Öppna huvudmenyn

Elfriede Jelinek

österrikisk författare

Elfriede Jelinek, född 20 oktober 1946 i Mürzzuschlag i Steiermark, är en österrikisk dramatiker och romanförfattare.[1]

Elfriede Jelinek Nobelpristagare i litteratur 2004
Elfriede Jelinek 2004.
Elfriede Jelinek 2004.
Född20 oktober 1946 (72 år)
Mürzzuschlag, Steiermark, Österrike
YrkeDramatiker, romanförfattare
NationalitetÖsterrikare Österrike
SpråkTyska
Verksam1967– (debut)
DebutverkLisas Schatten
Framstående priserNobelpriset i litteratur 2004
Namnteckning
Elfriede Jelinek signature.svg
Webbplatselfriedejelinek.com

Efter en strängt religiös uppfostran och ett engagemang i studentrevolten i maj 1968 har hon skrivit både romaner och dramer om hur Österrike förvaltat sin historia efter andra världskriget.[2] Detta har bland annat gjort henne till en stridbar person och en antagonist till den österrikiska extremhögern.[3][4]

Bland hennes mest kända verk finns romanen Pianolärarinnan som ligger bakom filmen Pianisten, romanen Lust och dramasviten Princessdramer.[2][5]

Hon tilldelades Nobelpriset i litteratur 2004 med motiveringen: "för hennes musikaliska flöde av röster och motröster i romaner och dramer som med enastående språklig lidelse blottar de sociala klichéernas absurditet och tvingande makt".[6] Att hon fick nobelpriset föranledde dock en diskussion som fick resultatet att akademiledamoten Knut Ahnlund avslutade sitt engagemang i Svenska akademien.[7][8]

BiografiRedigera

UppväxtRedigera

Vid tiden för Elfriede Jelineks födelse kämpade Österrike med effekterna av nazisternas annektering av landet och av andra världskriget.[1] Jelineks far, Friedrich, hade tjeckisk-judiskt ursprung och var kemist, något som gav honom relativ säkerhet under kriget,[2][1] till skillnad från andra delar av släkten.[3] Hennes mor, Olga Ilona (född Buchner), som hade rumänskt påbrå, kom från en välbärgad familj i Wien och var personalchef.[9][2][1] Paret fick bara ett barn, bland annat eftersom modern var 43 år gammal vid dotterns födelse.[1] Familjen flyttade från Mürzzuschlag där dottern föddes, och hon växte upp i Wien.[1]

Båda föräldrarna var sjuka och hennes uppväxt var svår.[2] Fadern blev sinnessjuk och togs in på mentalsjukhus, där han dog 1969.[10] Modern led av extrema paranoida vanföreställningar och förbjöd dottern att lämna huset eller skaffa vänner och alla former av nöje.[10] Istället tvingades dottern lära sig dansa balett samtidigt som hon lärde sig gå, hon fick intensiv träning i att spela piano, orgel och fiol, och hon fick lära sig flera språk samt teatervetenskap och konsthistoria.[10][9] Orsaken var att modern trodde att dottern var ett geni.[9]

Jag har haft det underliga ödet att ha två galna föräldrar, men eftersom hela världen är galen, kanske det är normalt!
– Elfriede Jelinek[11]

Studier, sammanbrott och äktenskapRedigera

Hon studerade vid det romersk-katolska Albertsgymnasiet i Wien och tog studentexamen där 1964.[2][3] Därefter studerade hon teatervetenskap och konsthistoria vid Wiens universitet, samtidigt som hon sökte hon in Wiens musikkonservatorium, när hon fortfarande var i tonåren.[1] 1964, vid 18 års ålder, var hon färdig att ta examen vid konservatoriet, men drabbades av ett mentalt sammanbrott.[1] Hon reste hem för att vila upp sig under drygt ett år. Det var vid den tiden som hon började skriva poesi, bland annat för att ta sig ur sin depression.[10][1] 1971 tog hon examen som organist vid konservatoriet.[2] Då hade hon redan gjort sin debut, med diktsamlingen Lisas Schatten ('Lisas skuggor', 1967),[2][12] som var inspirerad av Wiengruppen och dess grundare H.C. Atrmann.[13] Redan 1969 fick hon sitt första litterära pris, Lyrik- und Prosapreis der österreichischen Jugendkulturwoche.[2]

Under denna tid mötte hon andra studenter och den framväxande studentrevolten,[3] som fick henne att börja uppskatta andra former av skrivande, något som fick henne att i det närmaste överge poesin.[3]

