Hallands bataljon (№ 28) var ett infanteriförband inom svenska armén som verkade i olika former åren 1813–1901. Förbandsledningen var förlagd i Halmstads garnison i Halmstad.[2][3]

Hallands bataljon
(№ 28)
Hallands läns vapen.svg
Vapensköld för Hallands bataljon
Officiellt namnKungl. Hallands bataljon
Datum1813–1901
LandSverige
FörsvarsgrenArmén
TypInfanteriet
RollUtbildningsförband
StorlekBataljon
EfterföljareVaxholms grenadjärregemente
Del av3. arméfördelningen [a]
HögkvarterHalmstads garnison
FörläggningsortSkedalahed
FärgerBlått     
Marsch"Hallands bataljons marsch" (Heimdahl) [b]
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflaggaNaval Ensign of Sweden.svg
FörbandsfanaAM.010314.jpg

HistorikRedigera

Hallands bataljon sattes upp den 14 maj 1813 under namnet Hallands läns första infanteribataljon och underställdes delvis Älvsborgs regemente. Den rangordning som hade fastställts i 1634 års regeringsform började halta och skapa luckor efter freden i Fredrikshamn den 17 september 1809, då Finland tillföll Ryssland och de svenska regementen i Finland upplöstes. Därmed fanns det ett behov med att skapa ett nytt system. Under kronprins Karl Johans tid infördes 1816 ett nytt numreringssystem, där de svenska regementena genom en generalorder den 26 mars 1816 tillfördes ett officiellt ordningsnummer, till exempel № 28 Hallands läns första infanteribataljon.[4] Till grund för numreringen låg inte bara ett regementes status, utan också de svenska landskapens inbördes ordning, samt att Svealand, Götaland och Norrland skulle varvas. De lägsta ordningsnumren tilldelades "liv- och hus- trupperna". Dessa nummer hade dock ingenting med rangordningen att göra, vilket bland annat framgår av gamla förteckningar där infanteri- och kavalleriförband är blandade just med hänsyn till rang och värdighet.[5]

Den 30 oktober 1818 antog bataljonen namnet Hallands infanteribataljon. År 1835 avskildes bataljonen från Älvsborgs regemente och bildade ett självständigt förband. Den 1 januari 1887 antogs namnet Hallands bataljon.[3] Den 31 december 1901 avvecklades bataljonen som ett självständigt förband och från den 1 januari 1902 sammanslogs den med Värmlands fältjägarkår och bildade Vaxholms grenadjärregemente.[2]

Förläggningar och övningsplatserRedigera

När bataljonen bildades 1813 förlades den till Öster mosse utanför Halmstad. År 1816 förlades bataljonen till Påskberget i Varberg. Den 22 juni 1833 förlades bataljonen till Galgberget i Halmstad, för att den 15 april 1844 förläggas till Öster mosse igen. Åren 1857–1901 var bataljonen förlagd till Skedalahed, cirka 5 km öster om Halmstad. Dock var regementets expedition förlagd till Halmstad.[3]

Heraldik och traditionerRedigera

Den 24 april 1862 mottog bataljonen sin fana vid en ceremoni på Skedalahed. Efter att bataljonen avvecklades, kom Vaxholms grenadjärregemente att föra bataljonens fana vid sidan om Värmlands fältjägarkårs fana.[2] År 1959 reste Hallands regemente en minnessten över bataljonens tid på Skedalahed. I samband med att Försvarsmakten lämnade Skedalahed 2000, kom stenen att flyttas till ny plats.

FörbandscheferRedigera

Namn, beteckning och förläggningsortRedigera

Namn
Kungl Hallands läns första infanteribataljon 1813-05-14 1818-10-29
Kungl Hallands infanteribataljon 1818-10-30 1886-12-31
Kungl Hallands bataljon 1887-01-01 1901-12-31
Beteckning(ar)
№ 28 1816-03-26 1901-12-31
Förläggningsort(er) och övningsplats(er)
Halmstad/Öster Mosse (F) 1813-05-14 1816-??-??
Varberg/Påskberget (F) 1816-??-?? 1833-06-21
Halmstad (F) 1833-06-22 1844-04-14
Halmstad (F) 1844-04-15 1857-??-??
Skedalahed (F) 1857-??-?? 1901-12-31

GalleriRedigera

Se ävenRedigera

ReferenserRedigera

AnmärkningarRedigera

  1. ^ Åren 1816-1835 var bataljonen underställt chefen för Älvsborgs regemente, åren 1835-1893 chefen för 3. militärdistriktet, åren 1893-1901 chefen för 3. arméfördelningen.
  2. ^ Förbandsmarschen antogs under 1890-talet.[1]

NoterRedigera

  1. ^ Sandberg (2007), s. 37
  2. ^ [a b c] Braunstein (2003), s. 109
  3. ^ [a b c] Holmberg (1993), s. 17
  4. ^ von Konow (1987), s. 19
  5. ^ Björkenstam (1994), s. 10-11

Tryckta källorRedigera

Vidare läsningRedigera

Externa länkarRedigera