kunde bli rika på sitt yrke. Den mest omtalade kurtisanepoken i Frankrike var det andra kejsardömet, då sk demimonder som Cora Pearl och La Païva blev berömda.

Den reglementerade prostitutionen avskaffades efter en kampanj av Marthe Richard 1946: det innebar att registreringen, bordellerna, tvångsundersökningarna och hallickverksamheten förbjöds, men prostitution som sådan var fortsatt laglig. Straffet för hallickverksamhet skärptes 1994.

Prostitution är lagligt i Frankrike. Att köpa sexuella tjänster förbjöds 2016.

IndienRedigera

Prostitution har i olika former förekommit i Indien sedan antiken, och många olika kategorier av prostituerade och kurtisaner finns omnämnda under historiens gång.

Under det muslimska Mogulrikets tid, när en strikt könssegregering rådde i den indiska överklassen där kvinnor förpassades till harem, blev en klass av kurtisaner kallade tawaif berömda, liksom en typ av dansflickor som kallades nautch, och som också kunde sälja sexuella tjänster.

År 1864 införde de brittiska kolonialmyndigheterna reglementerad prostitution i Brittiska Indien genom lagen Cantonment Act of 1864. [35] De brittiska myndigheterna rekryterade döttrar från fattiga familjer till militärbordeller reserverade för britter för att skydda brittiska soldater mot sexuella sjukdomar. Bordellkvarter växte upp under denna tid, bland annat det stora bordelldistriktet i Mumbai.

Prostitution är lagligt i Indien. Hallickverksamhet, bordeller och barnprostitution är förbjudet. I praktiken tillämpas inte lagen om förbud av bordeller, och det finns stora bordelldistrikt i vissa städer.

ItalienRedigera

Under medeltiden accepterades prostitution som skamligt men nödvändigt för att förhindra våldtäkt på icke prostituerade kvinnor, och varje stads myndigheter beskattade och reglerade prostitutionen, som ofta förvisades till vissa reserverade delar av staden. Under renässansen uppkom en berömd kategori av kurtisaner i särskilt Rom och republiken Venedig.

Den reglementerade prostitutionen, Regolamentazione, med lagliga bordeller och regelbundna tvångsundersökningar av registrerade prostituerade, infördes i Italien efter fransk modell vid tidpunkten för Italiens enande år 1860.[36] Det fanns anvisningar om var bordellerna fick ligga, och de tvingades alltid ha fördragna fönsterluckor. De anställda underkastades regelbundna tvångsundersökningar på särskilda sjukhus. Tvångssystemet uppfattades som förtryckande av de prostituerade och som ett tecken på sexuell dubbelmoral av kvinnorörelsen och reformister försökte utan framgång upprepade gånger få den avskaffad.

År 1958 avskaffades den reglementerade prostitutionen genom Legge Merlin på initiativ av socialistpartiet, vilket innebar att tvångsundersökningar och bordeller förbjöds, medan prostitutionen var fortsatt laglig. Denna lag gäller fortfarande.

Prostitution som sådan är lagligt i Italien. Bordeller och hallickverksamhet är olaglig.

NederländernaRedigera

Under medeltiden accepterades prostitution som skamligt men nödvändigt för att förhindra våldtäkt på icke prostituerade kvinnor, och varje stads myndigheter beskattade och reglerade prostitutionen, som ofta förvisades till vissa reserverade delar av staden. De prostituerade ansågs nödvändiga för att män skulle få utlopp för sina behov och skydda andra kvinnor från våldtäkt, men betraktades som skamliga, en syn som kvarstod i sekler.

Sedan Nederländerna hade förenats till ett land och utropat sin självständighet 1579, fortsatte de prostitutionen att regleras av de enskilda städernas myndigheter snarare än landets lag. Acceptansen började minska under 1700-talet.

Den reglementerade prostitutionen, med registrering och regelbundna tvångsundersökningar av prostituerade efter fransk modell, infördes av fransmännen under Napoleons ockupation av Nederländerna 1810.

Under 1800-talet organiserade kvinnorörelsen ett motstånd för avskaffandet av den reglementerade prostitutionen, som sågs som en illustration av den sexuella dubbelmoralen och tvångsundersökningarna som ett övergrepp. 1911 förbjöds den reglementerade prostitutionen, liksom bordeller och hallickverksamhet. Prostitution som sådan förbjöds dock aldrig, och 1988 klassificerades prostitution uttryckligen som ett yrke.

Sedan år 2000 är prostitution liksom bordellverksamhet helt legaliserat i Nederländerna.

