Västgöta-Dals regemente

Artikel Diskussion

Ej att förväxla med Västgöta regemente.

Västgöta-Dals regemente (№ 16) var ett infanteriförband inom svenska armén som verkade i olika former åren 1624–1901. Förbandsledningen var förlagd i Vänersborgs garnison i Grunnebo hed.[2][3][4][5]

Västgöta-Dals regemente
(№ 16)
HMS Västergötland vapen.svg
Västergötlands vapenbild
Officiellt namnKungl. Västgöta-Dals regemente
Datum1624–1713, 1713–1901
LandSverige
FörsvarsgrenArmén
TypInfanteriet
RollUtbildningsförband
StorlekRegemente
FöregångareVästergötlands storregemente
EfterföljareHallands regemente
Del av3. arméfördelningen [a]
HögkvarterVänersborgs garnison
FörläggningsortGrunnebo hed, Vänersborg
FärgerGult och svart          
Marsch"Friedrich-Wilhelm-marsch" (Winter) [b]
Befälhavare
RegementschefOtto Vilhelm Löwenborg [c]
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflaggaNaval Ensign of Sweden.svg
TilläggsteckenAM.020364.jpg

HistoriaRedigera

Regementet har sitt ursprung i de fänikor som sattes upp på 1500-talet i Västergötland och Dalsland. År 1615 organiserades dessa enheter till Västergötlands storregemente av Gustav II Adolf. Västergötlands storregemente bestod av tre fältregementen där Västgöta-Dals regemente utgjorde ett. Åren 1621 –1624 delades storregementet permanent till tre mindre regementen, där Västgöta-Dals regemente från den 10 mars 1624 bildade ett. Västgöta-Dals regemente var ett av de ursprungliga 20 svenska infanteriregementen som nämns i 1634 års regeringsform. Regementets första befälhavare var Wilhelm von Salzburg.[2][6]

Regementet deltog i slaget vid Gadebusch. Efter Gadebusch marscherade den svenska hären, vilken bland annat bestod av Västgöta-Dals regemente, västerut. Då både förplägnad och ammunition sinade tvingades Magnus Stenbock med sin kvarvarande armé att kapitulera den 6 maj 1713 vid Tönnigen i norra Tyskland, något som kom att kallas för Stenbocks kapitulation vid Tönnigen. Kapitulationen resulterade i att flera svenska regementen upplöstes och hamnade i dansk fångenskap, bland annat hela Västgöta-Dals regemente. Regementet återuppsattes senare samma år i Sverige igen.[3][6]

År 1816 fick samtliga regementen ett ordningsnummer, där Västgöta-Dals regemente tilldelades № 16.[7] Inför 1901 års försvarsbeslut föreslog chefen för generalstaben, generalmajor Axel Rappe, att ett nytt infanteriregemente skulle bildas inom I. arméfördelningen. Stommen till det nya regementet föreslogs hämtas från Västgöta-Dals regemente och Bohusläns regemente. De kvarvarande delarna av de två regementena föreslogs då att sammanslås och bilda Bohus-Dals regemente inom III. arméfördelningen. Regeringen förordade dock att Västgöta-Dals regemente och Hallands bataljon skulle sammanslås och bilda ett nytt infanteriregemente avsett för I. arméfördelningen. Befälskadern vid de två förbanden skulle dock få företrädde till det för Vaxholm och Oscar Fredriksborg avsedda infanteriregementet.[8] Genom försvarsbeslutet beslutades dock att Västgöta-Dals regemente skulle lämna sina rotar i Västergötland och omlokaliseras till Halland. Med denna påfallande förändring kom regementet den 1 januari 1902 att anta namnet Hallands regemente (№ 16). Vid samma tid överfördes en av regementets bataljoner till Skedalahed, sju km öster om Halmstad, där tidigare Hallands bataljon övats.[9]

