Mauretanien
Mauretanien, formellt Islamiska republiken Mauretanien, är en stat i nordvästra Afrika som gränsar till Algeriet, Mali, Senegal, Västsahara och Atlanten. Befolkningen i landet är mestadels bosatt i städerna Nouakchott och Nouadhibou samt längs Senegalfloden i söder.
| Islamiska republiken Mauretanien الجمهورية الإسلامية الموريتانية (Arabiska) al-Jumhūrīyah al-Islāmīyah al-Mūrītānīyah République Islamique de Mauritanie (Franska) |
||||||
|---|---|---|---|---|---|---|
|
||||||
| Valspråk: Honneur, Fraternité, Justice (franska för "ära, broderskap, rättvisa") |
||||||
| Nationalsång: Mauretaniens nationalsång |
||||||
 |
||||||
| Huvudstad (även största stad) | Nouakchott | |||||
| Officiellt språk | Arabiska[a] | |||||
| Statsskick | Semipresidentiell republik | |||||
| - | Statschef | Mohamed Ould Ghazouani | ||||
| - | Premiärminister | Mohamed Ould Bilal | ||||
| Självständighet | från Frankrike | |||||
| - | Erkänd | 28 november 1960 | ||||
| Area | ||||||
| - | Totalt | 1 030 700 km²[1] (30:e) | ||||
| - | Vatten (%) | försumbart | ||||
| Befolkning | ||||||
| - | 2021 (juli) års uppskattning | 4 079 284[2] (128:e) | ||||
| - | Befolkningstäthet | 3,96 inv./km² | ||||
| BNP (PPP) | 2022 års beräkning | |||||
| - | Totalt | 29,993 miljarder USD[3] (146:e) | ||||
| - | Per capita | 6 920 USD[3] (134:e) | ||||
| BNP (nominell) | 2022 års beräkning | |||||
| - | Totalt | 9,280 miljarder USD[3] (153:e) | ||||
| - | Per capita | 2 141 USD[3] (170:e) | ||||
| HDI (2021) | ▲ 0,556[4] (158:e) | |||||
| Valuta | Mauretansk ouguiya (MRU) |
|||||
| Tidszon | UTC | |||||
| Topografi | ||||||
| - | Högsta punkt | Kediat Idjil, 910 m ö.h. | ||||
| Nationaldag | 28 november | |||||
| Nationalitetsmärke | RIM | |||||
| Landskod | MR, MRT, 478 | |||||
| Toppdomän | .mr | |||||
| Landsnummer | 222 | |||||
Namn redigera
Namnet kommer från romarnas namn på befolkningen i regionen, maurer. Men det ursprungliga Mauretanien låg i det som i dag är Marocko. I samband med att fransmännen kolonialiserade området "lånade" de namnet Mauretanien från den romerska provinsen bredvid.[5]
Historia redigera
Från år 1903 var kolonin franska Mauretanien en del av Franska Västafrika. Mauretanien blev självständigt 1960. Den första presidenten Mokhtar Ould Daddah, förlitade sig till landets elit och blev allt mer radikal. I skolorna blev arabiska obligatorisk språk och den största exportnäringen, gruvnäringen, socialiserades. År 1973 anslöt sig landet till Arabförbundet. Oroligheter spred sig bland den icke-mauriska befolkningen.[6]
År 1975 annekterade landet den södra tredjedelen av dåvarande Spanska Sahara, nuvarande Västsahara. Strider med befrielserörelsen Polisario, som ville att territoriet skulle bli självständigt, följde. Landet styrdes som enpartistat fram till år 1978, då en militärkupp införde militärstyre. År 1980 tog en ny president över makten och Mauretanien avstod därefter territoriet i Spanska Sahara. År 1984 erkände Mauretanien Västsahara som självständigt, samma år skedde en ny militärkupp, och arméchefen Maaouya Ould Sid’Ahmed Taya tog över makten. Taya var hårt pressad av landets svarta befolkning, protester och utbredd fattigdom.[6]
År 1991 tilläts för första gången oppositionspartier i en ny konstitution. Första valet hölls år 1992 där man återgick till civilt styre och Taya valdes till president. Samma år hölls parlamentsval, men valet ansågs vara riggat och bojkottades därför av flera oppositionspartier. Landet fortsatte sedan att i praktiken fungera som en enpartistat År 1994 fängslades flera misstänka islamister och radikala islamiska organisationer förbjöds liksom politiska tal i bönelokaler. Senare har flera radikala islamistiska partier upplösts och islamistiskagrupper har blivit ett problem i landet. I juni år 2003 gjordes ett nytt kuppförsök, troligtvis utfört av islamistiska officerare. Valet som följde i november 2003 blev stökigt och oppositionsledaren fängslades men släpptes. Taya vann återigen. I augusti 2004 greps fyra personer efter att ha planerat en kupp mot presidenten, hårda fängelsestraff följde.[6]
