Paleogen
66 – 23 miljoner år före nutid
Period
(System)
Epok
(Serie)
Ålder
(Etage)
Miljoner
år sedan
Neogen Miocen Aquitaine senare
Paleogen Oligocen Chatt 28–23
Rupel 34–28
Eocen Priabona 38–34
Barton 41–38
Lutetia 48–41
Ypres 56–48
Paleocen Thanet 59–56
Själland 62–59
Dan 66–62
Krita Yngre krita Maastricht tidigare

Paleocen är en geologisk epok. Det är den äldsta epoken inom paleogen, och sträcker sig från runt 65 till 57 miljoner år sedan. Paleocen startar vid Krita–tertiär-gränsen (baserat på äldre terminologi) då de landlevande dinosaurierna dog ut, vilket lämnade utrymme för en snabb expansion av fåglarna, men i viss mån även av däggdjurstyper under epoken. Klimatet under paleocen var stabilt varmt, med cirka tio grader högre temperatur än idag. Epoken avslutades dock med en dramatisk ytterligare uppvärmning av jordens klimat, Paleocen-eocen-uppvärmningen[1] (se Ypres).

I sydvästra Skåne finns omfattande kalkavlagringar från epoken paleocen, framförallt från äldre paleocen (dantiden). Efter denna epok hamnar nuvarande Sveriges berggrund mestadels ovan havsytan utan avsättning av några större mängder sediment, men Danmark har mäktiga lager avsatta i havet, framförallt under själlandtiden.[2]

Epoken i jordens kronologi

redigera
Geokronologi
 Denna tabell: visa  redigera 
Eon Era Period Epok
Fanerozoikum Kenozoikum Kvartär Holocen (0,01–0)
Pleistocen (2,59–0,01)
Neogen Pliocen (5–2,6)
Miocen (23–5)
Paleogen Oligocen (35–23)
Eocen (57–35)
Paleocen (65–57)
Mesozoikum Krita Yngre krita (100–65)
Äldre krita (146–100)
Jura Yngre jura (161–146)
Mellersta jura (176–161)
Äldre jura (200–176)
Trias Yngre trias (228–200)
Mellersta trias (245–228)
Äldre trias (251–245)
Paleozoikum Perm Loping (260–251)
Guadalupe (271–260)
Cisural (299–271)
Karbon Pennsylvania (318–299)
Mississippi (359–318)
Devon Yngre devon (385–359)
Mellersta devon (398–385)
Äldre devon (416–398)
Silur Pridoli (419–416)
Ludlow (423–419)
Wenlock (428–423)
Llandovery (444–428)
Ordovicium Yngre ordovicium (461–444)
Mellersta ordovicium (472–461)
Äldre ordovicium (488–472)
Kambrium Furong (497–485)
Miaoling (509–497)
Kambriums serie 2 (521–509)
Terreneuve (541–521)
Proterozoikum Neoproterozoikum Ediacara
Kryogenium
Tonium
Mesoproterozoikum Stenium
Ecstasium
Kalymmium
Paleoproterozoikum Staterium
Orosirium
Ryacium
Siderium
Arkeikum Neoarkeikum
Mesoarkeikum
Paleoarkeikum
Eoarkeikum
Hadeikum
Teckenförklaring: Tidsintervallet inom parenteser representerar miljoner år sedan då epoken varade.

Referenser

redigera
  1. ^ Brusatte, Steve (2023). ”Paläozän-Eozän-Temperaturmaximum”. Eine neue Geschichte der Säugetiere. Piper ebooks. sid. 181−183 
  2. ^ Jan Lundqvist, Thomas Lundqvist, Maurits Lindström: Sveriges geologi, sid 415-417, Studentlitteratur, ISBN 978-91-44-05847-4.

Externa länkar

redigera