Öppna huvudmenyn

Nobelpriset i fysik

ett av de fem Nobelprisen, som delas ut av Kungliga Vetenskapsakademien

Nobelpriset i fysik är ett av de fem Nobelprisen, inrättade genom Alfred Nobels testamente. Alfred Nobel specificerade att ett av prisen skulle gå till den som under det gångna året "inom fysikens område har gjort den viktigaste upptäckt eller uppfinning".[1]

Nobelpriset i fysik
BeskrivningVetenskapspris
UtdelareKungliga Vetenskapsakademien
PlatsStockholm
LandSverige Sverige
Första utdelning1901
ÅterkommandeÅrligen
Tidpunkt10 december

Pristagare utses i början av oktober varje år av den svenska Kungliga Vetenskapsakademien, och utdelas 10 december i Stockholms Konserthus då pristagarna får motta priset ur konungens hand. Priset har utdelats sedan 1901.

Bland de 209 personer som fram till och med 2018 har mottagit Nobelpriset i fysik har endast tre varit kvinnor. Den senaste är Donna Strickland som 2018 fick Nobelpriset för en metod att generera högintensiva, ultrakorta laserpulser. Den yngsta pristagaren är Lawrence Bragg som var 25 år när han 1915 tilldelades priset tillsammans med sin far för upptäckten av röntgenkristallografi och Braggs lag. Den äldsta pristagaren är Arthur Ashkin som var 96 år när han 2018 tilldelades priset för sin uppfinning av optiska pincetter och deras tillämpning på biologiska system. John Bardeen är den enda som har tilldelats priset två gånger, 1957 och 1972.[2]

