Öppna huvudmenyn

Eric Allin Cornell, född 19 december 1961 i Palo Alto, Kalifornien, är en amerikansk nobelpristagare i fysik år 2001. Han tilldelades priset för "uppnående av Bose-Einsteinkondensationen i förtunnade gaser av alkaliatomer samt för tidiga fundamentala studier av kondensatens egenskaper".[5] Han delade priset med tysken Wolfgang Ketterle och amerikanen Carl E Wieman.

Eric Allin Cornell Nobelpristagare i fysik 2001
Physics Nobel Laureate Eric Allin Cornell, in June of 2015.jpg
Född19 december 1961[1] (57 år)
Palo AltoUSA
NationalitetAmerikan[2]
Utbildad vidStanforduniversitetet och Massachusetts Institute of Technology Blue pencil.svg
SysselsättningFysiker, universitetslärare
ArbetsgivareStanforduniversitetet
JILA
National Institute of Standards and Technology
University of Colorado Boulder
UtmärkelserNobelpriset i fysik (2001)[3][4]
Benjamin Franklin-medaljen (2000)
Lorentzmedaljen (1998)
Kung Faisals internationella pris i vetenskap (1997)
Fritz London Memorial Prize (1996)
Carl Zeiss forskningspris (1996)
Alan T. Waterman Award (1997)
I. I. Rabi Prize (1997)
R.W. Wood-priset (1999)
Medlem av American Physical Society
Fellow of the American Academy of Arts and Sciences
Presidential Early Career Award for Scientists and Engineers
Redigera Wikidata

Cornell fick doktorsgrad i fysik 1990 vid Massachusetts Institute of Technology (MIT). Han var forskare vid National Institute of Standards and Technology (NIST) och senare adjungerad professor vid University of Colorado.

År 1924 gjorde den indiske fysikern Jagadish Chandra Bose viktiga teoretiska beräkningar på ljuspartiklar. Han skickade sina resultat till Einstein, som utvidgade teorin till en viss typ av atomer. Einstein förutspådde att om man kyler ner en gas av sådana atomer till mycket låg temperatur skulle alla atomer plötsligt samlas i det lägsta möjliga energitillståndet. Processen liknar den när vätskedroppar bildas ur en gas och kallas därför kondensation (Bose-Einsteinkondensat).

2001 års Nobelpristagare lyckades först 1995 åstadkomma detta extrema materietillstånd. Cornell och Wieman fick då fram ett renodlat kondensat av cirka 2 000 rubidiumatomer vid 20 nK (nanokelvin), det vill säga 0,000 000 02 grader högre än den absoluta nollpunkten.

Oberoende av Cornells och Wiemans arbeten, gjorde Ketterle motsvarande experiment på natriumatomer. De kondensat han lyckades framställa innehöll fler atomer och kunde därför användas för att undersöka fenomenet närmare. Med hjälp av två separata kondensat som fick expandera in i varandra kunde han få fram mycket tydliga interferensmönster. Detta experiment visade alltså att kondensaten innehöll helt koordinerade atomer.

KällorRedigera

  1. ^ Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online: biography/Eric-A-Cornelltopic/Britannica-Online, omnämnd som: Eric A. Cornell, läst: 9 oktober 2017
  2. ^ Libris, 26 mars 2018, läst: 24 augusti 2018
  3. ^ läs online,
  4. ^ läs online,
  5. ^ ”Pristagare Kungl. Vetenskapsakademin: Eric A Cornell”. Kungl. Vetenskapsakademin. https://www.kva.se/sv/priser/pristagare/eric-a-cornell-2. Läst 4 november 2018. 

Externa länkarRedigera