Öppna huvudmenyn

Reglementerad prostitution var under 1800-talet ett reglementeringssystem för prostituerade med syfte att minska den pågående spridningen av veneriska sjukdomar genom registrering och tvångsundersökningar av prostituterade.[1] Ett flertal länder hade under 1800-talet reglementeringssystem, bland annat det Tyska kejsardömet, Ryssland, Frankrike samt Storbritannien.[2] Reglementerad prostitution infördes även i Sverige under 1800-talet.[1]

Innehåll

Reglementering i SverigeRedigera

 
Kvinna inskriven vid Prostitutionsbyrån i Stockholm mellan 1863 och 1881.

Före 1800-talet existerade inget uttryckligt förbud mot prostitution som sådant i Sverige, däremot var sex utanför äktenskapet förbjudet oavsett om det var frågan om prostitution eller inte, och bestraffades med antingen böter eller kroppsstraff inom kyrkoplikten,[3] en lag som drabbade både de som sålde eller köpte sex.

Från 1724 och framåt kunde kvinnor i Stockholm, som inte kunde visa papper på att de hade försörjning genom ett lagligt yrke, förmögenhet eller någon som gick i god för dem, bli placerade på Långholmens spinnhus för att förhindra att de försörjde sig "osedligt", vilket i praktiken syftade på prostitution.[4]

1734 års lag var den första lag som uttryckligen nämnde prostitution i någon mening: enligt denna kunde bordellverksamhet eller prostitution inom en bordell bestraffas med hudstrykning eller allmänarbete.[5] Detta gällde oavsett om man som kvinna sålde sex eller om man som man köpte sex.[6]

I 1700-talets Stockholm misstänktes kaffehus, som drevs av före detta älskarinnor till rika män, ofta för att vara maskerade bordeller, och det förekom att pigorna på sådana etablissemang, liksom på krogar och värdshus, ibland utsattes för medicinska tvångsundersökningar för att förhindra spridningen av könssjukdomar, men detta skedde då utan stöd av någon specifik lag. [7]

1812-1838Redigera

I början av 1800-talet började nya lagar ta form då myndigheterna började oroa sig spridning av de obotliga könssjukdomarna syfilis och schanker samt gonorré, som även den var obotlig då antibiotikan och penicillinet ännu inte fanns.[1]

1812 års cirkulär krävde inspektioner av människorna i de lägre samhällsklasserna. Lagen var en tydlig klasslag då könssjukdomar förknippades med underklassen. Både män och kvinnor inspekterades, men speciellt pigor, värdshuspigor samt de som sålde egna varor på marknaden som kaffekokerskor och cigarrförsäljerskor. Även de män och kvinnor som hade yrken där det krävdes att resa runt i Sverige inspekterades.

Fram till år 1860 krävdes inrikes pass för resande inom landet, och för att få resa behövde men i samband med pass intyga med ett sundhetsbevis. Detta visade att du genomgått en undersökning och blivit friskförklarad av läkare. Hade den resande inte sundhetsbevis kunde den få reseförbud samt tvingas till vård, detta för att inte sprida runt någon sjukdom. De som utförde dessa inspektioner var i första hand provinsläkare, fjärdingsmän, landshövdingar och präster.

Fram till 1818 utförde även polisen razzior på olika näringsställen där större grupper kvinnor, ofta pigor, undersöktes av stadsläkare. Dessa kvinnor antecknades inte vid namn i polisens diarium utan vid nummer.[8]

London och Stadt HamburgRedigera

Som en lösning på problemet av de alltmer spridda könssjukdomarna startade myndigheterna 1838 två kommunala bordeller i Stockholm: Stadt Hamburg på Järntorget och London på Skeppsbron. Där var tanken att friska kvinnor skulle prostituera sig till friska män och att de regelbundet kunde inspekteras och undersökas av fattigläkare. Kaffehus hade liksom cigarettaffärer ryktet att de bedrev prostitution med anställda. Detta år (1838) fick då två kaffehus semiofficiella tillstånd att ”hålla hus” vilket på den tiden menades prostitution.[9]

Reglementeringen 1847-1918Redigera

År 1847 infördes medicinsk reglementering som påstods handla om smittrisk och smittskydd. Kvinnor som sålde sig eller troddes sälja sig blev då inskrivna i besiktningsbyrå där de regelbundet tvingades genomgå gynekologundersökningar. Om en kvinna var smittad hamnade hon på kyrkhus.[10]

År 1859 infördes även prostitutionsreglementering som varade fram till 1918. Den reglerade var de prostituerade fick befinna sig, vilka gator de fick gå på, bland vilka de fick föra sig samt var de fick bo.[11]

År 1864 avkriminaliserades utomäktenskapliga sexuella umgängen.[12]

