Våld i nära relationer (även kallat våld i hemmet eller partnervåld) är psykiskt, fysiskt, sexuellt, materiellt och/eller ekonomiskt våld som sker inom den privata sfären. Begreppet omfattar alla våldsamma övergrepp som äger rum i privat miljö och mellan människor som har känslomässiga och nära relationer till varandra.[1] Våld i nära relationer drabbar kvinnor, män och barn inom såväl särkönade som samkönade förhållanden. Ofta används begreppet "mäns våld mot kvinnor" i dessa sammanhang. Det utgör den mer allvarliga formen av partnervåld. Denna typen av våld bör underordnas begreppet våld i nära relationer då det senare är mer omfattande. Sett ur ett barnperspektiv är " mäns våld mot kvinnor" alltför begränsande då det exkluderar det våld som barn upplever utöver "mäns våld mot kvinnor", exempelvis samkönat partnervåld och kvinnors våld mot manlig partner.

Begreppet våld i nära relationer omfattar alla övergrepp som är kriminaliserade enligt den straffrättsliga lagstiftningens förbud mot våld mot enskilda personer, exempelvis misshandel, sexuella övergrepp, dråp och mord. I Sverige regleras detta i brottsbalken. Brotten är i de flesta länder kriminaliserade även när de förekommer i privat miljö eller utförs mot barn och kan leda till att åtal väcks. Det finns dock viss internationell variation bland annat i synen på fysisk bestraffning av barn.

Våld i nära relationer ges en delvis annan och mer utvidgad betydelse för socialtjänsten. Här är frågan om det brottsliga underordnat och istället är risk för en ogynnsam utveckling hos barn en central ledstjärna vid bedömningar som rör barns behov när det upplever våld, antingen direkt mot dem eller via upplevelser av våld mot vuxen. Det betyder att även om våldshandlingar inte leder till fällande domar i domstol så ska socialtjänsten göra egen bedömning av behov av skydd, stöd och rehabilitering vid våld.

TerminologiRedigera

I vardagligt tal används även begrepp som kvinnomisshandel, mäns våld mot kvinnor och partnervåld. Våld i nära relationer är en allmängiltig term som omfattar allt våld i nära relationer oavsett förövarens eller offrets kön. Med misshandel avses både fysisk och psykisk misshandel. Misshandeln kan även ta sig uttryck i materiellt våld och ekonomiskt våld.

Partnervåld är ett modernt nytt ord som beskriver våld i nära relationer. Begreppet syftar på både män och kvinnor som misshandlar sin partner med fysiskt och/eller psykiskt våld. Det kan vara två som brukat våld mot varandra eller att den ene är förövaren och den andre offret.

Skillnader mellan hedersvåld och våld i nära relationerRedigera

Se även: Hedersförtryck

Hedersvåld är vanligen kollektivt baserat och gärningspersonerna är flera till antalet, medan i andra brott i nära relationer är det vanligaste med en enskild gärningsperson.[2]

Gärningspersoner av hedersvåld visar ofta stolthet för sitt handlande och får respekt för det i gruppen, medan i övrigt våld i nära relationer ändrar gärningsmannen beteende efter våldet och känner vanligtvis ånger.[2]

Incidenter med hedervåld är oftast planerat och förberett, men inom nära relationer sker annat våld sällan med planering.[2]

Gärningsmännens närstående uppvisar ofta stora skillnader i attityder: inom hedersvåld visare närstående lojalitet med och sin uppskattning gentemot gärningspersonerna kan sträcka sig utanför släkten eller klanen. I relationsvåld fördömer närstående oftast gärningarna.[3]

I svensk lagRedigera

I Sverige regleras hedersvåld och annat våld i nära relationer av samma lagstiftning. Dock kan hedersrelaterade motiv beaktas som en försvårande omständighet enligt justitieutskottets tolkning av 29 kap. 2 § brottsbalken, om skyddslös persons ställning har utnyttjats eller om brottet varit ägnat att skada ett barns trygghet och tillit till närstående. Flera motioner om lagskärpning för brott som grundas i heder har röstats ned av riksdagen, och beskrivs av kritiker som förslag till särlagstiftning riktad mot människor från Mellanöstern. Regeringens utredare Carin Götblad föreslog 2014 att huruvida hedersrelaterade motiv för ett brott ska utgöra en försvårande omständighet av straffvärdet behöver utredas närmare.[4]

