Öppna huvudmenyn

Richard E. Taylor

kanadensisk fysiker

Richard E. Taylor, född 2 november 1929 i Medicine Hat i Alberta, Kanada, död 22 februari 2018 i Stanford i Kalifornien, USA,[6][7][8] var en kanadensisk fysiker som mottog Nobelpriset i fysik 1990. Han delade priset med amerikanerna Jerome I. Friedman och Henry W. Kendall. De fick priset med motiveringen "för deras banbrytande undersökningar rörande starkt inelastisk spridning av elektroner mot protoner och bundna neutroner, vilka haft en avgörande betydelse för utvecklingen av kvarkmodellen inom partikelfysiken".[9]

Richard E. Taylor Nobelpristagare i fysik 1990
Richard E. Taylor.jpg
Född2 november 1929[1][2]
Medicine Hat
Död22 februari 2018
Stanford
NationalitetKanada
Alma materStanford University och University of Alberta Blue pencil.svg
SysselsättningFysiker, universitetslärare
ArbetsgivareStanford University
UtmärkelserGuggenheim-stipendet
Fellow of the Royal Society
Nobelpriset i fysik (1990)[3][4]
Companion of the Order of Canada
Wolfgang Paul Lecture (1994)
Fellow of the American Physical Society
Panofsky Prize (1989)[5]
Redigera Wikidata

Taylor doktorerade vid Stanford University i Kalifornien 1962. Mellan 1962 och 1968 ingick han i forskarlaget vid Stanford Linear Accelerator Center (SLAC). Han blev professor vid Stanford 1970.

Friedman, Kendall och Taylor utförde tillsammans den forskning vid Stanford Linear Accelerator Center som gav upphov till nobelpriset. I en serie experiment mellan 1967 och 1973 använde man partikelacceleratorer för att rikta en stråle av elektroner med hög energi mot protoner och neutroner. De fann att det sätt på vilket elektronerna spreds vid kollisionerna tydde på att både protoner och neutroner består av små elektriskt laddade partiklar. Efter hand stod det klart att dessa partiklar motsvarade de kvarkar som hade föreslagits 1964 av Murray Gell-Mann och George Zweig.

KällorRedigera

Externa länkarRedigera