1974, vid 28 års ålder, gifte hon sig med filmmusikkompositören Gottfried Hungsberg, som bland annat samarbetat med Rainer Werner Fassbinder.[14] Paret har ett långdistansförhållande, eftersom hon bodde med sin mor i en förort till Wien[15] (fram till dennas död 2000), medan Hungsberg bor i München.[10] Paret har inga barn.[3] Jelinek har förklarat att förhållandet med Hungsberg fortfarande håller eftersom han inte arbetar inom samma bransch som hon.[15]

YrkeslivRedigera

Efter sin examen reste Jelinek omkring, bland annat till Berlin och Rom. Under de här resorna började hon skriva på sin första roman, Wir sind lockvögel, baby! ('Vi är lockfåglar, baby!', 1970).[1][16] Romanen saknar en traditionell intrig men innehåller däremot flera populärkulturella hänvisningar och anspelningar.[1] Hon följde upp den året efter med romanen Michael. Ein Jugendbuch für die Infantilgesellschaft ('Michael: en ung persons guide till det infantila samhället', 1972), som gav henne viss uppmärksamhet.[17] Därefter kom flera romaner: Die Liebhaberinnen ('Kvinnor som älskarinnor', 1975), Die Ausgesperrten (1980, på svenska De utestängda, 1992) och den mer självbiografiska Die Klavierspielerin (1983, på svenska Pianolärinnan, 1986, filmatiserad som The Pianist 2001), och det var med dessa hon först fick sitt genombrott i den västeuropeiska litterära världen.[2] Hennes framtoning har dock varit kontroversiell inom Österrike, inte minst för att hon kritiserat hur landet hanterat det som hände under andra världskriget.[2]

Bland hennes övriga mest kända romaner finns boken Lust (1989), som handlar om våldtäkt inom familjer.[3]

Med början 1974 har hennes författande dock alltmer fokuserat på dramatik, inklusive för radion. Hennes första hörspel var wenn die sonne sinkt ist für manche schon büroschluss, och fick ett mycket positivt mottagande.[2] Senare har hon bland annat skrivit följande dramer: Totenauberg, Raststätte, Wolken. Heim, Ein Sportstück, In den Alpen och Das Werk, som också har ett stort mått av nytänkande.[2] Men även hennes pjäser är kontroversiella,[18] och uppsättningar har ibland mött protester från extremhögern.[4] Bland hennes mest uppmärksammade finns de fem så kallade Prinsessdramerna (1999-2002).[19]

Hon har skrivit scenariot till filmatiseringen av romanen Malina 1991 av Ingeborg Bachmann. Dessutom har hon översatt Thomas Pynchon, Georges Feydeau, Eugène Labiche, Christopher Marlowe och Oscar Wilde till tyska.[2][20]

Jelinek komponerar musik och vissa stycken framförs på scen.[15]

Politisk aktivitetRedigera

Mellan 1974 och 1991 var Jelinek medlem i Österrikes kommunistiska parti, men även hennes skildringar av arbetarklassen är fyllda av sarkasm.[10] Senare har hon chockerats över "av hur praxis fungerade i realsocialismen" och konstaterat att vänstern "inte längre [kan] tala med moralisk auktoritet. Å ena sidan är det kanske bra att dess auktoritet är totalt bortsopad, å andra sidan har ingenting kommit i dess ställe, ingen politisk rörelse som skulle grunda sig på annat än egoism." [15]

Med början under 1980-talet har hon varit starkt kritisk till framväxten av Jörg Haiders högerpopulistiska Frihetsparti (FPÖ),[18] men även till det österrikiska folkpartiet, något som den österrikiska regeringen uppfattades som antinationellt och därför anklagade henne för förräderi.[3] Hennes pjäser har därför tidvis blivit förbjudna att sätta upp,[1] och hon har svarat genom att vägra låta sina pjäser sättas upp under Haiders tid som politiker.[21] Men hon har även yttrat sig om framväxten av fler nationalistiska partier i Europa.[22] Frihetspartiet tog i en valkampanj i Wien 1995 upp Jelineks namn som ett exempel på motsatsen till vad de ansåg vara "konst och kultur". När FPÖ senare togs in i den österrikiska regeringen markerade Jelinek sitt avståndstagande genom att förbjuda de österrikiska statliga teatrarna att spela hennes teaterpjäser,[10] ett förbud som hon dock senare upphävde.

