Den här sidan innehåller en lista över utvalda artiklar på Wikipedias Konstportal.
Se även: Portal:Konst/Utvalt verk/Lista
Navigering: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53
Camera lucida (lat. "ljust rum") är ett optiskt instrument som tidigare användes av konstnärer som ett teckningshjälpmedel. William Hyde Wollaston tog patent på det 1806. Det användes flitigt av tecknare och målare under 1800-talet.
Camera lucida flyttar på delar av synfältet så att den bild som konstnären tecknar, sammanfaller med den verklighet som teckningen ska avbilda. Konstnären ser verkligheten och teckningen som om de var på samma plats. Man kan säga att camera lucida gör en fotografisk dubbelexponering på konstnärens näthinna. Detta gör det möjligt för konstnären att överföra stödpunkter från det som skall avbildas till teckningsytan, och hjälper på så sätt till med att skapa ett korrekt perspektiv. Konstnären kan också dra hjälplinjer längs konturerna av det föremål som skall avbildas.
,_1872.jpg)
Berthe Morisot, född 14 januari 1841 i Bourges, död 2 mars 1895 i Paris, var en fransk målare som kom att tillhöra impressionisterna.
Av de åtta utställingar som impressionisterna visade på De Refuserades Salong, deltog Morisot i sju. Målningen Vaggan visades på den första impressionistutställningen 1874.
Den italienska renässansen växte fram på 1300-talet, och utvecklingen nådde Sverige på 1500-talet. För konsten innebar renässansen att konstnärerna steg fram ur anonymiteten, och att porträtt och landskap fick som främsta uppgift att exakt avbilda motiven. Typiska för epoken är universalgenierna Michelangelo och Leonardo da Vinci som båda perfekt behärskade en mängd konstarter. Renässansen avlöstes i början av 1600-talet av barocken.
Pånyttfödelsen inom vetenskap, teologi, litteratur och konst började med återupptäckten av äldre texter på grekiska och latin som hade fallit i glömska i väst sedan romarrikets sönderfall. I början av renässansen hämtades dessa texter från lärda i det bysantinska imperiet och från kloster runt om i Europa. Mot slutet av renässansperioden, då reformationen gjorde sitt intåg, började dock de lärda föredra nyupptäckt material på hebreiska och arameiska framför de grekiska och bibliska källorna som väckte sådan entusiasm vid periodens början.
Exakt var och när renässansen började och slutade beror på vilka källor man konsulterar. Omkring 1420-1520 skulle många säga. Inom arkitektur drar man gärna tillbaka den bakre gränsen till att omfatta i princip hela gotiken och inom musik vill man gärna flytta den främre gränsen till att omfatta hela 1500-talet.
Suzanne Valadon, egentligen Marie-Clémentine Valadon, född 23 september 1865 i Bessines-sur-Gartempe, Frankrike, död 7 april 1938 i Paris, var en fransk målare.
Valadon började som modell för Puvis de Chavannes, Renoir och Toulouse-Lautrec. Hon började måla 1909 och blev själv en erkänd konstnär. Hon var också mor till konstnären Maurice Utrillo.
Fayyum-porträtt kallas ett stort antal (omkring sjuhundra) målningar från perioden 100-300 e.Kr. som utfördes i enkaustik, dvs varmt, pigmenterat bivax, på träpannå och fästes vid den avlidnes mumie. De flesta porträtten härstammar från den egyptiska staden Fayyum, i det som då var en romersk provins, där det varm och torra klimatet har bevarat målningarna in i modern tid.
De flesta fayyum-porträtten föreställer unga människor, och många avbildar barn. Moderna undersökningar av mumierna har påvisat en överensstämmelse mellan porträtten och de avlidnas kön och ålder, vilket antyder den blygsamma förväntade medellivslängden under denna period. Man har också föreslagit att dessa målningar ursprungligen ska ha varit väggmålningar som antingen kopierats eller direkt flyttats till graven.
Fayyum-porträtten tros ha utgjort en viktig utgångspunkt för ikonmåleriet i den bysantinska konsten.