FörekomstRedigera

Såväl svenska som internationella undersökningar har visat att partnervåld är ett allvarligt samhällsproblem.[5][6][7][8]

Enligt Förenta Nationerna har en tredjedel av alla kvinnor utsatts för sexuellt alternativt fysiskt våld av sin partner och i vissa länder[vilka?] når andelen 70%.[9]

AfghanistanRedigera

Enligt 2008 års Global Rights Survey hade 90% av kvinnor i Afghanistan utsatts för våld i hemmet.[10]

ArabvärldenRedigera

Enligt Förenta Nationerna har 37% av kvinnor i vissa länder i Arabvärlden utsatts för sexuellt alternativt fysiskt våld av sina partners men andelen kan vara högre.[9]

PalestinaRedigera

I Palestina finns inga lagar som kriminaliserar våld mot kvinnor i hemmet eller sexuella övergrepp. Av kvinnor som varit gifta utsattes 17,4 procent på Västbanken och 34,8 procent i Gazaremsan för fysiskt våld i hemmet.[11]

ItalienRedigera

Mellan år 2000 och 2012 mördades 2200 kvinnor i Italien, vilket representerade cirka ett mord varannan dag. Tre fjärdedelar (75%) av dessa mördades av sin nuvarande eller tidigare partner.[12]

RysslandRedigera

I Ryssland uppskattar man att cirka 600 000 kvinnor är utsatta för våld i hemmet årligen och av dessa dör cirka 14 000 kvinnor.[13]

SverigeRedigera

Under åren 2008–2013 dödades i genomsnitt per år 13 kvinnor och 3 män i Sverige av en aktuell eller tidigare partner. Ett mångfalt större antal utsätts för icke-dödligt våld.[14]

Enligt Brottsförebyggande Rådets (BRÅ) undersökningar har misshandeln mot kvinnor som anmälts i Sverige ökat med 34 procent åren 1997-2007.[15]

DrabbadeRedigera

Kön och våld i nära relationerRedigera

Enligt en sammanställning (meta-analys) av 82 studier om parkonflikter (couple-conflict study) från år 2000[16][17][18][19][20] är kvinnor lika benägna, eller mer benägna, att använda fysiskt våld mot sin man än vice versa. Tittar man närmare på olika typer av partnervåld framträder emellertid vissa könsskillnader. Vid Common Couple Violence, ett begrepp myntat av forskaren Michael P Johnson, är den totala utsattheten jämnt fördelat mellan könen. När det handlar om så kallad Coercive Controlling Violence (som kan jämföras med grov kvinnofridskränkning) är kvinnor mer utsatta.[21] I Kanadas "General Social Survey" från 2004 rapporterade 2,6% av män i misshandelsförhållanden att de utsatts för den här typen av instrumentellt våld, medan siffran för kvinnor var 4,2%.[22]

Sexuellt våld förekommer med både kvinnor och män som förövare. Den vanligaste formen (32 procent) av polisanmälda våldtäkter är sådana inom nära relationer, men mörkertalet är troligen stort. Vid anmälda våldtäkter inom en parrelation är gärningsmannen i en majoritet av fallen man. Vid anmälda våldtäkter av barn under 15 år inom familjen eller släkten är 87 procent av offren flickor och 96 procent av gärningsmännen män. [23] Men en amerikansk studie från 1996 på över tre miljoner barn, tyder på att i så många som 25% av fallen av sexuellt våld mot barn så har en kvinna varit förövaren. Detta tros dock vara en underrepresentation på grund av underrapportering.[24]

Undersökningar från USA visar att vid mord, oavsett om offret var kvinna eller man, föregicks 70-80 procent av fallen av att den mördade partnern misshandlades fysiskt av förövaren.[25]

BarnRedigera

Barn till misshandlade föräldrar löper en betydande högre risk att själva bli misshandlade. Misshandlade barn löper även högre risk att själva bli misshandlare i vuxen ålder. Enligt studier av partnervåld har barnen vid 50 procent av tillfällena bevittnat övergreppen. Det händer också att barnen blir indragna i misshandeln, antingen därför att den ena partnern tvingar dem att utöva våld mot den andra, eller genom att barnen försöker gå emellan och stoppa våldet.[26] De flesta barn som misshandlas är pojkar.[27]

