Wikipedia

Ingå

kommun i landskapet Nyland i Finland
(Omdirigerad från Ingå socken)
För verbet att ingå (d.v.s. "att vara en del av"), se ingå på ordboken Wiktionary.

Ingå (finska: Inkoo) är en kommun i landskapet Nyland i Finland. Kommunen har cirka 5 353 invånare och en total areal på 954,02 km². På sommaren växer invånarantalet i kommunen betydligt, då sommargästerna kommer, flera kända finländska personer har sina sommarstugor här.

Ingå
Inkoo (finska)
Kommun
Land Finland Finland
Landskap Nyland
Admin. centrum Ingå kyrkby
Area 954,02 km² (2016-01-01)[1]
 - land 349,89 km²
 - vatten 604,13 km²
Folkmängd 5 353 (2021-12-31)[2]
 - män 2 634 (2020-12-31)[2]
 - kvinnor 2 687 (2020-12-31)[2]
Befolkningstäthet 15,3 invånare/km²[2][1]
Politik     
 - Kommundir. Robert Nyman
 - Kommunfullm.
ordf. 		Robert Lemström (SFP)
 - Kommunstyr.
ordf. 		Henrik Wickström (SFP)
Kommunkod 149
Geonames 656653
Språk
- Finska:
- Svenska:
- Samiska:
- Övriga: 		 
43,3 %[4]
52,5 %
0,0 %
4,1 %
Admin. data  
- Landskapsförb. Nyland
- Regioncentrum -
- Härad Raseborg
- Magistrat Raseborg
- Skattebyrå Västra Nyland
- Sjukvårdsdistrikt Nyland
- Försäkringskrets Södra Finland
- Nödcentral Västra Nyland
- Räddningsverk Västra Nyland
Läge
- Latitud:
- Longitud: 		 
N 60° 2’ 45”
E 24° 0’ 20”
Ingå kommuns läge
Ingå kommuns läge
Ingå kommuns läge
Webbplats: www.inga.fi

Centralorten i kommunen är Ingå kyrkby och övriga nämnvärda orter inom kommunen är Degerby, Täkter, Solberg (fi. Päivölä), Fagervik, Barösund och Västankvarn. Den egna skärgården i söder är vidsträckt. Genom själva tätorten Ingå flyter Ingå å.

Ingå är en tvåspråkig kommun med svenska som majoritetsspråk (52,5 %) och finska som minoritetsspråk (43,3 %). År 1960 var nästan 90 % av kommunens befolkning svenskspråkiga.[5]

Historia redigera

Huvudartikel: Ingås historia

Vikingar och kolonister redigera

Namnet Ingå är enligt ortnamnsexpertisen sannolikt bildat efter mansnamnet Inge, som möjligen var en av de tidiga kolonisterna.[6]

Ingå har haft bosättning sedan stenåldern. Där påträffades 2002 landets förmodligen sydligaste boplats från denna epok, ålder 5 300─5 500 år. Platsen var Älgsjöskatan i Barösunda skärgård.[7]

Ingå nämns första gången i skrift på 1300-talet. Samhället är uppkallat efter Ingå å. Enligt en tolkning av Heimskringla landsteg år 1008 Olof den helige, sedermera kung i Norge, i byn Hirdal (hi:r-) i Ingå[8]. Spår av bosättning från 1100- och 1200-talet påträffades i kommunen under utgrävningar sommaren 1997. Det var Museiverkets byggnadshistoriska avdelning som vid det tillfället påträffade resterna av två så kallade grophus, strax söder om Ingå kyrka. I Sverige förknippas grophusen oftast med vikingatida bosättning[9].

Från och med 1571 ingick Ingå i Raseborgs grevskap, Finlands första, som innehades av ätten Leijonhufvud. Flera av släktens medlemmar var kända som svåra bondeplågare.[10]

När Raseborgs grevskap indrogs 1681 hade ingåborna inte på länge upplevt något krig, eftersom gränsen mot Ryssland under stormaktstiden pressats så långt österut som till floden Neva. Utskrivningen av krigsfolk till de många krigen på främmande mark var en avsevärd börda, som tärde på bygdens livskraft. År 1710 drabbades Ingå av en pest som flyktingar från Estland haft med sig och till exempel hela befolkningen på Fagerviks bruk sägs ha avlidit.[11]

1700–1900-talet redigera

Under det stora nordiska kriget plundrades Ingå av ryssarna när de tågade igenom både på väg till Åbo i slutet av augusti 1713 och på återvägen en vecka senare. Den så kallade stora ofreden som varade ända fram till att ryssarna lämnade landet 1720 bjöd på många andra prövningar, till exempel i form av dryga skatter till ockupationsmakten.[12]

Under svensk-ryska kriget 1788–1790 utkämpades en av de stora och viktiga drabbningarna, slaget vid Älgsjöskatan den 18 september 1789, i Ingå[13].

