Öppna huvudmenyn

Moçambique, formellt Republiken Moçambique[1] (portugisiska: Republica de Moçambique), är en republik i sydöstra Afrika. Landet ligger vid Indiska oceanen och skiljs från Madagaskar i öst av Moçambiquekanalen. Det gränsar i söder och väster till Sydafrika, Swaziland och Zimbabwe, i nordväst till Zambia och i norr till Malawi och Tanzania. I mellersta delen av landet rinner floden Zambezi.

Republica de Moçambique
Flagga Statsvapen
Nationalsång: Patria Amada
Huvudstad
(och största stad)
Maputo
Officiellt språk portugisiska
Demonym moçambikier[1]
Statsskick Presidentiell republik
 -  President Filipe Nyusi[2]
 -  Premiärminister Carlos Agostinho do Rosário
Nationalförsamling Assembleia da República
Självständighet från Portugal 
 -  Erkänd 25 juni 1975 
Yta
 -  Totalt 799 380 km² [3](37:e)
 -  Vatten (%) 1,63 %
Befolkning
 -  2016 (juli) års uppskattning 28 751 000 [5](47:e)
 -  2007 års folkräkning 20 252 223[4] 
 -  Befolkningstäthet 36 inv./km² (147:e)
BNP (PPP) 2017 års beräkning
 -  Totalt 37,3 miljarder USD[6] (117:e)
 -  Per capita 1 263,5 USD[6] (181:e)
BNP (nominell) 2017 års beräkning
 -  Totalt 11,2 miljarder USD[6] (127:e)
 -  Per capita 378,1 USD[6] 
HDI (2018) 0,437[7] (180:e)
Valuta metical (MZM)
Tidszon UTC+2
Topografi
 -  Högsta punkt Monte Binga, 2 436 m ö.h.
Nationaldag 25 juni
Nationalitetsmärke MOC
Landskod MZ, MOZ, 508
Toppdomän .mz
Landsnummer 258

Moçambique var ett portugisiskt intresseområde från 1500-talet och blev på 1800-talet koloni. Mellan 1951 och 1975 var det ett portugisiskt utomeuropeiskt område, innan det efter en väpnad frigörelsekamp från 1964 blev självständigt 1975, under ledning av Samora Machel.

Moçambique räknas som ett av världens allra fattigaste länder, och är mycket beroende av utländskt bistånd. Befolkningen i landet består av flera olika bantutalande folk, som till största del ägnar sig åt jordbruk.

Namnet Moçambique härstammar från 1895; portugisernas tidigare namn på området var Estado del Africa Oriental.

Innehåll

EtymologiRedigera

När Vasco da Gamas flotta angjorde Moçambiqueön 1498 härskade den arabiska köpmannen Mussa Bin Bique och portugiserna kallade ön för Moçambique. De byggde fort och ön blev huvudstad i Portugisiska östafrika.[8] 1898 flyttades huvudstaden till Lourençq Marques.

HistoriaRedigera

Huvudartikel: Moçambiques historia

Efter nästan fem århundraden som portugisisk koloni, Portugisiska Östafrika, blev Moçambique självständigt 1975 efter moçambikiska självständighetskriget 1964-1974. Detta berodde bland annat på en vänsterinriktad revolution i Portugal 1974, och ett långvarigt gerillakrig i Moçambique under ledning av den marxist-leninistiska gerillan Frelimo och dess ordförande Samora Machel. Utvandringen av den vita portugisiska befolkningen (som uppmanades lämna landet inom 48 timmar), ett ekonomiskt beroende av Sydafrika, generellt inkompetenta inhemska ledare, korruption, en lång torka och ett långt inbördeskrig som underblåstes av apartheidregimen i Sydafrika, hindrade landets utveckling. Det regerande partiet Frelimo övergav formellt marxismen 1989. Med hjälp av Förenta nationerna förhandlade man 1992 fram ett fredsavtal med rebellerna i inbördeskriget och 1994 hölls flerpartival, men möjligheterna för oppositionen är begränsade. 1999 och 2000 inträffade stora översvämningar vilket skadade den ekonomiska utvecklingen. Landet sökte och erhöll 1995 inträde i Samväldet (Commonwealth of Nations), trots att det aldrig varit en brittisk besittning, utan portugisisk. Anledningen var det geografiska läget, omgivet av samväldesländer.

