För andra betydelser, se Togo (olika betydelser).

Togo, formellt Republiken Togo[1] (franska: République togolaise), är en suverän stat och republik i Västafrika. Den gränsar till Ghana i väster, Benin i öster och Burkina Faso i norr.[6] I söder har landet en kort kustremsa mot Guineabukten, där huvudstaden Lomé ligger.[7]

Togo
(République togolaise)
Flagga Statsvapen
ValspråkTravail, Liberté, Patrie
(Franska: Arbete, frihet, fäderneland)
Nationalsång: Terre de nos aïeux
Huvudstad
(även största stad)
Lomé
Officiellt språk franska
Demonym togoles[1]
Statsskick presidentiell republik
 -  President Faure Gnassingbé
 -  Premiärminister Victoire Tomegah Dogbé
Nationalförsamling Nationalförsamlingen
Självständighet från Frankrike 
 -  Erkänd 27 april 1960 
Area
 -  Totalt 56 785 km²[2] (125:e)
 -  Vatten (%) 4,23 %
Befolkning
 -  2018 års uppskattning 7 352 000[3] (99:e)
 -  2010 års folkräkning 6 191 155 
 -  Befolkningstäthet 129 inv./km² (73:e)
BNP (PPP) 2022 års beräkning
 -  Totalt 22,612 miljarder USD[4] (153:e)
 -  Per capita 2 599 USD[4] (178:e)
BNP (nominell) 2022 års beräkning
 -  Totalt 8,699 miljarder USD[4] (155:e)
 -  Per capita 1 000 USD[4] (192:a)
HDI (2018) 0,513[5] (167:e)
Valuta CFA-franc (XOF)
Tidszon Greenwich Mean Time (UTC+0)
Topografi
 -  Högsta punkt Mont Agou, 986 m ö.h.
Nationaldag 27 april
Nationalitetsmärke RT
Landskod TG, TGO, 768
Toppdomän .tg
Landsnummer 228

HistoriaRedigera

Tidig historiaRedigera

Det nuvarande Togo ingick aldrig i något av de stora västafrikanska rikena som Maliriket eller Songhai, men Ewe-, Mina- och Guinfolk verkar ha bott i området när portugiserna anlände dit i slutet av 1400-talet. De började snart handla med européerna i slavar, som de köpte från Kabye och andra småriken i norr. Togo hör till vad som brukade kallas "slavkusten".[8]

Europeisk koloniRedigera

Detta avsnitt är en sammanfattning av Togoland.
 
Slavkusten i början av 1900-talet.

Tyskland blev så kallad skyddsmakt över Togo 1884, under namnet Togoland[6][9]och ville använda plantagen för att kunna exportera bland annat palmolja, kakao och bomull. Arbetet var hårt och tvångsarbete förekom.[6] Efter första världskriget förlorade Tyskland Togoland och det delades upp mellan Storbritannien och Frankrike.[9] Invånarna i Brittiska Togoland röstade 1956 för att gå in i den nya statsbildningen Ghana tillsammans med tidigare Brittiska Guldkusten, medan den franska delen är vad som idag utgör landet Togo.[6]

SjälvständighetRedigera

Den franska kolonin Franska Togoland blev en självständig stat med namnet Togo 1960. 1967 blev general Gnassingbé Eyadéma statschef, och satt kvar på posten fram till sin död i februari 2005.[6]

I början av 1990-talet infördes ett nytt valsystem, där olika partier tilläts deltaga.[10] Efter Eyadémas död skedde, efter flera kontroversiella turer, ett nyval, som Eyadémas son Faure Gnassingbé vann med cirka 60 procent av rösterna. Togo anklagas av internationella organisationer för att kränka de mänskliga rättigheterna, och det är politiskt oroligt i landet.[11]

President Faure Gnassingbé valdes till sitt ämbete 2005, kort tid efter att militären hade installerat honom som president sedan hans far Gnassingbé Eyadéma avlidit.[11]

I presidentvalet den 4 mars 2010 ställde den sittande presidenten Faure Gnassingbé upp för en andra mandatperiod och utmanades framför allt av Jean Pierre Fabre från Union des Forces du Changement (UFC). Valet fick kritik av oppositionen för att inte ha gått rätt till. Valsedlar var onumrerade, vilket öppnade för valfusk i och med att fler valsedlar skulle kunna läggas till i valurnorna.[12]

