Öppna huvudmenyn

Max Theodore Felix von Laue, född 9 oktober 1879 i Pfaffendorf nära Koblenz, död 24 april 1960 i Västberlin, var en tysk fysiker och nobelpristagare i fysik 1914 för upptäckten av röntgendiffraktion i kristaller. År 1921 erhöll han även guldmedaljen Adolf-von-Baeyer-Denkmünze.

Max Theodore Felix von Laue Nobelpristagare i fysik 1914
Bundesarchiv Bild 183-U0205-502, Max von Laue.jpg
Född9 oktober 1879[1][2][3]
Koblenz
Död24 april 1960[1][2][3] (80 år)
Västberlin[4]
BegravdStadtfriedhof Göttingen
MedborgarskapTysk
Utbildad vidGöttingens universitet, Münchens universitet, Humboldt-Universität zu Berlin, Zürichs universitet och Strasbourgs universitet Blue pencil.svg
SysselsättningFysiker, universitetslärare, kristallograf
ArbetsgivareMünchens universitet
Johann Wolfgang Goethe-Universität
Humboldt-Universität zu Berlin
Zürichs universitet
BarnTheodore Hermann Von Laue (f. 1916)
UtmärkelserPour le Mérite för vetenskap och konst
Förbundsrepubliken Tysklands förtjänstorden - stora kommendörskorset med stjärna
Ernst Reuter-Medaljen (1959)
Nobelpriset i fysik (1914)[5][6]
Max Planck-medaljen (1932)
Helmholtz-medaljen (1959)
Matteuccimedaljen (1914)
Röntgen-plaketten (1952)
Adolf-von-Baeyer-medaljen (1921)
Medlem av American Physical Society
Utländsk ledamot av Royal Society
Redigera Wikidata

BiografiRedigera

Max von Laue blev professor i teoretisk fysik vid universitetet i Zürich 1912, i Frankfurt am Main 1914 och i Berlin 1919. Han har bidragit till teorin för elektromagnetismen och relativitetsteorin. Mest berömd är han för sina undersökningar om röntgenstrålning och kristallstruktur. Hans 1912 framlagda idéer att använda kristaller som gitter för att påvisa röntgenstrålarnas interferens var de avgörande beviset för att röntgenstrålningen är av elektromagnetisk natur. Walter Friedrich och Paul Knipping kunde senare bekräfta riktigheten av hans antaganden. Samtidigt erhölls en metod dels att studera kristallernas struktur, dels att analysera röntgenstrålningen.[7]

Bland hans skrifter märks Das Relativitätsprincip (1911) Das Relativitätstheorie (1921, 2:a upplagan 1923) och Die Interferenz der Röntgenstrahlen (1923).[7]

Laue har upptäckt och namngett Lauedigrammet, ett diagram som skapas vid fotografisk upptagning av det interferensfenomen, som uppkommer då en röntgenstråle får passera genom en kristall.[7]

Medlemskap i akademierRedigera

Max von Laue var från 1919 korresponderande ledamot, och från 1921 ordinarie ledamot, av Preussiska vetenskapsakademin. I denna akademi och flera tyska fysikorganisationer försökte von Laue och bland andra Max Planck motverka nazistiskt inflytande från framför allt Johannes Stark. Bland annat lyckades von Laue blockera att Stark blev ordinarie ledamot av akademin, vilket ledde till att Stark 1933 såg till att von Laue avskedades från sitt uppdrag vid Physikalisch-Technische Reichsanstalt. von Laue invaldes 1947 som utländsk ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien och var utländsk medlem av Royal Society.

KällorRedigera

  1. ^ [a b] Gemeinsame Normdatei, läst: 9 april 2014, licens: CC0
  2. ^ [a b] data.bnf.fr : open data platform, läst: 10 oktober 2015, licens: licence ouverte
  3. ^ [a b] SNAC, Social Networks and Archival Context ID: w6b27z19, omnämnd som: Max von Laue, läst: 9 oktober 2017
  4. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 30 december 2014, licens: CC0
  5. ^ The Nobel Prize in Physics 1914 (på engelska), Nobelstiftelsen, läst: 3 augusti 2015
  6. ^ läs online,
  7. ^ [a b c] Carlquist, Gunnar, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 16. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 1035 
  • Nordisk familjebok (1958)

Externa länkarRedigera