Louis Jacques Mandé Daguerre (1787-1851) arbetade i början av 1800-talet med teaterkulisser och spektakulära skådespel i Paris och vann snabbt ett stort erkännande genom sina häpnadsväckande realistiska scenerier, de s.k. Diorama. För att snabbt producera dessa scenerier använda han kamerans förgångare camera obscura vilket kom att leda honom till uppfinningen av fotografiet. 1824 lyckades han fixera en bild för första gången och, efter ett samarbete med Nicéphore Niepce, upptäckte han 1831 att ett tunt skickt av silverjodid avsevärt förkortade exponeringstiden. 1837 hade han till slut även upptäckt fixativet och därmed den uppfinning som han döpte till daguerrotypin. Uppfinningen blev snabbt en världssensation och 1839 offentliggjorde han sin uppfinning inför franska vetenskapsakademin som dekorerade honom med Hederslegionen. Den franska regeringen deklarerade samma år uppfinningen som var mans egendom, "en gåva till den fria världen".
Klassicism, stilriktning och estetisk epok som efterbildar den klassiska grekisk-romerska konsten och litteraturen. Stilen präglas av klarhet och harmoni.
Inom konsten gjorde sig klassicismen tidigast gällande under den italienska renässansen och blev i Frankrike på 1600- och 1700-talen både ett komplement till och en reaktion mot barocken och rokokon.
Ordning, form och struktur sågs som den högsta formen av skönhet. Konsten fick inte vara opassande eller vulgär; känslostormar kunde beskrivas av konstnären, men konstnären själv skulle vara intellektuell och högsinnad. Det eviga sattes högre än det tillfälliga. Strömningens intellektualism och aristokratism byggde på en värdesättning av den hierarkiska världsordningen, som fann sina förebilder i Machiavelli och Michel de Montaigne.
Anna Ancher, Anna Kirstine Brøndum Ancher, född 18 augusti 1859 i Skagen, död 15 april 1935, dansk målare, gift med Michael Ancher.
Hon studerade i Köpenhamn och i Paris för Pierre Puvis de Chavannes med bland andra Marie Triepcke.
Hon var den enda av Skagenmålarna som var född i Skagen. Målade ofta kvinnor i arbete. Hon var hela sitt liv bosatt på Skagen, där hon ömsint skildrade den fattiga fiskarbefolkningen. Hennes målningar röjer en stor koloristisk begåvning.
Hon fick utmärkelsen Tagea Brandt Rejselegat 1924.
Den indiska subkontinentens historia är en 3 000 år lång följd av mäktiga riken som åtskiljs av perioder av upplösning. Alla de folkgrupper som producerat konst på den indiska kontinenten under denna tid har anammat den mycket uttrycksfulla indiska konsttraditionen men de har också tillfört element utifrån till denna tradition och även spridit den utanför Indiens gränser.
I den indiska konsten finns inte den västerländska uppdelningen mellan olika konstarter. Unikt för den indiska konsten är den självklara föreningen mellan arkitektur, skulptur och dans och de ständigt närvarande, religiösa och specifikt indiska aspekterna av människans existens och tillvaro som gör sig gällande i konsten.
Artemisia Gentileschi, född 8 juli 1593 i Rom, Italien, död 1653 i Neapel, var en italiensk målarinna under ung- och högbarocken, en av sin tids mest kända kvinnliga konstnärer. Dotter till Orazio Gentileschi.
Artemisia Gentileschi gick först i lära hos sin far Orazio Gentileschi, genom vilken hon lärde känna Caravaggios verk, och senare hos Agostino Tassi. 1614 flyttade hon till Florens, där hon hade ett nära samarbete med stadens konstakademi och firade stora framgångar. Omkr. 1620 flyttade hon tillbaka till Rom, men 1628 slog hon sig slutligen ned i Neapel. Under slutet av 1630-talet var hon för en kort tid verksam vid det engelska hovet.
ASCII-konst är en sorts enkel textbaserad konst som utnyttjar skrivtecken (bokstäver, siffror, specialtecken), ursprungligen ur teckenkoden ASCII. ASCII-konst kan delas upp i två kategorier: line-style där bilden är uppbyggd av streck, punkter och blanksteg. Solid-style används om man vill få fram skuggningar och konturera bilderna.