Några strider förekom inte i Ingå under finska kriget 1808–1809, som lösryckte Finland från Sverige.[14] De ständiga krigen upphörde när Finland blev en del av det ryska kejsardömet, och landet fick uppleva drygt hundra år av fred och framåtskridande.[14]

I Barösund uppstod redan mot slutet av 1800-talet en tät fritidsbebyggelse med ståtliga villor som kantar de bergiga stränderna. När Kustbanan drogs genom socknen 1903 innebar det en revolution vad kommunikationerna beträffar för ingåborna.[14]

Från en situation under 1700-talet där ägandet till de flesta jordegendomarna låg hos de hushåll som brukade dem tilltog de obesuttnas andel starkt. År 1750 fanns det således 17 torp och ett fisketorp i Ingå och Degerby, medan antalet år 1900 uppgick till 249 torp och 82 fisketorp.[15]

Finska inbördeskriget redigera

Ingå förskonades från egentliga krigshandlingar under Finska inbördeskriget, men många ingåbor deltog i striderna i grannsocknarna i öster. Efter kriget hade en nyuppsatt vit enhet, Västra Nylands bataljon, sitt högkvarter på Västankvarns folkhögskola. Där arbetade i maj 1918 en vit "krigsrätt". Sammanlagt 66 dödsdomar avkunnades och sattes i verket på Västankvarn mellan den 2 och den 26 maj.[16]

Spritsmuggling redigera

Förbudslagen som trädde i kraft den 1 juli 1919 innebar att införseln av illegal alkohol ökade lavinartat, särskilt i Finlands sydliga kusttrakter. Spriten avhämtades med mindre båtar från utländska fartyg som låg ute på internationellt vatten. I Ingå gick en livligt frekventerad smugglingsrutt från Svenviken genom skogarna upp till Lojotrakten. Smuggling i stor skala pågick också efter att förbudslagen hade upphävts 1932 ända fram till andra världskrigets utbrott.[17]

Andra världskriget och Degerby redigera

Ingå berördes i likhet med det övriga Västnyland - Hangö udd undantaget - litet av direkta stridshandlingar under andra världskriget, den egentliga fronten låg ju som så många gånger tidigare långt borta i öster. Under krigen 1939–1945 mötte 80 ingåbor och 27 degerbybor sitt öde på slagfältet.[18]

Degerby kommun existerade 1867–1944. Största delen av Degerby, som 1944 hade en areal på 87,9 km² och 1 424 invånare, kom att ingå i Porkalaområdet som detta år utarrenderades till Sovjetunionen, medan återstoden, 13,4 km², överfördes till Ingå kommun. Sedan Porkala återbördats till Finland anslöts hela Degerby till Ingå år 1957.[19]

Kolkraftverket redigera

Nära Ingå hamn i Joddböle uppfördes 1970–1978 Ingå kolkraftverk, som användes sista gången 2009 och revs 2017─2020. Kraftverket var Nordens största i sitt slag och ägdes av energibolaget Fortum.[20]

Administrativ historik redigera

1 januari 2000 tillfördes ett område med 7 invånare från Sjundeå kommun.[21]

En stor debatt inom kommunens ledning var kring år 2010 frågan om en kommunsammanslagning. En minoritet var för en sådan och en majoritet mot. Bakgrunden till diskussionen var förändrade regler för statsbidrag till kommunal verksamhet (regeringens proposition 155/2006 rd).[22] Kommunen har tidigare en gång avstått från att slås samman med Raseborgs stad. Framtiden för Ingå kommuns fortsatta existens som egen kommun är en öppen fråga.[23]

Geografi redigera

 
Ingå kyrkby med hembygdsmuseet Gammelgården i förgrunden till höger och längre borta småbåtshamnen vid åmynningen som leder till Kyrkfjärden.

Gränser redigera

Kommunen gränsar i söder till Finska viken, i väster till Raseborgs stad, i norr till Lojo stad i trakten av Lojoåsen och i öster till Sjundeå kommun samt i sydost på Porkalafjärden till Kyrkslätts kommun.[24]

Fastlandet redigera

I öster finns bördiga jordbruksområden bland annat på slätterna kring Degerby och i dalgångarna vid Ingarskila å och Ingå å, medan de västra delarna upptas av skog och insjöar.[24]

Skärgården redigera

 
Barösund - en by och ett sund.

Den vidsträckta skärgården med ett tiotal stora öar och hundratals skogklädda holmar och skoglösa skär omfattar bland annat Barösundsarkipelagen (Barösund), känd som en av de naturskönaste i landet. Vid Barösundsfjärden ligger den historiskt intressanta ön Fagerö, längre ut bland annat Bågaskär med sjöräddningens utbildningscenter. Skärgården har tät fritidsbebyggelse.[24]

Inom Ingå finns det över 400 öar, bland annat Barölandet, Bågaskär, Härligö, Hättö, Jakobramsjö, Kälkö, Orslandet, Porsö, Sadeln, Skämmö, Stora Fagerö, Stora Lövö, Svartö, Tiftö, Vormö, Älgsjölandet, halvöarna Degerölandet, Stävö och udden Älgsjöskatan.

