Silur
| Silur 444 miljoner – 419 miljoner år före nutid | |||
|---|---|---|---|
| Period (System) |
Epok (Serie) |
Ålder (Etage) |
Miljoner år sedan |
| Devon | Äldre devon | Lochkov | senare |
| Silur | Pridoli | 423–419 | |
| Ludlow | Ludford | 426–423 | |
| Gorsty | 427–426 | ||
| Wenlock | Homer | 430–427 | |
| Sheinwood | 433–430 | ||
| Llandovery | Telych | 438–433 | |
| Aeron | 441–438 | ||
| Rhuddan | 444–441 | ||
| Ordovicium | Yngre ordovicium | Hirnant | tidigare |
Silur är en geologisk period under den paleozoiska eran och varade mellan 444 miljoner år och 409 miljoner år sedan. Tidsmässigt kommer silur efter ordovicium, men före devon. Silur är i sin tur indelad i fyra epoker; llandovery, wenlock, ludlow och pridoli.
GSSP för gränsen mellan ordovicium och silur ligger vid Dobs Linn i Skottland.
| Fanerozoikum | |||
|---|---|---|---|
| Eon | Era | Period | Miljoner år sedan |
| Fanero- zoikum |
Kenozoikum | Kvartär | 2,6–0,0 |
| Neogen | 23–2,6 | ||
| Paleogen | 66–23 | ||
| Mesozoikum | Krita | 145–66 | |
| Jura | 201–145 | ||
| Trias | 252–201 | ||
| Paleozoikum | Perm | 299–252 | |
| Karbon | 359–299 | ||
| Devon | 419–359 | ||
| Silur | 444–419 | ||
| Ordovicium | 485–444 | ||
| Kambrium | 541–485 | ||
| Protero- zoikum |
Neoprotero- zoikum |
Ediacara | tidigare |
| Se även Geologisk tidsskala. | |||
Innehåll
DefinitionRedigera
Silur blev först definierat av Sir Roderick Murchison, en brittisk geolog som undersökte de fossilförande sedimentära bergarterna i södra Wales under tidigt 1830-tal. Murchison namngav lagerföljden, liksom hans vän och kollega Adam Sedgwick hade gjort med kambrium, efter en keltisk stam ifrån Wales, silurerna.
En äldre, numera övergiven beteckning på silur är gotlandium.
1835 presenterade Murchison och Sedgwick en vetenskaplig artikel med titeln "On the Silurian and Cambrian Systems, Exhibiting the Order in which the Older Sedimentary Strata Succeed each other in England and Wales", på svenska "Om de siluriska och kambriska systemen, visande på den ordning vilken den äldre sedimentära lagerföljden följer på varandra i England och Wales". Detta var embryot till den geologiska tidsskalan.
Vid jämförelser med likåldriga lagerföljder som låg längre bort från typlokalen framgick det snart att "silur" och "kambrium" överlappade varandra. Problemet löstes 1879 av Charles Lapworth, då han introducerade ordovicium, en tidsålder som inkluderade de överlappande tidsintervallen.
Geografi och biologisk utvecklingRedigera
De flesta kontinenterna låg samlade på södra halvklotet under namnet Gondwana. Inlandsisarna runt sydpolen minskade dock jämfört med ordovicium. Detta gjorde att havsnivåerna steg. Laurentia (Nordamerika) och Baltica (Nordeuropa) låg nära ekvatorn. Under silur kolliderade dessa två kontinenter och bildade superkontinenten Euroamerica. Vid kollisionen veckades kustavlagringarna ihop och bildade en bergskedja från Skandinavien till östra Nordamerika. Klimatet var varmt och stabilt med grunda hav som nådde in över kontinenterna.
Vegetationen på land utvecklades där mossliknande växter nu fick sällskap av de första kärlväxterna. Dessa kan transportera näring genom hela växten genom speciell ledningsvävnad. Växterna andades genom klyvöppningar och spred sig med sporer. Bland växterna levde spindelliknande leddjur och tusenfotingar. Dessa var rovdjur så det bör ha funnits någon form av bytesdjur också. Detta är exempel på ett första ekosystem utvecklat på land. Korallrev bredde ut sig i haven och fiskarna utvecklade en mängd former. De modernare benfiskarna dök upp. Brakiopoder (armfotingar), bryozoer (mossdjur), blötdjur, trilobiter och svampdjur dominerade faunan i de grunda delarna av haven. Här jagade även havsskorpioner på upp till flera meterslängd. I den fria vattenmassan svävade graptoliter (en utdöd grupp kolonibildande organismer). När de dog sjönk de till bottnen och är vanliga i de på djupt vatten avsatta lerskiffrarna.
Bilder av olika fossil från silur.
Konstnärens föreställning om siluriska fiskarter.
Sverige under silurRedigera
I Sverige finns det bergarter från silur i Skåne, Dalarna, Västergötland, Gotland, Östergötland, Jämtland och Lappland. Under silur låg Sverige ganska nära ekvatorn, vilket har resulterat i att i den siluriska berggrunden på Gotland finns rester av ett flertal stora rev. Berggrunden på Gotland vittnar om att de sediment (som sedan kom att bilda den kalkrika berggrunden) avsattes i ett grunt tropiskt hav. På Gotland har man bland annat gjort fossilfynd (Nature 2007), som visar att den äldsta kända benfisken, den lilla Andreolepis, simmade här för drygt 400 miljoner år sedan.
Under silur fortsatte bildningen även den svenska fjällkedjan (Kaledoniderna), när de två paleokontinenterna Baltika och Laurentia kolliderade, vilket resulterade i intensiv bergskedjebildning.
Se ävenRedigera
Externa länkarRedigera
- Karta över hur jorden såg ut cirka 425 Ma
Wikimedia Commons har media som rör Silur.