___ ______
/__/\ ___/_____/\
\ \ \ / /\\
\ \ \_/__ / \
_\ \ \ /\_____/___ \
// \__\/ / \ /\ \
_______//_______/ \ / _\/______
/ / \ \ / / / /\
__/ / \ \ / / / / _\__
/ / / \_______\/ / / / / /\
/_/______/___________________/ /________/ /___/ \
\ \ \ ___________ \ \ \ \ \ /
\_\ \ / /\ \ \ \ \___\/
\ \/ / \ \ \ \ /
\_____/ / \ \ \________\/
/__________/ \ \ /
\ _____ \ /_____\/
\ / /\ \ / \ \ \
/____/ \ \ / \ \ \
\ \ /___\/ \ \ \
\____\/ \__\/
|
Manierism är en stildefinition som härrör från italienskans maniera, som ursprungligen betyder "stilfullhet" och betecknar grace, jämvikt och harmoni. Vanligen förknippas dock ordet "manierism" med konst och konstnärer som öppet visade överdriven skicklighet, virtuositet och nyckfullhet.
Mary Cassatt, född 22 maj 1844 i Allegheny City i USA, död 14 juni 1926 i Château de Beaufresne i Frankrike, var en USA-född målarinna av den impressionistiska skolan.
Cassatt studerade i Paris, där hon slog sig ned och blev elev till Edgar Degas. Hennes främsta verk var studier av mor och barn, stränga till formen och osentimentala.
.jpg)
Uncialskrift (av latin: uncia, "tolftedel") är en bokskrift med majuskelkaraktär som uppkom omkring 150 e.Kr. och var i allmänt bruk i romerska manuskript på latin och bysantinska på grekiska under senantiken och tidig medeltid, dvs från 200-talet till 700-talet, i senare varianter över hela Europa samt för rubriker, överskrifter och titlar fram till 1200-talet.
Uncialskriften utvecklades ur och sedermera ersatte romersk kursiv- och kapitalskrift. Sedan pergament ersatt papyrus som skrivunderlag visade sig uncialskriften med sina rundare former och sitt universalalfabet vara en snabbare handskrift. Innan minuskelskriften utvecklades var det den dominerande bokskriften vid alla skrivcentra över hela Europa och kom att utvecklas i många olika regionala varianter.
Långt in på 1900-talet har den dock fortsatt att användas för titlar, inskriptioner och i andra "officiella" sammanhang, i synnerhet på Irland och i Skottland.
.png)
Leonardo da Vinci (it. "Leonardo från Vinci"), född 15 april 1452 i Anchiano nära Vinci, Toscana, Italien, död 2 maj 1519 på slottet Clos Lucé i Amboise, Indre-et-Loire, Frankrike, var en italiensk målare, arkitekt, ingenjör, uppfinnare och naturforskare. (I kortform bör Leonardo da Vinci inte kallas "da Vinci", utan "Leonardo".)
Leonardo var utomäktenskaplig son till notarien i Vinci, som då tillhörde Florens. Hans extraordinära talanger uppmärksammades tidigt, och han sattes i lära (cirka 1470) hos Andrea del Verrocchio, en ledande florentinsk målare, tillsammans med Lorenzo di Credi och Botticelli. Mycket litet är känt från denna period förutom att Leonardo kom i åtnjutande av Lorenzo de' Medicis beskydd, och att han 1472 blev mästare och medlem av S:t Lukasgillet. 1482 trädde han i tjänst hos hertigen av Milano, Ludovico Sforza. Han verkade som hovmålare, skulptör, arkitekt och arméingenjör fram till familjen Sforzas fall 1499, då franska armén ockuperade Milano. Leonardo flydde till Mantua, sedan till Venedig, där hans kunskaper som arméingenjör togs i bruk.
Mary Beale, född 26 mars 1632 i Suffolk, död 1699 i London, var en engelsk porträttmålare.