Därefter har hon också kritiserat USA:s krig i Irak och tagit upp skandalen kring Abu Ghraib-fängelset.[1] Under 2019-talet har hon bland annat kritiserat Donald Trump.[23]

NobelprisetRedigera

När Svenska akademien meddelade att Jelinek fått nobelpriset i litteratur 2004 var Jelinek först kritisk själv, av flera skäl. Hon hade istället föredragit att österrikaren Peter Handke skulle få priset.[10] Men framför allt berodde hennes tveksamhet på att hon lider av svår social fobi.[10] Hon kom därför inte själv och hämtade sitt nobelpris i Stockholm utan deltog från distans.[24] Hon har neuroser, ångest och torgskräck.[25][10] Vid den tiden var Jelinek i stort sett okänd utanför Österrike och den tyskspråkiga världen, bortsett från att hon skrivit den bok som blivit förebild till filmen Pianisten (2001).[26][10][27] Senare har hon kommit att uppskatta att hon fick priset, även om det innebär ökad publicitet.[10] Vid prisceremonin hölls talet av Horace Engdahl,[28] som menade att han följt hennes karriär under lång tid.[29] Hennes egen nobelföreläsning ägde rum under rubriken "Avsides".[30][18] Hon var den första kvinnan att få nobelpriset i litteratur sedan 1996, då det gick till den polska poeten Wislawa Szymborska.[31]

Att Jelinek tilldelades nobelpriset rönte kritik. Flera brittiska tidningar menade att priset borde ha tilldelats någon mer känd författare.[10] Inom litterära cirklar förvånades flera av att akademien gett priset till en författare som mestadels är känd inom den tyskspråkiga litterära världen.[1] Akademiledamoten Knut Ahnlund ansåg att Jelinek var en ovärdig prisvinnare och 2005 skrev han i Svenska Dagbladet, att priset till henne hade "ödelagt utmärkelsens värde för överskådlig framtid". Han menade bland annat att Jelineks böcker var idé- och visionslösa samt pornografiska.[7] Det ledde till att Ahnlund avslutade sitt engagemang i Svenska akademien.[7][8][32]

FörfattarskapRedigera

Jelinek har skrivit omkring ett dussin romaner och mer än trettio pjäser.[3]

Språk och stilRedigera

Jelineks språkbehandling bär, som även nobelprismotiveringen anger, tydliga spår av författarens musikaliska bakgrund som utbildad organist.[33][34] Språket hos Jelinek uppvisar säregna rytmiska strukturer. Hennes behandling av det tyska språkets klang och ordens fonetiska kvalitet är ett annat av grundelementen i skrivandet; hon arbetar flitigt med olika sorters assonanser, inte bara inom lyriken och dramatiken, utan även i den berättande prosan. Detta gör, enligt författaren själv, att hon "hör till de författare som egentligen inte kan översättas".[24][20] Stora delar av hennes författarskap är fokuserat kring språket:

Jag har inte huvud för filosofi och håller mig närmast till den tidiga Wittgensteins sentens: Wovon mann nicht sprechen kann, darüber muss mann schweigen. ['Det man inte kan tala om, det måste man vara tyst om.'] Det man fattar, fattar man via språket. Alltså en i grunden mycket judisk tro på ordet. I mina pjäser existerar personerna bara så länge de talar.
– Elfriede Jelinek[35]

Strukturen i Jelineks verk utgår ifrån en experimentell struktur med en osäker inledning som sedan övergår i kaos.[34] Att pjäserna skiljer sig från de mer välkomponerade pjäserna i den engelskspråkiga pjästraditionen kan vara en av orsakerna till att den anglosaxiska teatervärlden inte sätter upp Jelineks pjäser i någon större utsträckning.[34] Själv anser Jelinek att hennes verk inte ska läsas som realistiska stycken, utan som etisk-satiriska texter.[15] Detta, menar Jelinek, har gjort att kritiker, framför allt i tyskspråkiga länder, där förväntningar på att verk ska vara realistiska, har läst romaner som Lust (1989) där ett par går från manisk sexualitet till barnamord som en analys av patologi, snarare än som en liknelse.[15] Flera av hennes rollfigurer kan beskrivas som "starkt destruktiva".[31]

På samma sätt har tyska läsare ofta förbisett humorn i hennes texter, något som hon bland annat fått från den judiska kulturen.[15]

Bland hennes förebilder finns Thomas Bernhard och Karl Kraus från sekelskiftets Wienbaserade författare.[15][31] Hon läser dock mestadels kriminalromaner, framför allt skrivna av kvinnliga författare, såsom Agatha Christie.[15] Hennes stil har bland annat jämförts med Sylvia Plaths.[36]

Jelineks verk är ofta vilda blandningar mellan å ena sidan klassisk bildning, med hänvisningar till grekisk mytologi eller andra författare, och å andra sidan populärkultur.[34] Eftersom pjäserna följer en modern form, där rollfigurerna beskrivs mycket sparsamt, och varken skådespelare eller publik behöver förstå varje ord som yttras, passar de många teaterregissörer.[34] Hon låter till och med regissörerna att radera passager ur hennes pjäser eller att bara framföra delar av verken, såsom det passar regissören.[34]

TematikRedigera

 
Isabelle Huppert, som spelade Erika i filmatiseringen av Pianolärarinnan. Foto från 2017.

