Per Ekström

	Per Ekström
	Foto från 1909
Födelsenamn	Peter Ekström
Född	23 februari 1844; Segerstad, Öland
Död	21 januari 1935 (90 år); Mörbylånga
Nationalitet	Sverige
Konstnärskap
Fält	Måleri
Motiv	Landskap
Utbildning	Konstakademien
Signatur
	Redigera Wikidata (för vissa parametrar)

Peter "Per" Ekström, född 23 februari 1844 i Segerstad på sydöstra Öland, död 21 januari 1935 i Mörbylånga på sydvästra Öland, var en svensk målare och tecknare. Han var farbror till geologen Gunnar Ekström.

BiografiRedigera

Ungdom och åren i FrankrikeRedigera

Ekström studerade vid Konstakademien 1865-72 där han influerades mer av den franska traditionen, än av Düsseldorfskolan. Ekström begav sig därför till Paris våren 1876, då han med Oscar II:s understöd företog sin första studieresa söderut. Ekström levde i Frankrike till 1890, delvis i och omkring Paris (inkluderat Barbizon och Saint-Germain), delvis i Carolles, Normandie. Han blev genast en beundrare av Barbizonskolans mästare och framför allt av Corot, "den störste bland de stora" som han omnämner honom i ett brev till Olof Hermelin. Det upplösta valörmåleriet och silverdiset från Corots tavlor inspirerade Ekströms syn på naturen. I sina dukar från Frankrike skildrar han med lyrisk känsla landskapets stämning, ljusets spel i lövmassorna, färgskimret över ängar och vatten. Lyrismen stegras stundom till en romantisk styrka såsom i Kustlandskap i månsken från 1877. Under 80-talet fortsätter han mest i samma lyriska stil. Översvämning (i prins Eugens samling) är ett stort prov på hans förtonande ljusstudium och hans varma naturkänsla. Under denna tid skildrar han också landskapet enbart för formernas skull. Den känsliga stämningen har i regel försvunnit i de målningar som utfördes under vistelsen i Carolles som i "Franskt landskap". Dessa är dock mindre betecknade för Ekströms temperament än de mjuka, ljusdallrande stämningarna. Den ytterst fina ljusbehandlingen är hans särmärke bland de svenska friluftsmålarna. Han debuterade på salongen i Paris 1878 med Franskt landskap och var guldmedaljist vid Exposition Universelle 1889, med flera verk från sent 1880-tal.

Öland och StockholmRedigera

Efter hemkomsten 1890 bodde Ekström dels på Öland, dels i Stockholm. Uppmuntrad av Pontus Fürstenberg bosatte han sig 1891 i Göteborg. Han upphörde dock aldrig med sina sommarbesök på Öland. Under dessa år producerade Ekström en mängd målningar vilket väckte mer omständligt arbetande kamraters betänklighet. Vintermånaderna 1891, då han hyrde ateljé i Birger Jarls bazar i Stockholm, tillkom ett av hans mästerverk, motsolsbilden "Sol och snö", som hänger på Göteborgs konstmuseum. Dess strängt formala ordning och subtilt tolkande ljusspel ger reflexer, om också avlägsna, från Georges Seurats konst. 1891 hade han sin första separatutställning i Stockholm och vann en oemotsagd framgång. En viss anpassning efter den då aktuella stämningsimpressionismen med dess dunkla skymningstoner kan efter hand iakttagas i hans arbeten från mitten av nittiotalet. I ganska stor utsträckning tillkom Ekströms landskap i ateljén efter utomhusstudier. För att möta en växande efterfrågan hos göteborgska beundrare och konsthandlare utförde han allt emellanåt repliker av populära bilder. Hans motivområde sträckte sig under dessa år - utom till Västkusten och Öland - till Stockholms ström och Jämtlands fjälltrakter. Ekström var en populär man i Göteborgs kulturella kretsar. Till hans ateljé (Drottningtorget 20) drogs gärna kulturpersonligheter som skalden A.U. Bååth, läkaren-författaren August Bondeson, Sällskapet Gnistans sekreterare Wilhelm Berg, zoologen Anton Stuxberg, konstnärar som Georg Pauli och Hanna Pauli, Reinhold Callmander, Johan Ericson och talangfulla societetsdamer som fruarna Olga Bratt och Belle Dickson. Först och sist dock Pontus Fürstenberg som hyste en lika varm uppskattning av hans konst som av hans historier. Själv besvarade Ekström på sitt tempererade vis all denna vänskap men tyckte att "Göteborg är och förblir en död stad", vilket var naturligt för en människa av hans lätta bohemiska sinnelag. Den konst han visade där möttes av den lokala kritiken vanligen med full sympati. Hans separatutställning 1900 mottogs med entusiasm. Inom Konstnärsförbundet, där "Pekströms" personliga förbindelser med åren försvagades, såg särskilt Karl Nordström och Nils Kreuger mycket kritiskt på hans sangviniska förhållande till den egna produktionen. Juryn för världsutställningen 1900 i Paris var besluten refusera den solnedgångstavla han sänt in, och Ekström hade väl knappast fått något arbete med alls, om inte Fürstenberg lagt sig ut för honom. Med hänsyn till dennes önskemål medtogs två landskap. Målningen föreställande solnedgången såldes på 1940-talet av E. Olséns konsthandel i Göteborg vidare till en köpman i trakterna kring Skaraborg.