GeografiRedigera

 
Moçambique

Moçambiques geografi präglas av den långa kusten mot Indiska oceanen i öster och en nord-sydlig bergskedja i inlandet med Binga (2 437 m ö.h.) som högsta punkt. Landets största floder är Zambezi och Limpopo, som båda rinner ut i Indiska oceanen här. Naturgeografiskt kan landet delas in i tre huvudregioner: Moçambiqueslätten, Zambezihöglandet och Malawiplatån öster om Malawisjön.[9]

Moçambiqueslätten täcker cirka två tredjedelar av landets areal och består av yngre sedimentära lager, särskilt marina kritaavlagringar. Det finns också stora områden med ofruktbar, sandhaltig jordmån. Slätten är bredast i söder, och höjer sig jämnt från kusten in mot Manicaplatån och Malawihöglandet. De mest fruktbara områdena finns runt floderna (förutom Zambezi och Limpopo även Pungué, Buzi, Rovuma och Save). Söder om Zambezis delta präglas kusten av sanddyner och laguner.[9]

 
Berget Murresse nära Gurúè i Zambezia-provinsen.

Zambezihöglandet omfattar Manicaplatån och de södra delarna av Malawihöglandet. Området är i stort sett uppbyggt av prekambriska bergarter, kristallina skiffrar och granit, men östkanten består av karroo-lava, som avgränsar höglandet mot Moçambiqueslätten. Manicaplatån är som högst i väst. Vid gränsen mot Zimbabwe ligger landets högsta berg, Binga (2 437 m ö.h.). Kring Zambezi är höglandet nereroderat och framträder vid flodens nedre lopp som ett lågland karakteriserat av isolerade inselberg. Malawihöglandet sträcker sig från floden Rovuma i norr till cirka 16° sydlig bredd, och omfattar landet mellan Malawisjön och kusten, mot söder avgränsat av höga bergsmassiv, som når 3 000 meters höjd i Mlanje i grannlandet Malawi. Platån består till största del av prekambriska bergarter, och är genomdragen av förkastningar som löper nord-syd.[9]

Kombinationen av landets låglänta läge vid en ofta cyklondrabbad kuststräcka, och det faktum att de stora sydafrikanska floderna rinner ut här, har gjort att Moçambique flera gånger drabbats av svåra översvämningar. I februari 2000 drabbades landet av det största regnvädret på 40 år. Limpopo, Save och Zambezi flöt alla över sina bräddar, och det uppstod stora översvämningar med katastrofala följder för stora delar av landet.[9]

Klimat och miljöRedigera

Moçambique ligger i den tropiska klimatzonen. Kustområdet är varmt med stor luftfuktighet på grund av den varma Moçambiqueströmmen som löper söderut längs kusten. Hamnstaden Moçambique har därför en medeltemperatur på 23 °C i juli och 28 °C i januari–mars, medan huvudstaden Maputo längst i söder har 18 °C i juli och 26 °C i februari. Inne i landet är temperaturerna lägre till följd av höjden, och luftfuktigheten är betydligt mindre. Lichinga (1 355 m ö.h.) på Malawiplatån har till exempel en medeltemperatur på 14 °C i juli och 22 °C i november. Zambezidalen har däremot ett hett och fuktigt klimat; Tete har 22 °C i medeltemperatur i juni-juli, och 30 °C i oktober-november.[10]

I kustzonen faller nederbörden i november-april (sommarregn) i anslutning till monsunen från nordost, med en tydlig torrperiod, särskilt i söder. I norr är det i regel två regnperioder och två torrperioder. Nederbördsmängden stiger från norr mot söder till Beira, varefter den återigen avtar. Årsnederbörden är cirka 980 mm i hamnstaden Moçambique, 1 440 mm i Beira och 770 mm i Maputo. Inne i landet avtar nederbörden först, för att därefter stiga över de högre platåerna i väst.[10]

Några av Moçambiques miljöproblem är vattenförorening, tjuvjakt på elefant för elfenben och att den stora inflyttningen till städerna skapar olika problem med sopor och avlopp. Över 90 % av elektriciteten produceras med vattenkraft, resten av fossila bränslen.