Trots detta noggrant avvägda arbete med ett musikaliskt språk är Jelineks verk långt ifrån något rent estetiskt experiment. Samhällskritiken är bitande.[8] Jelinek gisslar det moderna livet, i synnerhet kommersialismen och dess avarter, åtminstone under de första åren.[3][32] Hennes verk har senare kommit att anta ett feministiskt budskap, där olika former av manligt våld mot kvinnor bildar ett ledmotiv i skildringen av ett sexistiskt samhälle, till exempel i Die Liebhaberinnen.[3][37][15] Här används också en del obscena och vulgära element som stilmedel för att demaskera samhället.[10] I romanen Glupsk förekommer trafikövervakaren Kurt som via sitt sociala överläge får kontakt med underordnade kvinnor och tar till våld när de vägrar lyda.[38]

Hon använder vardagliga situationer och populärkultur för att parodiera modetidskrifter, kiosklitteratur, porr, politiska slogans, pressmeddelanden och turistbroschyrer. "För mig uppträder verkligheten tydligare i klichéer än i de mest subtila psykologiska beskrivningarna."[10][a] I Pianolärarinnan (1983), exempelvis, besöker huvudpersonen Erika voyeurshower och tar en yngre älskare, medan Lust (1989) ibland övergår från erotik till pornografi.[15] Jelinek har förklarat att hennes avsikt har varit att parodiera stilen i den traditionellt manliga hårdporren.[15]

Romanen Pianolärarinnan, som sägs vara det mest uppenbart biografiska verket, har analyserats psykoanalytiskt som att Erikas moder tar över faderns fallos medan Erika själv förvandlas till moderns älskarinna.[15]

Jelineks författarskap har också beskrivits som att hon "formulerar hat", något som kommer av att Jelinek säger sig ha varit fylld av hat oavbrutet sedan många år.[34] Exempelvis handlar pjäsen Wut ('Raseri', 2016) om attentatet mot tidskriften Charlie Hebdo.[34] Trots det beskrivs ibland Jelinek som känslokall och cynisk, något som hon förklarar med att hon som författare måste "hålla ett avstånd till det man berättar om", men hon försvarar sig från anklagelsen om att hon är cynisk med att hon står på de förtrycktas sida.[15]

Ett annat återkommande tema för Jelinek är Österrikes oförmåga att göra upp med sitt nazistiska förflutna.[10] Ett exempel är romanen De utestängda (1980), som skildrar krocken mellan tre miljöer: ett överklasshem, ett arbetarhem och en fascistisk-katolsk miljö, vilket slutar i våld.[15]

DramatikRedigera

Elfriede Jelinek debuterade som dramatiker 1972 med hörspelet wenn die sonne sinkt, ist für manche schon büroschluß. Med urpremiären av Burgtheater väckte hon sin första stora skandal och hon har alltsedan dess varit en kontroversiell figur i det österrikiska teaterlivet. Pjäsen behandlade det österrikiska samhällets bristande uppgörelse med det nazistiska förflutna. Vad som framförallt väckte anstöt var att flera centrala kulturpersonligheter gick att identifiera.

En återkommande byggsten i hennes dramatik är att hon avtäcker olika mentaliteter. Dialogen har ofta en musikalisk uppbyggnad. På ett infernaliskt och halsbrytande vis blandar hon högt och lågt i sitt språk. Hon kastar sig mellan litterära anspelningar och lokal slang och till och med jargong. Det gör henne mycket svår att översätta, i stora stycken måste hon snarare tolkas än översättas. Hennes pjäser har ofta drag av satir, ironi och sarkasm.

Jelinek har kommenterat att hennes dramer bland annat kommenterar de olika röster som manliga respektive kvinnliga författare "får" ha. Manliga författare får, enligt Jelinek, vara subjektiva och ha en åsikt, medan kvinnliga författare, i egenskap av subjekt, inte får skriva på samma sätt.[36]

Hennes feminism är aldrig programmatisk, den är tvärtom utmanande även från en feministisk synvinkel.