RysslandRedigera

Genom Peter den stores militärreformer skapades en ny klass av ogifta unga män i städerna, något som ledde till en större marknad för prostitution än vad som varit fallet i det tidigare moskovitiska Ryssland. Hallickverksamhet förbjöds redan 1649, ett förbud som upprepades 1728 och 1736, men prostitution som sådant förbjöds inte förrän 20 maj 1763, då ett senatsdekret hotade prostituerade med exil till Sibirien.

1782 års prostitutionsstadga införde sex månaders fängelsestraff för både hallickar och prostituerade. Denna lag betraktades dock som verkningslös. Den 6 oktober 1843 infördes reglementerad prostitution i Ryssland, där prostitution tolererades på villkor att de prostituerade underkastade sig registrering och regelbundna tvångsundersökningar för sexuellt överförbara sjukdomar. Registrerade prostituerade fråntogs sina pass och mottog istället särskilda pass som utpekade dem som prostituerade, kallade "Gult kort".[37]

Prostitution kriminaliserades i Ryssland efter ryska revolutionen 1917. De prostituerade erbjöds behandling och omskolning. Lagen innehöll dock inga straff för prostitution, vilket gjorde förbudet tandlöst. 1987 infördes böter som straff för prostitution.

StorbritannienRedigera

England fick Europas tidigaste lag om reglerad prostitution när kung Henrik II av England år 1161 tillät biskopen av Winchester att utfärda bordelltillstånd i det område i Southwark i London som föll under biskopens juristdiktion. Bordellerna kallades stew-houses eftersom de ofta fungerade som badhus, och stängdes ofta av biskopen då parlamentet sammanträdde i staden. De prostituerade fick inte gifta sig. Även andra städer i det medeltida England fick bordeller, oftast hänvisade till ett speciellt kvarter. År 1546 förbjöds bordellerna av Henrik VIII av England, då de förmodades vara ansvariga för spridningen av syfilis, och prostitution förbjöds. [38]

Tillämpningen av bordellförbudet blev efterhand slappare, och under 1700-talet förekom en stor prostitutionsindustri i London, där Covent Garden blev ett känt kvarter för prostituerade. Förbudet mot bordellinnehav upprepades i form av Disorderly Houses Act 1751.

Omkring sekelskiftet 1800 förde den evangeliska rörelsen en kampanj mot toleransen av prostitutionen. I Vagrancy Act 1824 introducerades begreppet prostitution som "common prostitute" och belade prostitution med ett straff på två månaders straffarbete. Town Police Clauses Act 1847 gjorde det olagligt för prostituerade att samlas offentligt. Genom Contagious Diseases Acts rådde ett system med reglementerad prostitution i Storbritannien mellan 1864 och 1886, där prostituerade underkastades registrering och regelbundna tvångsundersökningar för sexuellt överförbara sjukdomar. Denna reglementering bekämpades av kvinnorörelsen, som slutligen lyckades avskaffa den.

Parallellt uppkom under 1700-talet en minoritet av kurtisaner, en slags finare prostituerade som beskyddades av rika män och kunde hålla sig utanför det övriga prostitutionssystemets regler och sköta sina egna affärer. De tillhörde den sällsynta minoritet prostituerade som kunde bli rika på sitt yrke. Den mest kända brittiska kurtisaneran var kanske den viktorianska epoken, där Catherine Walters utgör en av dess mest kända exempel.

I Storbritannien är säljande och köpande av sexuell tjänst som sådant inte olagligt. Däremot är många relaterade fenomen, så som att göra upp en affär offentligt, äga eller driva en bordell och många andra aktiviteter kriminaliserade.

TysklandRedigera

Under medeltiden tolererades prostitution i Tyskland då det uppfattades som nödvändigt för att skydda icke prostituerade kvinnor från våldtäkt av män som ändå inte var förmögna till sexuell självbehärskning, och från 1200-talet organiserade reglerade många städer prostitution i lagliga bordeller (Frauenhäuser), och beskyddade de prostituerade i utbyte mot beskattning. [39] Attityden förändrades under 1500-talet på grund av syfilisepidemien och reformationen, och 1530 befallde kejsar Karl V att alla bordeller i det tysk-romerska riket skulle stängas.

Under 1800-talet växte ett system med reglementerade prostitution efter franskt mönster fram i Tyskland. Det ansågs omöjligt att hindra män att få utlopp för sina sexuella behov, och eftersom kvinnor inte tilläts ha sex utanför äktenskapet, ansågs prostituerade kvinnor nödvändiga för att hindra män från att begå våldtäkt på icke prostituerade kvinnor. Verksamheten reglerades främst på lokalnivå. 1876 års nationella lag stadgade att prostitution var illegalt endast om den skedde utanför poliskontroll.