Politisk historia sedan 1960Redigera

  • 1960 blev landet självständighet från Frankrike.[6]
  • 1961 etableras en republik i ett folkval.[13] Presidenten fick också omfattande befogenheter och landet blev en enpartistat.[14] Det ekonomiska samarbetet med Frankrike upprätthölls.[13] Sylvanus Olympio, tidigare premiärminister i Franska Togoland, valdes samtidigt till president.[14]
  • 1963 ägde en militärkupp rum där sittande presidenten sköts.[13] Nicolas Grunitzky installerades som efterträdare president.[15]
  • 1963 Togo blev medlem i Afrikanska unionen.[13]
  • 1966 gjorde medlemmar ur Ewe-klanen ett misslyckat kuppförsök.[15]
  • 1967 Gnassingbé Eyadéma övertog presidentämbetet och upplöste de politiska partierna[6] efter en militärkupp.[15]
  • 1969 bjöd Eyadéma in exil-togoleser att återvända till landet samtidigt som han startade ett nytt parti som han själv blev ledare för.[15]
  • 1979 hölls folkval i enpartistaten Togo. Eyadéma fortsatte som president.[15]
  • 1985 hölls ännu ett folkval i enpartistaten. Även denna gång vann Eyadéma.[15]
  • 1991 flerpartisystem infördes.[10]
  • 1992 hölls folkomröstning gällande en ny demokratisk konstitution. Den antogs.[6]
  • 1993 hölls folkval. Eyadéma vann genom bland annat valfusk. Omvärlden fick upp ögonen för Eyadémas försök att motarbeta demokratin.[6]
  • 1998 förbjöds könsstympning.[6]
  • 1998 Presidentvalet blev våldsamt. Bland annat FN anklagade säkerhetsstyrkorna för att ha dödat flera hundra oppositionsanhängare. Det preliminära resultatet visade att utmanaren Gilchrist Olympio hade vunnit. Eyadéma utropades emellertid till segrare.[6]
  • 1999 hölls parlamentsval. Men givet utfallet av presidentvalet året innan så bojkottade oppositionen valet.[6]
  • 2000 slöts ett avtal om att nyval skulle hållas samma år under ledning av en oberoende valkommission, efter medling av bland annat Frankrike. Samtidigt lovade Eyadéma att avgå när hans mandatperiod utlöpte 2003. Avtalet saboterades dock av det regimtrogna parlamentet.[6]
  • 2002 hölls nyvalet, som skulle ha hållits år 2000, efter att ha skjutits upp flera gånger. Återigen bojkottade oppositionen valet.[6]
  • 2002 togs mandatperiodsbegränsningen för presidenten bort.[10]
  • 2003 segrade Eyadéma återigen i presidentvalet.[6]
  • 2004 återupptog EU visst bistånd efter att regeringen lovat att framtida val ska vara fria.[6]
  • 2005 dog Gnassingbé Eyadéma efter att ha styrt Togo med järnhand i 38 år. Hans son Faure Gnassingbé tog makten. [11]
  • 2005 hölls val efter påtryckningar från nationella och internationella aktörer. Gnassingbé vann valet, men anklagades för valfusk. Runt 500 människor dog i demonstrationer i samband med valet och många flydde.[11]
  • 2006 ingicks överenskommelser med oppositionen om genomförandet av demokratiska reformer. Bland annat begränsningar i presidentens mandatperioder och införande av lokalval.[11]
  • 2007 i parlamentsvalet fick regeringspartiet RPT 50 mandat mot oppositionspartiets UFC:s 27, som leddes av Gilchrist Olympio, son till landets första president Sylvanus Olympio, som dödades i samband med kuppen 1963.[6]
  • 2011 dömdes presidentens halvbror Kpatcha Gnassingbé till fängelse för ett påstått kuppförsök 2009.[6]
  • 2012 upplöste president Gnassingbé sitt parti RPT och bildade istället Union pour la république (UNIR)[6]
  • 2013 hölls ett kraftigt försenat parlamentsval och återigen vann sittande regeringspartiet som fick 62 av 91 mandat.[6]
  • 2015 presidentval hölls och Gnassingbé vann. Han anklagades för valfusk men samtliga internationella valobservatörer ansåg att valet varit fritt och rättvist.[11]
  • 2018 hölls ett parlamentsval som bojkottades av oppositionspartierna.[13]
  • 2019 återinfördes begränsningen i antal mandatperioder som en president kan inneha sitt ämbete.[10]
  • 2019 hölls för första gången på 32 år lokalval,[16] vilket Gnassingbé lovat införa redan 2006.[11]. Sittande regeringspartiet vann.[16]
  • 2020 hölls nytt presidentval där Gnassingbé ska ha fått 70% av rösterna. Valresultatet överklagades men domstolarna vidhöll valresultatet.[13]
  • 2020 utsågs Victoire Tomégah-Dogbé, som första kvinna, till posten som premiärminister.[16]