I pjäsen Sjukdom eller moderna kvinnor (Krankheit oder Moderne Frauen) från 1987 kastar hon runt litterära anspelningar på ett galet, lekfullt sätt. I pjäsen där man möter en kvinnlig vampyr vid namn Camilla och en tandläkare/gynekolog vid namn Heidkliff, anspelas inte så mycket på Bram Stoker men istället Sheridan Le Fanus vampyrberättelse Carmilla, Emily Brontës Svindlande höjder och obskyra verk av Robert Walser. I monologkollaget Princessdramer (Prinzessinnendramen) får man möta en serie kvinnliga ikoner från Snövit och Törnrosa över Jackie Kennedy[36] och Marilyn Monroe till Sylvia Plath.[5]

ErkännandeRedigera

Jelinek har fått flera av Tysklands tyngsta litterära priser, inklusive Heinrich Böllpriset och Georg Büchnerpriset.[3] Hon tillhör en av de mest producerade tyskspråkiga dramatikerna.[34]

2004, efter att hon fått Nobelpriset, instiftades Elfriede Jelinek-forskningscentrumet, vid Wiens universitet.[40] Hon är nu en del av flera svenska universitetsutbildningar inom tyska.[41]

Bibliografi (urval)Redigera

RomanerRedigera

  • wir sind lockvögel baby! (1970)
  • Michael: en ungdomsbok för det infantila samhället (Michael. Ein Jugendbuch für die Infantilgesellschaft; Reinbek 1972), svensk översättning: Anna Bengtsson & Ola Wallin
  • Älskarinnorna (Die Liebhaberinnen, 1975), översättning Aimée Delblanc
  • bukolit. hörroman (1979)
  • De utestängda (Die Ausgesperrten, 1980),översättning Eva Liljegren
  • Pianolärarinnan (Die Klavierspielerin, 1983), översättning Margaretha Holmqvist (filmatiserad som Pianisten)
  • Oh Wildnis, oh Schutz vor ihr; Reinbek 1985
  • Lust (Lust, 1989), översättning Margaretha Holmqvist
  • Die Kinder der Toten (1997)
  • Glupsk: en underhållningsroman (Gier, 2000), översättning Aimée Delblanc

LyrikRedigera

  • Lisas Schatten (1967)

DramatikRedigera

  • Vad som hände efter att Nora lämnat sin man (Was geschah, nachdem Nora ihren Mann verlassen hatte, 1977)
  • Clara S. (1981)
  • Burgtheater (1983)
  • Sjukdom eller moderna kvinnor (Krankheit oder Moderne Frauen, 1984)
  • Präsident Abendwind (1987)
  • Wolken.Heim (1988)
  • Totenauberg (1991)
  • Rastplats eller Alla gör så (Raststätte, 1994)
  • Stecken, Stab und Stangl (1996)
  • Sportkör (Ein Sportstück, 1998)
  • er nicht als er (1998)
  • I alperna (In den Alpen, 2002), översättning Magnus Lindman
  • Das Werk
  • Prinzessinnendramen
  • Bambiland (Bambiland, 2003)

UppsättningarRedigera

Jelineks pjäser sätts upp flitigt i tysktalande länder. Nedan presenteras ett mycket litet urval.

  • 2016 - Raseri, tillsammans med svarspjäsen Raseri av Simon Stephens, Thalia Theater, Hamburg, regi: Sebastian Nübling[42]

