Öppna huvudmenyn

Norrlands dragonregemente (K 4) var ett kavalleriförband inom svenska armén som verkade i olika former åren 1893–2004. Förbandsledningen var förlagd i Arvidsjaurs garnison i Arvidsjaur.[2][3][4]

Norrlands dragonregemente
(K 4)
Norrlands dragonregemente vapen.svg
Vapensköld för Norrlands dragonregemente tolkad efter dess blasonering.
Officiellt namnNorrlands dragonregemente
Datum1893–2004
LandSverige
FörsvarsgrenArmén
TypKavalleriet
RollUtbildningsförband
StorlekRegemente
FöregångareJämtlands hästjägarkår
EfterföljareArméns jägarbataljon
Del avOperativa insatsledningen [a]
HögkvarterArvidsjaurs garnison
FörläggningsortArvidsjaur
SmeknamnNorrlands dragoner,
Blå dragoner
FärgerBlått och orangegult          
Marsch"Norrlands dragoners marsch" (Carlsson) [b]
Årsdagar20 september [c]
DekorationerNorrlDragregMSM [d]
SegernamnNowy Dwór (1655)
Befälhavare
RegementschefBengt Sandström [e]
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflaggaNaval Ensign of Sweden.svg
Truppslagstecken m/1960Truppslagstecken för kavalleriet.jpg
Förbandstecken m/51-m/60AM.090983-K 4 (02).jpg

HistoriaRedigera

Regementet härstammar från Jämtlands hästjägarkår, som blev ett självständigt förband 1853 då det skildes från Jämtlands fältjägarregemente i samband med att regementet reducerades till en kår med namnet Jämtlands fältjägarkår. I det 1670 nybildade Jämtlands regemente till fot hörde föregångaren till Norrlands dragonregemente, Jämtlands kavallerikompani, som i många avseenden hade en självständig ställning, och i vilket Jämtlandsdelen av Bohus-Jämtlands kavalleri uppgick 1675. Kompaniet hade sin övningsplats på Frösön och blev indelt 1685.[2]

År 1802 ändrades namnet från Jämtlands kavallerikompani till Jämtlands hästjägarskvadron. År 1834 uppsattes ännu en skvadron som tillsammans med den förra bildade Jämtlands hästjägarkår. År 1853 avskildes enheten från Jämtlands fältjägarregemente och blev ett självständigt förband. Dess förste chef blev Georg Adlersparre.[5][6] År 1893 utökades kåren med ytterligare tre skvadroner, och samtidigt antogs namnet Norrlands dragonregemente. Det nya regementet skulle förläggas till Umeå. I avvaktan på att kasernerna skulle bli färdiga var regementet under åren 1893-1901 förlagt till Drottningholm och Frösön. Gemensamma övningar genomfördes i Gustafs socken i Dalarna. Regementet flyttade in i kasernerna i på Skolgatan i Umeå år 1901. Regementet erhöll den 1 januari 1928 beteckningen K 4.[2][4]

Inför 1955 års riksdag föreslog regeringen för riksdagen, på förslag från chefen för armén Carl August Ehrensvärd, en viss reducering av arméns organisation. Bland annat föreslogs en reducering av kavalleriets organisation och att antalet stamridhästar till budgetåret 1959/1960 skulle minskas från 1455 till 435 hästar. Vidare föreslogs att Norrlands dragonregemente skulle reduceras till att omfatta en bataljon. Bataljonen skulle samtidigt administrativt underställas Västerbottens regemente (I 20). Vidare skulle bataljonen tillföras remontutbildningen från och med budgetåret 1957/1958. Vilket bland annat innebar att utbildningen av beridna jägare överfördes från Livregementets husarer (K 3). Bataljonen skulle fram över utbilda 325 beridna jägare och dryga 75 jägare på motorcykel och cykel. Därjämte skulle det vid bataljonen finnas en rid- och körskola för utbildning av instruktörer och hovslagare. Förbandets stamridhästar beräknades reduceras från 400 till 360 hästar.[7] Den 30 juni 1958 upplöstes regementet och den kvarvarande bataljonen, som antog namnet Norrlands dragoner (K 4), uppgick den 1 juli 1958 i Västerbottens regemente (I 20).[4] Den 1 september 1966 samlokaliserades Norrlands dragoner med Västerbottens regemente (I 20) på Hissjövägen.