GeografiRedigera

 
Togo

Togo ligger i Västafrika[17] och gränsar mot tre länder samt Atlanten. I väster mot Ghana, i norr mot Burkina Faso och i öster mot Benin. I söder finns en smal kust (ca 60 km) mot Atlanten. Huvudstad är Lomé.[6][17]

TopografiRedigera

På längden är Togo lite mer än 600 km och består av både tropisk regnskog, savann och låga platåer.[17]

Kustzonen är smal, låglänt och består av sandstränder och laguner. Inom lagunkusten finns ett lerlandskap (60-90 meter över havet), som längre norrut ger vika för ett sumpigt slättlandskap.

Mot nordväst finns ett landskap bestående av platåer och låga berg. Berggrunden här består av prekambriska bergarter, mest gnejs. Här finns Mont Agou, Togos högsta berg på knappt 1000 meter över havet. Härifrån sträcker sig Togobergen över hela landet i nordostlig riktning.

Långt i norr består landskapet dels av en sandstensplatå, dels av gnejs och granit.[18]

KlimatRedigera

Togo är ett avlångt land vilket innebär att det finns stora klimatskillnader mellan norr och söder.

Det är ett tropiskt klimat med fuktiga vindar i söder. I november-februari gör vindarna från norr minimal nederbörd. Årsnederbörden ca 800 millimeter.[19] Här förekommer två regnperioder: april–juli och september–oktober.[6]

I norr är det torrare. I november-februari blåser det en dammig torr vind från nordost. Inåt landet är nederbörden ca 1300 millimeter per år, men längre norrut är den mindre.[19] Regnperioden är juni–september.[6]

Medeltemperaturen är 23–30 ⁰C. Den varmaste perioden är februari-april och den kallaste juni-augusti.[19]

NaturskyddRedigera

Några av Togos miljöproblem är avskogning, vattenföroreningar, ökenspridning samt ökande luftföroreningar i städerna.

Avskogningen beror på svedjebruk inom jordbruket samt att ved används som bränsle. Regnskogen är hårt åtgången och kraftigt försämrad.

Vattenföroreningarna utgör hälsorisker och minskar fiskeindustrin.[17]

Styre och PolitikRedigera

Författning och styreRedigera

Enligt författningen väljs president och parlament i val vart femte år. Presidenten har den verkställande makten och parlamentet den lagstiftande.[6] Premiärministern, som måste ha stöd av majoriteten i nationalförsamlingen, utses av presidenten.[19]

2019 infördes en lag som begränsar möjligheten för presidenten att sitta mer än två mandatperioder.

Parlamentet består av 91 ledamöter. Av dessa ska 2/3 väljas av de regionala församlingarna och 1/3 utses av presidenten.

Författningsändringen som gjordes 2019 som begränsade presidentens ämbetstid kommer också begränsa parlamentsledamöternas ämbetstid. Det kommer också införas ett överhus.[6]

Administrativ indelningRedigera

Togo är indelat i fem regioner: Centrale, Kara, Maritime, Plateaux, Savanes.[17]

De fem regionerna används för ekonomisk planering. Regionerna dessutom indelade i prefekturer, som var och en leds av en distriktschef med hjälp av ett distriktsråd.[10]

RättsväsenRedigera

Rättsväsendet leda av högsta domstolen. Därutöver finns ett antal domstolar som prövar civila, kommersiella, administrativa och brottmål.

Dessa kompletteras av traditionella myndigheter, som inkluderar traditionella etniska kungar eller hövdingar, byhövdingar och överhuvuden för familjegrupper. De traditionella myndigheterna spelar en roll i rättssystemet och hanterar vissa sedvanerättsliga frågor.[10]

Internationella relationerRedigera

Togo har medlemskap i följande organisationer: ACP, Afrikanska utvecklingsbanken (AfDB), Afrikanska unionen, ECOWAS, EITI (adjungterat), Entente, FAO, FZ, Förenta nationerna, G-77, IAEA, IBRD, ICAO, ICRM, IDA, IDB, IFAD, IFC, IFRCS, ILO, Internationella valutafonden, IMO, Interpol, IOC, IOM, IPU, ISO (correspondent), ITSO, ITU, ITUC (NGOs), MIGA, MINURSO, MINUSMA, NAM, OIC, OIF, OPCW, PCA, UNAMID, UNCTAD, UNESCO, UNHCR, UNIDO, UNMIL, UNOCI, UNWTO, UPU, Världshandelsorganisationen, Världshälsoorganisationen, WADB (regional), WAEMU, WCO, WFTU (NGOs), WIPO, WMO.[17]

FörsvarRedigera

Mellan år 2016 och år 2020 har försvarets utgifter som andel av BNP in i det närmaste varit oförändrat runt 2 %.[20]

Individer är berättigade till selektiv obligatorisk och frivillig militärtjänst vid 18 års ålder, och skyldigheterna varar i två år.