Nämnvärda namn inom skärgården är även Barösund och Svenviken.

Vid Fagervikens inlopp finns tre hamnanläggningar, djuphamnen, en statsägd oljehamn och en kommunägd fiskehamn.[24]

Byar redigera

 
Ingo socken 1844 med byanamn.
 
Degerby kyrka i Degerby.

Kommunens centralort är Ingå kyrkbyn (ca 2 700 inv. 2008).[24] Byar, eller kommundelar med egna byaråd är Degerby, Täkter och Barösund.[25]

Av nuvarande eller tidigare byar i Ingå kommun räknas följande till Degerby: Billskog, Bollstad[26], Botans, Gummarbacka, Halvdels, Knappa, Kocksby, Kopparnäs, Kärr[27], Maggböle, Prålsbacka, Rådkila, Strand, Stubböle, Torbacka, Tvära, Västersolberg och Östersolberg.[28]

Övriga byar i Ingå är (eller har varit) Backa, Barö, Bastö[29], Berg, Bjurs, Breds, Bredslätt[30], Böle[31], Dams, Dal[32], Espings, Finnböle, Finnpada, Gråmarböle, Gumböle[33] Gårdsböle[34], Hovgård, Illans, Ingarskila, Innanbäck, Joddböle[35], Johannesberg[36]Jutans, Kalkulla, Krämars, Kusans, Lillramsjö, Linkulla, Långvik[37], Lågnäs, Mossaböle, Näs, Ors, Pålsböle, Rankila, Rövass, Sonasund, Ström, Stormora, Storramsjö, Svartbäck, Svenskby, Sågars, Torp[38], Tostholm, Utanåker, Vars, Västanby, Västankvarn, Ålkila och Älgsjö.[39]

Järnvägsstationer och -hållplatser redigera

Järnvägshållplatserna och -stationerna i Ingå är alla nedlagda.[40] Bemanningen på Ingå station upphörde 1993 och trafiken upphörde 2016.

  • Solberg station (1903–1982) fick 1928 det finska namnet Päivölä. Den klassades 1968 som obemannad hållplats. En ersättande hållplats vid en ny bansträckning togs i bruk 1982 och stängdes 1991. Stationsbyggnaden fungerade som post till 1991.[40]
  • Tyris hållplats (1945–1993) togs i bruk under Porkalaparentesen.[40]
  • Rödbrott växel (1906–1965).[40]
  • Rödbrott hållplats (1945–1991).[40]
  • Täkter station (1903–1993) fick 1928 det finska namnet Tähtelä. Stationen upplevde sin storhetstid under Porkalaparentesen då sovjetiska lokomotiv drog tågen mellan Köklax och Täkter. Den klassades 1968 som hållplats och stängdes för persontrafik 1993.[40]
  • Myrans tillfälliga hållplats (1963) öppnades i början av 1963 och stängdes i slutet av samma år.[40]
  • Ingå station (1903–1993) fick 1928 ett finskt namn.[40] Stationen ligger i byn Vars 4 km västnordväst om Ingå.
  • Vesta hållplats (1944–1985) stängdes för persontrafik 1984.[40]

Övriga ortnamn redigera

 
Fagervik gård och kyrka.

Bland egendomar märks Fagervik gård och Västankvarn, där en lantmannaskola arbetade under nästan hela 1900-talet.[24]

Av övriga ortnamn kan nämnas Barkarsundet, Hycklesund, och Kasabergen.

Politik redigera

 
Ingå kommunalhus.

Mandatfördelning i Ingå kommun, valen 1964–2021 redigera

ValårVFSDPGRÖNÖVRSAFCSFPSAMLGrafisk presentation, mandat och valdeltagandeTOT%Könsfördelning (M/K)
1964613
613
1983,3
1968712
712
1981,9
19725113
5113
1979,2
197615114
15114
2181,5
198017172
7172
2782,2
216
198417172
7172
2782,0
216
19887182
7182
2779,5
216
199253172
53172
2779,9
207
199654171
5417
2774,2
207
2000515151
5515
2769,6
198
2004415161
4516
2772,3
1611
2008317115
37115
2774,1
1611
2012411147
4147
2772,7
1710
201743155
43155
2769,1
1314
2021321174
32174
2767,0
1611
  • Kolumnen övriga representerar:
    • För valet 1964 Icke-socialistiska partier och grupper.
    • För valet 1972 Partilösa (1).
    • För valet 1976 Inkoon terveen kunnallistalouden puolesta.
    • För valen 1992–2008 Gemensam lista för de obundna i Ingå - Inkoon sitoutumattomien yhteislista.
Data hämtat från Statistikcentralen och Doria.fi, Statistikcentralens digitaliserade historiska statistik

Vänorter redigera

Ingå har tre vänorter i Norden:[41]

Ekonomi och infrastruktur redigera

Näringsliv redigera

Ingås största företag med omsättning över 10 miljoner euro per år är:[42]

  • Team Electric Oy Ab, elektronik inom sjöfartsindustrin[43]
  • NMC Termonova Oy, enda tillverkaren av förnätad skummad polyeten i Norden.[44][45] Grundad 1980, 75 anställda 2004. Ursprungligen en textilfabrik grundad 1958.[24]
  • Inkoo Shipping.[46] Granne med hamnen ligger Fortums tidigare importhamn för kol till dess numera nedlagda kolkraftverk. Där ligger den flytande LNG-terminalen FSRU Exemplar ligga från december 2022, hyrd för en tioårsperiod.