Styre och politikRedigera

Moçambique är en presidentiell republik med den folkvalda presidenten som både statschef och regeringschef. Presidenten har ett 5-årigt mandat och en president får sitta högst 2 mandatperioder i rad. En president måste väljas med absolut majoritet, och om ingen kandidat uppnått detta hålls en andra valomgång med de två kandidater som fick flest röster. Presidenten utser premiärministern och regeringen.[3] Det lagstiftande parlamentet är enkammarförsamlingen Assembleia da República som har 250 ledamöter som väljs på 5-åriga mandat: 248 i valkretsar via ett proportionellt valsystem samt 2 ledamöter valda i enmansvalkretsar som representerar moçambikier i Afrika och Europa. I val till parlamentet tillämpas en femprocentspärr.[11] Landet har allmän och lika rösträtt från 18 års ålder. De senaste parlaments- och presidentvalen hölls den 15 oktober 2014. Moçambiques president sedan den 15 januari 2015 är Filipe Nyusi.[3]

Judiciellt så har Moçambique en Högsta domstol (portugisiska: Tribunal Supremo), som består av en ordförande, en vice ordförande samt 5 domare, och Conselho Constitucional, som består av 7 domare. Conselho Superior da Magistratura Judicial (CSMJ) är ansvarig för den judiciella verksamheten,[3] och består enligt konstitutionen av 16 ledamöter.[12] Högsta domstolens ordförande och vice ordförande utnämns av presidenten i samråd med CSMJ och utses med parlamentets bifall. De övriga domarna i högsta domstolen utses av parlamentet. Av domarna i Conselho Constitucional utses en av presidenten, fem av parlamentet och en av CSMJ. Under högsta domstolen och Conselho Constituticonal lyder ett antal underrätter, såsom Tribunal Administrativo i huvudstaden Maputo och Tribunais Judicias de Provincia i provinserna. I Moçambique tillämpas en blandning av portugisisk civil law och sedvanerätt som rättssystem. Enligt The World Factbook så kan islamsk lag förekomma i byar på landsbygden som har en huvudsakligen muslimsk befolkning och där ingen formell lagstiftning tillämpas.[3]

Moçambiques konstitution antogs den 16 november 2004 och trädde i kraft den 21 december 2004. Konstitutionen ändrades 2007. Tidigare konstitutioner antogs 1975 och 1990.[3]

Resultat av presidentvalet den 15 oktober 2014:[3]
Partinamn Röstandel
Filipe Nyusi (FRELIMO) 57,0 %
Afonso Dhlakama (RENAMO) 36,6 %
Daviz Simango (MDM) 6,4 %
Resultat av parlamentsvalet den 15 oktober 2014:[3]
Parti Röster Mandatfördelning
Antal
  FRELIMO 55,9 % 144
  RENAMO 32,5 % 89
  Movimento Democrático de Moçambique (MDM) 8,4 % 17
  Övriga partier 3,3 % 0

Administrativ indelningRedigera

 
Moçambiques administrativa indelning.

Moçambique är indelat i en stad (portugisiska: cidade) och tio provinser (portugisiska: provincias):

  1. Niassa
  2. Cabo Delgado
  3. Nampula
  4. Tete
  5. Zambezia
  6. Manica
  7. Sofala
  8. Gaza
  9. Inhambane
  10. Maputo (stad)
  11. Maputo (provins)

MedborgarskapRedigera

Moçambikiskt medborgarskap erhålls via Jus sanguinis: Minst en förälder måste vara moçambikisk medborgare för att barnet också ska bli medborgare. Medborgarskap kan även erhållas genom naturalisation efter 5 års hemvist i landet. Moçambique tillåter inte dubbla medborgarskap.[3]

Utrikespolitik och försvarRedigera

Moçambique prioriterar goda relationer med grannländerna och Sydafrika är av avgörande betydelse för landet. Frelimo-regeringens nära kontakter med Sovjetunionen och Östeuropa upphörde med kommunismens sammanbrott i slutet av 1980-talet. Moçambique har sedan dess goda relationer med västvärlden.[13]

Försvaret bygger på allmän värnplikt med en första tjänstgöring på 2 år och består av 50 000 man organiserade i 9 brigader, 12 örlogsfartyg, 40 stridsflygplan och 6 beväpnade helikoptrar.[14]

EkonomiRedigera

Vid självständigheten 1975 var Moçambique ett av världens fattigaste länder. Situationen försvårades av det brutala inbördeskriget 1977–1992. 1987 gjordes en del stora ekonomiska reformer i syfte att stabilisera ekonomin. Med hjälp från utlandet och en större politisk stabilitet sedan 1994 har den ekonomiska tillväxten ökat. Inflationen låg under 10 % i slutet av 1990-talet, men blev åter tvåsiffrig under 2000–2002. Moçambique är fortfarande beroende av utländsk ekonomisk hjälp (2010 var 44 % av budgeten utländsk hjälp) och majoriteten av befolkningen är mycket fattig. Den största delen av arbetskraften sysselsätts inom jordbruket. Utländska investerare har startat ett aluminium-smältverk och det finns planer på att utvinna titan. Detta ökar landets exportinkomster.