Förebyggande åtgärderRedigera

ScreeningRedigera

Inom hälsosjukvården har det ibland föreslagits att det är möjligt att införa screeningprogram mot partnervåld. I en Cochrane-översikt från 2015 som kommenterats av SBU fann man att det är osäkert om screening för partnervåld mot kvinnor leder till att fler våldsutsatta kvinnor riktas till stödinsatser eller annan behandling. Fortsatt forskning behövs för att ta reda på om screening ökar möjligheten för våldsutsatta kvinnor att få adekvat stöd.[28][29] Studier som har undersökt effekt av screening mot partnervåld hade då uteslutande utförts i höginkomstländer och i sammanhang med utvecklad lagstiftning och politik i övrigt för att bekämpa våld mot kvinnor.[29]

Screening för partnervåld mot kvinnor uppfyller inte Socialstyrelsens modell och generella bedömningskriterier för screening vilka i sin tur bygger på Världshälsoorganisationens principer för screening.[29] Möjligheten att upptäcka problem och tillförlitligt utesluta förekomst av problem är otillräcklig. Vidare förutsätter screening att det finns en effektiv åtgärd och att undersökningen ska vara acceptabel för målgruppen, vilket inte alltid är fallet. En del kvinnor som besöker mödrahälsovården upplever obehag av att screenas och barnmorskor kan uppleva en ökad tidspress.[28][29] Kvinnorna i de studier som ingick i översikten var dock positiva till att inom ramen för hälso- och sjukvården bli tillfrågade om våldsutsatthet.[28][29]

Det är viktigt att långsiktigt undersöka följderna kring medvetenheten av screening för partnervåld mot kvinnor och om det leder till mer våld eller om kvinnorna inte söker vård för att slippa svara på frågan.[28][29]

Våld i ungas nära relationerRedigera

Insatser i skolan eller i samhället kan bidra till att förhindra eller minska våld i unga människors nära relationer. Ett sätt att bryta våldscirkeln är tidiga insatser för att förbättra de ungas sociala kompetens.[30] Två lovande åtgärdsprogram för gymnasieungdomar är det amerikanska Safe Dates och det kanadensiska Fourth R, kommenterar SBU.[30] Svenska SBU har granskat en systematisk översikt av studier som undersökt effekten av förebyggande program.[31][30] Studieläget är sådant at resultaten måste tolkas med försiktighet. Åtgärdsprogrammen har utvärderats i USA, Kanada och Sydafrika och deras effekter är inte studerade under svenska förhållanden.[30]

BehandlingRedigera

UtsattaRedigera

Olika former av stödinsatser som samtal, information, hjälp med skyddat boende, rättsgångsstöd, hjälp vid myndighetskontakt är vanligt förekommande för kvinnor som utsätts för fysiskt våld.[32] Behandling med kognitiv beteendeterapi (KBT) används också.[32] Det finns svagt stöd att KBT minskar risken att utsättas för våld.[32] Det behövs mer forskning för att utvärdera effekterna av stödinsatser och terapier.[32]

VåldsutövareRedigera

Det finns flera olika behandlingsformer för män som brukar våld i nära relationer, framför allt: Idap (Integrated Domestic Abuse Programme)[33] och Puls (Problemlösning Umgänge Livsmål Självkontroll).[34]

Utväg Skaraborg har bedrivit verksamhet sedan 1996 och hälften av de som deltar är våldsfria efter ett års samtalskontakt.

2018 inledde Länsstyrelsen i Stockholms län ett arbete (och webbplatsen valjattsluta.se) för att få dem som brukar våld att självmant söka hjälp för att förändra sitt beteende.[35] Tillsammans med Länsstyrelsen i Skånes län avsåg de bedriva en telefonlinje som försökverksamhet under två år med start i januari 2019.[36]

HistoriaRedigera

Gifta kvinnor var enligt svensk lag omyndiga, med makarna som förmyndare, fram till 1921.[37] Det innebar att de hade ett lagligt ansvar för deras handlingar. Ofta innebar detta att män kunde bestraffas för brott som begåtts av deras makor. Mäns lagliga rätt att disciplinera sin fru, till exempel genom aga, var troligtvis ett resultat av detta faktum. Men hustrumisshandel har ändå i många fall betraktats som ett brott. Straffet för att ertappas med att misshandla en kvinna kunde variera mellan allt från piskrapp till hängning.

I vissa samhällen, bland annat i England och Frankrike, har män som misshandlats av sina fruar hängts ut och hånats. Ett sätt var att bindas och tvingas rida på en åsna baklänges genom byn till allas åskådning.[38]

Lagstiftningar i SverigeRedigera

På medeltiden ingick kvinnofrid i edsöreslagarna, men den gällde främst utom relationer.