Nämnvärda är även Degerö Yachts,[47] och Arifin.[48][49]

Handel redigera

 
Ingå kommungård och bibliotek vid åmynningen.

I Ingå finns livsmedelsbutiker, ett affärshus (bland annat alkoholbutiken Alko är inhyst i det), en järnhandel, bensinstationer, post, bibliotek (Ingå bibliotek med filialbibliotek i Degerby), apotek, en hälsocentral, åldringshem, caféer och restauranger. Ekenäs sparbank har kontor i Ingå.[50] Den lokala räddningstjänsten är Ingå FBK.

Småbåtshamnarna är: Ingå båthamn, Sonasund, Svenviken och Bergvalla.

Inom kommunen finns en handelshamn (Port of Inkoo), en statsägd oljehamn och tre småbåtshamnar.

Infrastruktur redigera

 
Ingå småbåtshamn i Ingå kyrkby.
 
Barösundsfärjan i Barösund.

Vägar redigera

Landsvägsfärja och skärgårdstrafik redigera

Hamnar redigera

Järnväg redigera

Kustbanan Åbo–Helsingfors löper genom kommunens område i väst-ost riktning. Ingå hade i tiderna järnvägsstation och några järnvägshållplatser (se Järnvägsstationer och -hållplatser ovan), men inga är i bruk 2021.

Ingå stations bemanning upphörde 1993 och stationen upphörde som obemannad regiontrafikshållplats 2016, då Huvudstadsregionens närtrafiks Y-linje förkortades.[59] En station eller hållplats i Ingå finns med i förslagen på nya förbindelser 2024, i anledning av elektrifieringen av Hangöbanan.[60]

Utbildning redigera

Ingå kommuns skolväsende upprätthåller tre svenskspråkiga grundskolor med förskola och en finskspråkig: Degerby skola, Kyrkfjärdens skola, Västankvarns skola och Merituulen koulu.[61] Bland övriga skolor inom kommunen som förtjänar att uppmärksammas är en bildkonstskola, Raseborgs musikinstitut och ett medborgarinstitut (en skolform för vuxna i Finland).[62][63]

Befolkning redigera

Ingå kommun har 5 353 invånare. På sommaren växer invånarantalet i kommunen betydligt, då sommargästerna kommer till sina fritidsstugor. Flera kända finländska personer har sina sommarstugor i Ingå. Ingå är en tvåspråkig kommun med svenska som majoritetsspråk (52,5 %) och finska som minoritetsspråk (43,3 %). År 1960 var nästan 90 % av kommunens befolkning svenskspråkiga.[5]

Befolkningsutveckling redigera

Åren 1880–1970 varierade Ingås invånarantal mellan 3356 och 4250. 1970–2010 växte invånarantalet från 3478 till 5546.

Befolkningsutvecklingen i Ingå kommun 1880–2020[64]
ÅrFolkmängd
1880
  
3 356
1890
  
3 554
1900
  
3 905
1910
  
4 093
1920
  
3 740
1930
  
3 474
1940
  
3 744
1950
  
4 250
1960
  
3 934
1970
  
3 478
1975
  
3 895
1980
  
4 060
1985
  
4 368
1990
  
4 723
1995
  
4 800
2000
  
4 873
2005
  
5 310
2010
  
5 546
2015
  
5 541
2020
  
5 321
Anm: För tidsserien 1975–2020 avser uppgifterna förhållandena den 31 december nämnda år enligt områdesindelningen den 1 januari 2022.

Språk redigera

 
Svenska: Andel svenskspråkiga i Ingå 1950–2012.[65]

Befolkningen efter språk (modersmål) den 31 december 2022. Finska, svenska och samiska räknas som inhemska språk då de har officiell status i landet. Resten av språken räknas som främmande. För språk med färre än 10 talare är siffran dold av Statistikcentralen på grund av sekretesskäl.[4][66]

Språk Talare 2022-12-31
Antal Andel (%)
Hela befolkningen 5 384 100,0
Inhemska språk totalt 5 121 95,1
Svenska 2 796 51,9
Finska 2 325 43,2
Främmande språk totalt 263 4,9
Estniska 64 1,2
Engelska 44 0,8
Ryska 36 0,7
Tyska 16 0,3
Tagalog 13 0,2
Thailändska 12 0,2
Nederländska 10 0,2
Språk med färre än 10 talare 68 1,3
Andel av befolkningen som talar inhemska respektive främmande språk.