Prostitution avkriminaliserades helt i Tyskland 1927. Nazityskland kriminaliserade inte prostitution som sådant, men prostituerade klassificerades som "asociala" och blev i egenskap av asociala ofta arresterade och placerade i koncentrationsläger. Samtidigt tillät Nazityskland vissa former av kontrollerad prostitution, så som lägerbordeller i tyska koncentrationsläger, militärbordeller och vissa kontrollerade bordeller i städerna.

Efter krigsslutet 1945 var prostitution fortsatt lagligt i både Östtyskland och Västtyskland, och fortsatte att vara det när Tyskland enades 1990.

USARedigera

USA har ingen nationell lag mot prostitution eftersom denna fråga liksom många andra avgörs av delstaterna snarare än den federala regeringen. Lagstiftningen skiljer sig därför åt mellan delstaterna, där de varierar från totalförbud till legalisering.

Under kolonialtiden och 1700-talet var medvetenheten om prostitution som sådan låg. Under 1800-talet växte prostitutionen explosionsartat i hela USA. Generellt var prostitution indirekt förbjuden genom lagstiftningen mot lösdriveri, men i praktiken brukade lokala myndigheter tolerera prostitution och bordeller om dessa var diskreta, ofta i utbyte mot mutor. Någon reglementerad prostitution eller direkt förbud kunde inte genomdrivas.

Under 1800-talet förekom aktivism mot prostitutionen. Genom Comstock Law 1873 förbjöds all distribuering av "osedligt" material som pornografi och preventivmedel, och genom Page Act of 1875 förbjöds trafficking av prostituerade från utlandet.[40] Under andra hälften av 1800-talet och sekelskiftet 1900 förekom en hysteri om vit slavhandel till bordeller, vilket resulterade i Mann Act 1910, som förbjöd all trafficking för sexuella ändamål. Rädslan för vit slavhandel car ett ämne som allmänheten kunde sympatisera med på bredare front, vilket gjorde att toleransen för prostitution sjönk i början av 1900-talet och strängare lagstiftning eller tillämpning av existerande lagstiftning växte.

Parallellt legaliserades prostitution lokalt på flera håll: det mest berömda exemplet var området Storyville i New Orleans (1897-1917).

Prostitution är förbjudet i de flesta amerikanska delstater. I delstaten Nevada är prostitution legaliserat.

Prostitution i SverigeRedigera

Hor och prostitutionRedigera

I grövre tilltal benämns en kvinna som tar betalt för sex som "hora". Om den som förmedlar mellan kunder och köpare är en kvinna så benämns hon ofta "bordellmamma". Ordet hora, ursprungligen "kvinna som begår hor" (se även horkarl, "man som begår hor"), är en avledning av hor.[41] Det härstammar från fornnordiskans hóra, som i sin tur härstammar från indoeuropeiskans kā-, som betyder åtrå. Ur kā- härstammar även ord som kärlek och sanskrits Kama Sutra.[42][43][44]

Hor betydde fram till 1937 enligt lagtext könsumgänge mellan en gift och en ogift person. I äldre tider straffades det hårt, speciellt mot kvinnor. 1779 tog Gustav III bort dödsstraffet på horsbrott och 1937 avkriminaliserades det helt.[45]

Utbytet av sexuella tjänster mot betalning har haft många fler benämningar genom historien. Däribland "skörlevnad", "otukt", "skökoskap", "sexslaveri" och "sexarbete". Det var först i mitten av 1800-talet ordet "prostituerad" började användas av myndigheter och läkarkår för att beteckna kvinnor som sålde sex. Innan det användes ord som "sedeslösa" eller "liderliga kvinnor.[6]

Lagstiftningen kring prostitutionRedigera

Detta avsnitt är en sammanfattning av Sexköpslagen.

Efter en utdragen och hetsig debatt förbjöds köp av "tillfällig sexuell förbindelse mot ersättning" den 1 januari 1999 genom den så kallade sexköpslagen. Moderaterna och Folkpartiet röstade emot lagen och Kristdemokraterna lade ned sina röster. Lagen har tagits in i brottsbalken från och med den 1 april 2005. Straffet är böter eller fängelse i högst ett år. (SFS 1962:700, 6 Kap. 11 §.)

