Michel Mayor

schweizisk astronom

Michel Gustave Édouard Mayor, född 12 januari 1942 i Lausanne, är en schweizisk professor emeritus i astronomi vid universitetet i Genève och upptäckare av ett flertal planeter utanför solsystemet. Han och kollegan Didier Queloz belönades "för upptäckten av en exoplanet i bana kring en solliknande stjärna", 51 Pegasi b, med tillsammans hälften av Nobelpriset i fysik 2019.[10]

Michel Mayor Nobelpristagare i fysik 2019
Michel Mayor, 2012 (cropped).jpg
FöddMichel Gustave Édouard Mayor
12 januari 1942[1][2] (78 år)
LausanneSchweiz
MedborgarskapSchweiz
Utbildad vidGenèves universitet och Lausannes universitet Arbcom ru editing.svg
SysselsättningUniversitetslärare, fysiker
BefattningDirektör (1998–2004)
ArbetsgivareGenèves universitet
observatoriet i Genève (1984–2007)
observatoriet i Genève (1998–2004)
UtmärkelserJules Janssens pris (1998)
Marcel Benoist-priset (1998)
Balzanpriset (2000)
Riddare av Hederslegionen (2004)
Albert Einstein-medaljen (2004)
Shawpriset i Astronomi (2005)[3]
Karl Schwarzschild-medaljen (2010)
BBVA Foundation Frontiers of Knowledge Award (2011)
Nature's 10 (2013)[4]
Kyotopriset i grundforskning (2015)[5]
Royal Astronomical Societys guldmedalj (2015)
Officer av Hederslegionen (2017)[6]
Wolfpriset i fysik (2017)[7]
Nobelpriset i fysik (2019)[8][9]
Kyotopriset
Victor Hambartsumyans pris
Shawpriset
Hederslegionen
Redigera Wikidata

BiografiRedigera

Mayor studerade vid Lausannes universitet, där han avlade examen i fysik, och doktorerade därefter i astronomi vid observatoriet i Genève 1971. Som forskare har han arbetat vid observatorierna i Cambridge, ESO i Chile samt på Hawaii. Sedan 2007 är han pensionerad från sin professorstjänst vid Genèves universitet men är fortsatt verksam som forskare.

År 1995 upptäckte en forskargrupp ledd av Mayor den första planeten utanför solsystemet, som kretsade runt en solliknande stjärna, 51 Pegasi. Han utvecklade också nya tekniker för att mäta hastighetsvariationer med mycket hög precision, som så småningom ledde till fantastiska vetenskapliga genombrott. En helt ny generation astronomiska instrument baserad på denna teknik installerades vid observatoriet i Chile och har möjliggjort nära hälften av upptäckterna av de 208 planeter utanför vårt solsystem som är kända idag. De stora skillnader mellan vårt solsystem och andra som blev uppenbara, har också resulterat i omfattande förändringar av teoretiska modeller. Michel Mayor promoverades till hedersdoktor till Carl von Linnés minne vid Uppsala universitets Linnépromotion den 26 maj 2007.[11]

KällorRedigera

  1. ^ Munzinger-Archiv, person-ID på Munzinger: 00000031855, omnämnd som: Michel Mayor, läst: 9 oktober 2017, (Källa från Wikidata)
  2. ^ Brockhaus Enzyklopädie, Brockhaus Enzyklopädie-ID: michel-mayor, omnämnd som: Michel Mayor, läst: 9 oktober 2017, (Källa från Wikidata)
  3. ^ läs online, www.unige.ch, (Källa från Wikidata)
  4. ^ doi: 10.1038/504357A, (Källa från Wikidata)
  5. ^ läs online, www.rts.ch, (Källa från Wikidata)
  6. ^ läs online, ch.ambafrance.org, (Källa från Wikidata)
  7. ^ läs online, www.wolffund.org.il, (Källa från Wikidata)
  8. ^ Twitter, Twitterkonto: NobelPrize, tweet-ID: 1181507664582467585, läs online, (Källa från Wikidata)
  9. ^ The Nobel Prize in Physics 2019, Kungliga Vetenskapsakademien, Nobelprize.org, 8 oktober 2019, läs onlineläs online, läst: 8 oktober 2019, (Källa från Wikidata)
  10. ^ ”Kungliga Vetenskapsakademiens pressmeddelande”. KVA. 8 oktober 2019. https://s3.eu-de.cloud-object-storage.appdomain.cloud/kva-image-pdf/2019/10/press_fy_sv_19_.pdf. Läst 9 december 2019. 
  11. ^ Anneli Waara (2007). Uppsala universitets hedersdoktorer till Linnés minne. ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 12 februari 2008. https://web.archive.org/web/20080212033737/http://info.uu.se/press.nsf/pm/uppsala.universitets.id672.html. Läst 17 april 2009. . Läst 2007-11-05.

Externa länkarRedigera