Öppna huvudmenyn

Peter Handke

österrikisk författare

Peter Handke, född 6 december 1942 i Griffen i förbundslandet Kärnten i Österrike (i dåvarande Tyska riket), är en österrikisk författare. Han har även verkat som översättare och filmregissör. Sedan 1991 är han bosatt i Chaville, nära Paris. Han tilldelades 2019 års Nobelpris i litteratur.

Peter Handke Nobelpristagare i litteratur 2019
Peter Handke 2006.
Peter Handke 2006.
Född6 december 1942 (76 år)
Griffen, Kärnten, Österrike (i dåvarande Tyska riket)
NationalitetÖsterrike Österrikare
Verksam1966–
Framstående priserNobelpriset i litteratur (2019)
Namnteckning
Signature of Peter Handke.jpg
Peter Handke 1983.

VerksamhetRedigera

Peter Handke studerade från början juridik i Graz 1961–1965. Han har skrivit romaner, teaterpjäser, radiopjäser, dikter, essäer och filmmanus. Han var exempelvis en av manusförfattarna till filmen Himmel över Berlin 1987. Han regisserade filmatiseringen av den egna romanen Den vänsterhänta kvinnan 1978.

Handke var en sentida medlem av Gruppe 47. Han var även verksam i juryn för Petrarcapriset 1975–2014.

År 2019 tilldelades Peter Handke Nobelpriset i litteratur. Svenska Akademiens motivering löd: "för ett inflytelserikt författarskap som med stor språkkonst har utforskat periferin och människans konkreta erfarenhet."[1]

SerbienkontroversenRedigera

År 1996 uppkom en kontrovers kring Handkes reseskildring Eine winterliche Reise zu den Flüssen Donau, Save, Morawa und Drina oder Gerechtigkeit für Serbien, där han skildrade Serbien som ett offer i de jugoslaviska krigen. Kritiker har anklagat honom för att ha förminskat serbiska krigsbrott, medan Handke själv menar att han helt enkelt har fört ett sofistikerat resonemang kring händelserna i Jugoslavien i motsats till en förenklad bild i etablerade västerländska medier.[2] I mars 2004 undertecknade Handke ett konstnärsupprop, skrivet av den kanadensiske författaren Robert Dickson, till försvar för Slobodan Milošević. Till undertecknarna hörde även den senare nobelprisbelönade Harold Pinter.[3] Samma år besökte han Milošević i häktet i Haag och inbjöds av försvaret att vittna till dennes fördel, vilket Handke dock avstod från. Däremot höll han tal på Miloševićs begravning den 18 mars 2006 inför tiotusentals sörjande serber, vilket ledde till en ny kritikerstorm i tyska medier.[4]

När Handke år 2006 nominerades till Staden Düsseldorfs Heinrich Heine-pris, protesterade bland annat ett antal politiker och ledamöter i Düsseldorfs stadsfullmäktige signalerade att de skulle förhindra att Handke fick priset mot bakgrund av hans politiska åsikter. En grupp skådespelare i Berlin samlade därefter in motsvarande belopp för att istället tilldela Handke ett alternativt Heinrich Heine-pris. Handke undanbad sig emellertid pengarna och bad att de istället skulle skänkas till serbiska byar i Kosovo, vilket också skedde.[5][6][7]

I januari 2008 proklamerade Handke att han, om han vore serb, skulle ha röstat på Tomislav Nikolić, den serbiske nationalisten och dåvarande ordföranden för Serbiska radikala partiet som valdes till president 2012.[8]

Utifrån detta möttes Svenska Akademiens val att tilldela Handke 2019 års Nobelpris i litteratur av internationell kritik.[9] Svenska Akademiens ständige sekreterare Mats Malm försvarade beslutet med att priset delades ut för Handkes litterära förtjänster och inte för författarens politiska åsikter.[10] Enligt Malm finns det heller inga belägg för att Handke skulle vara en krigshetsare eller att han skulle ha förnekat några krigsförbrytelser eller folkmord.[11]

Bibliografi (utgivet på svenska)Redigera

(Översättningar av Margaretha Holmqvist och utgivet av Bonnier, om ej annat anges)

