Ålands politik

Ålands politik är de politiska frågor som rör Åland, sedan 1921 en självstyrande del av Finland. Åland är neutralt, demilitariserat och enspråkigt svenskt. Ålands lagting är lagstiftande organ inom de områden som rör Ålands självstyre.

Ålands politiska status

Ålands särskilda status har sitt ursprung i Ålandsfrågan och dess lösning enligt Ålandsmodellen. Åland är ett självstyrt, demilitariserat, neutraliserat, enspråkigt svenskt landskap inom Finland. Ålands självstyrelse innebär att där Åland har lagstiftningsbehörighet fungerar landskapet i det närmaste som en självständig stat. I och med självstyret är Åland en autonom region inom Finland.

Svenskt språk och kultur

Åland är enspråkigt svenskt och befolkningens svenska språk och kultur skyddas i lag. Bland annat måste man behärska svenska för att få åländsk hembygdsrätt.

Finland är ett tvåspråkigt land med svenska och finska som officiella språk. Ålands självstyrelse undantar dock Åland från detta och garanterar att Åland är enspråkigt svenskt. Till motsats från övriga Finland har man på Åland inte rätt att få offentlig service på båda inhemska språk. Finska är inte heller ett officiellt minoritetsspråk på Åland. Då finska är ett officiellt minoritetsspråk i Sverige innebär detta att en finsktalande person har större rättigheter när det gäller det finska språket i Sverige än på Åland.

Skyddet av det svenska språket är det ursprungliga huvudsyftet med Ålands självstyrelse. Självstyrelsen är ett minoritetsskydd för att skydda det svensktalande Åland från förfinskning.

Ålands självstyrelse

Som en del av självstyrelsen erkänns 1954 Ålands flagga

Ålands självstyre som på Åland kallas Ålands självstyrelse är ett resultat av Nationernas förbunds råds förhandlingar år 1921. Dessa resulterade i självstyre för ålänningarna genom självstyrelselagen. Självstyrelsen ger Åland ett eget parlament, Ålands lagting, med lagstiftningsbehörighet inom flera områden. Landskapets administration sköts av Ålands landskapsregering och Ålands kommuner. Landskapsregeringen styr över Landskapet Åland.

Regional myndighetsutövning som inte hanteras av lagtinget och landskapsregeringen sköts av Statens ämbetsverk på Åland.

Inget ekonomiskt självstyre

Ålands självstyre omfattar inte det ekonomiska området. Åland har inte rätt att uppbära skatter eller tullar för att finansiera den offentliga verksamhet som självstyrelsen innebär. Finska staten uppbär skatter, tullar och avgifter på Åland såsom i landet i övrigt. Ålands kompenseras för landskapets utgifter genom att ett anslag i statsbudgeten ställs till Ålands lagtings förfogande. Anslaget utgör 0,45 procent av inkomsterna i statsbokslutet med undantag för statens lån. Med denna klumpsumma skall Åland sköta sådana angelägenheter som annars skulle handhas av statliga myndigheter. Lagtinget beslutar fritt om fördelningen av klumpsumman.

Det faktum att Åland saknar egen beskattningsrätt gör att det åländska självstyret är svagare än många andra autonoma regioners självbestämmande.

Inget suveränt domstolssystem

Det självstyrda Åland har egen polis men inget eget domstolssystem. Ålands polismyndighet ligger under kansliministerns ansvarsområde.

Rättsväsendet på Åland är en del av Finlands domstolsväsen. På Åland verkar Ålands tingsrätt och Ålands förvaltningsdomstol.

Inte rätt att ingå avtal med andra länder

Det självstyrda Åland har inte rätt att ingå avtal med andra länder. Enligt självstyrelselagen hör utrikesförvaltningen inte till Ålands behörighetsområde, utan utrikespolitiken är gemensam för hela Finland. Åland har inflytande på sådana internationella avtal som innehåller bestämmelser som faller inom Ålands behörighetsområde. Självstyrelselagen säger att när Finland ingår ett sådant internationellt avtal krävs lagtingets samtycke för att avtalet skall bli gällande också på Åland.

Åländsk hembygdsrätt

Den åländska befolkningen är finska medborgare, men Åland har även ett regionalt medborgarskap som kallas åländsk hembygdsrätt. Hembygdsrätt krävs i allmänhet för att få äga fastigheter eller driva näringsverksamhet på Åland.