2005 skedde en militärkupp i landet.[7] Kuppen slutade utan spillt blod. President Taya befann sig utomlands. Överste Ely Ould Mohamed Vall, som ledde kuppen, tog över makten. Juntan har gradvis infört demokrati i landet genom olika åtgärder.[6]
År 2007 genomfördes presidentval. Samtliga val ansågs fria och rättvisa av internationella observatörer. Presidentvalet vanns av Sidi Ould Cheikh Abdallahi. Den 6 augusti 2008 skedde återigen en militärkupp i landet.[7] Detta efter att president Abdallahi försökt avskeda fyra generaler, varav en av dem ledde kuppen.[8] Makten togs över av militären, med Muhammad Ould Abdel Aziz i spetsen.[9] I presidentvalet år 2009 därpå vann Aziz och han fortsatte som president. År 2010 inledde Mauretanien tillsammans med närliggande länder ett samarbete för att bekämpa terrorism, däribland terroristnätverket Al-Qaida. Motsättningarna med oppositionen fortsatte att vara stora och både parlamentsvalet år 2013 och presidentvalet år 2014 bojkottades av oppositionen. Aziz omvaldes därför i valet. Aziz anordnade därefter en folkomröstning för att avskaffa tvåkammarparlamentet till förmån för ett enkammarparlament, vilket ledde till oro.[6]
I presidentvalet år 2019 ställde dock en ny presidentkandidat upp som representant för regeringspartiet, Mohamed Ould Cheikh el Ghazouani, som kom att vinna valet.[6] År 2021 åtalades den tidigare presidenten, Mohamed Ould Abdel Aziz, för korruption. Misstankarna rörde bedrägeri och penningtvätt med oljeinkomster, fastighetsförsäljning samt utförsäljning av ett statligt bolag med mera.[10]
I juni 2021 meddelande Frankrike att man beslutat att avbryta stödet med terrorismbekämpning, Operation Barkhane, som getts i Mauretanien, Niger, Tchad, Mali och Burkina Faso under åtta år. Orsakerna var bland annat de militärkupper som skedde i Mali inom loppet av nio månader, varav den sista skedde strax innan beslut om tillbakadragande meddelades.[10]
Hot om terror och kidnappning var fortsatt förhöjt i mitten av februari 2022 på grund av att kriminella grupper och olika militanta extremistgrupper hade utfört våldsdåd och kidnappningar av västerlänningar.[11]
Geografi redigera
Topografi redigera
Större delen av Mauretanien är lågt belägen och består av vidsträckta sand- och grusslätter. En majoritet av landets yta består av öken med flygsand. I nordväst ligger landets högsta del, Adrarplatån. Där finns också landets högsta punkt som når 915 meter över havet. Längs kusten, som är 754 kilometer lång, finns öken.[12]
Hydrografi redigera
Senegalfloden utgör den sydvästra gränsen och är det enda vattendraget som för vatten året runt. Den utgör också gränsen mot Senegal.[12]
Klimat redigera
I Mauretanien råder ökenklimat. Temperaturväxlingarna på årsbasis kan vara extrema med en dagstemperatur på 50 °C i ökenområdena under sommaren, men med betydligt svalare nätter. Under vintern kan nattemperaturen i stället nå under fryspunkten, medan dagstemperaturen kan nå upp till 20 °C. Längs kusten är temperaturskillnaderna mindre extrema.[6]
I ökenområdena och längs kusten är nederbörden väldigt liten, exempelvis har huvudstaden Nouakchott en nederbörd på 140 mm per år. Savannområdena i söder har den högsta nederbörden med 500 mm om året.[6]
Flora och fauna redigera
En del av Mauretanien ligger i Sahelzonen som kännetecknas av halvtorra grässlätter, taggbuskar och akaciaträdsom gror efter kraftiga regn. Där återfinns bland annat leopard, gasell, vårtsvin och struts.
I öknen, som finns i landets norra del, saknas växtlighet. Viss växtlighet finns dock i uttorkade flodbäddar som endast för vatten ibland, wadis, samt i oaser. Det enda stora däggdjuret i öknen är mendesantilop.