Historiskt sett har vissa svenska landskapslagar gett mannen rätt att aga sin hustru. Ertappades kvinnan vid äktenskapsbrott kunde kvinnan också riskera att dödas av mannen enligt flera landskapslagar.[39] I 1734 års lag finns hustruaga ej omnämnd. År 1864 avskaffades husagan för vuxna och därmed var även hustruagan definitivt avskaffad.

Då brottet konstruerades som ett angivelsebrott så var det dock kvinnans ansvar att se till att mannen straffades. Alltså var det få kvinnor som åberopade sin rätt enligt bestämmelsen.[39]

År 1921 upphävdes makens målsmanskap och husbondevälde över hustrun, det vill säga även den gifta kvinnan blir myndig. År 1965 kriminaliserades våldtäkt inom äktenskapet genom att 1962 års brottsbalk trädde i kraft. Det var den första lagen som förbjöd våldtäkt specifikt inom äktenskapet. Men trots att lagen trädde i kraft 1965 dömdes ingen för inomäktenskaplig våldtäkt förrän 1984.[40] 1980 erkände Sverige FN:s konvention om avskaffande av all diskriminering av kvinnor.[41]

År 1998 infördes grov fridskränkning och specialfallet grov kvinnofridskränkning som brott i lagstiftningen, för att minska våldet mot kvinnor. Inom socialvården, hälso- och sjukvården samt rättsväsendet har kunskapen om dessa brott ökat under senare år. Genom myndighetssamverkan kan åklagarna med större precision föra dessa åtal till domstol under allmänt åtal. Tidigare var det vanligare att kvinnor som anmält någon närstående för misshandel ångrade sig och drog tillbaka sin anmälan. Detta är alltså inte längre möjligt. Numera kan även utomstående som misstänker att misshandel sker göra anmälan till polis eller socialtjänst. Det finns inga specifika lagar om mansfrid eller mansfridskränkning.

Under 2005 inledde riksåklagaren en undersökning om varför endast fyra av tio polisanmälda fall av grova kvinnofridsbrott leder till åtal och varför det finns geografiska skillnader i lagföring mellan olika åklagarkammare. Under 2004 polisanmäldes 2 068 fall av grov kvinnofridskränkning, av vilka lagföring 807 medan resten avskrevs efter polisens utredningar. Även 2003 utgjorde andelen av åklagare lagförda brott mot lagen om kvinnofrid 39 procent.

