Occitanoromanska (katalanska: llengues occitanoromàniques; occitanska: lengas occitanoromanicas) är en grupp av romanska språk. De occitanoromanska språken delas främst upp i gasconska, katalanska och occitanska.[2]

Occitanoromanska språk
llengues occitanoromàniques
lengas occitanoromanicas
SpråkfamiljIndoeuropeiska
latinska alfabetet (katalanska alfabetet)
Officiell status
Officiellt språk iFrankrike, Andorra, Frankrike, Italien
Språkkoder
ISO 639‐3
Occitanoromanska språk och dialekter.[1]

  Alpin provensalska
  Auvergnatska
  Limousinska
  Provensalska
  Languedocska
  Gasconska

  Algheresiska
  Nordkatalanska
  Central katalanska
  Nordvästkatalanska

  Ribagorsanska

Språkgrupperingen occitanoromanska är omtvistad, inklusive om den ingår i de galloromanska språken, iberoromanska språken eller om den ska vara likställd med dessa. De båda huvudspråken i gruppen – katalanska och occitanska – har sedan många hundra år utvecklats inom två separata nationalstater, Frankrike och Spanien. Detta har medfört att de tidigare mycket snarlika språken glidit isär.

Inom gasconska finns aranesiska och inom katalanska valencianska och baleariska, medan occitanskan numera är uppdelad på en mängd olika dialekter/språk.[1]

Ett antal av språken och dialekterna har fått stora influenser från sina grannspråk, alternativt är övergångsformer. Ribagorsanskan är en övergångsform till aragonska, valencianska är mer lik spanska än annan katalanska, samtidigt som många occitanska varianter på många sätt påminner om grannspråken franska, frankoprovensalska och liguriska.

Referenser

redigera