Motiveringen finns i utredningen Könshandeln (SOU 1995:15), som dock föreslog kriminalisering både av köp och försäljning. Utredningen inriktade sig huvudsakligen på heterosexuella förbindelser, då homosexuella förbindelser tydligen bedömdes mindre problematiska. Enligt utredningen är de kvinnliga prostituerade ofta missbrukare av narkotika eller alkohol och har i ökande omfattning psykiska störningar, även om kunskapen om säljarna i könshandeln enligt utredningen i stort är begränsad till kvinnorna i den synliga prostitutionen på gatan. De har fått en dålig start i livet, tidigt berövats sin självrespekt och fått en negativ självbild. Männen som är köpare är avvikande när det gäller inställningen till sexualitet och kvinnor, ibland med allvarliga problem när det gäller synen på och förhållningssättet till sexualitet. Prostitutionskontakterna innebär sexuell utlevelse utan relation, närhet eller krav, i motsats till genuina mänskliga kontakter. "Troligen skulle många av männen behöva behandling". Prostitutionen är enligt utredningen också skadlig för utvecklingen mot ett jämställt samhälle: "Att män kan köpa tillträde till kvinnors kön för att tillfredsställa sina egna sexuella behov strider mot uppfattningen om alla människors lika värde och strävandena mot full jämställdhet mellan kvinnor och män. Könshandeln förmedlar enligt utredningen en oacceptabel människosyn och är ett hinder för individens utveckling."

Stöd för lagstiftningen kring prostitutionRedigera

I Sverige stöddes sexköpslagen av 80 % av svenska folket enligt en undersökning som gjordes 2006.[46]

De flesta undersökningar har fokuserat på vuxna prostituerade, framförallt på kvinnor. Enligt Ungdomsstyrelsens sammanfattning av flertalet studier, vilken kom ut 2012, blev resultatet att 0,8 procent av flickorna och 2,1 procent av pojkarna i åldern 16–25 år sagt att de fått ersättning för sex. Med ersättning respektive sexuell handling har man valt ett relativt vitt begrepp – så som att sova över hos en kompis i utbyte mot alkohol eller exempelvis att visa sin penis i en webbkamera mot att få sin kontantkortstelefon laddad.[47] I jämförelsen mellan en studie gjord 2004 och en studie gjord fem år senare så har attityden till sex mot ersättning blivit mer positiv.

Studien Prostitution i Danmark, som är den största som har gjorts i modern tid i Skandinavien,[1] visar att 85–98 % av de som själva säljer sex är emot en lag mot sexköp. 52 % svarar att det kommer att bli svårare att anmäla våld och 93 % tror inte att människohandeln kommer att minska.

Irland har kritiserat den svenska sexköpslagen för att vara ideologisk och baserad på att alla sexköp är en form av våld.[48] Landet har dock senare (2017) infört lag mot sexköp enligt den svenska modellen[19].

Prostitutionens historia i SverigeRedigera

Detta avsnitt är en sammanfattning av Prostitution i Sverige.
 
På Norrbro på qvällsqvisten. Lavering. (1849)

I Sverige infördes under från 1812 och framåt flera olika förordningar om kontroll av prostituerade för att begränsa spridningen av smittsamma könssjukdomar. 1812 blev det tillåtet enligt lag att tvångsundersöka alla personer som kunde misstänkas vara veneriskt sjuka. Män ansågs oförmögna till sexuell självkontroll, och det var därför de prostituerade kvinnorna som främst låg i fokus för uppmärksamheten och beskrevs som ett problem.[49] I Stockholm ansåg det vid denna tid vara vanligt att den kvinnliga personalen på krogar, kaffehus och cigarrbodar prostituerade sig, och dessa utsattes ofta för tvångsmässiga medicinska undersökningar av myndigheterna.[49] Detta orsakade dock protester från kvinnor som blivit oskyldigt utsatta. Mellan 1838 och 1841 praktiserade Stockholms stadsmyndigheter ett försök att kontrollera prostitutionen genom två offentliga bordeller, London och Stadt Hamburg, där de anställda regelbundet kontrollerades.[49] Experimentet fick dock avbrytas efter häftiga protester 1841.