De togolesiska väpnade styrkorna består i början av 2020-talet av markstyrkor, flotta, flygvapen samt gendarmeri[10].

Togos väpnade styrkor bestod år 2018 av 8550 aktiv personal. Dessutom fanns ett gendarmeri som bestod av 750 halvmilitär personal.[21]

Armén bestod av cirka 8 100 aktiv personal. Materielen inkluderade stridsvagnar, lätta stridsvagnar, spaningstankar, stormtankar, pansarfordon och självgående artilleri. Dessutom hade armén lätt- och luftvärnsartilleri.[21]

Flygvapnet bestod av 250 aktiv personal. Materielen omfattade bland annat träningsflygplan, transportflygplan samt helikoptrar.[21]

Flottan bestod av cirka 200 aktiv personal vilket inkluderade en infanterienhet samt patrullfartyg.[21]

Togo har försvarssamarbete med Frankrike och landet har också deltagit i internationella insatser. Exempelvis deltog Togo år 2018 i FN-operationen i Mali (MINUSMA) samt i FN-operationer i Centralafrikanska republiken (MINUSCA), i Liberia (UNMIL), i Sudan (UNAMID), i Sydsudan (UNMISS) och i Västsahara (MINURSO).[21]

Togos väpnade styrkors materiel består sv ett mindre lager med blandad äldre utrustning från ett stort antal länder, bland annat Brasilien, Frankrike, Tyskland, Ryssland/fd Sovjetunionen, Storbritannien och USA. Efter år 2010 fram till år 2021 har materielen kompletterats med begränsade mängder nyare, men till största del begagnad, utrustning från bland annat Kina, Frankrike, Sydafrika och USA.[20]

Ekonomi och infrastrukturRedigera

Togos ekonomi domineras av fyra delar: jordbruket, mineralerna och hamnverksamheten. Togo är dock beroende av bistånd för att få ekonomin att gå ihop.[22]

NäringslivRedigera

Jord- och skogsbruk, fiskeRedigera

Jordbruket, är till största del för självhushåll,[23] och sysselsätter nästan 50% av arbetskraften.[24] Men ett fåtal exportvaror, bomull, kaffe och kakao, av störst vikt för landets ekonomi.

Energi och råvarorRedigera

År 2013 hade 27 % av befolkningen tillgång till elektricitet, varav 35 % i urbana områden och 21 % på landsbygden. Elkonsumtionen år 2015 var 1,21 miljarder kWh samtidigt som elproduktion var 78,8 miljoner kWh Detta ledde till en elimport på 1,24 miljarder kWh el och att elexporten landade på 0.

Den totala genereringskapaciteten år 2015 vat 229 000 kW och av den producerade elen kom 69,9 % från fossila bränslen, 29,3 % från vattenkraft samt 0,9 % från övriga förnyelsebara energikällor.(2015)[2]

Petroleumkonsumtionen år 2015 var 14 000 tunnor/dag varav 12 700 tunnor/dag importerades. Koldioxidutsläppet var 1,8 miljoner ton år 2013.

Togo saknar egna tillgångar av petroleum eller naturgas.[2] Naturtillgångar är fosfater, kalksten, marmor och åkermark[17]

IndustriRedigera

Utvinningen av fosfat, liksom industrier som kan kopplas till det, är ekonomiskt viktig.[22]

Ekonomisk historiaRedigera

1960-taletRedigera

Vid självständigheten 1960 hade landet en relativt utvecklad ekonomi, delvis baserad på plantageekonomin och infrastrukturen som utvecklades under tyskt kolonialstyre, då Togo utvecklades till en så kallad modellkoloni.[25]

1970-taletRedigera

Eyadémas långa styre gav Togo ett mått av stabilitet, och hans förstatligande av landets fosfatindustri 1974 gav ökade statliga intäkter för utveckling.[15]

Handelsbalansen blev negativ och importvärdet ungefär dubbelt så stort som exportvärdet.[6]