Växtlighet förändras gradvis från landets norra del till de södra. I den sydvästra delen finns en smal savann där det växer spridda apbrödsträd och gräs. På savannen finns flodhästar, elefanter och lejon.[12]
Naturskydd redigera
Ett av landets största miljöproblem är en mycket begränsad tillgång på färskvatten då Senegalfloden är den enda floden som för vatten året om. Ett annat problem är att öknen breder ut sig, vilket förvärras av skogsavverkning med åtföljande jorderosion och torka. Överbetning och gräshoppsangrepp är andra miljöproblem i Mauretanien.[2]
I Mauretanien fanns år 1996 två nationalparker och ett par större naturreservat. Banc d’Arguin nationalpark ligger vid norra atlantkusten och är en viktig rast- och övervintringsplats för fågelarter som myrsnäppa, tärnor, flamingo och pelikan. Diawling nationalpark ligger i Senegalflodens delta.[6]
Styre och politik redigera
Konstitution och styre redigera
Mauretaniens konstitution är från år 1991 och fastslår att Mauretanien är en president-, enhets- och formellt flerpartirepublik.
Presidenten väljs i allmänna val vart sjätte år. Presidenten är statschef, regeringschef samt landets överbefälhavare.
Parlamentet består av två kammare, senaten och nationalförsamlingen, och har den lagstiftande makten. Senaten, som består av 56 ledamöter, väljs av lokala ledare vart sjätte år enligt ett roterande schema som gör att några av platserna förnyas vartannat år. Nationalförsamlingen har 81 ledamöter som väljs i allmänna val vart femte år. Det finns också ett konstitutionellt råd, ett högsta islamiskt råd samt ett ekonomiskt- och socialt råd.[13]
Administrativ indelning redigera
Mauretanien är indelat i ett huvudstadsdistrikt, Nouakchott, och 12 regioner ("wilayas"). Regionerna är i sin tur indelade i departement ("moughataa"), som är indelade i kommuner.
Regionerna är Adrar, Assaba, Brakna, Dakhlet Nouadhibou, Gorgol, Guidimaka, Hodh Ech Chargui, Hodh El Gharbi, Inchiri, Tagant, Tiris Zemmour och Trarza.
Rättsväsen redigera
Den juridiska systemet är en blandning av sharia (islamsk lag) och fransk civillagstiftning.[1]
Försvar redigera
Mauretanien har ett samarbete med Nato genom Mediterranean Dialogue, MD, sedan år 1995. Detta är ett forum för att skapa goda relationer i regionen och skapa en stabil säkerhetssituation. Förutom Natomedlemmarna deltar även Israel, Egypten, Marocko, Tunisien samt Jordanien och Algeriet i samtalen.[14]
Ekonomi och infrastruktur redigera
Svåra torrperioder under 1970- och 1980-talen ledde till en stor utlandsskuld, men i början av 2000-talet fick Mauretanien en del av denna avskriven, och fick även annan ekonomisk hjälp från utlandet.[15] Efter militärkupperna år 2008 drogs dock mycket av stödet in, bland annat stoppades stödet från IMF och internationella biståndsorganisationer. Samtidigt drabbade den internationella finanskrisen fiske-, gruv- och byggindustrin allvarligt.[16]
Landet är beroende av fisket och jordbruket och påverkas därför hårt av återkommande torrperioder. Utrikeshandeln består till stor del av export av naturtillgångar, vilket gör att landet är känsligt för ändrade världsmarknadspriser för dessa. Efter torrperioden år 2017, som tvingade nomader och jordbrukare till urbanisering, tecknade Mauretanien och IMF ett avtal om förlängd kreditfacilitet. Detta i syfte att främja ekonomisk tillväxt, upprätthålla makroekonomisk stabilitet och minska fattigdomen.[2]
Andelen fattiga har minskat kraftigt från år 2000 då andelen fattiga var 51 % till år 2014 då motsvarande siffra var 31 %.[17] Inkomstskillnaderna mellan de rikaste och de fattigaste är stora.[18]
Näringsliv redigera
Statistik redigera
| Sektor | Andel av BNP[2] | Andel av arbetskraften[2] |
|---|---|---|
| Jordbruk | 27, 8 % (2017) | 50 % (2014) |
| Industri | 29,3 % (2017) | 1,9 % (2014) |
| Service | 42,9 % (2017) | 48,1 % % (2014) |
Jord-, skogsbruk och fiske redigera
Hälften av befolkningen är beroende av jordbruk.[2]
Kustvattnen utanför Mauretanien är bland de fiskrikaste i världen. Beståndet hotas dock av industriellt överfiske. Fiskerättigheter säljs av regeringen för att få intäkter, men samtidigt konkurreras det lokala, småskaliga fisket ut. Fisken kommer aldrig Mauretanien till del, då det saknas infrastruktur för att hantera fryst fisk från det industriella fisket, uppgav Greenpeace i en artikel i The Guardian år 2012.[19]
Energi och råvaror redigera
Ungefär 67 % av landets elektricitet produceras av fossila bränslen, såsom olja, och resterande framställs av vattenkraft.[1]
Naturtillgångar: järnmalm, gips, koppar, fosfat, diamant, guld, petroleum, fisk.[2]
Handel redigera
Järnmalm, som Mauretanien har stora tillgångar av, utgjorde 2013 57 % av landets export och fraktas med tåg till kusten.[20] 2013 exporterades 75 % av järnmalmen till Kina.[20]
Infrastruktur redigera
Utbildning och forskning redigera
Nio års skolgång är officiellt obligatorisk.