Beale var en av de bästa kvinnliga porträttmålarna på 1600-talet och hennes tjänster togs i anspråk av många av dåtidens kända personer. Bland annat har hon målat av kung Karl II, Abraham Cowley, John Milton och ärkebiskop John Tillotson. Hon målade med olja, vattenfärg och kritor.
Vax på träpannå, 600–700 e.Kr., Louvren.
I den koptiska konsten blandades senegyptisk, hellenistisk och bysantinsk stil. I måleriet har man använt matta färgytor för att framställa dekorativa djur- och växtformer och primitiva, mänskliga gestalter med stirrande ögonvitor och tunga ögonbryn.
Det koptiska måleriet bär många av alla kännemärkena för senantikens konst; den är "befriad" från Fayyum-porträttens naturalism samtidigt som den rymmer den bysantinska konstens idealiserande andliga rum. Spår finns av såväl mosaikerna i Dura-Europos som medeltidens illuminationer.
Marcel Duchamp, född 28 juli 1887 i Blainville-Crevon, Seine-Maritime i regionen Haute-Normandie, Frankrike, död 2 oktober 1968 i Neuilly-sur-Seine, var en fransk konstnär och skulptör. Bror till konstnärerna Jacques Villon, Raymond Duchamp-Villon och Suzanne Duchamp-Crotti.
Duchamp bedrev halvtidsstudier vid Académie Julian i Paris, medan han arbetade som bibliotekarie vid Bibliothèque Sainte-Geneviève. På 1920-talet övergav han måleriet, men ställde ut tillsammans med surrealisterna 1928 och 1947.
Den bysantinska konsten, med sin kristna etik, växte fram ur den grekiska konsten, med sin klassiska, humanistiska etik. Även om den bysantinska konsten var grekisk både till språk och innehåll och detta arv kan skönjas i den bysantinska konsten åtminstone fram till 1453, skiljde den sig från antikens konst på flera viktiga punkter. Den klassiska konsten hyllade människan och människokroppen, den bysantinska konsten glorifierade Gud och, i synnerhet, hans son Jesus. Estetiskt innebar detta att den hellenistiska konstens dynamik och den romerska konstens realism, undanträngdes till förmån för det statiska och stiliserade med rötter i den orientaliska konsten.
Graffiti har förekommit i alla kulturer i alla tider men begreppet myntades först av arkeologen Raphael Garrucci 1856 som ville göra en distinktion mellan de officiella antika monumenten och spontana folkliga inskriptioner.
Till sitt innehåll är graffitin anmärkningsvärt oförändrat fram till vår tid. Det rör sig huvudsakligen om en folkloristisk kommunikation i form av namn, enkla symboler, kärleksförklaringar, obsceniteter och triviala budskap, men någon gång också om dikt och prosa eller mer utarbetade teckningar. En enkel, kursiv textning är vanlig. Verktygen är skarpa föremål, krita eller pensel. Under paleolitisk tid lämnade människan handavtryck, men det är svårt att avgöra hur "folkliga" dessa "personliga avtryck" är. Som den äldsta graffitin räknas därför 3 500 år gamla hieroglyfer på Sakkara-pyramiden i Egypten: ”Jag är mycket imponerad av Farao Djosers pyramid”. Sedan dess har personliga meddelanden hittats i Pompeji, i Roms katakomber och i Venedig, på ett marmorlejon som härstammar från Pireus, finns en runinskrift: ”Svear anbragte detta på lejonet” (900 e.kr.) och även på medeltida kyrkor finns graffiti i stor mängd.
I modern tid har graffitin blivit mer stilistisk, politisk och personlig. Picasso beundrade inskriptionerna på Paris husfasader och fartyginspektör James J. Kilroys vandringsklotter ”Kilroy was here” har blivit en klassiker. Under 1960-talet och 1970-talet radikaliserades graffitin under påverkan av det politiska klimatet varigenom brigadmålningar och grannskapskonst uppstod. På 1980-talet utvecklades den mer subkulturella spraykonsten (TTP) av ungdomar i USA och inom kort syntes ”tags”, ”throw-ups” och ”pieces” över hela världen. Senare har stencilkonsten blivt allt vanligare.