1980-taletRedigera

De ekonomiska vinsterna som uppnåddes på 1970-talet förkastades till stor del på 80-talet på grund av statlig misskötsel och korruption.[15]

Handelsbalansen fortsatte vara negativ och importvärdet var dubbelt så stort som exportvärdet.[6]

1990-taletRedigera

Handelsbalansen fortsatte vara negativ och importvärdet var dubbelt så stort som exportvärdet.[6] Mycket berodde på låga marknadspriset på landets exportvaror samt den politiska instabilitet i landet.[24]

Efter omfattande valfusk och presidentens arbete för att motarbeta demokrati drogs allt bistånd från EU och USA in.[6]

2000-taletRedigera

Det fortsatta låga marknadsvärdet på landets exportvaror fortsatte under början av 2000-talet vilket påverkade hela landets ekonomi.[24]

EU stoppade sitt bistånd till Togo 2005 som följd av bristande demokrati. 2007 återupptog EU stödet.[6]

Landet inledde samarbete med Världsbanken och Internationella valutafonden (IMF), som krävde politiska och ekonomiska reformer. [6]

Handelsbalansen var fortsatt negativ och importvärdet dubbelt så stort som exportvärdet.[6]

2002 låstes den inhemska valutan mot Euron.[24]

2010-taletRedigera

I början av 2010-talet avskrevs stora delar av landets utlandsskuld då ekonomiskt reformarbete som genomförts.[6] Med stöd av amerikanska pengar byggdes elverk i Lomé som tredubblade landets produktionskapacitet.[6]

Handelsbalansen fortsatte vara negativ och importvärdet dubbelt så stort som exportvärdet.[6]

2020-taletRedigera

Togo är ett mycket fattigt land. BNP per capita är lägre än närliggande länder och fattigdomen mer utspridd. 55,1 % lever under fattigdomsgränsen.[25] Handelsbalansen fortsätter vara negativ och importvärdet är dubbelt så stort som exportvärdet.[6] Covid-19 pandemin har hämtat den ekonomiska utvecklingen, även om den är fortsatt positiv. I huvudsak är det reserestriktioner som lett till att både turism- och servicesektorn minskat.[16]

InfrastrukturRedigera

TransporterRedigera

Lomé–Tokoin flygplats i huvudstaden och Niamtougou flygplats är de största flygplatserna i landet. Totalt hade landet år 2013 8 flygplatser, varav 2 var asfalterade. I Togo finns 568 km järnväg och 11 652 km vägar, varav 2 447 km asfalterade vägar. De viktigaste hamnarna är Kpeme och Lomé. Landets handelsflotta bestod 2017 av 308 fartyg.[2]

Landets tredje viktigaste inkomstkälla är hamnverksamheten i huvudstaden Lomé.[22]

Utbildning och forskningRedigera

BefolkningRedigera

DemografiRedigera

Den största staden är huvudstaden Lomé, vars storstadsområde 1 juli 2015 beräknades ha en befolkning av 1 788 600. Dessutom fanns två städer med en befolkning över 100 000 invånare samma datum inom sina administrativa gränser: Kara (104 400 invånare) och Sokodé (101 900 invånare).[26]

StatistikRedigera

Togos demografi
Kvinna i Lomé.
Befolkning8 283 189 (2021 est.)
Befolkningsförändring2,51 % (2021 est.)
Födelsetal32,34 födslar/1 000 invånare (2021 est.)
Dödstal5,39 dödsfall/1 000 invånare (2021 est.)
Förväntad levnadslängd70,99 år (2021)
Summerad fruktsamhet4,28 barn/kvinna (2021 est.)
Spädbarnsdödlighet42,64 dödsfall/1 000 levande födslar (2021)
Migrationsnetto-1,86 migranter/1 000 invånare (2021 est.)
Åldersfördelning
0–14 år39,73% (2020)
15–64 år56,71 % (2020)
Könsfördelning
https://www.cia.gov/the-world-factbook/countries/togo/#people-and-society

MinoriteterRedigera

Sett till etniska grupper så består befolkningen enligt The World Factbook till 99 % av afrikaner (det finns 37 stammar, de största är ewe, mina och kabre), medan européer och syrisk-libaneser utgör mindre än 1 % av befolkningen.[2]

MigrationRedigera

Antalet Flyktingar i Togo år 2018 uppskattades till 9 695 stycken, samtliga från Ghana. [2]

SpråkRedigera

 
Kvinnlig försäljare av alkoholhaltiga drycken kutuku i Kara. Skylten är på franska.