Innehåll

Sorterbar lista över pristagareRedigera

År Pristagare Nationalitet Ämne eller motivering
1901   Wilhelm Röntgen Tyskland Röntgenstrålning
1902   Hendrik Lorentz Nederländerna Zeemaneffekt
  Pieter Zeeman
1903   Henri Becquerel Frankrike Radioaktivitet
  Pierre Curie
  Marie Skłodowska-Curie Frankrike / Polen
1904   Lord Rayleigh Storbritannien Upptäckten av argon
1905   Philipp Lenard Tyskland katodstrålarna
1906   J.J. Thomson Storbritannien Elektrisk ledning i gaser
1907   Albert Abraham Michelson USA Michelson–Morleys experiment
1908   Gabriel Lippmann Frankrike Färgfotografering
1909   Guglielmo Marconi Italien Trådlös telegrafi
  Ferdinand Braun Tyskland
1910   Johannes Diderik van der Waals Nederländerna Tillståndekvationer för vätskor och gaser, van der Waals lag
1911   Wilhelm Wien Tyskland Wiens lag
1912   Gustaf Dalén Sverige AGA-fyr
1913   Heike Kamerlingh Onnes Nederländerna Flytande helium
1914   Max von Laue Tyskland Röntgendiffraktion
1915   William Bragg Storbritannien Braggdiffraktion
  Lawrence Bragg
1916 Inget pris utdelades (a)
1917   Charles Glover Barkla Storbritannien Karakteristisk röntgenstrålning
1918   Max Planck Tyskland Plancks strålningslag
1919   Johannes Stark Tyskland Starkeffekten
1920   Charles Edouard Guillaume Frankrike Invar
1921   Albert Einstein Tyskland Fotoelektrisk effekt
1922   Niels Bohr Danmark Bohrs atommodell
1923   Robert A. Millikan USA Millikans oljedroppsförsök, fotoelektrisk effekt
1924   Manne Siegbahn Sverige Röntgenemissionspektroskopi
1925   James Franck Tyskland Undersökning av energinivåer i atomer med hjälp av elektroner, Franck-Hertz försök
  Gustav Hertz
1926   Jean Baptiste Perrin Frankrike Materiens diskontinuerliga struktur och sedimentationsjämvikt
1927   Arthur Compton USA Comptonspridning
  C.T.R. Wilson Storbritannien Wilsonkammare
1928   Owen Willans Richardson Storbritannien Termionisk emission
1929   Louis de Broglie Frankrike de Broglie-våglängd
1930   Chandrasekhara Venkata Raman Indien Ramanspridning
1931 Inget pris utdelades (a)
1932   Werner Heisenberg Tyskland Kvantmekanik
1933   Erwin Schrödinger Österrike Atomfysik
  Paul Dirac Storbritannien
1934 Inget pris utdelades (b)
1935   James Chadwick Storbritannien Upptäckten av neutronen
1936   Victor F. Hess Österrike Kosmisk strålning
  Carl D. Anderson USA Positronen
1937   George Paget Thomson USA Diffraktion av elektroner
  Clinton Davisson Storbritannien
1938   Enrico Fermi Italien Neutroninfångning
1939   Ernest Lawrence USA Cyklotronen
1940 Inget pris utdelades (b)
1941 Inget pris utdelades (b)
1942 Inget pris utdelades (b)
1943   Otto Stern USA Protonens magnetiska moment
1944   Isidor Isaac Rabi USA Atomkärnors magnetiska egenskaper
1945   Wolfgang Pauli Österrike Paulis uteslutningsprincip
1946   Percy W. Bridgman USA Högtrycksfysik
1947   Sir Edward Victor Appleton Storbritannien F-skiktet i jonosfären
1948   Patrick M.S. Blackett Storbritannien Kosmisk strålning
1949   Hideki Yukawa Japan Pi-meson
1950   Cecil Powell Storbritannien Pi-meson
1951   Sir John Cockcroft Storbritannien Kärnfysik
  Ernest Walton Irland
1952   Felix Bloch USA Kärnmagnetisk resonans
  Edward M. Purcell
1953   Frits Zernike Nederländerna Faskontrastmikroskop
1954   Max Born Storbritannien Kvantmekanik
  Walther Bothe Tyskland
1955   Willis E. Lamb USA Vätespektrums finstruktur
  Polykarp Kusch Precisionsbestämning av elektronens magnetiska moment
1956   William B. Shockley USA Transistorn
  John Bardeen
  Walter H. Brattain
1957   Chen Ning Yang Kina Paritet
  Tsung-Dao Lee
1958   Pavel Tjerenkov Sovjetunionen Tjerenkovstrålning
  Ilja M. Frank
  Igor Jevgenjevitj Tamm
1959   Emilio Segrè USA Antiprotonen
  Owen Chamberlain
1960   Donald A. Glaser USA Bubbelkammare
1961   Robert Hofstadter USA Elektronspridning i atomkärnor och nukleonernas struktur
  Rudolf Mössbauer Västtyskland Mössbauereffekten
1962   Lev Landau Sovjetunionen Suprafluiditet
1963   Eugene Wigner USA Kvantgruppteori; Skalmodellen inom kärnfysik
  Maria Goeppert-Mayer
  J. Hans D. Jensen Västtyskland
1964   Charles H. Townes USA Maser och laser
  Nikolaj G. Basov Sovjetunionen
  Aleksandr M. Prochorov
1965   Shinichiro Tomonaga Japan Kvantelektrodynamik
  Julian Schwinger USA
  Richard Feynman
1966   Alfred Kastler Frankrike Atomspektroskopi
1967   Hans Bethe USA Teorin för kärnreaktioner, energiproduktion i stjärnor
1968   Luis Alvarez USA Partikelfysik
1969   Murray Gell-Mann USA Kvarkmodellen
1970   Hannes Alfvén Sverige Magnetohydrodynamik
  Louis Néel Frankrike Antiferromagnetism
1971   Dennis Gabor Storbritannien Holografi
1972   John Bardeen USA BCS-teorin
  Leon Cooper
  Robert Schrieffer
1973   Leo Esaki Japan Tunneleffekt
  Ivar Giæver USA
  Brian D. Josephson Storbritannien Josephson-effekt
1974 Martin Ryle Storbritannien Radioastronomi
Antony Hewish Pulsar
1975   Aage N. Bohr Danmark Kärnfysik
  Ben R. Mottelson
  James Rainwater USA
1976   Burton Richter USA J/ψ-partikel
  Samuel C.C. Ting
1977   Philip W. Anderson USA Magnetism
  John H. van Vleck
  Sir Nevill F. Mott Storbritannien
1978   Pjotr Kapitsa Sovjetunionen Suprafluiditet
  Arno Penzias USA Kosmisk bakgrundsstrålning
  Robert Woodrow Wilson
1979   Sheldon Glashow USA Svag växelverkan
  Steven Weinberg
  Abdus Salam Pakistan
1980   James Cronin USA För upptäckten av brott mot fundamentala symmetrier (CP-brottet) i det neutrala K-meson systemet
  Val Fitch
1981   Nicolaas Bloembergen USA Laserspektroskopi
  Arthur L. Schawlow
  Kai Siegbahn Sverige Elektronspektroskopi
1982 Kenneth G. Wilson USA Kritisk punkt
1983 Subramanyan Chandrasekhar USA Chandrasekhargränsen
William A. Fowler
1984   Carlo Rubbia Italien Upptäckten av W- och Z-bosonerna
  Simon van der Meer Nederländerna
1985   Klaus von Klitzing Västtyskland Kvant-Halleffekt
1986 Ernst Ruska Västtyskland Elektronmikroskopet
  Gerd Binnig Sveptunnelmikroskopet
  Heinrich Rohrer Schweiz
1987   J. Georg Bednorz Västtyskland Högtemperatursupraledare
  K. Alexander Müller Schweiz
1988   Leon M. Lederman USA Myonneutrino
Melvin Schwartz
  Jack Steinberger
1989   Norman F. Ramsey USA Maser
Hans G. Dehmelt Jonfälla
Wolfgang Paul Västtyskland
1990   Jerome I. Friedman USA Kvarkar
  Henry Way Kendall
  Richard E. Taylor Kanada
1991   Pierre-Gilles de Gennes Frankrike Flytande kristaller
1992   Georges Charpak Frankrike Partikeldetektor
1993   Russell A. Hulse USA Gravitationsvågor
  Joseph Taylor
1994   Bertram N. Brockhouse Kanada Neutrondiffraktion
  Clifford G. Shull USA Neutronspektroskopi
1995   Martin L. Perl USA Tau-lepton
  Frederick Reines Neutrino
1996   David M. Lee USA Suprafluiditet i helium-3
  Douglas D. Osheroff
  Robert C. Richardson
1997   Steven Chu USA Laserkylning
  William D. Phillips
  Claude Cohen-Tannoudji Frankrike
1998   Robert B. Laughlin USA Fraktionell kvant-Halleffekt
  Daniel C. Tsui
  Horst L. Störmer Tyskland
1999   Gerardus 't Hooft Nederländerna Svag växelverkan
  Martinus J.G. Veltman
2000   Zjores Alfjorov Ryssland Optoelektronik
  Herbert Kroemer Tyskland
Jack S. Kilby USA Den integrerade kretsen
2001   Eric Cornell USA Bose–Einstein-kondensation
  Carl Wieman
  Wolfgang Ketterle Tyskland
2002   Raymond Davis Jr. USA Neutrinoastronomi
  Masatoshi Koshiba Japan
  Riccardo Giacconi USA Röntgenastronomi
2003   Alexej A. Abrikosov USA Supraledning
  Anthony J. Leggett
  Vitalij L. Ginzburg Ryssland
2004   David J. Gross USA Stark växelverkan
H. David Politzer
  Frank Wilczek
2005   Roy J. Glauber USA Optisk koherens
  John L. Hall Laserspektroskopi
  Theodor W. Hänsch Tyskland
2006   John C. Mather USA Kosmisk bakgrundsstrålning
  George F. Smoot
2007   Albert Fert Frankrike Jättemagnetoresistans
  Peter Grünberg Tyskland
2008   Yoichiro Nambu USA "för upptäckten av mekanismen för spontant symmetribrott inom den subatomära fysiken"
  Makoto Kobayashi Japan "för upptäckten av ursprunget till det symmetribrott som förutsäger att naturen måste ha minst tre familjer av kvarkar"
  Toshihide Maskawa
2009   Charles K. Kao Kina/Storbritannien "för banbrytande insatser angående ljustransmission i fibrer för optisk kommunikation"
  Willard S. Boyle Kanada "för uppfinningen av en avbildande halvledarkrets – CCD-detektorn"
  George E. Smith USA
2010   Andre Geim Nederländerna "för banbrytande experiment rörande materialet grafen"
  Konstantin Novoselov Ryssland/Storbritannien
2011   Saul Perlmutter USA "för upptäckten av universums accelererande expansion genom observationer av avlägsna supernovor"
  Adam Riess
  Brian Schmidt Australien/USA
2012   David Wineland USA "för banbrytande experimentella metoder som möjliggör mätning och styrning av enstaka kvantsystem"
  Serge Haroche Frankrike
2013   François Englert Belgien "för den teoretiska upptäckten av en mekanism som bidrar till förståelsen av massans ursprung hos subatomära partiklar"
  Peter Higgs Storbritannien
2014   Isamu Akasaki Japan "för uppfinningen av effektiva blå lysdioder vilka möjliggjort ljusstarka och energisnåla vita ljuskällor"
  Hiroshi Amano
  Shuji Nakamura USA
2015   Takaaki Kajita Japan "för upptäckten av neutrinooscillationer, som visar att neutriner har massa”
  Arthur McDonald Kanada
2016   David J. Thouless Storbritannien/USA ”för teoretiska upptäckter av topologiska fasövergångar och topologiska materiefaser”
  Duncan Haldane
  John M. Kosterlitz
2017