Mineral och energiRedigera

Moçambique har goda tillgångar på en rad metaller och mineraler, bland annat olja, naturgas, bauxit och kol.[15]

Moçambique har många floder som kan generera vattenkraft, men endast en sjättedel av moçambikierena har tillgång till el. Vattenkraftverket Cahora Bassa i Zambesifloden byggdes av portugiserna och blev klar 1975. Men den mesta elen exporteras till Sydafrika.[16]

DemografiRedigera

 
En makua-mor med sitt barn.

Den senaste folkräkningen hölls den 1 augusti 2007 och då uppgick den faktiskt befintliga befolkningen i Moçambique (de facto) till 20 252 223 invånare, varav 9 746 690 män och 10 505 533 kvinnor.[4] Folkräkningar hade tidigare hållits 1997, 1980, 1970, 1960 och 1950.[17] Invånartalet i Moçambique uppskattades i juli 2016 av The World Factbook till 25 930 150 invånare,[3] medan Förenta nationerna uppskattade befolkningen 1 juli 2016 till 28 751 000.[5] Vid självständigheten 1975 lämnade de flesta ur den portugisiska folkgruppen landet, något som ledde till en kortvarig befolkningsnedgång. Krig och torka har påverkat den demografiska utvecklingen under 1980- och 1990-talen.[18]

Befolkningen består av över 60 olika bantufolk, varav den största gruppen är makua-lomwe. Dessa utgör drygt hälften av befolkningen, och är tillsammans med de islamiserade yao (3 %) och makonde (1 %) de viktigaste av folkgrupperna norr om Zambezi. Söder om Zambezi lever bland andra tsonga eller thonga (24 %) och shona (6 %). Etniska minoriteter är kineser, indier (från Goa) och pakistanier, förutom européer, mest portugiser. Den portugisiska befolkningen, som översteg 250 000 före 1975, minskade till under 15 000 redan kort tid efter självständigheten.[18]

Kustlandet är den mest tätbefolkade delen av Moçambique, särskilt områdena norr om Zambezis delta. Den stora majoriteten av befolkningen bor på landsbygden, och många lever ännu i naturahushåll. Stadsbefolkningen utgör omkring 10 %. De största städerna är huvudstaden Maputo, hamnstaden Beira och Nampula, som är centrum för den norra delen av landet.[18]

Aids är ett stort hälsoproblem. 2014 beräknades omkring 10,58 % av den vuxna befolkningen vara smittad av hiv eller aids.[3]

  • Befolkningens medianålder: 17,0 år (2015)[3]
  • Spädbarnsdödlighet: 7,0 % (2015)[3]
  • Befolkningens medellivslängd vid födseln: 52,94 (2015)[3]
  • Analfabetism: 2015 var 41,2 % av den vuxna befolkningen analfabeter.[3]
    • Analfabetism hos vuxna män: 26,7 % (2015)[3]
    • Analfabetism hos vuxna kvinnor: 54,6 % (2015)[3]

ReligionRedigera

Huvudartikel: Religion i Moçambique

Enligt beräkningar från 2007 tillhörde befolkningen följande religioner:[3]

SpråkRedigera

Portugisiska är officiellt språk. Cirka 98 % av befolkningen talar olika bantuspråk, varav makua är förhärskande i de norra kustområdena, tsonga i de södra. Vidare talas bland annat nyanja i nordväst, lomwe i nordost och de mellersta delarna, samt swazi i söder. Swahili används som handelsspråk i norr.[18]

KulturRedigera

Under kolonialtiden försökte portugiserna utrota den traditionella kulturen, som de ansåg var primitiv.[16]

Musik och dansRedigera

När Moçambique blev självständigt 1975 återupplivades den moçambikanska kulturen och musik och dans bröt plötsligt ut på den offentliga scenen.[19] Den mest typiska musiken, marabenta från södra Moçambique började höras överallt i städerna.[16]

LitteraturRedigera

 
Mia Couto.