Ålands demilitarisering

Vid Parisfreden (1856) skapades Ålandsservitutet

Åland är helt demilitariserat, vilket innebär att ingen militär personal får uppehålla sig där och inga befästningar får byggas. Ålänningarna är också befriade från värnplikt. Demilitariseringen är ett resultat av Rysslands förlust i Krimkriget 1854 till 1856. Vid Parisfreden (1856) skapades Ålandsservitutet som garanterar att militära installationer inte får anläggas på Åland. År 1914 gav signatärmakterna England och Frankrike det då allierade Ryssland tillstånd att befästa Åland. 1921 slöts en ny konvention som innebar att Finland bekräftade det befästningsförbud som Ryssland deklarerade 1856. I ett nytt avtal mellan Finland och Sovjetunionen 1940 och vid och efter fredsfördraget i Paris 1947 och 1948, samt i ett avtal mellan Ryssland och Finland 1992 har Ålands demilitarisering bekräftats.

Åländsk lagstiftning

Ålands självstyrelse innebär en maktdelning mellan Finska staten och det självstyrda Åland. Åland har behörighet att stifta egna lagar inom Ålands behörighetsområde. Behörighetsområdet regleras av Självstyrelselagen. I övrigt gäller på Åland de lagar som Finlands riksdag stiftat.

Ålands lagting

Parlamentsbyggnaden i Mariehamn.

Den lagstiftande makten finns hos Ålands parlament som heter Ålands lagting. Lagtinget sammanträder i Självstyrelsegården i Mariehamn. Lagtinget har lagstiftningsrätt över flera områden bl.a undervisning, kultur och fornminnen, hälso- och sjukvård, socialväsendet, näringslivets främjande, miljövård, kommunalförvaltning, polisväsende, postväsende, radio och television och intern trafik. Inom dessa områden fungerar Åland som om Åland vore en självständig stat med egen lagstiftning och förvaltningsapparat.

De lagar som lagtinget antar sänds till republikens president som kan inlägga sitt veto. Presidenten har vetorätt endast i två fall:

1. om lagtinget överskridit sin lagstiftningsbehörighet eller
2. om lagen rör rikets yttre eller inre säkerhet.

Presidenten grundar sitt beslut på utlåtanden från den så kallade Ålandsdelegationen och ibland också på utlåtanden från Högsta domstolen. Hälften av Ålandsdelegationens medlemmar utses av Finlands regering och hälften av Ålands lagting.

I vissa fall vill lagtinget att Finsk lag ska gälla även inom Ålands behörighetsområde. Lagtinget stiftar då en Åländsk lag som säger att Finsk lag gäller inom detta område. Detta kallas en blankettlag. Detta betyder inte att lagtinget gett upp en del av självstyrelsen då lagtinget när de vill kan ersätta blankettlagen med en åländsk lag.

Ålands riksdagsledamot

Åland har en representant i Finlands riksdag. Riksdagsledamoten övervakar att riksmyndigheterna uppfyller sin del av självstyrelseuppgörelsen och tillvaratar Ålands intressen inom utrikesförvaltningen, statsbeskattningen, domstolarna, tullväsendet och större delen av civil- och straffrätten. Dessutom brukar Ålands riksdagsledamot engagera sig i för Åland viktiga frågor som språkfrågan och sjöfartspolitiken.

Ålands offentliga förvaltning

Ålands självstyrelse gör att många av Finska statens uppgifter sköts av det självstyrda Åland. På Åland delas den offentliga förvaltningen mellan Landskapet Åland och Ålands 16 kommuner. De uppgifter som på Åland sköts av finska staten hanteras av Statens ämbetsverk på Åland, som är en statlig myndighet.

Landskapet Åland

De förvaltningsuppgifter som enligt självstyrelselagen tillhör Ålands behörighet sköts av Ålands landskapsregering. På Åland råder Parlamentarism vilket innebär att regeringen alltid måste ha Ålands lagtings förtroende. Ålands landskapsregering leder landskapsförvaltningen genom ministerstyre. Samlingsnamnet för Ålands landskapsregering och Ålands landskapsförvaltning är Landskapet Åland. Centralförvaltningen ligger i Självstyrelsegården i Mariehamn.