UtbildningskompanierRedigera

1685

  1. Livkompaniet (Överstens kompani)
  2. Valbo kompani (Överstelöjtnantens kompani)
  3. Väne kompani (Majorens kompani)
  4. Sun- och Nordals kompani
  5. Tössbo kompani
  6. Kållands kompani
  7. Vedbo kompani
  8. Kullings kompani

1901

  1. Livkompaniet
  2. Väne kompani (före 1836 benämnd 1. majorens kompani)
  3. Kållands kompani (före 1836 benämnd 2. majorens kompani)
  4. Kullings kompani
  5. Valbo kompani (före 1836 benämnd Överstelöjtnantens Kompani)
  6. Vedbo kompani (före 1836 benämnd 3. majorens kompani)
  7. Tössbo kompani
  8. Sundals kompani

FörbandscheferRedigera

Regementschefer verksamma vid regementet åren 1902–2000. Göran Cunnighame är första vid regementet med titeln regementschef.[3]

Förläggningar och övningsplatserRedigera

FörläggningRedigera

När Västgöta-Dals regemente bildades 1624 hade regementet Nygårdsängen som mötesplatser, från 1863 Grunnebo hed, båda i trakten av Vänersborg, där man även hade en expedition. Efter 1901 års härordning beslutades att regementet skulle flytta till Halmstad, där ett kasernetablissement uppfördes 1906. Kasernerna uppfördes efter 1901 års härordnings byggnadsprogram efter Kasernbyggnadsnämndens typritningsserie för infanterietablissement. Inför att regementet skulle flyttas till Halmstad, överfördes en av regementets bataljoner till mötesplatsen på Skedalahed i Halland. Skedalahed hade fram till 1902 varit förläggningsplats för Hallands bataljon (I 28).[10] Den 10 oktober 1906 samlades hela regementet i sina nya kaserner vid Göteborgsvägen i Halmstad. Den 4 maj 1907 högtidlighölls inflyttningen genom en ceremoni.[4] Den 1 juli 1994 tillkom Göta luftvärnskår (Lv 6), vilka omlokaliserades från Kvibergs kaserner inom Göteborgs garnison. Efter att regementet avvecklades i juni 2000, kom hela området att övertas av Göta luftvärnskår, som samtidigt antog namnet Luftvärnsregementet (Lv 6).

ÖvningsplatserRedigera

Regementet vapenövades på sina mötesplatser vid Nygårdsängen och Grunnebo hed innan man 1906 flyttade till Halmstad.[11]

Heraldik och traditionerRedigera

Västgöta-Dals regemente mottog vid en ceremoni på Axevalla hed sin sista fana (m/1858) den 24 juni 1858, vilken överlämnades av Hertigen av Skåne, Kronprins Karl, från 1859 Kung Karl XV. Fanan var egentligen två till antalet, då de tillfördes regementets bataljoner. Fanan övertogs 1902 av Hallands regemente, som antog den som regementsfana 1904. År 1905 kompletterades fanan med segernamn. År 1952 ersattes fanan med en fana som var mer anpassad för landskapet Halland. Det då Hallands regemente även ärvt Västgöta-Dals regementes färger, vilka var landskapet Västergötlands färger (svart och gult). I samband med att Hallands regemente mottog den "halländska fanan", antogs landskapet Hallands färger (blått och vitt).[2] Regementet har tre minnesstenar resta efter sig i Västergötland, två minnesstenar över dess mötesplatser på Nygårgsängen och Grunnebo hed. En minnessten vid Lilla Edets sluss över den färjeolycka på Göta älv vid Lilla Edet, där 47 soldater ur regementet förolyckades i samband med en hjälpinsats.[12]

FälttågRedigera

Namn, beteckning och förläggningsortRedigera

Namn
Kungl. Västgöta-Dals regemente 1624-03-10 – 1713-05-06
Kungl. Västgöta-Dals regemente 1713-??-?? – 1901-12-31
Beteckningar
№ 16 1816-10-01 – 1901-12-31
Mötesplatser, förläggningsorter och övningsfält
Nygårdsängen (M) 1685-??-?? – 1863-05-04
Grunnebo hed (M) 1863-05-05 – 1901-12-31
Vänersborg (F) 1863-05-05 – 1901-12-31

GalleriRedigera

  • Regementets fana 1858–1901.