Franska är Togos officiella språk och det språk som används inom handel. De två stora afrikanska språken i södra delen av landet är ewe och mina medan de två stora afrikanska språken i norra delen av landet är kabye (kallas ibland kabiye) och dagomba.[2]

ReligionRedigera

 
Voodoomarknaden i Akodésséwa.

Togos konstitution bestämmer att landet är sekulärt och skyddar rätten för samtliga av dess invånare att utöva deras religion, så länge de följer landets lagar.

Andra religiösa grupper än romersk katolska, protestantiska och muslimska måste dock registrera sig hos regeringen.[27]

Enligt The World Factbook tillhör 51 % av befolkningen inhemska religioner, 29 % är kristna och 20 % är muslimer. Siffrorna har dock inget år eller källa angiven.[2]

Enligt en beräkning från Université de Lomé gjord 2004 var 48 % av befolkningen kristna, 33 % traditionella animister, 14 % sunnimuslimer och 5 % tillhörde andra grupper. Romerska katoliker utgjorde den största delen av de kristna och utgjorde 28 % av landets befolkning, protestanter utgjorde 10 % och andra kristna grupper 10 %. Inom de protestantiska grupperna räknades metodister, lutheraner, Assemblies of God och sjundedagsadventister medan till de andra kristna grupperna räknades mormoner. De 5 % av befolkningen som tillhörde andra religiösa grupper bestod av Nichiren-buddhister, följare av The International Society for Krishna Consciousness, bahá'íer, hinduer och icke-religiösa personer. Många kristna och muslimer blandar även in inhemska religiösa traditioner i sin religiösa utövning.[27]

Den kristna befolkningen bor huvudsakligen i den södra delen av landet, medan den muslimska bor i de centrala och norra delarna.[27]

Sociala förhållandenRedigera

Kvinnor diskrimineras på flera olika sätt. En kvinna har inte laglig rätt att ärva sin far eller sin man. På landsbygden är det vanligare att en man förskjuter sin hustru än att paret skiljer sig. Kvinnan förlorar då alla sina tillgångar samt vårdnad av barn. Kvinnovåld är vanligt, i synnerhet inom äktenskapet. Könsstympning är förbjudet sedan 1998 men förekommer inom några av landets etniska grupper.[6]

HälsaRedigera

 
Prästinna till Mami Wata.

Ett av Togos hälsoproblem är HIV/aids. 2016 var 2,1 % av den vuxna befolkningen smittad, 100 000 personer

Mödradödlighet: 368 dödsfall per 100 000 födslar (2015)

År 2016 uppskattades andelen av den vuxna befolkningen som led av fetma till 8,4 % och andelen barn under 5 års ålder som var underviktiga år 2014 till 16,2 %. [2]

Övrig befolkningsdataRedigera

Den senaste folkräkningen hölls den 6 november 2010 och då uppgick den folkbokförda befolkningen i Togo (de jure) till:

  • 6 191 155 invånare, varav 3 009 095 män och 3 182 060 kvinnor.[28]

Folkräkningar hade tidigare hållits 1981, 1970 och 1958.[29]

Invånartalet i Togo uppskattades till:

KulturRedigera

SportRedigera

Fotbolls är landets största sport, med boxning som god tvåa. Sporterna utövas främst av män, även om försök har gjorts för att engagera fler kvinnor.[10]

Internationella rankningarRedigera

Organisation Undersökning Rankning
Heritage Foundation Index of Economic Freedom 2019[34] 158 av 180
Reportrar utan gränser Pressfrihetsindex 2019[35] 76 av 180
Transparency International Corruption perception index 2018[36] 129 av 180
FN:s utvecklingsprogram Human Development Index 2018 167 av 189