Uppsättningar i SverigeRedigera

  • 1989 - Ta't piano, Clara (Frauenliebe – Männerleben, 1982), Radioteatern, översättning Ingegerd Lundgren, regi Anders Levelius
  • 1990 - Sjukdom eller moderna kvinnor (Krankheit oder Moderne Frauen, 1987), Radioteatern, översättning Susanne Widén Swartz, bearbetning Peter Ferm, regi Saara Salminen Wallin
  • 2002 - Avskedet, Radioteatern, översättning Magnus Lindman, regi Ludvig Josephson & Magnus Lindman
  • 2002 - Avskedet, Malmö stadsteater, översättning Magnus Lindman, regi Melanie Mederlind[31]
  • 2004 - Bambiland (Bambiland, 2003), Teater Tribunalen, översättning Magnus Lindman (läsning)[31]
  • 2004 - Jackie (Jackie), Radioteatern, översättning Magnus Lindman, regi Hilda Hellwig
  • 2004 - Princessdramer (Prinzessinnendramen (Der Tod und das Mädchen): "Snövit" (Schneewittchen), "Törnrosa" (Dornröschen), "Rosamunde" (Rosamunde), "Jackie" (Jackie) & "Väggen"), Teater Galeasen, översättning Magnus Lindman, regi Rickard Günther[31]
  • 2004 - Avskedet, Kungliga Dramatiska Teatern, översättning Magnus Lindman, regi Staffan Valdemar Holm
  • 2005 - Rastplats eller Alla gör så (Raststätte, 1998), Unga Klara, översättning Magnus Lindman, regi Rickard Günther
  • 2005 - Snövit (Schneewittchen), Radioteatern, översättning Magnus Lindman, regi Stefan Johansson
  • 2006 - I Alperna (In den Alpen), Riksteatern, regi Melanie Mederlind, översättning Magnus Lindman
  • 2008 - Sportkör (Ein Sportstück, 1998), Radioteatern, översättning Magnus Lindman, regi Martin Mahrlo & Magnus Lindman
  • 2009 - Ulrike Maria Stuart (Ulrike Maria Stuart, 2006), Teater Tribunalen/Teater Galeasen, översättning Magnus Lindman, regi Mellika Melouani Melani
  • 2010 - Babel (Babel, 2005), Göteborgs stadsteater, översättning Magnus Lindman, regi Mellika Melouani Melani
  • 2011 - Rosamunde (Rosamunde), avdelning 14, översättning Magnus Lindman, regi Petra Fransson
  • 2011 - Köpmannens kontrakt (Die Kontrakte des Kaufmanns, 2009), Dramaten, översättning Magnus Lindman, regi Mellika Melouani Melani
  • 2013 - Nora (Was geschah, nachdem Nora ihren Mann verlassen hatte, 1977), Malmö stadsteater, översättning Sofia Stenström, regi Anna Bergmann
  • 2013 - Vad som hände efter att Nora lämnat sin man (Was geschah, nachdem Nora ihren Mann verlassen hatte), Folkteatern i Göteborg, översättning Melanie Mederlind och Elisabeth Beanca Halvorsen, regi Melanie Mederlind
  • 2015 - Vinterresa (Winterreise), Helsingborgs stadsteater, översättning Maria Tellander, regi Melanie Mederlind
  • 2016 - De skyddsbehövande (Die Schutzbefohlenen) , Folkteatern, Göteborg, översättning Magnus Lindman, regi Yngve Dahlberg
  • 2017 - Raseri (Wut), Borås stadsteater, översättning Maria Tellander, regi Melanie Mederlind

Priser och utmärkelserRedigera

Se ävenRedigera

AnmärkningslistaRedigera

  1. ^ Originalcitat: "plays with everyday scenes from popular culture, lampooning the electronic media, fashion magazines, pulp fiction, pornography, political slogans, press releases and tourist brochures. “For me, reality appears more clearly in cliches than in the most subtle psychological description”[39]