 
  Finska (43,2 %)
  Svenska (51,9 %)
  Främmande språk (4,9 %)

Kultur redigera

Återkommande evenemang i Ingå:[67]

  • Ingådagenordnas traditionellt den sista lördagen i juni.[68]
  • Hantverkardagen brukar hållas andra lördagen i juli.
  • Potatisdagen brukar ordnas på torget i september.
  • Matmarknaden ordnas på hösten.[69]
  • Ingå Julmarknad arrangeras årligen på Gammelgården.

Sevärdheter redigera

 
Ingå kyrka med äldsta delar från 1200-talet.
 
Fagerviks kyrka vid Fagervik gård stod färdig 1737.

Kyrkor redigera

  • Degerby kyrka i Degerby. Degerby kyrka byggdes 1931–1932 och restaurerades 1977. Kyrkan ersatte den äldre träkyrkan som byggdes 1747–1748. Kyrkan är en långkyrka och klockstapelspiran är i empirestil. Efter andra världskriget hörde kyrkan till Porkala-området som arrenderades till Sovjetunionen fram till år 1956.[70]
  • Fagerviks kyka på Fagervik gård uppfördes i trä år 1737. I kyrkan finns Finlands äldsta orgel, byggd 1726, som fortfarande är i användning och som är i ursprungligt skick. Fram till slutet av 1800-talet var Fagervik Bruk en egen församling med en egen brukspredikant.[71]
  • Ingå kyrka i Ingå kyrkby. Den medeltida gråstenskyrkan i Ingå har tillägnats sjöfararnas skyddshelgon, Sankt Nikolaus. De äldsta delarna av kyrkan är från 1200-talet. Ungefär 1490–1530 fick kyrkan sin nuvarande skepnad med två skepp och fyra travéer. Bland dyrgriparna i kyrkan kan nämnas krucifixet från 1300-talet och väggmålningarna från slutet av 1400-talet som stilmässigt hänförs till Nykyrkoskolan. Den sällsynta väggmålningen Dödsdansen är från 1500-talet och beskriver svarta dödens (pestens) framfart. Den är unik i sitt slag i Finland. Andra motiv är Fabeln om räven och gässen, Skapelseberättelsen och Syndafloden, Marie död och Feghetens last.[72]
  • Taborkyrkan, invid Ingå järnvägsstation. Kyrkan uppfördes 1925 och tillhör metodistförsamlingen.[73]
 
Degerby Igor-museet berättar om Porkalaparentesen 1944–1956.

Museer redigera

Kulturvägar redigera

 
Kopparnäs-Störsvik friluftsområde inom Degerby.

Friluftsområden redigera

Nås med bil:

  • Kopparnäs består av obebyggd strandlinje med 721 hektar på fastlandet och 67 hektar på holmar.[78]
  • Bjurs är 342 hektar friluftsområde och 414 hektar vattenområden ägd av Vanda stad med camping och naturstigar.[79][80]
  • Gölisnäs är 14 hektar friluftsområde på fastlandet med bryggor, eldplatser, bastu och inkvarteringsmöjlighet.[81]
 
Gästhamn vid Älgsjölandet.

Nås med båt:

Kända personer från Ingå redigera

Publikationer om Ingå redigera

  • Ingå 675 år - Inkoo 675 vuotta, Ingå musei- och hembygdsförening r.f., Ekenäs 2011[49]