Se ävenRedigera

ReferenserRedigera

  1. ^ Umeå Universitet - polisutbildningen, 2005. Våld i nära relationer   PDF
  2. ^ [a b c] ”Hedersrelaterat våld och förtryck - Kunskapsöversikt och kartläggning av aktörer / Projektnummer 2013:268 / PDF”. Kriminalvården. 13 augusti 2015. sid. 12, 15-16. https://www.kriminalvarden.se/om-kriminalvarden/publikationer/forskningsrapporter/hedersrelaterat-vald-och-forstryck/. Läst 10 oktober 2019. 
  3. ^ ”Hedersrelaterat våld och förtryck - Kunskapsöversikt och kartläggning av aktörer / Projektnummer 2013:268 / PDF”. Kriminalvården. 13 augusti 2015. sid. 12, 15-16. https://www.kriminalvarden.se/om-kriminalvarden/publikationer/forskningsrapporter/hedersrelaterat-vald-och-forstryck/. Läst 10 oktober 2019. 
  4. ^ Sverige. Nationella samordnaren mot våld i nära relationer. (2014). Våld i nära relationer - en folkhälsofråga : förslag för ett effektivare arbete : betänkande. Fritze. ISBN 978-91-38-24139-4. OCLC 941451364. https://www.regeringen.se/contentassets/9d9b0adf4a844a77836ffa9ca6b466df/vald-i-nara-relationer---en-folkhalsofraga-forslag-for-ett-effektivare-arbete-del-1-av-2-sou-2014494. Läst 15 maj 2020 
  5. ^ Andersson, et al, T (2014). Violence and health in Sweden. A national prevalence study on exposure to violence among women and aen and its association to health: National Centre for Knowledge on Men’s Violence Against Women (NCK), Uppsala University; 2014. 
  6. ^ Brottsförebyggande rådet (BRÅ) (2014). Brott i nära relationer. En nationell kartläggning.. https://www.bra.se/download/18.9eaaede145606cc8651ff/1399015861526/2014_8_Brott_i_nara_relationer.pdf. Läst 12 maj 2016 
  7. ^ ”Violence against women: an EU-wide survey”. Arkiverad från originalet den 7 december 2016. https://web.archive.org/web/20161207201728/http://fra.europa.eu/sites/default/files/fra-2014-vaw-survey-main-results-apr14_en.pdf. Läst 5 december 2016. 
  8. ^ ”Global and regional estimates of violence against women: prevalence and health effects of intimate partner violence and non-partner sexual violence”. http://apps.who.int/iris/bitstream/10665/85239/1/9789241564625_eng.pdf. Läst 5 december 2016. 
  9. ^ [a b] ”Facts and Figures” (på engelska). UN Women | Arab States. https://arabstates.unwomen.org/en/what-we-do/ending-violence-against-women/facts-and-figures. Läst 9 mars 2020. 
  10. ^ ”Why Afghanistan Is Still the Worst Place in the World to Be a Woman” (på engelska). Time. https://time.com/5472411/afghanistan-women-justice-war/. Läst 10 mars 2020. 
  11. ^ ”Facts and Figures: Ending Violence against Women”. UN Women Palestine. FN. http://palestine.unwomen.org/en/what-we-do/ending-violence-against-women/facts-and-figures#_ftn5. Läst 7 februari 2017. 
  12. ^ Povoledo, Elisabetta (18 augusti 2013). ”A Call for Aid, Not Laws, to Help Women in Italy” (på amerikansk engelska). The New York Times. ISSN 0362-4331. https://www.nytimes.com/2013/08/19/world/europe/a-call-for-aid-not-laws-to-help-women-in-italy.html. Läst 9 mars 2020. 
  13. ^ ”The silent nightmare of domestic violence in Russia”. News Europe. BBC. http://www.bbc.co.uk/news/world-europe-21474931. Läst 10 september 2013. 
  14. ^ ”BRÅ:Det dödliga våldet i Sverige 1990–2014”. https://www.bra.se/bra/publikationer/arkiv/publikationer/2015-12-10-det-dodliga-valdet-i-sverige-1990-2014.html. Läst 5 december 2016. 
  15. ^ ”Misshandel mot kvinnor”. Brå. 13 augusti 2010. Arkiverad från originalet den 13 augusti 2010. https://web.archive.org/web/20100813061451/http://www.bra.se/extra/pod/?action=pod_show&id=7&module_instance=2. 
  16. ^ Archer, J., Sex Differences in Aggression Between Heterosexual Partners: [A Meta-Analytic Review]. Psychological Bulletin, 2000. 126(5), 651-680.
  17. ^ O'Leary, K.D., Are Women Really More Aggressive Than Men in Intimate Relationships? [Comment on Archer (2000)]. Psychological Bulletin, 2000. 126(5): p. 685-689.
  18. ^ Johnson, M.P., Domestic Violence: It’s Not About Gender—Or Is It? Journal of Marriage and Family, 2005. 67, 1126–1130.
  19. ^ Hanson Frieze, I., Violence in Close Relationships Development of a Research Area [Comment on Archer (2000)]. Psychological Bulletin, 2000. 126(5), 681-684.
  20. ^ Jacquelyn W~ White, et al., Intimate Partner Aggression What Have We Learned? [Comment on Archer (2000)]. Psychological Bulletin, 2000. 126(5), 690-696.
