Ett äldreboende, i Finland och tidigare även i Sverige ålderdomshem[1], är en boendeform för äldre personer som inte klarar av att bo på egen hand.

Äldreboende i Israel.
Nockebyhus, interiör

Funktion redigera

Äldreboende kan vara av olika typer och de som bor i sådan form kan ha mer eller mindre nedsatt funktion, vanligt är att den äldre på grund av sjukdom har svårt att själv klara dagliga sysslor, som städning, matlagning, inhandling av hushållsvaror och livsmedel, personlig hygien, med mera. När boendet är anpassat efter demenssjukdom kallas boendeformen demensboende. I början av 2000-talet debatterade man i Sverige om demensboenden skall få använda sig av kodlås eller inte för att förhindra att de boende tar sig ut från boendet och äventyrar sin egen säkerhet.[2][3]

Andelen äldre som bor i särskilt boende har dock minskat i Sverige på senare år.[Vilka år?] De allra flesta äldre bor kvar i sina egna bostäder, men ofta med visst stöd från anhöriga och/eller hemtjänsten.

Historik redigera

I äldre tider kallades denna inrättning för fattigstuga eller fattighus. Dit fick de flytta som på grund av fattigdom, ålderdom, sjukdom eller handikapp saknade möjlighet till egen försörjning och heller inte hade stöd från anhöriga. Fattigstugorna sköttes av socknarna, som då hade motsvarande roll som nutidens kommuner men samtidigt var kyrkliga församlingar. Gamla som inte blev placerade på fattighuset eller i en backstuga, kunde också bli föremål för en fattigauktion eller rotegång.

Fattigstugor, liksom rotegång, förbjuds i Sverige i 1918 års fattigvårdslag och sedan samma år är Sveriges kommuner skyldiga att bedriva äldreboende.[4]

Se även redigera

Källor redigera

Fotnoter redigera

Externa länkar redigera