Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2023-04) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Beskrivning
redigeraIndoeuropeiska språk
redigeraMer än 90 % av Europas invånare talar språk som tillhör den indoeuropeiska språkfamiljen. Bland de indoeuropeiska är de slaviska, germanska och romanska språkgrupperna mest utbredda. Även grekiska, albanska, baltiska språk och keltiska språk samt romani räknas till de indoeuropeiska språken. Som lingua franca inom delar av världsdelen fungerar främst engelska, franska, tyska och ryska.
Till språk av europeiskt ursprung som har fått stor spridning utanför Europa hör engelska, spanska, portugisiska, franska och ryska. Deras spridning är främst en följd av kolonialism.
Det klassiska språket latin har historiskt sett haft mycket stor betydelse i Europa och är fortfarande mycket betydelsefullt som källa för nybildade ord i de europeiska språken.
Uraliska och altaiska språk
redigeraDe uraliska språken är den näst största språkfamiljen i Europa. De indelas vidare i samojediska språk, som talas av några få tusen människor i den nordostligaste delen av Europa, och finsk-ugriska språk, en betydligt större gren. Dit räknas framförallt ungerskan, finskan, och estniskan, som är viktiga nationalspråk, och minoritetsspråken samiska i Norden och ett antal andra i Ryssland.
I den europeiska delen av Turkiet är turkiskan, som tillhör de turkiska språken, officiellt språk. Det talas även av minoriteter i grannländerna, särskilt i Bulgarien. Även på Cypern finns en grupp som talar turkiska. Andra turkiska språk som gagauziskan och tatariskan är minoritetsspråk i olika delar av östra och sydöstra Europa. Det kalmuckiska språket, som talas vid Europas östra gräns nära Volga, är det enda mongoliska språket i Europa.
Isolerade och mindre språk
redigeraBaskiskan, som talas i norra Spanien och sydvästra Frankrike, är ett isolerat språk som saknar kända släktingar.[1]
Utöver dessa talas ett mycket stort antal lokala språk (av typ älvdalsmål) runt om i världsdelen. Dessutom talas idag många olika så kallade invandrarspråk från olika språkfamiljer av personer som invandrat till världsdelen i senare tid.
Officiella språk
redigeraBulgariska, danska, engelska, estniska, finska, franska, grekiska, iriska, italienska, kroatiska, lettiska, litauiska, maltesiska, nederländska, polska, portugisiska, rumänska, slovakiska, slovenska, spanska, svenska, tjeckiska, tyska och ungerska är idag officiella EU-språk och är de som används officiellt inom Europeiska unionen.
Maltesiskan på Malta är det enda semitiska språk som används som officiellt språk i ett europeiskt land.
Alfabet
redigeraDet vanligaste alfabetet i Europa är det latinska alfabetet, följt av det kyrilliska (i Ryssland, Vitryssland, Ukraina, Bulgarien, Serbien, Montenegro och Makedonien) och det grekiska.
Lista på språk
redigeraReferenser
redigera- ^ "baskiska". NE.se. Läst 2 juni 2014.
Språkportalen – portalen för språk på svenskspråkiga Wikipedia. |