Den 16 februari 1973 presenterade regeringen en proposition där man föreslog organisationsförändringar beträffande arméns och marinens myndigheter på lägre regional och lokal nivå. För arméförbanden innebar förslaget att försvarsområdesstaben integreras med ett fredsförband inom samma försvarsområdet. Reformen kom att kallas för OLLI-reformen, vilken genomfördes inom försvaret åren 1973–1975.[8] I Västerbotten sammanslogs Västerbottens regemente med Umeå försvarsområde (Fo 61), som med sammanslagningen bytte namn till Västerbottens försvarsområde. Från den 1 juli 1973 bildades försvarsområdesregementet I 20/Fo 61. Detta medförde att inom Västerbottens försvarsområde blev Västerbottens regemente ett A-förband (försvarsområdesregemente) och fick det samlade mobiliserings- och materialansvaret inom försvarsområdet. Norrlands dragoner, som vid denna tidpunkt var en del av Västerbottens regemente, blev en utbildningsbataljon (typ C-förband) med bibehållet namn och oförändrade traditioner.[8]

Den 5 juni 1973, drygt en månad innan Norrlands dragoner gick in i den nya organisationen, lade regeringen fram sin andra proposition gällande OLLI-reformen. I den föreslog regeringen att förlägga ett nytt fredsförband till Arvidsjaur. I proposition föreslog regeringen att det nya förbandet skulle överta namn och benämning från Norrlands dragoner (K 4).[9] Bakgrunden till att regeringen ville förlägga ett fredsförband till Arvidsjaur var att motverka avfolkning av Norrlands inland. Ett nytt fredsförband var en av flera sysselsättningsskapande åtgärder som lades fram av regeringen under 1960-talet och början av 1970-talet. Att det blev Norrlands dragoner som föreslogs att lokaliseras till Arvidsjaur var dock från början ingen självklarhet. Debatten om ett nytt fredsförband i Norrlands inland hade förtsen längre tid där orter som Arvidsjaur, Storuman, Vilhelmina, Lycksele, Sorsele, Jokkmokk och Överkalix uppvaktade regeringen med att få bli mottagare av det nya fredsförbandet. Dock var både Överbefälhavaren och chefen för armén starkt kritiska till att förlägga ett nytt förband till en ny ort i Norrland. Istället ansåg de båda att om den militära verksamheten skulle utökas, borde detta ske genom att befintliga utbildningsförband byggdes ut och förbättrades. Vidare ansåg både Överbefälhavaren och chefen för armén att om ett nytt förband skulle inrättas borde detta förläggas öster om Lule älv. Skulle förbandet förläggas väster om älven ansåg överbefälhavaren att Arvidsjaur var den minst olämpliga förläggningsorten. Chefen för armén ansåg att irrationella lösningar får komma i fråga endast när det gäller nödvändiga mobiliserings- och beredskapsåtgärder.[9]

När propositionen lades fram hade regeringen förordat Arvidsjaur som mottagare till det nya förbandet och att Norrlands dragoner skulle flyttas dit från Umeå. Vid sidan om huvudalternativet hade arméchefen på eget initiativ studerat förutsättningarna för att förlägga ett trängförband eller ett ingenjörförband till Arvidsjaur. Vid valet att förlägga ett trängförband till Arvidsjaur hade arméchefen föreslagit Norrlands trängregemente (T 3) vilket då även innebar en avveckling av Livregementets grenadjärer (I 3) i Örebro. Vid valet av ingenjörförband hade arméchefen föreslagit Bodens ingenjörkår (Ing 3) som förband. Både överbefälhavaren och chefen för armén ansåg att det av arméchefen framlagda alternativet att omlokalisera Norrlands trängregemente till Arvidsjaur var det lämpligaste ur organisationssynpunkt och nästa bästa alternativet var en omlokalisering av Bodens ingenjörkår. Försvarets rationaliseringsinstitut förordade dock att Norrlands dragoner skulle omlokaliseras till Arvidsjaur vilket även blev det förslag som regeringen lade fram för riksdagen. Förslaget antogs av riksdagen den 13 december 1973.[9] Den 1 april 1980 flyttade Norrlands dragoner in i de nya kasernerna i Arvidsjaur och antog samtidigt det nya namnet Norrlands dragonregemente.[4] I juni 1980 ryckte de första värnpliktiga in på regementet i Arvidsjaur vilket invigdes av H.M. Konung Carl XVI Gustaf den 20 september samma år. De värnpliktiga kom i huvudsak att utbildas till jägarsoldater, så kallade norrlandsjägare. Under 1980-talet krigsorganiserades åtta norrlandsjägarbataljoner.