BilderRedigera

KällorRedigera

  • Putzger, F.W. - Historischer Schulatlas (1954), Velhagen & Klasing

NoterRedigera

  1. ^ [a b] (  PDF) Utrikes namnbok: Svenska myndigheter, organisationer, titlar, EU-organ och länder på engelska, tyska, franska, spanska, finska och ryska (11., rev. uppl.). Utrikesdepartementet, Regeringskansliet. 2021. sid. 143. https://www.regeringen.se/491d8f/contentassets/ffbc16c416f44fb2abde233c8bb5a555/utrikes_namnbok_11.e_reviderade_upplagan.pdf. Läst 5 februari 2022 
  2. ^ [a b c d e f g h i j k] ”Togo” (på engelska). The World Factbook. Central Intelligence Agency. 16 maj 2018. Arkiverad från originalet den 5 maj 2018. https://web.archive.org/web/20180605191935/https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/geos/to.html. Läst 31 maj 2018. 
  3. ^ [a b] ”Statistiques Démographiques” (på franska). Institut National de la Statistique et des Etudes et Démographiques (INSEED - Togo). Arkiverad från originalet den 8 juni 2018. https://web.archive.org/web/20180608155058/http://www.stat-togo.org/index.php/thematiques/statistiques-demographiques. Läst 31 maj 2018. 
  4. ^ [a b c d e] ”World Economic Outlook database: April 2022” (på engelska). Internationella valutafonden. https://www.imf.org/en/Publications/WEO/weo-database/2022/April/weo-report?c=512,914,612,171,614,311,213,911,314,193,122,912,313,419,513,316,913,124,339,638,514,218,963,616,223,516,918,748,618,624,522,622,156,626,628,228,924,233,632,636,634,238,662,960,423,935,128,611,321,243,248,469,253,642,643,939,734,644,819,172,132,646,648,915,134,652,174,328,258,656,654,336,263,268,532,944,176,534,536,429,433,178,436,136,343,158,439,916,664,826,542,967,443,917,544,941,446,666,668,672,946,137,546,674,676,548,556,678,181,867,682,684,273,868,921,948,943,686,688,518,728,836,558,138,196,278,692,694,962,142,449,564,565,283,853,288,293,566,964,182,359,453,968,922,714,862,135,716,456,722,942,718,724,576,936,961,813,726,199,733,184,524,361,362,364,732,366,144,146,463,528,923,738,578,537,742,866,369,744,186,925,869,746,926,466,112,111,298,927,846,299,582,487,474,754,698,&s=PPPPC,&sy=2022&ey=2022&ssm=0&scsm=1&scc=0&ssd=1&ssc=0&sic=0&sort=country&ds=.&br=1. Läst 2 augusti 2022. 
  5. ^ ”Human Development Report 2019” (på engelska) (  PDF). United Nations Development Programme. sid. 300-303. http://hdr.undp.org/sites/default/files/hdr2019.pdf. Läst 8 januari 2019. 
  6. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w x y z aa ab ac ad ae af ag ah ai aj ak] ”Togo - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/togo. Läst 3 februari 2022. 
  7. ^ ”Togo | Location, History, Population, & Facts | Britannica” (på engelska). www.britannica.com. https://www.britannica.com/place/Togo. Läst 3 februari 2022. 
  8. ^ Slaveriets historia av Dick Harrison
  9. ^ [a b] ”Togo – Äldre historia”. www.ui.se. https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/afrika/togo/aldre-historia/. Läst 3 februari 2022. 
  10. ^ [a b c d e f g h] ”Togo - Government and society | Britannica” (på engelska). www.britannica.com. https://www.britannica.com/place/Togo/Government-and-society. Läst 3 februari 2022. 
  11. ^ [a b c d e f g] Landinfo (1 september 2015). ”Togo Presidentvalget i 2015 og forhold for opposisjonspolitikere”. Landinfo (Utlendningsforvaltningens fagenhet for landinformasjon). 
  12. ^ Togo opposition claims 'irregularities' in poll, BBC den 5 mars 2010.
  13. ^ [a b c d e f] ”Togo - History | Britannica” (på engelska). www.britannica.com. https://www.britannica.com/place/Togo/History. Läst 3 februari 2022. 
  14. ^ [a b] ”Sylvanus Olympio | president of Togo | Britannica” (på engelska). www.britannica.com. https://www.britannica.com/biography/Sylvanus-Olympio. Läst 4 februari 2022. 
  15. ^ [a b c d e f g h] ”Gnassingbé Eyadéma | president of Togo | Britannica” (på engelska). www.britannica.com. https://www.britannica.com/biography/Gnassingbe-Eyadema. Läst 4 februari 2022. 
  16. ^ [a b c d] ”Overview” (på engelska). World Bank. https://www.worldbank.org/en/country/togo/overview. Läst 3 februari 2022. 
  17. ^ [a b c d e f g] Togo” (på engelska). The World Factbook (Central Intelligence Agency). 2022-01-18. https://www.cia.gov/the-world-factbook/countries/togo/. Läst 3 februari 2022. 