ReferenserRedigera

NoterRedigera

  1. ^ [a b c d e f g h i j k l m n] ”Elfriede Jelinek Biography - life, family, childhood, history, school, mother, young, book, old, information, born, husband - Newsmakers Cumulation”. www.notablebiographies.com. https://www.notablebiographies.com/newsmakers2/2005-Fo-La/Jelinek-Elfriede.html. Läst 11 juni 2019. 
  2. ^ [a b c d e f g h i j k l m n] ”Biobibliografisk notis, The Nobel Prize in Literature 2004” (på en-US). NobelPrize.org. https://www.nobelprize.org/prizes/literature/2004/7962-biobibliografisk-notis-2004/. Läst 11 juni 2019. 
  3. ^ [a b c d e f g h i j k l] ”Who is Elfriede Jelinek? Everything You Need to Know” (på en-US). www.thefamouspeople.com. https://www.thefamouspeople.com/profiles/elfriede-jelinek-7011.php. Läst 12 juni 2019. 
  4. ^ [a b] Deutsche Welle (www.dw.com). ”Controversial moralist, author and playwright Elfriede Jelinek at 70 | DW | 20.10.2016” (på en-GB). DW.COM. https://www.dw.com/en/controversial-moralist-author-and-playwright-elfriede-jelinek-at-70/a-36091914. Läst 12 juni 2019. 
  5. ^ [a b] Malmberg, Lena. ”Elfriede Jelinek stressad och uppgiven i Prinsessdramer” (på sv). flamman.se. http://flamman.se/a/elfriede-jelinek-stressad-och-uppgiven-i-prinsessdramer. Läst 25 juni 2019. 
  6. ^ ”Nobelpriset i litteratur - Pristagarna | Svenska Akademien”. www.svenskaakademien.se. https://www.svenskaakademien.se/nobelpriset/nobelpriset-i-litteratur-pristagarna. Läst 11 juni 2019. 
  7. ^ [a b c] Ahnlund, Knut (11 oktober 2005). ”Knut Ahnlund: 'Efter Jelinek är priset ödelagt'”. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/knut-ahnlund-efter-jelinek-ar-priset-odelagt. Läst 12 oktober 2015. 
  8. ^ [a b c] ”VICTOR MALM: Hon raserar alla våra lögner om godhet” (på sv). www.expressen.se. https://www.expressen.se/kultur/hon-raserar-alla-vara-logner-om-godhet/. Läst 11 juni 2019. 
  9. ^ [a b c] ”Elfriede Jelinek”. Forum. https://www.forum.se/forfattare/19809/elfriede-jelinek/. Läst 11 juni 2019. 
  10. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p] ”High anxiety” (på en-GB). Financial Times. https://www.ft.com/content/d6005ae6-64c4-11db-90fd-0000779e2340. Läst 11 juni 2019. 
  11. ^ High Anxiety, Financial TImes, läst 11 juni 2019
  12. ^ ”DN rättar Elfriede Jelinek debuterade med diktsamlingen "Lisas Schatten " 1967. I gårdagens tidning blev översättningen "Lisas skatter". Men skatt heter "Schatz". Det rätta är "Lisas skuggor", vilket dessutom stämmer bättre med författarens profil. DN (20041009, sid B05) Orden som förintar” (på sv). DN.SE. 8 oktober 2004. https://www.dn.se/arkiv/kultur/dn-rattar-elfriede-jelinek-debuterade-med-diktsamlingen-lisas-schatten-1967-i-gardagens-tidning/. Läst 11 juni 2019. 
  13. ^ Poetry Foundation (12 juni 2019). ”Elfriede Jelinek” (på en). Poetry Foundation. https://www.poetryfoundation.org/poets/elfriede-jelinek. Läst 13 juni 2019. 
  14. ^ ”Jelinek, Elfriede - Alex Författarlexikon” (på sv-SE). Alex. https://www.alex.se/lexicon/article/jelinek-elfriede. Läst 13 juni 2019. 
  15. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o] ”Intervju med Elfriede Jelinek i april 1991” (på fi). @GI_weltweit. https://www.goethe.de/ins/fi/fi/kul/sup/epu/21340527.html. Läst 13 juni 2019. 
  16. ^ ”Elfriede Jelinek får litteraturpriset” (på sv-FI). svenska.yle.fi. https://svenska.yle.fi/artikel/2004/10/07/elfriede-jelinek-far-litteraturpriset. Läst 11 juni 2019. 
  17. ^ ”Elfriede Jelinek | Austrian author” (på en). Encyclopedia Britannica. https://www.britannica.com/biography/Elfriede-Jelinek. Läst 25 juni 2019. 
  18. ^ [a b c] ”Att prata med Elfriede Jelinek | Bokcirklar” (på sv-SE). http://www.bokcirklar.se/2018/04/att-prata-med-elfriede-jelinek/. Läst 13 juni 2019. 
  19. ^ ”Atrium Förlag - Elfriede Jelinek”. www.atriumforlag.se. http://www.atriumforlag.se/forfattare/jelinek.htm. Läst 12 juni 2019. 
  20. ^ [a b] ”Att översätta Elfriede Jelinek”. Kulturhuset Stadsteatern. http://kulturhusetstadsteatern.se/Teatersalongen/Tidigare-nummer/Nummer/11-maj/Att-oversatta-Elfriede-Jelinek/. Läst 13 juni 2019. 