Inför försvarsbeslutet 2000 var regeringens utgångspunkten att det endast behövdes två enheter för att tillgodose Försvarsmaktens framtida behov av skilda slag av jägarförband, en enhet för utbildning av Norrlandsjägare och en enhet för utbildning av underrättelse- och säkerhetsförband. I valet gällande vilket förband som skulle kvarstå för utbildning av Norrlandsjägare stod det mellan Norrlands dragonregemente (K 4) och Lapplands jägarregemente (I 22). I valet gällande vilket förband som skulle kvarstå för utbildning av underrättelse- och säkerhetsförband var regeringens kravbild att förbandet skulle ha goda utbildningsförutsättningar och infrastruktur, för bland annat träning i fallskärmshoppning och närhet till transportflyg. Valet stod mellan Livgardets dragoner (K 1) och Livregementets husarer (K 3). Regeringen ansåg att Livgardets dragoner saknade förutsättningar för den samordning och koncentrering som ansågs nödvändig för en huvudenhet för jägarutbildning. Därmed föreslog regeringen i sin proposition att Livregementets husarer (K 3) och Norrlands dragonregemente (K 4) skulle kvarstå i grundorganisationen, medan Livgardets dragoner (K 1) och Lapplands jägarregemente (I 22) skulle avvecklas.[10]

Inför försvarsbeslutet 2004 föreslog regeringen att endast ett jägarförband av Livregementets husarer (K 3) och Norrlands dragonregemente (K 4) skulle kvarstå i grundorganisationen. I valet mellan de två regementena framhöll regeringen att Livregementets husarer ansågs vara en integrerad enhet med utbildning av underrättelseförband inklusive fallskärmsjägare och luftburna enheter. Till detta kom även att Särskilda skyddsgruppen var lokaliserad till Karlsborg. Vidare framhölls den närhet Livregementets husarer har till goda övnings- och skjutfält, närhet till mekaniserade förband och underhållsförband i Skövde samt den militära flygplatsen i Karlsborg. Gällande Norrlands dragonregemente ansåg regeringen att förbandet enbart är en plattform med utbildning av jägarförband med en begränsad verksamhet inom garnisonsorten. Därmed föreslog regeringen för riksdagen att Livregementets husarer (K 3) skulle kvarstå och Norrlands dragonregemente (K 4) skulle avvecklas. I dess ställe skulle en jägarbataljon upprättas vid Norrbottens regemente i Boden.[11] Dock fick aldrig regeringen någon majoritet i riksdagen för sin proposition då Vänsterpartiet pekade på att Arvidsjaur som ort var extremt försvarsmaktsberoende, då cirka 8% av ortens sysselsatta var anställda inom Försvarsmakten. I propositionen redovisades en hyresbesparing på 22 miljoner kronor, Vänsterpartiet pekade på den skulle få bäras av Fortifikationsverket då man ansåg att anläggningen i Arvidsjaur inte har någon alternativ användning.[12] I december 2004 nåddes en uppgörelse mellan Vänsterpartiet och regeringen där regeringen lovade ersättningsjobb till Arvidsjaur, bland annat i form av att jägarbataljonen, som i den nya organisationen tillhörde Norrbottens regemente i Boden, skulle förläggas till Arvidsjaur, vidare skulle både civil som militär testverksamhet förläggas till Arvidsjaur.[13]

Den 31 december 2004 avvecklades Norrlands dragonregemente (K 4), från och med 1 januari 2005 övergick regementet till en avvecklingsorganisation fram till dess att avvecklingen skulle vara slutförd senast den 30 juni 2006. Utbildningsbataljonen vid regementet kvarstod dock i Försvarsmaktens grundorganisation och inordnades i Norrbottens regemente som Arméns jägarbataljon (AJB) med bibehållen förläggning i Arvidsjaur.

