Pianisten är en tysk-fransk film från 2001, regisserad av Michael Haneke.[2] Dess manus är baserat på nobelpristagaren Elfriede Jelineks roman Pianolärarinnan (1983).[3]

Pianisten
(La Pianiste)
GenreDrama
RegissörMichael Haneke
ProducentVeit Heiduschka
ManusMichael Haneke , Elfriede Jelinek (roman)
Baserad påPianolärarinnan av Elfriede Jelinek[1]
SkådespelareIsabelle Huppert, Annie Girardot, Benoît Magimel
Originalmusikbl a Franz Schubert, Francis Haines (originalmusik)
FotografChristian Berger
ProduktionsbolagBayerischer Rundfunk, Canal+, CNC m fl
Premiär2001
Speltid131 min
LandFrankrike, Tyskland
SpråkFranska
IMDb SFDb Elonet

I filmen ingår musik av bland andra Franz Schubert.

Handling redigera

Erika är en medelålders pianolärarinna som bor med sin dominanta mor. Hennes sexuella och känslomässiga hämningar tar sig uttryck i självskadebeteende och parafilier såsom masochism och voyeurism. En dag möter Erika den unge Walter, en student med viss musikalisk begåvning. Walter fattar tycke för Erika, men hennes initiala respons är kylig, och när han önskar bli hennes elev försöker hon förhindra detta.

Efter en incident då Erika saboterar för en ung pianist, Anna, genom att lägga krossat glas i hennes jackficka, besvarar hon dock Walters närmanden. Hennes kontrollbehov ger sig tillkänna genom att hon styr kärleksakten i detalj, och ställer ovanliga krav på sin partner. De två inleder ett trevande och märkligt förhållande, för vilket Erika ständigt dikterar villkoren.

Deras förhållande tar en annan vändning när Erika överlämnar ett brev till Walter, i vilket hon förklarar sin längtan efter att bli slagen och förnedrad, gärna inför sin mor. Walter äcklas av Erikas fantasier och drar sig undan, men tar sig senare in i Erikas lägenhet där han misshandlar och våldtar henne. Även om detta i mångt och mycket sker i enlighet med Erikas önskemål, tycks det som att förverkligandet av hennes fantasier inte är vad hon föreställt sig.

Dagen efter denna händelse ska Erika hoppa in som konsertpianist för Anna, eleven som hon skadade. Hon står tillsammans med sin mor i foajén, där hon träffar Anna och hennes mor. Hon möter också Walter, som hälsar nonchalant och glatt går vidare. När Erika blivit ensam hugger hon sig själv i axeln med en kökskniv. Skadan hon åsamkar tycks relativt lindrig, men hennes vidare öde avslöjas inte.

Rollista (urval) redigera

Musik i filmen redigera

Franz Schubert: Pianosonat i A dur, D.959, Pianotrio i Ess-dur, D.929

Priser redigera

2002 vann filmen pris vid filmfestivalen i Cannes för bästa skådespelare (Benoît Magimel), bästa skådespelerska (Isabelle Huppert) och juryns Grand Prix (Michael Haneke).

Referenser redigera

Externa länkar redigera