  21. ^ Hanna Lager (14 mars 2012). ”Veckans feminist: Elfride Jelinek” (på sv-SE). Feministbiblioteket. http://feministbiblioteket.se/veckans-feminist-elfride-jelinek/. Läst 13 juni 2019. 
  22. ^ Lévy, Bernard-Henri; Kundera, Milan; Rushdie, Salman (25 januari 2019). ”Fight for Europe – or the wreckers will destroy it | Bernard-Henri Lévy, Milan Kundera, Salman Rushdie, Elfriede Jelinek and Orhan Pamuk” (på en-GB). The Guardian. ISSN 0261-3077. https://www.theguardian.com/commentisfree/2019/jan/25/fight-europe-wreckers-patriots-nationalist. Läst 13 juni 2019. 
  23. ^ Goldmann, A. J. (25 april 2019). ”A Nobel Prize Winner Puts Trump in Her Sights” (på en-US). The New York Times. ISSN 0362-4331. https://www.nytimes.com/2019/04/25/theater/elfriede-jelinek-am-koenigsweg.html. Läst 13 juni 2019. 
  24. ^ [a b] Boldemann, Marcus (7 oktober 2004). ”'Jag lider av social fobi'”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/kultur-noje/jag-lider-av-social-fobi/. Läst 12 oktober 2015. 
  25. ^ Svarstad, Asbjørn (29 november 2004). ”Jag är glad att mamma är död”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article10506631.ab. Läst 12 oktober 2015. 
  26. ^ Klinthage, Jörgen (8 oktober 2004). ”Elfriede Jelinek - vem då..?” (på sv-SE). Sydöstran. http://www.sydostran.se/solvesborg/elfriede-jelinek-vem-da/. Läst 11 juni 2019. 
  27. ^ [a b] ”Elfriede Jelinek fick Nobelpriset” (på sv). Svensk Bokhandel. 7 oktober 2004. https://www.svb.se/nyheter/elfriede-jelinek-fick-nobelpriset. Läst 11 juni 2019. 
  28. ^ ”20041210 – Horace Engdahl: Tal till Elfriede Jelinek – Svenska tal” (på sv-SE). http://www.svenskatal.se/20041210-horace-engdahl-tal-till-elfriede-jelinek/. Läst 11 juni 2019. 
  29. ^ TT (7 oktober 2004). ”Elfriede Jelinek får årets litteraturpris” (på sv-SE). Ystads Allehanda. http://www.ystadsallehanda.se/new-articles/elfriede-jelinek-far-arets-litteraturpris/. Läst 25 juni 2019. 
  30. ^ ”Elfriede Jelinek – Nobelföreläsning, The Nobel Prize in Literature 2004” (på en-US). NobelPrize.org. https://www.nobelprize.org/prizes/literature/2004/jelinek/25223-elfriede-jelinek-nobelforelasning/. Läst 11 juni 2019. 
  31. ^ [a b c d e f] ”Nobelpriset i litteratur till Elfriede Jelinek”. HD. https://www.hd.se/2004-10-07/nobelpriset-i-litteratur-till-elfriede-jelinek. Läst 25 juni 2019. 
  32. ^ [a b] ”Elfriede Jelinek 63 år” (på sv). st.nu. 20 oktober 2009. https://www.st.nu/artikel/elfriede-jelinek-63-ar. Läst 25 juni 2019. 
  33. ^ ”Älskarinnorna | Modernista”. www.modernista.se. http://www.modernista.se/bocker/alskarinnorna. Läst 13 juni 2019. 
  34. ^ [a b c d e f g h i] ”Elfriede Jelinek's 70th Birthday” (på en-US). The Theatre Times. 29 oktober 2016. https://thetheatretimes.com/elfriede-jelineks-70th-birthday/. Läst 18 juni 2019. 
  35. ^ Intervju med Elfriede Jelinek, Tuva Korsström, Goetheinstitutet, läst 25 juni 2019
  36. ^ [a b c d] Rocco, Claudia La (31 mars 2013). ”An Everywoman? In So Many Ways, No” (på en-US). The New York Times. ISSN 0362-4331. https://www.nytimes.com/2013/03/11/theater/reviews/jackie-at-city-center.html. Läst 25 juni 2019. 
  37. ^ ”Elfriede Jelinek Archives” (på sv-SE). Brombergs. https://brombergs.se/writer/elfriede-jelinek/. Läst 13 juni 2019. 
  38. ^ Widegård, Karin. ”Elfriede Jelinek: Glupsk” (på sv). gp.se. http://www.gp.se/1.1192185. Läst 25 juni 2019. 
  39. ^ High anxiety, Financial Times, läst 11 juni 2019
  40. ^ ”Home”. www.elfriede-jelinek-forschungszentrum.com. http://www.elfriede-jelinek-forschungszentrum.com/home/. Läst 13 juni 2019. 
  41. ^ Lundqvist, Annika. ”Från Franz Kafka till Elfriede Jelinek. Modern tyskspråkig litteratur” (på sv). www.uu.se. http://www.uu.se/utbildning/utbildningar/selma/kurser/?kKod=5TY027&typ=1. Läst 13 juni 2019. 
  42. ^ ”"Raseri" - Jelinek, Stephens och Thalia Theater, Hamburg” (på sv-SE). Dixikon. 7 oktober 2017. https://www.dixikon.se/raseri-thalia-theater/. Läst 25 juni 2019. 

Övriga källorRedigera

Externa länkarRedigera