VerksamhetRedigera

 
En pluton från K 4 vadar i strandkanten norr om Övertorneå 1944.
 
Regementet utbildade bland annat Norrlandsjägare.

År 1893 utökades kåren med ytterligare tre skvadroner. Åren 1894–1901, då regementet delvis var förlagda till Stockholm, hölls gemensamma övningar i Gustafs socken i Dalarna. Från 1958 skulle bataljonen årligen utbildas 325 beridna jägare, samt drygt 75 jägare på motorcykel och cykel. Antalet hästar minskades från 400 till 360. Från 1966 kom utbildningen att inriktas mot fristående jägarkompanier, som var fördelningsförband, utan hästar men försedda med Bandvagn 202. Förbandet avhästades slutligen 1970, detta genom att befälshästarna togs bort.

K 4 utbildade tillsammans med Lapplands jägarregemente (I 22) jägarförband för strid på djupet av en fiendes territorium i ett subarktiskt klimat. Frånsett olika förbandskulturer har de bägge förbanden sedan 1970-talet haft snarlika taktiska uppgifter (K 4 avhästades 1967). Under 1990-talet utvecklades Norrlandsjägarbataljoner gemensamt vid de bägge regementena men i samband med nedläggningen av I 22 kom K 4 att bli ensamt vid utvecklingen av de nya Jägarbataljonerna (i detta skede inriktades Livregementets husarer (K 3) på konceptet kring luftburen bataljon). K 4 gav även understöd till svensk polis och utländska militära enheter med fokus på taktiskt uppträdande i extrema miljöer, varav beskjutning, snö, mörker och kyla är några exempel.

UtbildningsskvadronerRedigera

1833

  • Livskvadronen
  • Alsens skvadron

2004

  • Alsens skvadron
  • Frösö skvadron
  • Umeå skvadron
  • Arvidsjaur skvadron

Förläggningar och övningsplatserRedigera

FörläggningRedigera

I samband med att förbandet blev självständigt den 25 maj 1853 hade det sin expedition vid Frösö läger. Åren 1894–1901 var rekryt-, korpral och remontskolan vid regementet förlagda till Livregementets dragoner (K 2) i Stockholm, detta i avvaktan på att regementets nya kaserner i Umeå skulle färdigställas. Den 13 oktober 1900 påbörjade regementet sin inflyttning på Skolgatan 31 i Umeå. År 1966 beslutades Norrlands dragoner skulle samlokaliserades med Västerbottens regemente (I 20) på Hissjövägen. Till det uppfördes nya kaserner på Hissjövägen, och den 3 september 1966 påbörjades inflyttningen, vilken högtidlighölls genom en ceremoni den 20 september 1966. Den 31 oktober 1966 hade kasernerna vid Skolgatan lämnats helt. Den 20 september 1979 hölls en avskedsceremoni i Umeå inför att förbandet skulle omlokaliseras till Arvidsjaur.[4]

Den 1 april 1980 flyttade regementet officiellt in i sitt nya moderna kasernkomplex i Arvidsjaur. Varje skvadron vid regementet fick en egen enhet i byggnaden och logementen var avsedda för jägargrupper (8 man), med egna hygienutrymmen, dagrum och särskild del med skåp för utrustningen. De första värnpliktiga ryckte in på regementet i juni samma år, och den 20 september 1980 hölls en inflyttningsceremoni.[4]