Primärskolan börjar vid sex års ålder och består av sex år. Sekundärskolan är totalt sex år, men indelad i två delar om två år vardera.
Det finns möjligheter till högre utbildning i Mauretanien bland annat ett universitet i Nouakchott och ett institut för islamiska studier i Boutilimit.[21]
År 2015 var 47,9 % av den vuxna befolkningen analfabeter. Andelen kvinnor som var analfabeter var betydligt högre, med 58,4 %, än andelen analfabeter bland männen, 37,4 %.[1]
Befolkning redigera
Demografi redigera
Statistik redigera
| Mauretaniens demografi | |
 Kvinnor säljer fisk i Nouakchott, Mauritanien. | |
| Befolkning | 4 079 284 (2021 est.) |
|---|---|
| Befolkningsförändring | 2,02 % (2021 est.) |
| Födelsetal | 28,06 födslar/1000 invånare (2022 est.) |
| Dödstal | 7,43 dödsfall/1000 invånare (2022 est.) |
| Förväntad levnadslängd | 64,86 år (2021 est.) |
| Summerad fruktsamhet | 3,59 barn/kvinna (2021 est.) |
| Spädbarnsdödlighet | 52,05 dödsfall/1000 levande födslar (2021 est.) |
| Migrationsnetto | -0,74 migranter/1000 invånare (2021 est.) |
| Åldersfördelning | |
| 0–14 år | 37,56 % (2020 est.) |
| 15–64 år | 58,52 (2020 est.) |
| Könsfördelning | |
| Källa: World Factbook 2022 https://www.cia.gov/the-world-factbook/countries/mauritania/#people-and-society | |
| Medianålder | 2015[1] | 2020[2] |
|---|---|---|
| Män | 19,2 år | 20,1 år |
| Kvinnor | 21,0 år | 22,0 år |
| Totalt | 20,1 år | 21,0 år |
Minoriteter redigera
I Mauretanien finns svarta och vita morer samt sub-sahariska mauretanier.[2]
Morerna är ett arabiserat berber-folk som talar hassanyiaarabiska dialekter. De utgör en majoritet av befolkningen och är indelade i olika stammar och klasser. De vita morerna, beydaner, är högst i rang. De är ättlingar till araber i Banu Hasan, vilka förde arabiska till landet. Den politiska och ekonomisk makten i Mauretanien innehas, av hävd, av beydaner. Näst i rang är zwaya, vilka utgörs av stammar varav många har berber-ursprung. Den näst sista rangen är de svarta morerna, haratiner, vilka består av beskyddande och tributpliktiga stammar. Sist i rang är slavarna.[6]
De sub-sahariska mauretanierna bor företrädesvis runt Senegalfloden och består bland annat av folkgrupperna Halpulaar, Fulani, Soninke, Wolof, och Bambara. Dessa är inte arabisktalande.[2] Imraguen är en arabisktalande fiskarbefolkning som lever längs Atlantkusten.[6]
Språk redigera
Språk: hassaniya-arabiska, pulaar, soninke, wolof, franska[1]
Religion redigera
Religiös tillhörighet: muslimer 98,84 %[1]
Sociala förhållanden redigera
Korruption är omfattande i Mauretanien och enligt Amnesty International är rättssäkerheten bristande och tortyr systematiskt förekommande.[22][23]
Mauretanien förbjöd formellt slaveri 1981.[24] Trots detta fortsatte slaveri att vara accepterat och slavar köptes och såldes öppet i landet.[25] Den 9 augusti 2007 gjorde Mauretaniens parlament en ny ansats att kriminalisera slaveriet.[24] Uppskattningsvis 20 % av Mauretaniens befolkning var förslavad år 2008.[26] År 2018 var siffran ungefär 2 %, vilket inkluderade tvingad arbetskraft och tvångsgifte. Däremot inkluderades inte de som levde, de facto, som slavar. FN menar att siffran kan ligga kvar upp mot 20 %.[2] Mauretaniens slaveri omfattade även en rasdimension. Slavägarna var ättlingar till invaderande arabiska grupper och berber-stammar med ljusare hy medan slavarna var mörka afrikaner.[27]