Källor redigera

  1. ^ [a b] ”Finlands areal kommunvis 1.1.2016”. Lantmäteriverket. 1 januari 2016. http://www.maanmittauslaitos.fi/sites/default/files/alat16_su_nimet_0.xlsx. Läst 2 april 2016. 
  2. ^ [a b c d] ”Befolkning efter ålder (1-års) och kön områdesvis, 1972-2021”. Statistikcentralen. 31 mars 2022. https://pxdata.stat.fi/PxWeb/pxweb/sv/StatFin/StatFin__vaerak/statfin_vaerak_pxt_11re.px. Läst 22 mars 2023. 
  3. ^ Kommunalvalsresultatet, 2017 (svenska) Läst 5 juni 2017.
  4. ^ [a b] ”Språk efter kön kommunvis, 1990-2022”. Statistikcentralens PX-Web databaser. Statistikcentralen. https://statfin.stat.fi/PxWeb/pxweb/sv/StatFin/StatFin__vaerak/statfin_vaerak_pxt_11rm.px/. Läst 6 september 2019. 
  5. ^ [a b] https://issuu.com/folktinget/docs/fisve2012-rapport
  6. ^ ”Ingå, Ingå - Finlandssvenska bebyggelsenamn”. bebyggelsenamn.sls.fi. https://bebyggelsenamn.sls.fi/bebyggelsenamn/1378/inga-inga/. Läst 21 juni 2021. 
  7. ^ Ekberg, Henrik. Ingå 675 år/vuotta (2011), sid. 13. Ingå musei- och hembygdsförening r.f. ISBN 978-952-92-9103-8.
  8. ^ Om Olav den helige på Västnyländska Ungdomsringens webbplats (svenska) Läst 24 november 2014.
  9. ^ Skärgård: tidskrift / utg. av Skärgårdsinstitutet vid Åbo Akademi. Åbo: Inst. 1978-. Libris 3693542  (sidan 74) Uppgift kontrollerad 25 november 2011.
  10. ^ Ekberg, Henrik (2006). I borgens skugga. Västnyland från forntid till nutid, sid. 325─326. Västnyländska kultursamfundet. ISBN 951-96364-4-7.
  11. ^ I borgens skugga. Västnyland från forntid till nutid, sid. 326. Västnyländska kultursamfundet.  ISBN 951-96364-4-7.
  12. ^ Brenner, Alf. (1985) Ingå.Fagervik.Degerby. En västnyländsk bygdekrönika I, sid. 206─219. Ingå kommun.
  13. ^ Cederlöf, Henrik (23.12.1987).”Den svenska skärgårdsflottan och Älgsjö-drabbningen 1789”. Västra Nyland.
  14. ^ [a b c] I borgens skugga. Västnyland från forntid till nutid, sid. 328.
  15. ^ Brenner, Ola (1979). Torpare och landbönder i Ingå 
  16. ^ Lindholm, Sture (2005). Röd galenskap ─ vit terror. Det förträngda kriget 1918 i Västnyland, sid. 284─289. Söderströms/ProClio ISBN 952-91-9192-8
  17. ^ Ekberg, Henrik. Ingå 675 år/vuotta, sid. 122–123.
  18. ^ Ruin, Hans (1977). Uppbrott och återkomst, sid. 93─96. Wahlström & Widstrand. ISBN 91-46-12913-8
  19. ^ ”Degerby - Uppslagsverket Finland”. uppslagsverket.fi. https://uppslagsverket.fi/sv/sok/view-170045-Degerby. Läst 21 april 2021. 
  20. ^ ”Fortumin Inkoon hiilivoimalaitos purettu maan tasalle” (på finska). fortum.fi. https://www.fortum.fi/media/2020/03/fortumin-inkoon-hiilivoimalaitos-purettu-maan-tasalle. Läst 21 april 2021. 
  21. ^ (på finska och svenska) (  PDF) Befolkning kommunvis och i storleksordning 31.12.1999. Finlands officiella statistik. "Befolkning 2000:3". Helsingfors: Statistikcentralen. 2000. sid. 4 (5 i pdf:en). ISBN 951-727-729-6. https://www.doria.fi/bitstream/handle/10024/158295/xvaksu_199900_2000_dig.pdf?sequence=1&isAllowed=y. Läst 29 mars 2023 
  22. ^ Finländska regeringens propositionen (pdf-format) (svenska) Läst 26 november 2011.
  23. ^ Om Ingås framtid på svenska.yle.fi (svenska) Läst 24 november 2014.
  24. ^ [a b c d e f g] ”Ingå - Uppslagsverket Finland”. uppslagsverket.fi. https://uppslagsverket.fi/sv/sok/view-170045-Ingaa. Läst 22 april 2021. 
  25. ^ ”Byaråd - Ingå”. www.inga.fi. Arkiverad från originalet den 21 april 2021. https://web.archive.org/web/20210421103620/https://www.inga.fi/sv/service/boende_och_byggande/boende/invanaraktivitet/byarad. Läst 21 april 2021. 
  26. ^ ”Svenska ortnamn i Finland”. Institutet för de inhemska språken. http://kaino.kotus.fi/svenskaortnamn/?a=find&qfind=Bollstad. Läst 12 februari 2019. 
  27. ^ ”Svenska ortnamn i Finland”. Institutet för de inhemska språken. http://kaino.kotus.fi/svenskaortnamn/?a=abc&b=K&pos=600. Läst 17 januari 2018. 