Élisabeth-Louise Vigée-Le Brun, född 16 april 1755 i Paris, död 30 mars 1842 i Louveciennes, 20 kilometer väster om Paris, var en fransk målare som i huvudsak målade porträtt.
Vigée-Lebrun utförde tilldragande, idealiserande porträtt och var för en tid hovmålare hos drottning Marie-Antoinette. Vigée-Lebrun var tvungen att lämna Frankrike på grund av den franska revolutionen 1789 och efter det var hon verksam i Ryssland, Italien och Storbritannien.
Diocletianus termer (latin Thermae Diocletianae) var det antika Roms största badanläggning (termer), uppförd av kejsar Diocletianus 298-305 e.Kr. Anläggningen, som enligt traditionen uppfördes av tvångskommenderade kristna, kunde ta emot 3 000 besökare och omfattade en yta av 370 x 320 meter. Längs med dess mittaxel låg det runda caldariet (varmbadet) följt av tepidariet (ett ljummet rum), frigidariet (kallbadet) och natatio (simbadet). Anläggningen övergavs efter hundra år. På 1560-talet uppförde Michelangelo en tvärställd basilika, Santa Maria degli Angeli, täckt av kryssvalv i det centrala badutrymmet. Idag utgör anläggningen en del av Museo Nazionale Romano, italienska statens mest betydande antiksamling och rymmer några av de mest kända antika skulpturerna, till exempel Ludovisitronen, Diskuskastaren samt Den döende Niobiden.
Konstbegreppet post-målerisk abstraktion myntades av den amerikanske konstkritikern Clement Greenberg 1964 som ville lyfta fram skillnaden mellan 1950-talets abstrakta expressionism och 1960-talets mer opersonliga uttryck inom den abstrakta konsten. I den post-måleriska abstraktionen undviks illusionsskapande till varje pris: Expressivitet och överlappningar förekommer inte och i dess släta färgytor syns inga penseldrag. Några berömda konstnärer som använt sig av detta reducerade formspråk är Kelly, Noland, Stella och Louis.
Frankrikes konsthistoria spänner över en period på åtminstone ett par tusen år. Mellan grottmålningarna i Lascaux och avtrycken från Yves Kleins blå modeller ryms hela Västeuropas konsthistoria: Den Gallo-romerska, merovingiska, romanska, karolingiska konstens försök att återuppliva antikens konst banade vägen för den franska hegemonin som gotikens, renässansen och barockens konst innebar. Innan andra världskriget skedde lite inom konsten utanför Frankrike som inte var direkt hämtat därifrån. Konstnärer som Simone Martini, Claude Lorrain, Antoine Watteau, Jacques-Louis David, Jean Dominique Ingres och Henri Matisse har gjort att Frankrike varit konstens centrum under mycket lång tid.
Då den nederländske renässansmålaren Pieter Bruegel d.ä. (ca 1527-1569) avled i fyrtioårsåldern var han en aktad humanist och konstnärer som Rubens beundrade hans målningar, de flesta förvärvade till kungliga samlingar runt om i Europa.
Bruegel var tydligt påverkad av Hieronymus Bosch och använde sig av vardagliga uttryck och ordspråk för att teckna människans livsvillkor. I sina målningar skildrade han med osentimental värme det fattiga bondeståndets liv till vardags och till fest men gav ofta sina verk bibliska namn som till exempel i Babels torn (1563) och Barnamorden i Betlehem (1565-66). Bruegel återgav poetiskt och realistiskt sin samtid och årstidernas växlingar. Hans ofta överbefolkade scener är fulla av omsorgsfullt återgivna vardagliga iakttagelser. Bredden i hans konstnärskap framträder tydligt i kontrasterna mellan glädjen och välbefinnandet i Bondbröllopet (1568) och den helvetiska masslakten i Dödens triumf (ca 1562). Med tiden minskade Bruegels berömmelse, men i början av 1900-talet kom ett förnyat intresse för hans verk och har sedan dess inspirerat poeter, målare och filmregissörer.