Ålands kommuner

Mariehamn är Ålands enda stad

Åland är indelat i 16 kommuner. Var och en har en egen förvaltning. Mariehamns stad är den största kommunala förvaltningen.

Ålands lagting reglerar vilka förvaltningsuppgifter som skall skötas av Ålands kommuner och finansierar den kommunala förvaltningen genom ett kommunandelssystem. Kommunandelssystemet innebär en regional omfördelning av ekonomiska medel inom Åland.

Statens ämbetsverk på Åland

Statens ämbetsverk på Åland huserar i Statens ämbetshus

Statens ämbetsverk på Åland tidigare Länsstyrelsen på Åland, är den statliga myndighet i Finland som företräder, bevakar och tillvaratar finska statens intressen på det självstyrda Åland. På grund av Ålands självstyre skiljer sig regionförvaltningen mellan Åland och resten av Finland. Centralförvaltningen för ämbetsverket ligger i Statens Ämbetshus i Mariehamn.

Ämbetsverket leds av Ålands landshövding som utses av Finlands president efter överenskommelse med lagtingets talman. Ålands landshövdings uppgifter skiljer sig från de övriga landshövdingarna i Finland i och med att länets uppgifter överförts till Ålands landskapsregering. Ålands landshövding fungerar istället som Finska statens representant på Åland.

Politiska partier på Åland

Efter valet 2015 är sju grupper representerade i Ålands lagting:

• Liberalerna på Åland (7 mandat)
• Åländsk Center (7 mandat)
• Ålands socialdemokrater (5 mandat)
• Moderat Samling för Åland (5 mandat)
• Obunden samling (3 mandat)
• Ålands Framtid (2 mandat)
• Åländsk demokrati (1 mandat)

Val på Åland

Val till Ålands lagting och Kommunalval på Åland regleras på Åland av Landskapslag om lagtingsval och kommunalval. För att vara röstberättigad i val till Ålands lagting måste man ha Åländsk hembygdsrätt. I kommunvalet räcker det att man är bosatt i kommunen.

På Åland har man ett proportionellt valsystem vilket innebär att antalet mandat ett politiskt parti får står i proportion till respektive partis totala andel av rösterna. Varje parti får ställa upp 90 st kandidater vid val av Ålands lagtings 30 platser. Det åländska valsystemet tar inte hänsyn till kandidaternas ordningsföljd på valsedeln utan den kandidat som får flest röster får tillgodoräkna sig alla röster på partiets lista. Detta betyder att valsystemet har ett starkt inslag av personval och att de politiska partiernas inflytande över kandidaterna är förhållandevis svagt.

Presidentval sker på samma sätt som i övriga Finland.

Val av Ålands riksdagsledamot sker på samma sätt som övriga riksdagsledamöter i Finland med den enda skillnaden att Landskapet Ålands valkrets endast har ett mandat.

Ålands politiska historia

Svenska tiden

Fram till 1809 var Åland en del av Sverige. Under denna tid var Kastelholm Ålands administrativa centrum. Mellan åren 1634 till 1918 var Åland en del av Åbo och Björneborgs län.

Ryska tiden

Efter Freden i Fredrikshamn 1809 blev Åland en del av Tsarryssland. Perioden från 1809 fram till Finlands självständighet 1917 kallas i Ålands historia för "Ryska tiden".

Under ryska tiden var Åland en del av Storfurstendömet Finland och styrdes av ryske guvernören i Åbo-Björneborgs län, Åbo.

Åland demilitariseras

Efter Tsarrysslands förlust i Krimkriget undertecknades Ålandsservitutet som gjorde det förbjudet att befästa Åland.

Politiska partier

1 januari 1906 bildades Ålands socialdemokrater ur en arbetarförening i Mariehamn och blev därmed det första av Ålands politiska partier.

Ålandsrörelsen

Ålands kommuner reste minnesstenen 1967 vid Ålands folkhögskola och vars text lyder: "Grunden till självstyrelsen lades 20.8.1917 då valda ombud för åländska kommuner på denna plats krävde Ålands återförening med moderlandet Sverige. - Högt skall det klinga vårt svenska språk."