  28. ^ ”Östersolberg, Degerby - Finlandssvenska bebyggelsenamn”. bebyggelsenamn.sls.fi. https://bebyggelsenamn.sls.fi/bebyggelsenamn/1497/ostersolberg-inga/. Läst 1 september 2021. 
  29. ^ ”Svenska ortnamn i Finland”. Institutet för de inhemska språken. http://kaino.kotus.fi/svenskaortnamn/?a=find&qfind=Bast%C3%B6. Läst 27 februari 2019. 
  30. ^ ”Svenska ortnamn i Finland”. Institutet för de inhemska språken. http://kaino.kotus.fi/svenskaortnamn/?a=find&qfind=Bredsl%C3%A4tt. Läst 7 februari 2019. 
  31. ^ ”Svenska ortnamn i Finland”. Institutet för de inhemska språken. http://kaino.kotus.fi/svenskaortnamn/?a=find&qfind=b%C3%B6le. Läst 28 januari 2019. 
  32. ^ ”Svenska ortnamn i Finland”. Institutet för de inhemska språken. http://kaino.kotus.fi/svenskaortnamn/?a=find&qfind=dal. Läst 24 december 2018. 
  33. ^ ”Svenska ortnamn i Finland”. Institutet för de inhemska språken. http://kaino.kotus.fi/svenskaortnamn/?a=find&qfind=Gumb%C3%B6le. Läst 13 juli 2018. 
  34. ^ ”Svenska ortnamn i Finland”. Institutet för de inhemska språken. http://kaino.kotus.fi/svenskaortnamn/?a=find&qfind=G%C3%A5rdsb%C3%B6le. Läst 10 juli 2018. 
  35. ^ ”Svenska ortnamn i Finland”. Institutet för de inhemska språken. http://kaino.kotus.fi/svenskaortnamn/?a=find&qfind=Joddb%C3%B6le. Läst 5 april 2018. 
  36. ^ ”Svenska ortnamn i Finland”. Institutet för de inhemska språken. http://kaino.kotus.fi/svenskaortnamn/?a=find&qfind=Johannesberg. Läst 5 april 2018. 
  37. ^ ”Svenska ortnamn i Finland”. Institutet för de inhemska språken. http://kaino.kotus.fi/svenskaortnamn/?a=find&qfind=L%C3%A5ngvik. Läst 29 juni 2018. 
  38. ^ ”Svenska ortnamn i Finland”. Institutet för de inhemska språken. http://kaino.kotus.fi/svenskaortnamn/?a=find&qfind=torp. Läst 26 augusti 2019. 
  39. ^ ”Älgsjö, Ingå - Finlandssvenska bebyggelsenamn”. bebyggelsenamn.sls.fi. https://bebyggelsenamn.sls.fi/bebyggelsenamn/1462/algsjo-inga/. Läst 1 september 2021. 
  40. ^ [a b c d e f g h i] Nummelin, Markku (2008). Rantarata. Kustantaja Laaksonen. ISBN 978-952-99685-8-9 
  41. ^ Vänortskommittén - Ingå Arkiverad 6 januari 2016 hämtat från the Wayback Machine.
  42. ^ ”Inkoo - Yritykset ja työnantajat - Finder.fi” (på finska). www.finder.fi. https://www.finder.fi/kunta/Inkoo. Läst 21 april 2021. 
  43. ^ ”Team Electric - electrical exellence” (på brittisk engelska). Team Electric. http://team-electric.com/. Läst 21 april 2021. 
  44. ^ ”Termonova”. https://termonova.fi/sv/. Läst 21 april 2021. 
  45. ^ ”Termonova - Inkoo”. www.inkoo.fi. Arkiverad från originalet den 25 augusti 2021. https://web.archive.org/web/20210825200337/https://www.inkoo.fi/palvelut/yrittaminen/siksi_valitsimme_inkoon/termonova. Läst 21 april 2021. 
  46. ^ [a b] ”Etusivu | Inkoo Shipping” (på finska). www.inkooshipping.fi. https://www.inkooshipping.fi/. Läst 21 april 2021. 
  47. ^ ”Degerö Yachts – Degerö veneet – Degerö Boat Oy:n kotisivut”. degeroyachts.fi. https://degeroyachts.fi/. Läst 4 oktober 2021. 
  48. ^ ”Tietoa meistä | ARIFIN” (på finska). 28 november 2017. https://arifin.fi/tietoa/. Läst 4 oktober 2021. 
  49. ^ [a b] Ingå 675 år. Ekenäs: Ingå musei- och hembygdsförening r.f. 2011. ISBN 978-952-92-9103-8 
  50. ^ ”Ekenäs Sparbank - Ingå - Sparbanken”. www.saastopankki.fi. https://www.saastopankki.fi/sv-se/banker-och-kontor/ekenas-sparbank/kontor/tammisaaren-saastopankki-inkoo. Läst 25 augusti 2021. 
  51. ^ ”Barösund”. Finferries. https://www.finferries.fi/sv/farjetrafik/farjplatserna-och-tidtabellerna/barosund.html. Läst 21 april 2021. 
  52. ^ ”Kollektivtrafiken växer i Ingå: Taxibåt trafikerar varje veckoslut mellan Ingå och Barösund”. svenska.yle.fi. https://svenska.yle.fi/a/7-10002443. Läst 21 september 2021. 
