Zeemaneffekten är en magnetooptisk effekt, där en delning av en spektrallinje uppstår i ett magnetfält. Den har fått sitt namn efter Pieter Zeeman, som 1896 beskrev fenomenet för första gången.[1]
Motsvarande effekt av ett elektriskt fält kallas Starkeffekten.
Referenser redigera
- ^ Pieter Zeeman (1897). ”The Effect of Magnetisation on the Nature of Light Emitted by a Substance”. Nature 55: sid. 346. http://www.nature.com/physics/looking-back/zeeman/index.html.
Externa länkar redigera
Wikimedia Commons har media som rör Zeemaneffekten.