Parallellt med Finlands kamp för självständighet växte tanken på Åland om återförening med Sverige. Ålandsrörelsens ansträngningar gjorde att Ålandsfrågan behandlades i Nationernas förbund. Förhandlingarna resulterade i att Åland fick självstyre inom Finlands gränser. Självstyrelselagen gav Ålands ett eget parlament som tillsätts genom val 1922. Den 9 juni 1922 sammanträdde Ålands första lagliga landsting och dagen är fortfarande Ålands självstyrelsedag.

Ålands län

För att ge Åland ett självstyre inom Finlands gränser avskildes 1918 Ålands län från Åbo och Björneborgs län och Hjalmar von Bonsdorff blev Ålands förste landshövding. Efter att Ålandsfrågan avgjorts av Nationernas förbund 1921 övertog Ålands landsting huvuddelen av länets uppgifter och allt sedan dess har Ålands län endast existerat till namnet.

Ålands rikslagsledamot

1948 blev Åland en egen valkrets i riksdagsvalet. Ålands riksdagsledamot övervakar att riksmyndigheterna uppfyller sin del av självstyrelseuppgörelsen och tillvaratar Ålands intressen inom utrikesförvaltningen, statsbeskattningen, domstolarna, tullväsendet och större delen av civil- och straffrätten.

Ålands flagga erkänns

År 1951 totalreviderades Självstyrelselagen och Ålands självstyrelse utökas. År 1954 erkändes Ålands flagga. År 1970 blev Åland medlem i Nordiska rådet. De första egna Åländska frimärkena gavs ut 1984.

Parlamentarism införs

1988 tillsattes Ålands landskapsstyrelse enligt parlamentariska principer. Sune Eriksson blev det första parlamentariskt tillsatta lantrådet.

Åland får egna frimärken

År 1993 reviderades Självstyrelselagen igen och Ålands självstyrelse utökades ytterligare. De första Åländska frimärkena gavs ut 1984 och den 1 januari 1993 blev Posten Åland ett självständigt postverk. Efter att den åländska befolkningen röstat ja i en egen folkomröstning blev Åland 1995 med i Europeiska unionen.

Kyrkan på Åland

Ålands prosteri ingår i Borgå stift. Ålands kyrkomötesdelegat är Peter Lindbäck.

Ålands internationella ställning

Ålands demilitarisering, Ålands självstyrelse och Ålands EU-medlemskap baseras på internationella avtal och överenskommelser.

Medlem i Nordiska rådet

Sedan 1970 är Åland medlem i Nordiska rådet. Åland delegation i Nordiska rådet består av representanter utsedda av Ålands landskapsregering samt två ledamöter valda av Ålands lagting.

Landskapsregeringen deltar dessutom i Nordiska ministerrådets arbete.

Åland i Europeiska unionen

Om Finland blir en del av internationella arrangemang, som berör Ålands självstyrelse, har Åland rätt att besluta om man vill biträda sådana konventioner. När Finland beslöt 1994 att bli medlem i Europeiska unionen (EU), höll Åland en egen folkomröstning i frågan. Utslaget var positivt och således blev också Åland en del av EU. Ålands särskilda ställning bekräftades i Finlands medlemskapsavtal. För att upprätthålla den viktiga skattefria försäljningen på de kryssningsfartyg som trafikerar mellan Finland, Estland och Sverige, blev Åland inte en del av moms-unionen. Åland är i övrigt en del av unionen och måste följa EU:s lagar.

Internationella avtal och dokument rörande Åland

• 1856 Konventionen om demilitarisering av Ålandsöarna
• 1921 Nationernas förbunds råds beslut om Åland
• 1921 Ålandsöverenskommelsen i Nationernas förbunds råd
• 1921 Konvention om Ålandsöarnas icke-befästande och neutralisering
• 1940 Fördrag mellan Finland och Sovjetunionen om Ålandsöarna
• 1947 Fredsfördraget i Paris, Ålandsbestämmelser
• 1948 Sovjetunionens brev om återikraftsättande av Ålandsfördrag
• 1992 Protokoll mellan Ryssland och Finland om giltighet av fördrag
• 1994 Finlands anhållan och EU:s position vid EU-ansökan
• 1994 Bestämmelser om Åland vid Finlands EU-anslutning
• 1994 Finlands UM:s förklaring om att EU-anslutningen gäller Åland

Källhänvisningar

Ålandsportalen