Hälsa, övriga befolkningsdata redigera
| Hiv och aids | 2015[1] | 2020[2] |
|---|---|---|
| Andel av befolkningen | 0,66 % | 0,3 % |
| Antal | 8 500 | |
| Dödsfall per år | <500 | |
| Fetma | 2014 | 2016 |
| Andel av befolkningen | 8,6 % | 12,7 % |
| Undervikt hos barn <5 | 2012 | 2018 |
| Andel av befolkningen | 19,5 % | 19,2 % |
Kultur redigera
Traditioner redigera
Matkultur redigera
År 2020 klassade UNESCO den berberiska maträtten couscous som ett kulturellt världsarv efter en gemensam ansökan från Mauretanien, Algeriet, Marocko och Tunisien.[10]
Internationella rankningar redigera
| Organisation | Undersökning | Bedömning | Rankning |
|---|---|---|---|
| Heritage Foundation/The Wall Street Journal | frihet-index 2019 | 55,7 (Mostly unfree; 100 är bäst) | 119 av 180 |
| Reportrar utan gränser | World Press Freedom Index 2019 | 31,65 (0 är bäst) | 94 av 180 |
| Transparency International | Korruptionsindex 2018 | 27 (0 är väldigt korrupt, 100 väldigt rent) | 141 av 180 |
| FN:s utvecklingsprogram | Human Development Index 2018 | 0,527 - Low human development | 161 av 189 |
| The Economist | Demokratiindex 2018[28] | 3,82 - Auktoritär (10 är bäst) | 119 av 167 |
Referenser redigera
- ^ [a b c d e f g h] ”Mauritania”. The World Factbook. CIA. 11 februari 2016. Arkiverad från originalet den 24 december 2018. https://web.archive.org/web/20181224211108/https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/geos/mr.html. Läst 24 februari 2016.
- ^ [a b c d e f g h i j k l] ”Mauritania” (på engelska). The World Factbook (Central Intelligence Agency). 2022-03-04. https://www.cia.gov/the-world-factbook/countries/mauritania/#people-and-society. Läst 19 mars 2022.
- ^ [a b c d] ”World Economic Outlook database: April 2022” (på engelska). Internationella valutafonden. https://www.imf.org/en/Publications/WEO/weo-database/2022/April/weo-report?c=512,914,612,171,614,311,213,911,314,193,122,912,313,419,513,316,913,124,339,638,514,218,963,616,223,516,918,748,618,624,522,622,156,626,628,228,924,233,632,636,634,238,662,960,423,935,128,611,321,243,248,469,253,642,643,939,734,644,819,172,132,646,648,915,134,652,174,328,258,656,654,336,263,268,532,944,176,534,536,429,433,178,436,136,343,158,439,916,664,826,542,967,443,917,544,941,446,666,668,672,946,137,546,674,676,548,556,678,181,867,682,684,273,868,921,948,943,686,688,518,728,836,558,138,196,278,692,694,962,142,449,564,565,283,853,288,293,566,964,182,359,453,968,922,714,862,135,716,456,722,942,718,724,576,936,961,813,726,199,733,184,524,361,362,364,732,366,144,146,463,528,923,738,578,537,742,866,369,744,186,925,869,746,926,466,112,111,298,927,846,299,582,487,474,754,698,&s=PPPPC,&sy=2022&ey=2022&ssm=0&scsm=1&scc=0&ssd=1&ssc=0&sic=0&sort=country&ds=.&br=1. Läst 2 augusti 2022.
- ^ ”Human Development Report 2021/2022” (på engelska) (
PDF). United Nations Development Programme. sid. 284-287. https://hdr.undp.org/system/files/documents/global-report-document/hdr2021-22pdf_1.pdf. Läst 3 december 2022.