År 1869 bildades The Ladies National Association i England och något år därefter bildades British and Continental Federation for the Abolition of Prostitution för att motarbeta Contagious Diseases Acts. De gick samman under Josephine Butlers ordförandeskap. En underavdelning till den organisationen blev den Svenska organisationen ”Den brittiska, kontinentala och allmänna federationens svenska avdelning” som enbart kallades ”federationen”. Den försökte år 1875 etablera sig i Sverige. Reglementeringens internationella avskaffande skulle uppnås genom att skapa lokalavdelningar i andra länder och man försökte då etablera en avdelning i Sverige. Men detta gick inte att genomföra förrän 1878Svenska Federationen bildades. Federationens mål var att avskaffa den reglementerade prostitutionen.[2] Federationen arbetade främst i Stockholms men försökte även sprida verksamheten utanför huvudstaden.

1903 försökte man utreda andra sätt att stoppa spridningen av de veneriska sjukdomarna än reglementeringen, därför lades en motion i Andra kammaren i riksdagen. Det året tillsattes även en kunglig kommitté för att utarbeta förslagen på ersättandet av reglementeringen[13] och 1910 hade de slutfört sitt uppdrag[14]. Sveriges reglementering kom att upphöra i samband med Lex Veneris (lag om åtgärder mot spridning av smittosamma könssjukdomar) år 1918 och därmed upphörde även federationen.[15]

ReferenserRedigera

  1. ^ [a b c] Yvonne., Svanström, (2006). Offentliga kvinnor : prostitution i Sverige, 1812-1918. Ordfront. sid. 38. ISBN 9170371881. OCLC 144671463. https://www.worldcat.org/oclc/144671463 
  2. ^ [a b] Yvonne., Svanström, (2006). Offentliga kvinnor : prostitution i Sverige, 1812-1918. Ordfront. sid. 190-191. ISBN 9170371881. OCLC 144671463. https://www.worldcat.org/oclc/144671463 
  3. ^ Taussi Sjögren, Marja, Rätten och kvinnorna, från släktmakt till statsmakt i Sverige på 1500- och 1600-talen, Malmö 1996.
  4. ^ Gunilla Roempke (1994). Gunilla Roempke. red. Vristens makt - dansös i mätressernas tidevarv. Stockholm: Stockholm Fischer & company. ISBN 91-7054-734-3
  5. ^ Sweriges Rikes Lag. Gillad och Antagen på Riksdagen Åhr 1734
  6. ^ Yvonne., Svanström, (2006). Offentliga kvinnor : prostitution i Sverige, 1812-1918. Ordfront. sid. 43. ISBN 9170371881. OCLC 144671463. https://www.worldcat.org/oclc/144671463 
  7. ^ Svanström, Yvonne, Offentliga kvinnor: prostitution i Sverige 1812-1918, Ordfront, Stockholm, 2006
  8. ^ Yvonne., Svanström, (2006). Offentliga kvinnor : prostitution i Sverige, 1812-1918. Ordfront. sid. 40-41. ISBN 9170371881. OCLC 144671463. https://www.worldcat.org/oclc/144671463 
  9. ^ Yvonne., Svanström, (2006). Offentliga kvinnor : prostitution i Sverige, 1812-1918. Ordfront. sid. 45. ISBN 9170371881. OCLC 144671463. https://www.worldcat.org/oclc/144671463 
  10. ^ Yvonne., Svanström, (2006). Offentliga kvinnor : prostitution i Sverige, 1812-1918. Ordfront. sid. 59. ISBN 9170371881. OCLC 144671463. https://www.worldcat.org/oclc/144671463 
  11. ^ Yvonne., Svanström, (2006). Offentliga kvinnor : prostitution i Sverige, 1812-1918. Ordfront. sid. 72. ISBN 9170371881. OCLC 144671463. https://www.worldcat.org/oclc/144671463 
  12. ^ Yvonne., Svanström, (2006). Offentliga kvinnor : prostitution i Sverige, 1812-1918. Ordfront. sid. 31. ISBN 9170371881. OCLC 144671463. https://www.worldcat.org/oclc/144671463 
  13. ^ Yvonne., Svanström, (2006). Offentliga kvinnor : prostitution i Sverige, 1812-1918. Ordfront. sid. 253-256, 272. ISBN 9170371881. OCLC 144671463. https://www.worldcat.org/oclc/144671463 
  14. ^ Yvonne., Svanström, (2006). Offentliga kvinnor : prostitution i Sverige, 1812-1918. Ordfront. sid. 271. ISBN 9170371881. OCLC 144671463. https://www.worldcat.org/oclc/144671463 
  15. ^ Yvonne., Svanström, (2006). Offentliga kvinnor : prostitution i Sverige, 1812-1918. Ordfront. sid. 290-295. ISBN 9170371881. OCLC 144671463. https://www.worldcat.org/oclc/144671463