Öppna huvudmenyn

Kommissionen von der Leyen är en föreslagen europeisk kommission ledd av Ursula von der Leyen (EPP). von der Leyen föreslogs som ny kommissionsordförande av Europeiska rådet den 2 juli 2019. Hon valdes till ny kommissionsordförande av en absolut majoritet i Europaparlamentet den 16 juli 2019.[1][2][3] De föreslagna kommissionsledamöterna måste genomgå utfrågningar och godkännande av parlamentet innan de gemensamt kan utses som ny kommission av Europeiska rådet. Den nya kommissionen väntas tillträda den 1 november 2019, när kommissionen Junckers mandatperiod tar slut, om allt går som planerat.

Kommissionen von der Leyen
Europeiska kommissionen
Flag of Europe.svg
Föreslagen
(Ursula von der Leyen) 2019.07.16. Ursula von der Leyen presents her vision to MEPs 2 (cropped).jpg
Tillträde 1 november 2019
Sammansättning
Kommissionsordförande    Ursula von der Leyen
Antal kommissionsledamöter 27
Parlamentariskt stöd i Europaparlamentet
Historik
Val 2019
Mandatperiod(er) 2019–2024
Företrädare Kommissionen Juncker

Kommissionen von der Leyen väntas bli den första europeiska kommissionen någonsin med en jämn könsfördelning bland ledamöterna. Den väntas också bli den första sedan kommissionen Santer som har fler ledamöter från Europeiska socialdemokratiska partiet än från Europeiska folkpartiet.

UtnämningRedigera

 
Ursula von der Leyen skakar hand med Europaparlamentets talman David Sassoli inför debatten i parlamentet den 16 juli 2019 om den nya kommissionsordföranden.

För att bli kommissionsordförande var von der Leyen tvungen att erhålla en absolut majoritet i det nyvalda Europaparlamentet. De första veckorna i juli träffade hon de olika politiska grupperna i parlamentet för att diskutera sin kandidatur. EPP-gruppen ställde sig bakom hennes kandidatur trots att de tidigare krävt att Spitzenkandidat-systemet skulle följas. Den 9 juli 2019 mötte hon den konservativa ECR-gruppen.[4] Den 10 juli 2019 träffade von der Leyen de socialdemokratiska, liberala och gröna grupperna. Den gröna gruppen beslutade att inte stödja hennes kandidatur,[5] medan den socialdemokratiska respektive liberala gruppen uttryckte viss skepticism.[6] RE-gruppen krävde till exempel att Ursula von der Leyen lovar tuffare tag för att säkerställa rättssäkerhet och demokrati i hela unionen samt att ALDE:s toppkandidat Margrethe Vestager ges samma tyngd i den nya kommissionen som socialdemokraternas Frans Timmermans.[7] Vänstergruppen GUE/NGL röstade emot henne.[8] För att bli vald av en absolut majoritet behövde von der Leyen stöd från åtminstone stora delar av EPP-, S&D-, ECR- och RE-grupperna.[9][10] En omröstning hölls den 16 juli 2019,[11] efter att hon hade presenterat sitt politiska program.[12][13] I omröstningen fick hon 383 röster, vilket var tillräckligt för att uppnå absolut majoritet. Hon erhöll detta efter att ha lovat socialdemokratiska och liberala gruppen omfattande reformer, bland annat kring klimatpolitik, arbetsmarknadspolitik, säkerställandet av rättsstatens principer och jämställdhet.[14][15][16]

Den 10 september 2019 antog rådet den fullständiga förteckningen över föreslagna kommissionsledamöter.[17] Samtidigt annonserade von der Leyen den föreslagna ansvarsfördelningen i hennes förslag till kommission.[18] Totalt föreslås 8 vice ordförande i kommissionen, varav tre "verkställande", som kommer ha mer långtgående makt än övriga kommissionsledamöter. Medan de övriga vice ordförande koordinerar arbetet mellan kommissionsledamöterna, har de verkställande kommissionsledamöterna även ansvar för egna politikområden, såsom klimat- och konkurrensfrågor.

Föreslagna kommissionsledamöterRedigera

Europeiskt parti Juncker von der Leyen
Europeiska socialdemokratiska partiet (PES) 8 10
Europeiska folkpartiet (EPP) 14 9
Alliansen liberaler och demokrater för Europa (ALDE) 5 6
Europeiska konservativa och reformister (ECR) 0 1
Partilösa 1 1
Totalt 28 27

Nedan redovisas de personer som har föreslagits av sina nationella regeringar till att bli kommissionsledamöter i den nya kommissionen. Notera att de först måste godkännas av Europeiska unionens råd i samförstånd med den valda kommissionsordföranden innan de sedan kan godkännas av Europaparlamentet före de kan bli utsedda av Europeiska rådet till ny kommission.

von der Leyen har uppmanat de nationella regeringarna att nominera två kandidater, en man och en kvinna, så att en jämn könsfördelning kan uppnås i slutändan. Endast Rumäniens regering gjorde dock det i slutändan. Däremot har ovanligt många regeringar nominerat kvinnliga kandidater, vilket kan leda till den första kommissionen med en jämn könsfördelning.