  18. ^ Togos geografi” (på norska, bokmål). Store norske leksikon. 2020-11-16. http://snl.no/Togos_geografi. Läst 3 februari 2022. 
  19. ^ [a b c d] Thuesen, Nils Petter (2021-07-09). ”Togo” (på norska, bokmål). Store norske leksikon. http://snl.no/Togo. Läst 3 februari 2022. 
  20. ^ [a b] Togo” (på engelska). The World Factbook (Central Intelligence Agency). 2022-02-15. https://www.cia.gov/the-world-factbook/countries/togo/#military-and-security. Läst 25 februari 2022. 
  21. ^ [a b c d e] Rein, Torolf; Jarslett, Yngve (2019-09-25). ”Togos forsvar” (på norska, bokmål). Store norske leksikon. http://snl.no/Togos_forsvar. Läst 25 februari 2022. 
  22. ^ [a b c] ”Togo – Ekonomi”. www.ui.se. https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/afrika/togo/oversikt/. Läst 3 februari 2022. 
  23. ^ ”Togo – Jordbruk och fiske”. www.ui.se. https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/afrika/togo/jordbruk-och-fiske/. Läst 3 februari 2022. 
  24. ^ [a b c d] ”Togo - Settlement patterns | Britannica” (på engelska). www.britannica.com. https://www.britannica.com/place/Togo/Settlement-patterns. Läst 4 februari 2022. 
  25. ^ [a b] Leraand, Dag; Lundbo, Sten (2021-07-09). ”Økonomi og næringsliv i Togo” (på norska, bokmål). Store norske leksikon. http://snl.no/%C3%98konomi_og_n%C3%A6ringsliv_i_Togo. Läst 3 februari 2022. 
  26. ^ ”Table 8. Population of capital cities and cities of 100 000 or more inhabitants: latest available year, 1997 - 2016” (på engelska och franska). Demographic Yearbook 2016. Förenta nationerna, United Nations Statistics Division. sid. 6. https://unstats.un.org/unsd/demographic-social/products/dyb/documents/dyb2016/table08.pdf. Läst 31 maj 2018. 
  27. ^ [a b c] ”Togo” (på engelska). International Religious Freedom Report for 2017. USA:s utrikesdepartement, Bureau of Democracy, Human Rights and Labor. http://www.state.gov/j/drl/rls/irf/religiousfreedom/index.htm?year=2017&dlid=280798. Läst 31 maj 2018. 
  28. ^ ”Table 3. Population by sex, annual rate of population increase, surface area and density” (på engelska och franska). Demographic Yearbook 2016. Förenta nationerna, United Nations Statistics Division. sid. 2. https://unstats.un.org/unsd/demographic-social/products/dyb/documents/dyb2016/table03.pdf. Läst 30 maj 2018. 
  29. ^ ”Population by sex and urban/rural residence” (på engelska). Förenta nationerna, United Nations Statistics Division. http://data.un.org/Data.aspx?q=finland+datamart%5bPOP%5d&d=POP&f=tableCode:1;countryCode:768;areaCode:0;sexCode:0&c=2,3,6,8,10,12,13,14&s=_countryEnglishNameOrderBy:asc,refYear:desc,areaCode:asc&v=1. Läst 31 maj 2018. 
  30. ^ The World Factbook anmärker (engelska): estimates for this country explicitly take into account the effects of excess mortality due to AIDS; this can result in lower life expectancy, higher infant mortality, higher death rates, lower population growth rates, and changes in the distribution of population by age and sex than would otherwise be expected.
  31. ^ ”Country profile Togo” (på engelska). Förenta nationerna, United Nations Statistics Division, UNdata. http://data.un.org/en/iso/tg.html. Läst 31 maj 2018. 
  32. ^ ”Population, total, data; Togo” (på engelska). World Bank Data. Världsbanken. https://data.worldbank.org/indicator/SP.POP.TOTL?locations=TG. Läst 31 maj 2018. 
  33. ^ ”Perspectives démographiques du Togo 2011 - 2031 Edition 2015” (på franska) (  PDF). Institut National de la Statistique et des Etudes Economiques et Démographiques (INSEED Togo). sid. 14. Arkiverad från originalet den 27 augusti 2018. https://web.archive.org/web/20180827105948/http://www.stat-togo.org/contenu/pdf/Perspectives-demographiques-final-2016-05.pdf. Läst 31 maj 2018. 
  34. ^ ”Country Rankings: World & Global Economy Rankings on Economic Freedom” (på engelska). Heritage Foundation. https://www.heritage.org/index/country/togo. Läst 8 januari 2020. 
  35. ^ ”2019 World Press Freedom Index” (på engelska). Reportrar utan gränser. https://rsf.org/en/togo. Läst 8 januari 2020. 
  36. ^ ”Corruption Perceptions Index 2018” (på engelska). Transparency International. https://www.transparency.org/cpi2018. Läst 8 januari 2020. 

Externa länkarRedigera