Under 1800-talet infördes den så kallade "reglementeringen" i flera länder, och prostitutionsfrågans behandling kom att sammanhänga med striden mellan anhängare och motståndare till detta system. I Sverige blev regelbundna hälsoundersökningar obligatoriskt för prostituerade i Stockholm när den kommunala besiktningsbyrån grundades 1847, och 1859 infördes reglementeringen.[49] Andra städer följde efter, med Göteborg som den första 1865. Tanken bakom reglementeringen av de prostituerade kvinnorna i Sverige var att man skulle stoppa spridningen av könssjukdomar. I vissa städer där det vistades många unga män, till exempel studentorter eller där det fanns regementen ville man särskilt göra en insats. Då de prostituerade kvinnorna ansågs vara skyldiga till spridningen, bokfördes och registrerades kvinnor i några orter i Sverige av polisen och togs in för undersökning, så kallad besiktning en gång i veckan. I och med detta befästes deras identitet som prostituerade då de fråntogs sina prästbetyg som behövdes när man skulle lämna staden och istället gavs en besiktningsbok där undersökningarna bokfördes. Förespråkarna av reglementeringen använde argumentet att kvinnorna behövdes för att skydda de "kyska" icke prostituerade kvinnorna som fanns i staden från de unga männen, som inte förväntades kunna behärska sin sexualdrift. Motståndarna mot reglementeringen grundade också rörelser mot den, främst representerat av Josephine Butler i Storbritannien. En svensk gren för motståndet mot reglementering, den sk Federationen, grundades 1878, med Ellen Bergman som en av dess främst företrädare. Reglementeringen av kvinnorna i prostitutionen kan sägas vara definitivt upphävd i och med Lex Veneris 1918.

Under 1900-talet när den rasbiologiska ideologin svepte över landet var prostituerade en av de grupper som tvångssteriliserades.[50] I Sverige idag finns en konsensus att sex är något man inte ska behöva betala för. Inställningen, till skillnad från många andra länder där det är lagligt, är att det är skambelagt och pinsamt och inget att skylta med. För de flesta har sexköpslagen och åtal en avskräckande effekt, dock inte för de notoriska sexköparna. [6]

Sexhandel på InternetRedigera

Prostitution förekommer på senare år allt mer över Internet. Försäljning av sex på Internet är ett förhållandevis outforskat område vilket medför att andelen undersökningar är begränsade.[51]

Många av sexsäljarna kallar sig på internet för "eskorter". Prostitutionsgrupperna i Malmö, Göteborg och Stockholm har tidigare haft sitt fokus på främst gatuprostitution, men i och med att sexhandeln alltmer har flyttat över till nätet så har fokus flyttats över även dit. Även de flesta studier och rapporter angående prostitution har gjorts på gatuförsäljning av sexuella tjänster. I och med anonymiteten på internet så har sexhandel blivit mer lättillgängligt för såväl köpare som säljare. Sexförsäljning sker på kontaktsidor arrangerade för just detta ändamål samt på vanliga dejtingsidor där försäljning sker under mer eller mindre förtäckta ordalag. Försäljning sker via webcamshower såväl som vid arrangerade träffar på exempelvis på hotell eller i kundens hem.

Utredningar om prostitutionRedigera

1977 års prostitutionsutredning pågick 1977–80. Ordförande var moderaten Inger Lindquist. Utredningen gav bland annat ut rapporten SOU 1981:71. 2011 kom en redovisning ut från regeringens handlingsplan om prostitution och människohandel för sexuella ändamål. Utredningens förslag berörde bland annat att utvidga möjligheterna att i Sverige lagföra sexköpsbrott som begåtts utomlands. Utredningen la också fram att straffmaximum för köp av sexuell tjänst bör höjas från fängelse i sex månader till fängelse i ett år.[52]

DebattRedigera

Den rörelse som varit mest aktiv i bekämpandet av prostitution i Sverige är kvinnorörelsen, med rötter ur sedlighets- och nykterhetsrörelserna.[källa behövs] Kvinnorörelsen, som kämpat mycket för rättvisa förhållanden inom sexarbete, växer fram tillsammans med andra rörelser såsom nykterhetsrörelsen, fackföreningsrörelsen, det socialdemokratiska partiet osv.[53][ej i angiven källa] På senare år har Sveriges Kvinnolobby och Kvinnofronten ordnat föreläsningar och tryckt skrifter om kampen mot porr och prostitution. Louise Eek är en debattör som med utgångspunkt i egen erfarenhet av prostitution som föreläser om varför sexköp inte är förenligt med kvinnors rättigheter. Isabella Lund är en kvinna som även hon har erfarenheter ur sexindustrin, hennes blogg[54] vann titeln årets politiska blogg 2007. En del debattörer förespråkar legalisering av sexköp för sexsäljarnas bästa och menar att det är en rättighet att köpa och sälja sex, så länge det sker med ömsesidighet och respekt för varandras vilja. I början på 2000-talet väckte socialantropologen och debattören Petra Östergren uppmärksamhet, bland annat genom sin bok Porr, horor och feminister. En annan aktiv debattör och flitigt anlitad föreläsare, inte minst internationellt, är strippan och sexarbetaraktivisten Pye Jakobsson.[55]