DetachementRedigera

Den 3 november 1927 förlades tredje skvadronen ur regementet till Boden, vilken började verka den 1 januari 1928, vilken kom att benämnas som K 4 B. Skvadronen var samlokaliserad med ett detachement ur Norrlands artilleriregemente (A 4) och Signalregementet (S 1) vid Norrbottens artillerikårs (A 5) kaserner på Sveavägen i Boden. Kasernen på Sveavägen i Boden hade ursprungligen uppförts till Norrbottens kavallerikår (K 9). Den 1 oktober 1938 avvecklades detachementet.[4]

ÖvningsplatserRedigera

Regementet hade sin första mötesplatsFrösö läger. Under tiden i Umeå delades övningsfältet med Västerbottens regemente. I Arvidsjaur kom regementet att öva på Arvidsjaurs skjutfält, vilket sedan 2005 disponeras av Arméns jägarbataljon.

Heraldik och traditionerRedigera

 
Dragonfana m/1902 för Norrlands dragonregemente.

Norrlands dragonregemente tilldelades sin första dragonfana den 30 september 1902, vilken överlämnades av generalmajor Carl Warberg. Den 20 september 1955 överlämnade arméchefen Carl August Ehrensvärd en ny fana (m/1955) till regementet. Från 1957 kom även regementets bokstäver i förbandstecknet bytas mot från "NDR" till "ND", då regementet 1958 skulle reduceras till bataljon.[2]

Regementets högtidsdag var den 20 september, som minne till Slaget vid Nowy Dwór den 20 september 1655.[2] Segernamnet delas med Jämtlands fältjägarregemente (I 5).[14]

Norrlands dragonregemente (K 4) avvecklades den 31 december 2004. I dess ställe bildades den 1 januari 2005 Arméns jägarbataljon (AJB) inom Norrbottens regemente (I 19). Bataljonen förlades till Arvidsjaur och övertog traditionerna från det avvecklade Norrlands dragonregemente.[15]

I samband med avvecklingen, instiftades 2004 Norrlands dragonregemente (K 4) minnesmedalj i silver (NorrlDragregMSM).[16]

FörbandscheferRedigera

Nedan anges regementscheferna åren 1893–1957 och 1980–2004. Åren 1957–1980 var förbandet en utbildningsbataljon, där förbandschefen titulerades bataljonschef, och underställd chefen Västerbottens regemente.[3]

Namn, beteckning och förläggningsortRedigera

Namn
Kungl. Norrlands dragonregemente 1893-01-01 1958-06-30
Kungl. Norrlands dragoner 1958-07-01 1974-12-31
Norrlands dragoner 1975-01-01 1980-03-31
Norrlands dragonregemente 1980-04-01 2004-12-31
Avvecklingsorganisation 2005-01-01 2006-06-30
Beteckningar
№ 8 1834-07-30 1914-09-30
K 8 1914-10-01 1927-12-31
K 4 1928-01-01 2004-12-31
Förläggningsort, detachement och övningsfält
Frösö läger (F) 1893-01-01 1900-10-12
Stockholms garnison (D) 1893-01-01 1900-10-12
Umeå garnison (F) 1900-10-13 1980-03-31
Arvidsjaur (F) 1980-04-01 2004-12-31
Bodens garnison (D) 1980-04-01 2004-12-31
Ladugårdsgärdet (Ö) 1893-01-01 1900-??-??
Drottningholm (Ö) 1893-01-01 1900-??-??
Arvidsjaurs skjutfält (Ö) 1980-04-01 2004-12-31

GalleriRedigera

Se ävenRedigera

ReferenserRedigera

AnmärkningarRedigera

  1. ^ Åren 1853–1893 var regementet underställt chefen för 6. militärdistriktet, åren 1893–1901 chefen för 6. arméfördelningen, åren 1902–1927 chefen för VI. arméfördelningen, åren 1928–1936 chefen för Norra arméfördelningen, åren 1937–1942 chefen för Övre Norrlands trupper, åren 1942–1955 chefen för VI. militärområdet, åren 1955–1976 chefen för Västerbottens regemente, åren 1976–1993 chefen för Övre Norrlands militärområde, åren 1993–2000 chefen för Norra militärområdet, åren 2000–2004 chefen för Operativa insatsledningen.
  2. ^ Förbandsmarschen antagen 1901, och fastställd 1953 genom arméorder 33/1953.[1]
  3. ^ Regementets högtidsdag.
  4. ^ Minnesmedalj i guld instiftad 2004.
  5. ^ Sandström blev sista chefen för regementet.