- ^ Harrison, Dick (24 juni 2016). ”Låg antikens och nutidens Mauretanien på samma plats?”. Svenska Dagbladet. ISSN 1101-2412. https://www.svd.se/a/KM7ye/lag-antikens-och-nutidens-mauretanien-pa-samma-plats. Läst 29 mars 2022.
- ^ [a b c d e f g h i j k] ”Mauretanien - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/mauretanien. Läst 19 mars 2022.
- ^ [a b] ”Troops stage coup in Mauritania” (på brittisk engelska). 6 augusti 2008. http://news.bbc.co.uk/2/hi/africa/7544834.stm. Läst 13 februari 2022.
- ^ ”Mauritania's president deposed in coup” (på engelska). the Guardian. 6 augusti 2008. http://www.theguardian.com/world/2008/aug/06/1. Läst 13 februari 2022.
- ^ Mauritania army stages coup; junta takes charge AP Arkiverad 12 augusti 2008 hämtat från the Wayback Machine.
- ^ [a b c] ”Kalendarium”. www.ui.se. https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/afrika/mauretanien/kalendarium/. Läst 19 mars 2022.
- ^ ”Ambassadens reseinformation”. Sweden Abroad. https://www.swedenabroad.se/sv/om-utlandet-för-svenska-medborgare/mauretanien/reseinformation/ambassadens-reseinformation/. Läst 13 februari 2022.
- ^ [a b c] Thuesen, Nils Petter (2022-01-17). ”Mauritania” (på norskt bokmål). Store norske leksikon. http://snl.no/Mauritania. Läst 19 mars 2022.
- ^ Berg, Ole T. (2021-07-12). ”Mauritanias politiske system” (på norskt bokmål). Store norske leksikon. http://snl.no/Mauritanias_politiske_system. Läst 20 mars 2022.
- ^ NATO. ”Mediterranean Dialogue” (på engelska). NATO. https://www.nato.int/cps/en/natohq/topics_52927.htm. Läst 15 mars 2022.
- ^ IRIN News, 18 oktober 2002: $65 million debt written off Läst 24 februari 2016, På engelska.
- ^ ”Mauretanien”. www.globalis.se. https://www.globalis.se/Laender/mauretanien. Läst 19 mars 2022.
- ^ ”Mauretanien”. www.globalis.se. https://www.globalis.se/Laender/mauretanien?id=10341&indicator=Befolkning%20under%20den%20nationella%20fattigdomsgr%C3%A4nsen. Läst 19 mars 2022.
- ^ ”Mauretanien – Sociala förhållanden”. www.ui.se. https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/afrika/mauretanien/sociala-forhallanden/. Läst 19 mars 2022.
- ^ The Guardian, 2 april 2012: Is the EU taking its over-fishing habits to west African waters? Läst 24 februari 2016, På engelska.
- ^ [a b] Atlas.media.mit: Mauritania Arkiverad 4 mars 2016 hämtat från the Wayback Machine. Läst 24 februari 2016: På engelska
- ^ Welle-Strand, Anne (2021-08-19). ”Skole og utdanning i Mauritania” (på norskt bokmål). Store norske leksikon. http://snl.no/Skole_og_utdanning_i_Mauritania. Läst 20 mars 2022.
- ^ Mauritania: 'Chains Are Jewellery for Men' Arkiverad 2 mars 2012 hämtat från the Wayback Machine., All Africa, 2008-12-03
- ^ 'Prisoner torture rising' in Mauritania, Iol.co.za, 2008-12-03
- ^ [a b] Mauritanian MPs pass slavery law, BBC News. 2007-08-09
- ^ Allt om Historia, nummer 2, 2007.
- ^ ”International Day for the Remembrance of the Slave Trade and Its Abolition”. webarchive.nationalarchives.gov.uk. https://webarchive.nationalarchives.gov.uk/ukgwa/20090609145651/http://www.lga.gov.uk/lga/core/page.do?pageId=29049. Läst 13 februari 2022.
- ^ American Anti-Slavery Group (2008). Country Report: Mauritania - An 800-year-old system of black chattel slavery thrives in Mauritania. Arkiverad 7 oktober 2008 hämtat från the Wayback Machine.
- ^ ”Democracy Index 2018” (på engelska). https://infographics.economist.com/2019/DemocracyIndex/. Läst 8 januari 2020.
Externa länkar redigera
Wikimedia Commons har media som rör Mauretanien.