2007 startades ett nätverk för människor med erfarenhet av prostitution eller sexbranschen, Nätverket PRIS (Prostituerades Revansch I Samhället.)[56] I PRIS kan endast de som själva varit i sexbranschen bli medlemmar. Nätverket #intedinhora arbetar för att stötta prostituerade och tidigare prostituerade. En annan organisation heter Rose Alliance, tidigare Rosea, och välkomnar alla som själva arbetar eller har arbetat[57] med sex eller erotik i någon form, Rose Alliance accepterar alltså inte medlemmar som inte har personlig erfarenhet av sexindustrin. De hade vid mitten av år 2011 över 150 medlemmar bestående av aktiva och före detta aktiva sexarbetare. Rose Alliance deltog år 2011 och 2012 med lastbil i PRIDE-paraden.[58]

Organisationer som verkar för prostituerades intressenRedigera

#intedinhoraRedigera

Huvudartikel: #intedinhora

I och med #metoo-kampanjen som florerade inom olika yrken och branscher startades även upproret #intedinhora, något som sedan kom att bilda en förening med medlemmar (alla med erfarenhet av prostitution, eller som de skriver, "kommersiell sexuell exploatering"), där medlemmarna organiserar sig tillsammans, ägnar sig åt opinionsbildning, träffar politiker, håller föreläsningar, har medlemsträffar och en stödverksamhet. Föreningen ställer sig positiva till sexköpslagen men ställer krav utifrån att de vill se ett stärkt rättsskydd för personer i prostitution, förebyggande insatser såsom höjt existensminimum och tidigare möjligheter till skuldsanering samt kompetenshöjande insatser inom vård, skola och socialtjänst.[59]

#Intedinhora använder inte termen sexarbete eftersom de menar att prostitution är en utsatthet, i upproret skrevs följande:

Prostitution benämns ofta som världens äldsta yrke, men det stämmer inte. Det ska snarare beskrivas som ett av världens äldsta förtryck. Att prostitution är ett yrke är en seglivad myt som förminskar utsattheten hos personer i prostitution och normaliserar sexköp. Inget barn växer upp och drömmer om att sälja sin kropp.[60]

Rose AllianceRedigera

Organisationen Rose Alliance i Sverige menar att människor som säljer sex har en vid variation av erfarenheter, men även att sexköpslagen och kopplerilagen förvärrar sexarbetarnas situation.[61] Medlemmar ur organisationen menar att liksom andra stigmatiserade minoritetsgrupper, i synnerhet när det kommer till frågor som rör sex, så är orsaken till våld och psykisk ohälsa främst grundat på den hårda stigmatisering som de utsätts för av samhället och även att det våld som sexarbetare utsätts för rättfärdigas på grund av stigmatiseringen.

FuckförbundetRedigera

I Sverige finns även föreningen Fuckförbundet sedan 2017. Fuckförbundet är en community och intresseorganisation för sexarbetare.