NoterRedigera

  1. ^ Sandberg (2007), s. 22
  2. ^ [a b c d e] Braunstein (2003), s. 143-146
  3. ^ [a b] Kjellander (2003), s. 292
  4. ^ [a b c d e f g] Holmberg (1993), s. 20, 22
  5. ^ Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 20. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 231 
  6. ^ Högman
  7. ^ ”Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1955”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/kungl-majts-proposition-nr-110_EG30110/html. Läst 6 januari 2019. 
  8. ^ [a b] ”Kungl, Maj:ts proposition 1973:75”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/kungl-majts-proposition-angaende-vissa_FW0375. Läst 2 oktober 2016. 
  9. ^ [a b c] ”Kungl, Maj:ts proposition 1973:135”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/kungl-majts-proposition-angaende-vissa_FW03135. Läst 2 oktober 2016. 
  10. ^ ”Regeringens proposition 1999/2000:30”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/det-nya-forsvaret_GN0330/html. Läst 17 september 2016. 
  11. ^ ”Regeringens proposition 2004/05:5”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/vart-framtida--forsvar_GS035/html. Läst 18 september 2016. 
  12. ^ ”Motion 2004/05:Fö8”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/motion/med-anledning-av-prop-2004055-vart-framtida_GS02F%C3%B68. Läst 2 oktober 2016. 
  13. ^ Löften till Arvidsjaur löste upp knuten”. Dagens Nyheter. 15 december 2004. http://www.dn.se/nyheter/politik/loften-till-arvidsjaur-loste-upp-knuten/. Läst 2 oktober 2016. 
  14. ^ Braunstein (2003), s. 105-107
  15. ^ ”Försvarets traditioner i framtiden”. sfhm.se. Arkiverad från originalet den 17 augusti 2016. https://web.archive.org/web/20160817031003/http://www.sfhm.se/globalassets/__media/pdfer-och-dokument/verksamhet/forsvarets-traditionsnamnd/skriften-med-bilagor/traditionsnamnden_forsvarets_traditioner_i_framtiden_med_oversiktlig_historik_fran_1500_talet_reviderad_2016-03-30.pdf. Läst 2 oktober 2016. 
  16. ^ ”NorrlDragregMSM”. medalj.nu. http://medalj.nu/ribbon_info.asp?build=&showgroups=A-LMM&visitor={4DBB6724-1119-4C08-9DE2-111BF3E3EDAB}&listmode=0&medal={7B99ADEB-6089-40CB-A0F8-12DB98B7F0EB}. Läst 2 oktober 2016. 

Tryckta källorRedigera

  • Berg, Ejnar (2004). Vyer från kastaler, kastell och kaserner: guide över Sveriges militära byggnader : illustrerad med vykort. Stockholm: Probus. Libris länk. ISBN 91-87184-75-3 
  • Braunstein, Christian (2003). Sveriges arméförband under 1900-talet. Skrift / Statens försvarshistoriska museer, 1101-7023 ; 5. Stockholm: Statens försvarshistoriska museer. Libris länk. ISBN 91-971584-4-5 
  • Holmberg, Björn (1993). Arméns regementen, skolor och staber: [en uppslagsbok] : en sammanställning. Arvidsjaur: Svenskt militärhistoriskt bibliotek (SMB). Libris länk. ISBN 91-972209-0-6 
  • Kjellander, Rune (2003). Sveriges regementschefer 1700-2000: chefsbiografier och förbandsöversikter. Stockholm: Probus. Libris länk. ISBN 91-87184-74-5 
  • Sandberg, Bo (2007). Försvarets marscher och signaler förr och nu. Gävle: Militärmusiksamfundet med Svenskt Marscharkiv. ISBN 978-91-631-8699-8 

WebbkällorRedigera

Vidare läsningRedigera

Externa länkarRedigera