  • Minnessten vid Nygårdsängen.

  • Minnessten vid Grunnebohed.

  • Västgöta-Dals regementes officerspaviljonger på Grunnebo hed.

  • Fältbegravning på Grunnebo hed, regementet uppställt kring begravningskapellet.

Se ävenRedigera

ReferenserRedigera

AnmärkningarRedigera

  1. ^ Åren 1833–1893 var regementet underställt chefen för 3. militärdistriktet, åren 1893–1901 chefen för 3. arméfördelningen.
  2. ^ Förbandsmarschen antogs i slutet av 1800-talet, övertogs av Hallands regemente där den fastställdes 1953 genom arméorder 33/1953. Marschen användes åren 1994–2000 av Hallandsbrigaden och sedan 2000 av Hallandsgruppen.[1]
  3. ^ Otto Vilhelm Löwenborg blev sista chefen för regementet innan flytten till Halland.

NoterRedigera

  1. ^ Sandberg (2007), s. 83
  2. ^ [a b c] Braunstein (2003), s. 73–76
  3. ^ [a b c] Kjellander (2003), s. 329
  4. ^ [a b] Holmberg (1993), s. 12
  5. ^ ”Västgöta-Dals regemente (1624 – 1901)”. riksarkivet.se. https://sok.riksarkivet.se/?Sokord=1920+1930&FacettFilter=arkis_aukt_huvudkategori_facet%24Statlig+myndighet%3a%7carkis_ark_arkivinstitution%24Krigsarkivet%3a&page=18&FacettState=YynZbA%3ao&postid=ArkisRef+SE%2fKrA%2f2025&type=2&s=Balder. Läst 26 december 2019. 
  6. ^ [a b] N:o 16. Kongl. Vestgöta-Dals Regemente i Projekt Runeberg
  7. ^ Björck (1996), s. 301
  8. ^ ”Kongi. Maj:ts nåd. proposition 1901:2”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/kongi-mujts-nad-proposition-no-2_CY302. Läst 26 december 2019. 
  9. ^ ”Kongl. Maj:ts nåd. proposition 1901:1, om statsverket 1901.”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/kongl-majts-nad-prop-no-1-om-statsverket_CY301b1. 
  10. ^ Berg (2004), s. 106-107
  11. ^ Holmberg (1993), s. 13
  12. ^ ”Minnessten över Västgöta-Dals regementes färjeolycka 1830 på Göta älv vid Lilla Edet”. smvu.se. http://smvu.se/registerkort-nr-p12/. Läst 26 december 2019. 

Tryckta källorRedigera

WebbkällorRedigera

Vidare läsningRedigera

  • Berggren, Gustaf (1924). Kungl. Hallands regemente (Västgöta-Dals regemente) 1624-1924: minnesskrift utg. med anledning av regementets 300-åriga tillvaro. Halmstad: Meijel. Libris länk 
  • Kungl. Hallands regemente 350 år. Halmstad: [Hallands regemente]. 1974. Libris länk 
  • Lilliehöök, Christer; Hägge, Eric; Berggren, Gustaf (1964). Kungl. Västgötadals regemente och Kungl. Hallands regemente 1624-1961: regementets historia med glimtar ur dess liv i fred och krig i helg och söcken. [Stockholm]. Libris länk 
  • Mankell, Julius (1866). Anteckningar rörande svenska regementernas historia (2. uppl.). Örebro: Lindh. sid. 319-324. Libris länk. http://runeberg.org/mjantreg/ 

Externa länkarRedigera

Hämtad från "https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Västgöta-Dals_regemente&oldid=47242243"