Se ävenRedigera

ReferenserRedigera

NoterRedigera

  1. ^ [a b c] ”Prostitution i Danmark” (PDF). Arkiverad från originalet den 26 september 2013. https://web.archive.org/web/20130926170616/http://www.sfi.dk/Files/Filer/SFI/Pdf/Rapporter/2011/1121_Prostitution_i_Danmark.pdf. Läst 27 januari 2012. 
  2. ^ [a b] Pomeroy, Sarah B, Goddesses, whores, wives, and slaves: women in classical antiquity, Schocken Books, New York, 1995
  3. ^ Rossiaud, Jacques (1996). Medieval Prostitution. Barnes & Noble. ISBN 9780760701195.
  4. ^ Rossiaud, Jacques (1996). Medieval Prostitution. Barnes & Noble. ISBN 9780760701195.
  5. ^ Otis, Leah Lydia (1985). Prostitution in Medieval Society: The History of an Urban Institution in Languedoc. Chicago: University of Chicago Press. ISBN 978-0-226-64033-4.
  6. ^ [a b c] Skaldeman, Anna (2008). Torsksverige - Om sexslaveri i välfärdsstaten 
  7. ^ Yvonne., Svanström, (2006). Offentliga kvinnor : prostitution i Sverige, 1812-1918. Ordfront. ISBN 9170371881. OCLC 144671463
  8. ^ Yvonne., Svanström, (2006). Offentliga kvinnor : prostitution i Sverige, 1812-1918. Ordfront. ISBN 9170371881. OCLC 144671463
  9. ^ Yvonne., Svanström, (2006). Offentliga kvinnor : prostitution i Sverige, 1812-1918. Ordfront. ISBN 9170371881. OCLC 144671463
  10. ^ ”Historical Timeline – Prostitution”. ProCon.org. http://prostitution.procon.org/view.resource.php?resourceID=000117. Läst 23 april 2012. 
  11. ^ [a b c] Stockholms stads historia från stadens anläggning till närwarande tid (1828).
  12. ^ http://www.svd.se/nyheter/inrikes/prostituerade-ska-fa-sjukpeng_7323993.svd
  13. ^ http://www.dn.se/nyheter/sverige/eu-prostituerade-far-jobba-tre-manader-i-sverige
  14. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 27 april 2013. https://archive.is/20130427094643/http://www.njutningtillsalu.com/search/label/Viktig%20information%20till%20dig%20f%C3%B6r%C3%A4lder%20som%20s%C3%A4ljer%20sex. Läst 27 december 2012. 
  15. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 20 augusti 2013. https://web.archive.org/web/20130820103610/http://www.qx.se/uploads/d6/f785266d4fc44ff101617b4dfa05b5.pdf. Läst 27 december 2012. 
  16. ^ ”Sverige ensamt om att förbjuda prostitution”. Svenska Dagbladet. 25 september 2007. http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_208495.svd. Läst 11 juni 2008. 
  17. ^ ”Europe and Eurasia”. state.gov. http://www.state.gov/j/drl/rls/hrrpt/2007/c25285.htm. Läst 23 april 2012. 
  18. ^ ”Estonia”. state.gov. http://www.state.gov/j/drl/rls/hrrpt/2007/100557.htm. Läst 23 april 2012. 
  19. ^ [a b] (eISB), electronic Irish Statute Book. ”Amendment of Act of 1993” (på engelska). http://www.irishstatutebook.ie/eli/2017/act/2/section/25/enacted/en/html#sec25. Läst 21 mars 2019. 
  20. ^ ”Italy”. state.gov. http://www.state.gov/j/drl/rls/hrrpt/2007/100566.htm. Läst 23 april 2012. 
  21. ^ ”Latvia”. state.gov. http://www.state.gov/j/drl/rls/hrrpt/2007/100567.htm. Läst 23 april 2012. 
  22. ^ ”Portugal”. state.gov. http://www.state.gov/j/drl/rls/hrrpt/2007/100579.htm. Läst 23 april 2012. 
  23. ^ ”Spain”. state.gov. http://www.state.gov/j/drl/rls/hrrpt/2007/100586.htm. Läst 23 april 2012. 
  24. ^ Gorondi, Pablo (24 september 2007). ”Hungary Gives Permits to Prostitutes”. washingtonpost.com. http://www.washingtonpost.com/wp-dyn/content/article/2007/09/24/AR2007092400842.html. Läst 23 april 2012. 
  25. ^ ”Prostitution”. Encyclopædia Britannica. http://www.britannica.com/EBchecked/topic/479546/prostitution. Läst 26 april 2011. 
  26. ^ Farley, M.; Cotton, A.; Lynne, J.; Zumbeck, S.; Spiwak, F.; Reyes, M.E.; Alvarez, D.; Sezgin, U. (2003). ”Prostitution & Trafficking in Nine Countries: an Update on Violence and Posttraumatic Stress Disorder” (PDF). Journal of Trauma Practice 2 (3/4). sid. 33–74. http://www.prostitutionresearch.com/pdf/Prostitutionin9Countries.pdf. 
  27. ^ Kuosmanen (2008) 
  28. ^ . Norsk Folkhelsa. 1992 
  29. ^ Mossige (2001) 
  30. ^ Svedin & Priebe (2004) 
  31. ^ State, Paul F. (27 July 2004). Historical Dictionary of Brussels. Scarecrow Press. ISBN 978-0810850750.