Fauvismen var en tidig modernistisk strömning inom måleriet i början av 1900-talet som använde färgerna oblandade och pastost direkt på duken. Dess konstnärer inspirerades av bl.a. van Gogh, neoimpressionismen och symbolisterna men knappast den eleganta jugendrörelsen. De abstraherade motivet betydligt längre än sina föregångare utan att, som kubismen som snart avlöste dem, överge det figurativa.
Den japanska konsten har genom sin långa historia genomgått olika faser av isolation och intensivt kulturellt utbyte med omvärlden och på så vis utvecklat en unik syntes mellan det enkla och överdådiga. Den inhemska shinton har givit landet en unik kulturell identitet som närts av utbytet med kinesiskt, koreanskt och västerländskt.
Först buddhismen och sedan Zen har skapat band till Kina samtidigt som det stärkt den japanska särarten. I den förfinade hovkonsten från till exempel heianperioden finns en målerisk tradition som bervarats och utvecklats fram till Edoperiodens träsnitt (ukiyoe) av till exempel Hiroshige, vars "flytande landskap" inspirerat konstnärer som van Gogh och många andra 1800-talskonstnärer i Europa.
Den japanska keramiken är den äldsta japanska konstformen. Bland många konstformer som är unika för Japan kan nämnas origami och ikebana.
Les Demoiselles d'Avignon
redigeraPablo Picasso, "Les Demoiselles d'Avignon", Flickorna från Avignon, (1907; 244 x 234 cm). The Museum of Modern Arts, New York.
Inspirerad av postimpressionism, afrikansk konst och primitiv konst utvecklade Pablo Picasso, tillsammans med Georges Braque, kubismen. Les Demoiselles d'Avignon blev kubismens genombrott och samtiden chockerades av dess brutalitet och otyglade bildspråk. Med kubismen kom måleriet att utveckla sin egenart, först, i den "analytiska kubismen", med motivet fortfarande tydligt igenkännligt, för att senare, med den "hermetiska kubismen" göra bildrummet till bildens självändamål. Som få andra konstnärer kom Picasso att utgöra en vital del av avantgardet inom den moderna konsten i början av 1900-talet.
Konstförfalskning
Förfalskningar av konstverk har gjorts i över tvåtusen år. Romerska skulptörer tillverkade efterbildningar av grekiska skulpturer. Förmodligen visste den samtida köparen att de inte var äkta. Under den klassiska perioden skapades konst mestadels för historiska referenser, religiös inspiration eller bara estetisk njutning. Konstnärens identitet var ofta av ringa betydelse för köparen.
Under renässansen tog många målare an lärlingar som studerade målningstekniker genom att kopiera mästarens verk och stil. Som betalning för utbildningen sålde mästaren sedan dessa arbeten. Detta sågs vanligtvis som en hyllning och inte som förfalskning, även om vissa av dessa kopior senare felaktigt har tillskrivits mästaren.
Läs mer... Redigera... Mera... Konstportalen
Hudson River School var en amerikansk konststil på mitten av 1800-talet med landskapsmålningar som var påverkad av romantiken och Düsseldorfskolan. Deras bilder skildrade främst Hudson Valley med omnejd, däribland Catskill Mountains, Adirondack Mountains, och White Mountains. Konstnären Thomas Cole är allmänt erkänd som grundaren av Hudson River School. Cole tog en ångbåt uppför Hudson river hösten 1825, samma år som Eriekanalen öppnades, och sedan vidare västerut upp i Catskill Mountains i New York för att måla de första landskapsbilderna i området.
Kristen konst. Det finns exempel på tidig kristen konsten som dateras nästan ända tillbaka till kristendomens vagga. De äldsta funna kristna målningarna är från utgrävningar i Megiddo och dateras till omkring år 70 e.Kr., och de äldsta kristna skulpturerna är från sarkofager och dateras till början av 100-talet. En stor del av de tidiga kristna målningarna kommer från gravar i Roms katakomber. De visar hur skildringen av Jesus utvecklades inom den tidiga kristna konsten. I början avbildades han som en skägglös yngling, medan vid 500-talet hade han fått de drag som han har än idag, allvarlig med skägg. Efter 500-talet har skildringen av Jesus inom konsten varit anmärkningsvärt likartad.