Den moçambikiska litteraturen uppstod i början av 1900-talet. Den starkaste litteraturgenren är poesin, med kända namn som José Craveirinha, Heliodora Baptista, Jorge Viegas, Luis Carlos Patraquim och Eduardo White. Landets mest framstående prosaförfattare är Mia Couto. Nämnas kan också Paulina Chiziane och Lilia Momplé, som skriver om kvinnliga erfarenheter.[20]


MatRedigera

Maten i Moçambique har influerats av det portugisiska och det arabiska köket. Araberna förde med sig ingredienser som lök, lagerblad,vitlök, färsk koriander, paprika, chilipeppar, och vin. Maten är vanligtvis kryddstark med chilipeppar, vitlök och citron som förekommer rikligt i matlagningen. Piri-piri betyder ungefär "kryddigt-kryddigt" och kryddblandningen är en av de mest signifikativa smakerna i landets kök. Blandningen görs traditionellt på krossad röd chili, vitlök och salt med olivolja och citronsaft. Några av de rätter som är populära i Mocambique är kakana, matapa, xiguinha, kål, galinha zambeziana, piripiri-kyckling, carapau och xima (kallat ugali i andra länder).

Frukost är vanligen en lättare måltid såsom en äggmacka, majsgröt och te. Dagens huvudmåltid äts vanligen vid middagstid (lunch) och kallas "almoço". I städer och större samhällen äts lunch ofta från gatukök. Vanliga lunchrätter är bland andra pregos (stek-smörgåsar) grillad kyckling och grytor eller curryrätter serverade med ris. Middag ("jantar") är ofta huvudrätten för Moçambiques stadsbor. En mer formell moçambicansk middag är en unik blandning som kombinerar portugisisk mat med afrikanska influenser.[21]

Befolkningen i Moçambique är katoliker, och detta påverkar deras matvanor till viss del. Enligt tradition undviks till viss del kött på fredagar, samt att man firar kristna högtider såsom jul, med särskilda högtidsrätter. Till jul kan man till exempel äta en bolo polana, en slags tårta på cashewnötter och potatis.

Liksom dess grannländer har Moçambique också ett bra klimat för fruktodling, och i landet kan man njuta av citrusfrukter (som apelsin och grapefrukt), banan, mango och kokosnöt.

Internationella rankningarRedigera

Organisation Undersökning Bedömning Rankning
The Economist Demokratiindex 2016[22] 4,02 - Hybrid regime (10 är bäst) 115 av 167
Heritage Foundation/The Wall Street Journal Ekonomisk frihet-index 2017[23] 49,9 (Repressed; 100 är bäst) 158 av 180
FN:s utvecklingsprogram Human Development Index 2018 0,437 - Low human development 180 av 189
Transparency International Korruptionsindex 2016[24] 27 (0 är väldigt korrupt, 100 väldigt rent) 142 av 176
Reportrar utan gränser World Press Freedom Index 2017[25] 31,05 (0 är bäst) 93 av 180