  32. ^ https://danmarkshistorien.dk/leksikon-og-kilder/vis/materiale/den-reglementerede-prostitution-1874-1906/
  33. ^ https://danmarkshistorien.dk/leksikon-og-kilder/vis/materiale/den-reglementerede-prostitution-1874-1906/
  34. ^ Scibelli, Pasqua (1987). Empowering prostitutes: A proposal for international legal reform. Harvard Women's Law Journal
  35. ^ Tambe, Ashwini (1 April 2005). "The Elusive Ingenue:A transnational Feminist Analysis of European Prostitution in Colonial Bombay". Gender & Society. 19 (2): 160–79. doi:10.1177/0891243204272781. S2CID 144250345.
  36. ^ Mary Gibson: Prostitution and the State in Italy, 1860–1915. New Jersey: Rutgers University Press. 1986. ISBN 9781563081316.
  37. ^ Илюхин А. Проституция в России с XVII века до 1917 года. — М.: Новый хронограф, 2008. — 560 с. — (Российское общество. Современные исследования)
  38. ^ Lewis, Matthew (2015). Medieval Britain in 100 Facts. Amberley Publishing Limited. ISBN 9781445647357
  39. ^ P. Schuster: Das Frauenhaus. Städtische Bordelle in Deutschland (1350–1600), Paderborn 1992
  40. ^ George Anthony Peffer, "Forbidden Families: Emigration Experiences of Chinese Women Under the Page Law, 1875-1882," Journal of American Ethnic History 6.1 (Fall 1986): 28-46. s.28.
  41. ^ Svenska Akademiens ordbok: Hora
  42. ^ ”Whore – definition of whore”. The free dictionary. http://www.thefreedictionary.com/whore. Läst 23 april 2012. 
  43. ^ Hor i Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (första upplagan, 1922)
  44. ^ Svenska Akademiens ordbok: Prostitution
  45. ^ ”hor - Uppslagsverk - NE”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/hor. Läst 17 mars 2017. 
  46. ^ RFSU, ta ställning för sexköpslagen!, läst 2 december 2011.
  47. ^ "Utsatt? – Unga, sex och Internet (2012) Arkiverad 11 januari 2013 hämtat från the Wayback Machine.", s 21–22, Ungdomsstyrelsen, 12 november 2012. Läst den 27 december 2012.
  48. ^ http://cdn.thejournal.ie/media/2012/06/Discussion-Document-on-Future-Direction-of-Prostitution-Legislation.pdf
  49. ^ [a b c d] Yvonne Svanström: Offentliga kvinnor (2006)
  50. ^ ”Stoppa steriliseringen – Debatt”. UNT.se. 12 november 2011. http://www.unt.se/debatt/stoppa-steriliseringen-1530122.aspx. Läst 23 april 2012. 
  51. ^ Olsson, Niclas (2007). ”Eskort på nätet” (PDF). http://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/21165/3/gupea_2077_21165_3.pdf. 
  52. ^ BRÅ (2011). Prostitution och människohandel för sexuella ändamål 
  53. ^ ”Jämställdhetsombudsmannen”. Arkiverad från originalet den 4 februari 2017. https://web.archive.org/web/20170204183438/http://www.jamombud.se/omjamstalldhet/jamstalldhetshi/. Läst 17 mars 2017. 
  54. ^ ”Att arbeta som eskort”. http://sensuellqkonsult.wordpress.com/. Läst 23 april 2012. 
  55. ^ Jakobsson, Pye. ”A Swedish sexworker on the criminalization of clients”. youtube.com. http://www.youtube.com/watch?v=7D7nOh57-I8&feature=player_embedded. Läst 23 april 2012. 
  56. ^ ”Nätverket PRIS”. http://www.nätverketpris.se. Läst 2 december 2011. 
  57. ^ ”Rose Alliance hemsida”. Arkiverad från originalet den 7 mars 2012. https://web.archive.org/web/20120307194101/http://www.rosealliance.se/?page_id=2. Läst 23 april 2012. 
  58. ^ Piehl, Mathilda (7 augusti 2011). ”Organiserade sexarbetare gjorde debut på Pride”. makthavare.se. http://www.makthavare.se/2011/08/07/organiserade-sexarbetare-gjorde-debut-pa-pride/. Läst 23 april 2012. 
  59. ^ Om #intedinhora - hur vi startade, vad som hände sen och vad vi är idag”. Nätverket #intedinhora. http://intedinhora.se/om-oss/. Läst 20 augusti 2018. 
  60. ^ Vi kräver åtgärder för att ingen ska behöva hamna i prostitution”. Nätverket #intedinhora. http://intedinhora.se/uppropet/. Läst 20 augusti 2018. 
  61. ^ http://www.newsmill.se/artikel/2012/12/21/vi-sexarbetare-kan-f-ra-v-r-egen-talan#millings Arkiverad 26 december 2012 hämtat från the Wayback Machine.

KällförteckningRedigera

 Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926.

Vidare läsningRedigera

Externa länkarRedigera