Läs mer... Redigera... Mera... Konstportalen
Hugo Birger (1854-1887) var en svensk konstnär som främst var verksam i Paris. Flera av Birgers tavlor finns på Göteborgs konstmuseum och ett antal finns även på Nationalmuseum.
Hugo Birger blev tidigt moderlös men uppfostrades av sin mormor och av sin far som var litograf och tryckte värdepapper. Genom att följa med sin far runt Stockholms krogar blev Birger redan som 10-åring bekant med många konstnärliga personligheter. Detta och umgänget med fadern på hans litografiska verkstad gav Birger både ett litterärt och konstnärligt intresse.
Birger påbörjade som 13-åring sin utbildning på Konstakademiens principskola som var den förberedande utbildningen till akademien. Birger ägnade tre år att teckna på ”Principen”. 1870 antogs han sedan som elev vid Konstakademien där han stannade i 6,5 år. Birger var tidigt svag av reumatism därför behövde han längre tid för studierna. Bland hans kamrater på akademien fanns Carl Larsson, Per Ekström och Ernst Josephson. Det var här på Konstakademien med professor Georg von Rosen i spetsen som Birger och hans skolkamrater lade grunden för sina talanger och sitt engagemang för konsten. Det sista året fick han guldmedalj för sin målning "Syndafallet".
Läs mer... Redigera... Mera... Konstportalen
Impressionism är en konstriktning inom måleriet och kan översättas med "intryckskonst".
Impressionismen uppstod i Frankrike på 1860-talet, och impressionistiska arbeten visades för första gången på Salon des Refusés 1863. Impressionisterna hyllade landskapet sett i det naturliga ljuset. De fascinerades av förhållandet mellan ljus och färg, och målade fritt i rena primärfärger. De var också radikala i sitt motivval och undvek traditionella historiska, religiösa och romantiska ämnen för att istället koncentrera sig på landskap och vardagsscener. Man försökte fånga det omedelbara intrycket av verkligheten, de snabbt flyende ögonblicken och dess stämningar. Impressionisternas målningar skildrade en social och fysisk gränsregion i stadslivet under 1800-talet. Detta bidrog till att göra denna gränsregion värdefull som fritidsmiljö i storstadsmänniskornas ögon. På det sättet var impressionismen banbrytande för det moderna friluftslivet.
Läs mer... Redigera... Mera... Konstportalen
Genremåleri kallas målningar som avbildar motiv från vardagslivet. Oftast föreställer det personer i hemmiljö, på gatan, på marknader, arbetande bönder och så vidare. Genremåleri står i motsats till andra typer av måleri såsom historiemåleri, porträttmåleri, marinmåleri och landskapsmåleri.
Genrebilder har funnits i nästan alla konsttraditioner. Målade dekorationer i antikens egyptiska gravar föreställer scener med arbete och förlustelser. Vid utgrävningar i de antika städerna Pompeji och Herculaneum har det framkommit många genrebilder i form av mosaik och väggmålningar. I medeltidens katedraler, särskilt under gotiken, uppträder genrekonst regelbundet som skulptur bl.a. på kapitäl och i s.k. månadsbilder på portalernas sidor. Under senmedeltidens var tideböcker är ofta dekorerade med lantliga vardagsbilder.
Läs mer... Redigera... Mera... Konstportalen
Konst i forntida Egypten var nära knuten till religionen som i sin tur hade till uppgift att upprätthålla den politiska enhet som var en förutsättning för att behärska Nildalens översvämningar. Det forntida Egypten var en isolerad och starkt centraliserad stat, och den egyptiska konsten återspeglar detta genom sin långa och på många sätt statiska, karaktär - den avbildade gudar, gudinnor och faraoner sida vid sida enligt likartade regler under en period på flera tusen år.
Konstnärsförbundet uppstod ur oppositionen mot den svenska Konstakademiens organisation under 1880-talets mitt. Akademiens tröghet i att anordna utställningar fick den svenska konstnärskolonien i Paris att planera en egen utställning i Stockholm. Frågan diskuterades och avgjordes våren 1884 då det beslutades att utställningen skulle äga rum följande vår. I november 1884 beslöt även Konstakademien att anordna utställning, detta i samband med Akademiens 150-årsjubileum hösten följande året.
