Öppna huvudmenyn

Simon Stephens, född 6 februari 1971 i Stockport söder om Manchester, är en engelsk dramatiker.

Simon Stephens
Född6 februari 1971[1] (48 år)
ManchesterStorbritannien
NationalitetBrittisk[2]
Utbildad vidUniversity of York Blue pencil.svg
SysselsättningDramatiker, översättare
Redigera Wikidata

BiografiRedigera

Simon Stephens har en examen i historia från University of York. Under 12 år spelade han bas och sjöng i det skotska rockbandet Country Teasers. Som dramatiker debuterade han 1997 på Edinburgh Festival Fringe med Bring Me Sunshine. Året därpå blev hans Bluebird en framgång på Royal Court Theatres Young Writers Festival i London och år 2000 blev han teaterns writer in residence (husdramatiker) där han sedan handledde unga dramatiker i fem år. Under denna tid ledde han ett dramaprojekt för fängelseinterner, vilket ledde till pjäsen Country Music 2004. 2005 blev han husdramatiker på Royal National Theatre, sedan 2009 är han Artistic Associate på Lyric Theatre i Hammersmith, London. Flera av hans pjäser har haft premiär i Tyskland och Nederländerna; Pornography hade urpremiär på Deutsches Schauspielhausi Hamburg 2007 liksom Carmen Disruption 2013, 2011 hade Three Kingdoms urpremiär på Münchner Kammerspiele och 2010 The Trial of UbuToneelgroep Amsterdam. Stephens har tilldelats Laurence Olivier Award för bästa nya drama två gånger; 2006 för On the Shore of The Wide World och 2013 för The Curious Incident of the Dog in the Night-Time.

Hans dramatik räknas till den riktning som i Storbritannien sedan 1990-talet går under namnet in-yer-face-theatre med portalnamn som Sarah Kane och Mark Ravenhill. Hans stil kan beskrivas som poetisk realism och han förenar svartsyn med varm humanism. I lågmäld ton och med lyrisk precision skildrar han en värld av hopp lika väl som brutalitet och förtvivlan.

Uppsättningar i SverigeRedigera

ReferenserRedigera

KällorRedigera

NoterRedigera

  1. ^ Internet Broadway Database, IBDB person ID: 496545, omnämnd som: Simon Stephens, läst: 9 oktober 2017
  2. ^ Libris, 13 februari 2014, läst: 24 augusti 2018

Externa länkarRedigera