  21. ^ Differentiation among types of intimate partner violence: Research update and implications for interventions (  PDF)
  22. ^ [http://www.statcan.gc.ca/pub/89f0115x/89f0115x2004001-eng.pdf ”The General Social Survey: an overview”] (på engelska) (  PDF). Statistics Canada. http://www.statcan.gc.ca/pub/89f0115x/89f0115x2004001-eng.pdf. 
  23. ^ BRÅ: 2005:7. Våldtäkt – En kartläggning av polisanmälda våldtäkter
  24. ^ Boroughs, Deborah. ”Female sexual abusers of children”. http://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0190740904000349. 
  25. ^ National Institute of Justice Journal (Issue No. 250): Assessing Risk Factors for Intimate Partner Homicide, Jacquelyn C. Campbell m.fl.
  26. ^ ”Staffan Janson: Är barnen fortfarande osynliga vid familjevåld? (Läkartidningen)”. Arkiverad från originalet den 2 juni 2016. https://web.archive.org/web/20160602095340/http://www.lakartidningen.se/OldWebArticlePdf/9/9141/LKT0814s1027_1028.pdf. Läst 15 april 2016. 
  27. ^ ”Barnmisshandel - Brå”. www.bra.se. Arkiverad från originalet den 11 augusti 2015. https://web.archive.org/web/20150811140822/http://bra.se/bra/brott-och-statistik/barnmisshandel.html. Läst 18 augusti 2015. 
  28. ^ [a b c d] O'Doherty, Lorna; Hegarty, Kelsey; Ramsay, Jean; Davidson, Leslie L.; Feder, Gene; Taft, Angela (2015-07-22). ”Screening women for intimate partner violence in healthcare settings”. The Cochrane Database of Systematic Reviews (7): sid. CD007007. doi:10.1002/14651858.CD007007.pub3. ISSN 1469-493X. PMID 26200817. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/26200817. Läst 14 augusti 2018. 
  29. ^ [a b c d e f] ”Screening i hälso- och sjukvård för partnervåld mot kvinnor”. Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU); Swedish Agency for Health Technology Assessment and Assessment of Social Services. https://www.sbu.se/sv/publikationer/sbu-kommentar/osakert-om-screening-for-vald-hjalper-utsatta-kvinnor/. Läst 14 augusti 2018. 
  30. ^ [a b c d] ”Våld i ungas nära relationer – förebyggande åtgärder”. Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU); Swedish Agency for Health Technology Assessment and Assessment of Social Services. https://www.sbu.se/2016_06. Läst 1 december 2016. 
  31. ^ De Koker, Petra; Mathews, Catherine; Zuch, Melanie. ”A systematic review of interventions for preventing adolescent intimate partner violence”. The Journal of Adolescent Health: Official Publication of the Society for Adolescent Medicine 54 (1): sid. 3–13. doi:10.1016/j.jadohealth.2013.08.008. ISSN 1879-1972. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/24125727. Läst 5 december 2016. 
  32. ^ [a b c d] ”Effekt av stödinsatser samt kognitiv beteendeterapi (KBT) för kvinnor som utsatts för partnervåld”. Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU); Swedish Agency for Health Technology Assessment and Assessment of Social Services. https://www.sbu.se/sv/publikationer/sbu-kommentar/effekt-av-stodinsatser-samt-kognitiv-beteendeterapi-kbt-for-kvinnor-som-utsatts-for-partnervald/. Läst 14 augusti 2018. 
  33. ^ ”Idap”. http://www.kriminalvarden.se/. https://www.kriminalvarden.se/behandling-och-vard/behandlingsprogram/vald/idap. Läst 23 maj 2015. 
  34. ^ ”Puls”. http://www.kriminalvarden.se/. https://www.kriminalvarden.se/behandling-och-vard/behandlingsprogram/vald/puls. Läst 23 maj 2015. 
  35. ^ "Fokus på våldsutövare i ny satsning mot våld i nära relationer", lansstyrelsen.se, 19 januari 2018. Åtkomst den 28 oktober 2018.
  36. ^ Rapport (vid 5m50s) 28 oktober 2018, Sveriges Television.
  37. ^ ”Kvinnornas rösträtt en arbetsseger”. Svenska Dagbladet. 28 oktober 2006. http://www.svd.se/kvinnornas-rostratt-en-arbetsseger. Läst 15 april 2014. 
  38. ^ Malcolm J. George (1 november 1994). ”Riding the Donkey Backwards: Men as the Unacceptable Victims of Marital Violence”. The Journal of Men’s Studies. 
  39. ^ [a b] http://www.jur.lu.se/Internet/Biblioteket/Examensarbeten.nsf/0/88B17FECD368D1ABC12572EB0047E414/$File/exam.pdf?OpenElement [död länk]
  40. ^ Nyström, J. (2009). Kriminaliseringen av våldtäkt inom äktenskapet : En granskning av 1962 års brottsbalk och dess bihang (sid. 17). Hämtad från http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:vxu:diva-5799
  41. ^ ”Juventas Systrar - Tjejjouren i Södertälje”. 4 juli 2007. https://web.archive.org/web/20070704041555/http://www.juventassystrar.se/fl_kvinn.htm. Läst 14 augusti 2018. 

Externa länkarRedigera