Åter till ÖlandRedigera

År 1910 flyttade han tillbaka till Öland och räknas som landskapets förste och störste konstnär. Hans konst kan sägas tillhöra Sveriges nationella kulturarv. Ekström var en av de första svenska friluftsmålarna influerade av Barbizonskolan, framförallt Théodore Rousseau och Jean-Baptiste-Camille Corot. Hans sätt att måla sol och luft gav honom namnet "Solmålaren". Han var och förblev solnedgångsstämningarnas märklige, på en gång realistiske och mystiske poet. Hans motiv var färgade av Ölands öppna alvar och karga kust; i Frankrike var översvämmade kärr, öde kustremsor och ensliga skogsbryn valda teman. Motivmässigt skilde han sig således sina samtida svenska konstnärer, som målade milda åkerlandskap och bylivet i Grez-sur-Loing i utkanten av Fontainebleau-skogen.

Ända till sin sena död på sin barndoms ö förvaltade han arvet från Alfred Wahlberg och Fontainebleauskolan, obekymrad om alla de -ismer som mot slutet av hans liv förekom i det svenska konstlivet. Han är rikt representerad på Nationalmuseum. I August Strindbergs bok Röda rummet har Ekström varit förebild för den litterära figuren målaren Sellén, där han figurerar bland konstnärsbohemen vid Lilljans.

”	Ett landskap från Ölands kust är endast färg. Luft och hed; inte ett träd, inga föremål, utom väderqvarnarna, som afbryta den räta linien horisonten. Och den unge artisten började måla ... Kritiken, som då fanns, gnisslade tänderna, kamraterna hånade och lärarna gjorde allt för att återföra den affallne, men han gick ifrån akademien...	„
– Strindberg

Ekström är gravsatt i Segerstad.

Per Ekström-museetRedigera

Fram till augusti 2012 fanns ett privatägt Per Ekström-museum inrymt i Kalmar konstmuseums tidigare lokaler, med verk av främst Per Ekström, i Kalmar. Museet öppnade under 2013 i Orrefors glasbruks tidigare huvudkontor i Orrefors.^[1] Ekström finns även representerad vid bland annat Göteborgs konstmuseum^[2], Kalmar konstmuseum^[3], Norrköpings konstmuseum^[4], Prins Eugens Waldemarsudde^[5] och Nationalmuseum^[6] i Stockholm.

Per EkströmsällskapetRedigera

I syfte att samla och sprida kunskap om Ekströms liv och verk grundades 2016 Per Ekströmsällskapet. Sällskapets första ordförande var konsthistorikern fil. dr. Ulf Abel. Han efterträddes 2019 av Monika Löfvin Rosén.

ÖvrigtRedigera

Ekströmsgatan i Mörbylånga och Per Ekströms väg i Södra Ängby i Stockholm och i Partille utanför Göteborg är uppkallade efter honom. På torget i Mörbylånga restes 2002 en staty i brons av skulptören Jörgen Hammar föreställande Ekström.