Under denna tid var det en del slitningar inom den stockholmska konstvärlden. Ernst Josephson publicerade i Dagens Nyheter 29 november och 10 december två uppseendeväckande inlägg "Om den konstnärliga uppfostran i Stockholm".
Läs mer... Redigera... Mera... Konstportalen
Judith Leyster, född 1609 i Haarlem, död 1660 i Heemstede, Nederländerna, var en nederländsk genre- och porträttmålare, verksam i Haarlem. Hon var gift med målaren Jan Miense Molenaer.
Judith Leyster, som eventuellt var elev till Frans Hals, vann under sin livstid viss berömmelse som målare men råkade under tidernas lopp i fullständig glömska. Hennes målningar, vanligen föreställande enstaka personer som dricker eller hanterar något musikinstrument, tillskrevs i regel Frans Hals och såldes som arbeten av den store mästaren, ofta till högt pris, ända till dess konsthistorikern Cornelius Hofstede de Groot i början av 1900-talet lyckades dechiffrera hennes förut olösta monogram (ett J och ett L med en stjärna; Leyster betyder "ledstjärna").
Pehr Hilleström (1732-1816) var en svensk målare och vävare, professor vid Konstakademiens läroverk från 1794 och dess direktör från 1810. I unga år var han en av Sveriges främsta gobelängvävare men övergick sedan till måleri. Han är mest känd för sina vardagsskildringar av sin tids levnadssätt. Han målade pigor och tjänstefolk som arbetar, överklassen i de fina salarna, enkelt folk i stugorna och bilder från olika bruksmiljöer. Genom det räknas han som den största skildraren av den gustavianska samtiden.
Pehr Hilleström föddes i 1732 Väddö, Roslagen, troligtvis den 18 november. Han växte upp under fattiga omständigheter på Väddö prästgård vid sin farbror som var kyrkoherde där. Han var son till en militär och äldst i en syskonskara på 12 barn. Hans far råkade redan 1719 i rysk fångenskap men hade 1723 lyckats återvända till Sverige och då tagit sin tillflykt till brodern på Väddö.
Läs mer... Redigera... Mera... Konstportalen
Sofonisba Anguissola, född cirka 1532 i Cremona, Italien, död 16 november 1625 i Palermo, var en italiensk målare.
Sofonisba Anguissola var dotter till adelsmannen Amilcare Anguissola och dennes hustru Bianca Ponzoni, som gav sina barn namn hämtade från antiken och uppfostrade dem i renässansens humanistiska ideal, och bland syskonen skall flera av systrarna ha lärt sig måleri. Både Sofonisba och hennes syster Elena studerade hos målarna Bernardino Campi och Bernardino Gatti i Cremona, och hon sågs som ett underbarn och uppmuntrades av Michelangelo med vilken fadern korresponderade.
Illumination, utsmyckning av handskrift med färglagda initialer, randornament och bilder som belyste texten, en av de vanligaste formerna av bildkonst under medeltiden och ända in på 1600-talet. Utövarna av konsten kallades illuminatörer eller illuminister (fr. enlumineurs).
Traditionen kommer från Orienten (de äldsta exemplaren kommer från egyptiska papyrusskrifter). I Europa var det främst de irländska munkarna från 600-talet som införde denna utsmyckning; de utvecklade snart en egen stil, dock påminner deras verk om den illuminerade Koranen; eventuellt kan de ha varit indirekt påverkade av denna genom de bysantiska illuminationerna, men p.g.a. den ikonoklastiska schismen förstördes mycket av konsten i Bysans, och jämförelser är således svåra. Visigoter, franker, och burgunder hade skolor i kalligrafi, men deras stil var vanligen mer påverkad av antikens estetik. Även om de irländska munkarna vann anseende på kontinenten, var det dock först med Karl den stores regentskap som tekniken blev mer allmänt känd, och under honom blev illuminationerna mer luxuösa.
Läs mer... Redigera... Mera... Konstportalen