 

Rainer Weiss USA ”för avgörande bidrag till LIGO-detektorn och observationen av gravitationsvågor

 

Barry Barish

 

Kip Thorne
2018 Arthur Ashkin USA ”för banbrytande uppfinningar inom laserfysik”, särskilt ”för den optiska pincetten och dess tillämpning på biologiska system”
  Gérard Mourou Frankrike ”för banbrytande uppfinningar inom laserfysik”, särskilt ”för deras metod att alstra högintensiva, ultrakorta optiska pulser”
  Donna Strickland Kanada

Fotnoter: (a) Prissumman fonderades i sin helhet till fysikprisfonden. (b) Prissumman fonderades med 1/3 till huvudfonden och 2/3 till fysikprisfonden

ReferenserRedigera

  • Nobelstiftelsen – komplett lista över fysikprisen
  • The politics of excellence, beyond the nobel prize; R. Friedman ; 2002
  • Nobel Century: a biographical analysis of physics laureates, in Interdisciplinary Science Reviews, by Claus D. Hillebrand ; June 2002; No 2. p. 87-93

NoterRedigera

  1. ^ ”Alfred Nobels testamente”. Nobelstiftelsen. 27 november 1895. https://www.nobelprize.org/alfred-nobel/alfred-nobels-testamente/. Läst 21 oktober 2018. 
  2. ^ ”Facts on the Nobel Prize in Physics”. Nobelprize.org. https://www.nobelprize.org/prizes/facts/facts-on-the-nobel-prize-in-physics/. Läst 21 oktober 2018. 

Externa länkarRedigera