Storbritannien kommer inte att nominera någon kommissionsledamot på grund av brexit.[19][20]

Medlemsstat Kommissionen Juncker Kommissionen von der Leyen (preliminärt) Önskat ansvarsområde i kommissionen von der Leyen
  Tyskland Günther Oettinger Ursula von der Leyen Ordförande
  Nederländerna Frans Timmermans Frans Timmermans[21] Verkställande förste vice ordförande; samordna arbetet med den europeiska gröna given; klimatpolitik
  Danmark Margrethe Vestager Margrethe Vestager Verkställande vice ordförande; samordning för ett EU rustat för den digitala tidsåldern; konkurrenspolitik
  Spanien Miguel Arias Cañete Josep Borrell[21] Vice ordförande; Europeiska unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik
  Lettland Valdis Dombrovskis Valdis Dombrovskis[21] Verkställande vice ordförande; samordna arbetet med en ekonomi för människor; finansiella tjänster
  Grekland Dimitris Avramopoulos Margaritis Schinas[22][23] Vice ordförande; skydd av den europeiska livsstilen
  Kroatien Neven Mimica Dubravka Šuica Vice ordförande; demokrati och demografi
  Slovakien Maroš Šefčovič Maroš Šefčovič[21] Vice ordförande; kontakter mellan institutionerna och prognoser
  Tjeckien Věra Jourová Věra Jourová[21] Vice ordförande; värderingar och öppenhet
  Belgien Marianne Thyssen Didier Reynders[24] Rättsliga frågor
  Bulgarien Mariya Gabriel Mariya Gabriel Innovation och ungdom
  Cypern Christos Stylianides Stella Kyriakidou Hälsa
  Estland Siim Kallas Kadri Simson[21] Energi
  Finland Jyrki Katainen Jutta Urpilainen[21] Internationella partnerskap
  Frankrike Pierre Moscovici Sylvie Goulard[25] Inre marknaden
  Irland Phil Hogan Phil Hogan[21] Handel
  Italien Federica Mogherini Paolo Gentiloni[26] Ekonomi
  Litauen Vytenis Andriukaitis Virginijus Sinkevičius[27] Miljö och hav
  Luxemburg Jean-Claude Juncker Nicolas Schmit Sysselsättning
  Malta Karmenu Vella Helena Dalli[28] Jämlikhet
  Polen Elżbieta Bieńkowska Janusz Wojciechowski[29]
Krzysztof Szczerski[30]
Jordbrukspolitik[30]
  Portugal Carlos Moedas Elisa Ferreira[31] Sammanhållning och reformer
  Rumänien Corina Crețu Dan Nica eller Rovana Plumb[32] Transportpolitik
  Slovenien Violeta Bulc Janez Lenarčič[33] Krishantering
  Sverige Cecilia Malmström Ylva Johansson[34] Inrikes frågor
  Ungern Tibor Navracsics László Trócsányi[21] Grannskap och utvidgning
  Österrike Johannes Hahn Johannes Hahn[35] Budget och administration
  Storbritannien Julian King

Se ävenRedigera

ReferenserRedigera

NoterRedigera

  1. ^ [1]
  2. ^ [2]
  3. ^ [3]
  4. ^ [4]
  5. ^ [5]
  6. ^ [6]
  7. ^ [7]
  8. ^ [8]
  9. ^ [9]
  10. ^ [10]
  11. ^ [11]
  12. ^ [12]
  13. ^ [13]
  14. ^ [14]
  15. ^ [15]
  16. ^ [16]
  17. ^ [17]
  18. ^ [18]
  19. ^ [19]
  20. ^ [20]
  21. ^ [a b c d e f g h i] ”The next European Commission: What we know so far” (på en). Politico. 10 juli 2019. https://www.politico.eu/article/new-european-commission-what-we-know/. 
  22. ^ ”Commission spokesperson nominated as next Greek European commissioner” (på en). Politico. 18 juli 2019. https://www.politico.eu/article/commission-spokesperson-nominated-as-next-greek-european-commissioner-margaritis-schinas/. 
  23. ^ ”Greek government picks Margaritis Schinas for EU Commissioner” (på en). EURACTIVE. 18 juli 2019. https://www.euractiv.com/section/eu-elections-2019/news/greek-government-picks-margaritis-schinas-for-eu-commissioner/. 
  24. ^ [21]
  25. ^ [22]
  26. ^ [23]
  27. ^ ”Lithuania puts forward economy minister for European Commission” (på en). Politico. 7 augusti 2019. https://www.politico.eu/article/virginijus-sinkevicius-lithuania-economy-minister-european-commission/. 
  28. ^ Bayer, Lili (24 juli 2019). ”Malta nominates Helena Dalli as its next commissione”. Politico Europe. https://www.politico.eu/article/malta-nominates-helena-dalli-as-its-next-commissioner/. Läst 24 juli 2019. 
  29. ^ [24]
  30. ^ [a b] [25]
  31. ^ [26]
  32. ^ [27]
  33. ^ ”Von der Leyen’s tough (gender) balancing act” (på en). Politico. 19 juli 2019. https://www.politico.eu/article/von-der-leyens-tough-gender-balancing-act/. 
  34. ^ ”Sverige nominerar Ylva Johansson till ny EU-kommissionär”. Sveriges regering. 8 augusti 2019. https://www.regeringen.se/pressmeddelanden/2019/08/sverige-nominerar-ylva-johansson-till-ny-eu-kommissionar/. 
  35. ^ ”Austria to nominate Johannes Hahn to stay at Commission” (på en). Politico. 11 juli 2019. https://www.politico.eu/article/austria-to-nominate-johannes-hahn-to-stay-at-european-commission/. 
  EU-portalen – temasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia.