Thierry Breton
Thierry Breton, född 15 januari 1955 i Paris, är en fransk ingenjör och affärsman, tidigare professor vid Harvard Business School och finansminister i Frankrike mellan 2005 och 2007. 2019 utnämndes han till EU-kommissionär i von der Leyen-kommisionen med ansvar för inre marknaden.
Liv och verkRedigera
BakgrundRedigera
Hans fader slutade karriären som direktör vid Frankrikes kommissariat för atomenergi. Breton gick på Lycée Louis-le-Grand i Paris. Därefter utexaminerades han 1979 från Ecole supérieure d'électricité, liksom från Institut des hautes études de défense nationale. Han har därmed till skillnad från många andra i Frankrikes politiska ledarskap inte examen från någon elitskola.[5][6]
YrkeskarriärRedigera
Breton undervisade i matematik vid en fransk skola för vidare studier, och dessutom vid den franska skolan i New York från 1979 till 1981.[7] Han var mellan 1986 och 1990 projektledare vid Futuruscope i Poitiers. Mellan 1993 och 1997 var han direktör, senare generaldirektör i IT-företaget Bull. Mellan 1997 och 2002 var han administrativ chef vid i Thomson Multimedia, och från 2002 till 2005 hade han samma position vid France Télécom. Mellan 2007 och 2008 var han professor vid Harvard university.[5] 2008 anställdes han som administrativ chef i IT-företaget Atos, som 2019 hade en omsättning på 11 milliarder euro och ca. 110 000 anställda i 73 länder.[8]
Politisk karriärRedigera
Breton valdes till vicepresident i regionen Poitou-Charentes. Mellan 2005 och 2007 var han Frankrikes ekonomi-, finans- och industriminister. Han blev i oktober 2019 föreslagen av Frankrike som EU-kommissionär i von der Leyen-kommissionen.[5][6][9]
När Europaparlamentet 2019 avslog Frankrikes nominering av Sylvie Goulard till posten som Frankrikes kommissionär i Europeiska kommissionen föreslog Frankrikes president Emmanuel Macron istället Thierry Breton som kandidat. Han fick ansvar för frågor som rörde industrin, inre marknaden, digitaliseringen, Europeiskt försvar och EU:s rymdpolitik.[9] 14 november 2019 godkändes nomineringen.[10]
2021 utsågs han av webbtidningen Politico till en av de 28 mäktigaste personligheterna på den europeiska nivån, och på andra plats i kategorin "disruptor" (ung. störare), efter Telegrams grundare Pavel Durov. Breton fick titeln "bulldozern".[11]
ReferenserRedigera
- ^ Babelio, författar-id på Babelio: 10966, omnämnd som: Thierry Breton.[källa från Wikidata]
- ^ Munzinger Personen, Munzinger person-ID: 00000024327, omnämnd som: Thierry Breton, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, ec.europa.eu.[källa från Wikidata]
- ^ The Commissioners | 2019-2024 (på engelska), omnämnd som: Thierry Breton, läs online, läst: 21 augusti 2021.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c] ”Thierry Breton's biography” (på engelska). European Commission - European Commission. https://ec.europa.eu/info/files/thierry-bretons-biography_en. Läst 17 mars 2022.
- ^ [a b] ”Thierry Breton - Munzinger Biographie”. www.munzinger.de. https://www.munzinger.de/search/go/document.jsp?id=00000024327. Läst 17 mars 2022.
- ^ ”Thierry Breton 1955— Biography - Began career as teacher”. www.referenceforbusiness.com. https://www.referenceforbusiness.com/biography/A-E/Breton-Thierry-1955.html. Läst 17 mars 2022.
- ^ ”2018 annual results” (på amerikansk engelska). Atos. 21 februari 2019. https://atos.net/en/2019/press-release/general-press-releases_2019_02_21/2018-annual-results. Läst 17 mars 2022.
- ^ [a b] ”Commission européenne: Macron propose Thierry Breton après le rejet de Sylvie Goulard” (på franska). LEFIGARO. 24 oktober 2019. https://www.lefigaro.fr/flash-actu/commission-europeenne-macron-propose-thierry-breton-apres-le-rejet-de-sylvie-goulard-20191024. Läst 17 mars 2022.
- ^ ”Les eurodéputés approuvent la candidature de Thierry Breton comme commissaire européen” (på franska). BFM BUSINESS. https://www.bfmtv.com/economie/economie-social/les-eurodeputes-approuvent-la-candidature-de-thierry-breton-comme-commissaire-europeen_AN-201911140299.html. Läst 17 mars 2022.
- ^ ”POLITICO 28” (på amerikansk engelska). POLITICO. 26 november 2020. https://www.politico.eu/politico-28-class-of-2021/. Läst 17 mars 2022.