Öppna huvudmenyn

Filmmusik

bakgrundsmusik som beskriver och förhöjer filmbudskap eller rollfigurers känslotillstånd

Filmmusik är en bakgrundsmusik eller musik som beskriver och förhöjer filmens budskap eller rollfigurernas känslotillstånd och förekommer i nästan varje film. Av vissa ses den även som en del av ljudeffekterna. En av de mest kända i den gruppen är Kinasyndromet. Förutom filmmusik avsett film, förekommer filmmusik även till TV- och datorspel.

Man brukar inte räkna in den musik som framförs i filmen som filmmusik, som musiken i Ray eller Blues Brothers, utan enbart den musik som är inspelad separat, som så att säga inte är del av historien och rollfigurerna i filmen inte kan höra.

Berömd filmmusik i urvalRedigera

KompositörerRedigera

Den kanske mest kända filmkompositören är John Williams, som skrivit musiken till många av Hollywoods klassiker, däribland E.T, Hajen, Närkontakt av Tredje Graden och Schindler's List. Han har också komponerat de välkända ledmotiven till stora franchiser som Stjärnornas Krig, Indiana Jones, Harry Potter och Jurassic Park. John Williams är även känd som den mest Oscar-nominerade filmkompositören genom tiderna, med hela 47 nomineringar, varav 5 vinster.

Några andra kända filmkompositörer är Jerry Goldsmith (Alien, Star Trek, Apornas Planet), John Barry (flera av James Bond-filmerna), James Horner (Aliens - Återkomsten, Titanic, Avatar), Hans Zimmer, Gladiator, Pirates of the Caribbean, Lejonkungen och Alan Menken (flera Disney-produktioner).

Komposition och inspelningRedigera

Med tanke på vilken betydelse filmmusiken numera anses ha, anlitas kompositören vanligtvis väldigt sent i processen. Ibland så sent som när filmen är färdigklippt. Kompositören får då enbart ett par veckor på sig att komponera och spela in musiken. Vid större filmprojekt anlitas vanligtvis kompositören tidigare i projektet.

Den musik som ges ut på skiva är vanligtvis inte exakt den musik som är med i filmen. Kompositören gör ofta ett antal stycken, som sedan måste anpassas till den färdigklippta filmen. Ett exempel på när musiken på skivan och musiken i filmen skiljer rejält är Star Wars: Episod I – Det mörka hotet av John Williams. Mot slutet sker mycket parallellt och filmen klipper mellan de olika skeendena. Duellen med Darth Maul har sitt tema (Duel of Fates), Anakins tur i rymdskeppet har sitt tema osv. För varje förflyttning mellan de olika skeendena växlar musiken tema. Att lyssna på ett sådant musikstycke utan filmen kan upplevas som ryckigt och sönderhackat, men tillsammans med filmen ter det sig naturligt.

När filmmusik spelas in, ser dirigenten på filmen simultant för att få timingen rätt. Vid inspelningen av musiken till E.T hade John Williams svårt att få timingen att stämma under jaktscenen där barnen cyklar med E.T. i cykelkorgen och är jagade av vuxna. Då föreslog Steven Spielberg att man skulle stänga av filmvisningen och sedan klippte han om scenen för att stämma mot musiken.

HistorikRedigera

Sedan filmens födelse har musik används för att förstärka de emotionella signaler som går ut till tittaren. Till och med innan ljudfilmen var uppfunnen använde man orkestrar av olika storlekar som spelade live under filmföreställningar. Innan talfilmens genombrott var det musiken som i kombination med skådespelarnas dramatiska ansikten som stod för budskapet i filmen. Musiken berättade allt; om en karaktär var glad, då fick man kanske höra ett glatt pianoriff och om en karaktär var i fara, då kanske man fick höra skrikande stråkar ackompanjera filmen.

1977 var ett brytningsår i filmmusikens historia. Den vanligaste filmmusiken bestod av enkla stämningsskapare och det var långtifrån hela filmen som var musiksatt. Då kom Stjärnornas krig med musik av John Williams. Det var musik med tydliga teman för de olika rollerna och hela filmen var musiksatt. Musiken till filmen var lika banbrytande som filmen själv.[källa behövs]

Se ävenRedigera

Externa länkarRedigera