  • Dörrknackaren (Der Hausierer) (översättning Maria Ortman) (1969)
  • Målvaktens skräck vid straffspark (Die Angst des Tormanns beim Elfmeter) (1971) [filmatiserad 1972]
  • Berättelse om ett liv (Wunschloses Unglück) (översättning Eva Liljegren) (1974)
  • Kort brev till långt farväl (Der kurze Brief zum langen Abschied) (1975)
  • Den sanna känslans ögonblick (Die Stunde der wahren Empfindung) (1976)
  • Den vänsterhänta kvinnan (Die linkshändige Frau) (1978)
  • Långsam hemkomst (Langsame Heimkehr) (1981)
  • Vägen till Sainte-Victoire (Die Lehre der Sainte-Victoire) (1982)
  • Barnberättelse (Kindergeschichte) (1984)
  • Smärtans kines (Der Chinese des Schmerzes) (1985)
  • Upprepningen (Die Wiederholung) (1988)
  • Frånvaron: en saga (Die Abwesenheit) (1989)
  • Tankar om tröttheten (Versuch über die Müdigkeit (1991)
  • Tankar om jukeboxen (Versuch über die Jukebox) (1993)
  • Tankar om den lyckade dagen (Versuch über den geglückten Tag) (1996)
  • Timmen när vi inte visste något om varandra (Die Stunde da wir nichts voneinander wussten) (översättning Ulf Peter Hallberg) (Symposion, 1996)
  • Mitt år i Ingenmansbukten (Mein Jahr in der Niemandsbucht) (översättning Karin Nyman) (1998)
  • En mörk natt lämnade jag mitt tysta hus (In einer dunklen Nacht ging ich aus meinem stillen Haus) (översättning Karin Nyman) (2000)
  • Don Juan (Don Juan) (översättning Marja Müllner) (2006)

Priser och utmärkelser (urval)Redigera

ReferenserRedigera

  1. ^ ”Nobelprisen i litteratur för år 2018 och 2019 | Svenska Akademien”. www.svenskaakademien.se. https://www.svenskaakademien.se/press/nobelprisen-i-litteratur-for-ar-2018-och-2019. Läst 10 oktober 2019. 
  2. ^ Carolin Emcke: „Versuch über das geglückte Kriegsverbrechen“, Spiegel Online, 4 juni 2006
  3. ^ Künstler-Appell für Milosevic. Montreal-New York-Moskva-Paris, mars-april 2004
  4. ^ Peter Handke: « J'écris pour ouvrir le regard »[död länk], Le Monde des Livres, 5 maj 2006, Stellungnahme zur Kritik an seiner Grabrede (kostenpflichtig), Wiederabdruck bei éditions Verdier Arkiverad 27 december 2012 hämtat från the Wayback Machine.
  5. ^ „Handke lehnt Alternativpreis ab“, Frankfurter Allgemeine Zeitung, 22 juni 2006
  6. ^ Eckart Spoo: „Bei den Serben im Kosovo – Teil III“, Neue Rheinische Zeitung, 23 maj 2007
  7. ^ Wolfgang Büscher: „Ich wollte Zeuge sein“, Die Zeit, 12 april 2007
  8. ^ „Serbien: Peter Handke unterstützt Nationalisten“, Süddeutsche Zeitung, 23 januari 2008
  9. ^ Cain, Sian (oktober 2019). ”'A troubling choice': authors criticise Peter Handke's controversial Nobel win”. The Guardian. https://www.theguardian.com/books/2019/oct/10/troubling-choice-authors-criticise-peter-handke-controversial-nobel-win. 
  10. ^ ”Peter Handke till SVT efter beskedet: ”Jag är ren litteratur””. SVT Nyheter. 10 oktober 2019. https://www.svt.se/kultur/peter-handke-om-priset-ett-modigt-val-av-svenska-akademien. Läst 22 oktober 2019. 
  11. ^ ”Svenska akademien: Inga belägg för att Handke hyllade blodutgjutelse”. SVT Nyheter. 17 oktober 2019. https://www.svt.se/kultur/svenska-akademien-peter-handke. Läst 22 oktober 2019. 

Externa länkarRedigera