KällorRedigera

NoterRedigera

  1. ^ [a b] (  PDF) Utrikes namnbok: Svenska myndigheter, organisationer, titlar, EU-organ och länder på engelska, tyska, franska, spanska, finska och ryska (10., rev. uppl.). Utrikesdepartementet, Regeringskansliet. 2015. sid. 84. http://www.regeringen.se/4a3eb3/contentassets/e27ee47ea294461bbb0f39b68d31c540/utrikes_namnbok_10.e_reviderade_upplagan.pdf. Läst 31 maj 2017 
  2. ^ ”Ny president i Moçambique”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/nyheter/varlden/ny-president-i-mocambique/. Läst 19 mars 2015. 
  3. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r] ”Mozambique”. The World Factbook. Central Intelligence Agency. 7 juni 2017. https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/geos/mz.html. Läst 13 juni 2017. 
  4. ^ [a b] ”3. Population by sex, annual rate of population increase, surface area and density” (på engelska och franska). Förenta nationerna, United Nations Statistics Division. sid. 2. https://unstats.un.org/unsd/demographic/products/dyb/dyb2015/Table03.pdf. Läst 15 juni 2017. 
  5. ^ [a b] ”Country profile Mozambique” (på engelska). Förenta nationerna, United Nations Statistics Division, UNdata. http://data.un.org/CountryProfile.aspx?crName=Mozambique. Läst 15 juni 2017. 
  6. ^ [a b c d] ”Mozambique 5. Report for Selected Countries and Subjects” (på engelska). Internationella valutafonden. http://www.imf.org/external/pubs/ft/weo/2017/01/weodata/weorept.aspx?sy=2015&ey=2022&scsm=1&ssd=1&sort=country&ds=%2C&br=1&pr1.x=45&pr1.y=10&c=688&s=NGDPD%2CNGDPDPC%2CPPPGDP%2CPPPPC&grp=0&a=. Läst 31 maj 2017. 
  7. ^ http://hdr.undp.org/en/2018-update
  8. ^ [https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/portugisiska-östafrika.ne.se[död länk]. Läst 27 augusti 2018
  9. ^ [a b c d] ”Mosambik – geologi och landformer”. Store norske leksikon. http://snl.no/Mosambik/geologi_og_landformer. Läst 26 oktober 2011. 
  10. ^ [a b] ”Mosambik – natur”. Store norske leksikon. http://snl.no/Mosambik/natur. Läst 30 oktober 2011. 
  11. ^ ”MOZAMBIQUE Assembleia da Republica (Assembly of the Republic)” (på engelska). Inter-Parliamentary Union. http://www.ipu.org/parline-e/reports/2223_B.htm. Läst 15 juni 2017. 
  12. ^ Article 221. Composition i ”Mozambique 2004 (rev. 2007)” (på engelska). Constitute. https://www.constituteproject.org/constitution/Mozambique_2007?lang=en. Läst 15 juni 2017. 
  13. ^ ”Modern historia”. ui.se. Läst 27 augusti 2018.
  14. ^ ”Moçambique”. Nationalencyklopedin. "13". Höganäs: Bra Böcker. 1995. sid. 381ff 
  15. ^ ”Moçambiques geografi”. so-rummet.se. Läst 27 augusti 2018.
  16. ^ [a b c] Johannesson 2015, s. 3-25.
  17. ^ ”Population by sex and urban/rural residence” (på engelska). Förenta nationerna, United Nations Statistics Division. http://data.un.org/Data.aspx?d=POP&f=tableCode%3a1%3bcountryCode%3a508%3bareaCode%3a0%3bsexCode%3a0&c=2,3,6,8,10,12,13,14&s=_countryEnglishNameOrderBy:asc,refYear:desc,areaCode:asc&v=1. Läst 15 juni 2017. 
  18. ^ [a b c d] ”Mosambik – befolkning”. Store norske leksikon. http://snl.no/Mosambik/befolkning. Läst 25 oktober 2011. 
  19. ^ °Music from Mozambique”. folkways.si.edu. Läst 27 augusti 2018.
  20. ^ Helge Rønning. ”Mosambik – litteratur”. Store norske leksikon. http://snl.no/Mosambik/litteratur. Läst 25 oktober 2011. 
  21. ^ www.mozambique.co.za - Food of Mozambique Läst 20 dec 2018.
  22. ^ ”The Economist Intelligence Unit's Democracy Index” (på engelska). The Economist. https://infographics.economist.com/2017/DemocracyIndex/. Läst 13 juni 2017. 
  23. ^ ”Country Rankings: World & Global Economy Rankings on Economic Freedom” (på engelska). Heritage Foundation. http://www.heritage.org/index/ranking. Läst 13 juni 2017. 
  24. ^ ”Corruption Perceptions Index 2016” (på engelska). Transparency International. https://www.transparency.org/news/feature/corruption_perceptions_index_2016. Läst 13 juni 2017. 
  25. ^ ”2017 World Press Freedom Index” (på engelska). Reportrar utan gränser. https://rsf.org/en/ranking. Läst 13 juni 2017. 

Tryckta källorRedigera

  • ”Moçambique”. Nationalencyklopedin. "13". Höganäs: Bra Böcker. 1995. sid. 381ff 
  • Johannesson Martina, red (2015). Länder i fickformat. 207, Moçambique , Malawi (Omarb. och aktualiserad version /[av Martina Johannesson och Ola Säll ; redaktör: Martina Johannesson]). Stockholm: Utrikespolitiska institutet (UI). Libris 18886613. ISBN 978-91-7507-305-7