  53. ^ [a b] ”Gästhamnar - Ingå”. www.inga.fi. https://www.inga.fi/sv/turism/valkommen_till_skargarden/gasthamnar. Läst 21 april 2021. 
  54. ^ ”PressReader.com - Digital Newspaper & Magazine Subscriptions”. www.pressreader.com. https://www.pressreader.com/finland/vastra-nyland/20200103/281517933044288. Läst 1 september 2021. 
  55. ^ ”Kopparnäs-Störsvik”. Uudenmaan virkistysalueyhdistys. https://uuvi.fi/sv/omrade/kopparnas-storsvik/. Läst 1 september 2021. 
  56. ^ ”Handelshamnen - Ingå”. www.inga.fi. Arkiverad från originalet den 21 april 2021. https://web.archive.org/web/20210421094622/https://www.inga.fi/sv/service/tekniska_tjanster/hamnar/handelshamnen. Läst 21 april 2021. 
  57. ^ ”Hamnar - Ingå”. www.inga.fi. https://www.inga.fi/sv/service/tekniska_tjanster/hamnar. Läst 25 augusti 2021. 
  58. ^ ”Nya kajen i Ingå fiskehamn väntar på hall” (på svenska). svenska.yle.fi. https://svenska.yle.fi/artikel/2014/08/26/nya-kajen-i-inga-fiskehamn-vantar-pa-hall. Läst 25 augusti 2021. 
  59. ^ fi:Inkoon rautatieasema[källa behövs]
  60. ^ Jan-Erik Andelin (1 september 2021). ”Så planeras tågen Helsingfors–Hangö 2024 – tre alternativ”. Hufvudstadsbladet: s. 5. 
  61. ^ ”Utbildning - Ingå”. www.inga.fi. https://www.inga.fi/sv/service/smabarnspedagogik_och_utbildning/utbildning. Läst 25 augusti 2021. 
  62. ^ ”Raseborg musikinstitut - kontaktuppgifter”. Raseborg. Arkiverad från originalet den 25 augusti 2021. https://web.archive.org/web/20210825184236/https://www.raseborg.fi/barn-unga-och-utbildning/kulturinstitut/musikinstitut/kontaktuppgifter/. Läst 25 augusti 2021. 
  63. ^ ”Ingå medborgarinstitut - Ingå”. www.inga.fi. Arkiverad från originalet den 25 augusti 2021. https://web.archive.org/web/20210825184238/https://www.inga.fi/sv/service/smabarnspedagogik_och_utbildning/inga_medborgarinstitut. Läst 25 augusti 2021. 
  64. ^ ”11re -- Befolkning efter ålder (1-års) och kön områdesvis, 1972-2021”. Statistikcentralens PX-Web databaser. Statistikcentralen. https://pxdata.stat.fi/PxWeb/pxweb/sv/StatFin/StatFin__vaerak/statfin_vaerak_pxt_11re.px/. Läst 26 mars 2023. 
  65. ^ Källa: https://issuu.com/folktinget/docs/fisve2012-rapport
  66. ^ ”11ra -- Nyckeltal för befolkningen efter område, 1990-2022”. Statistikcentralen. https://statfin.stat.fi/PxWeb/pxweb/sv/StatFin/StatFin__vaerak/statfin_vaerak_pxt_11ra.px/. Läst 27 april 2023. 
  67. ^ ”Evenemang - Ingå”. www.inga.fi. https://www.inga.fi/sv/inga_informerar/evenemang. Läst 21 april 2021. 
  68. ^ ”Ingådagen - Ingå”. www.inga.fi. https://www.inga.fi/sv/inga_informerar/evenemang/ingadagen. Läst 21 april 2021. 
  69. ^ ”Ny matmarknad ser dagens ljus i Ingå” (på svenska). Landsbygdens Folk. 14 september 2020. https://www.landsbygdensfolk.fi/nyheter/ny-matmarknad-ser-dagens-ljus-i-inga. Läst 19 juni 2021. 
  70. ^ ”Degerby kyrka - Ingå”. www.inga.fi. Arkiverad från originalet den 21 april 2021. https://web.archive.org/web/20210421092236/https://www.inga.fi/sv/turism/kyrkor/degerby_kyrka. Läst 21 april 2021. 
  71. ^ ”Fagervik kyrka - Ingå”. www.inga.fi. Arkiverad från originalet den 21 april 2021. https://web.archive.org/web/20210421014916/https://www.inga.fi/sv/turism/kyrkor/fagervik_kyrka. Läst 21 april 2021. 
  72. ^ ”Ingå kyrka - Ingå”. www.inga.fi. Arkiverad från originalet den 21 april 2021. https://web.archive.org/web/20210421092250/https://www.inga.fi/sv/turism/kyrkor/inga_kyrka. Läst 21 april 2021. 
  73. ^ ”Taborkyrkan - Ingå”. www.inga.fi. Arkiverad från originalet den 29 juni 2021. https://web.archive.org/web/20210629013514/https://www.inga.fi/sv/turism/kyrkor/taborkyrkan. Läst 21 april 2021. 
  74. ^ Finländska miljöministeriets webbplats (svenska) Läst 23 november 2011.
  75. ^ ”Grönholm gjorde sig till museiföremål”. Vastranyland.fi | Västnylands nyhetssajt sju dagar i veckan. http://gamla.vastranyland.fi/lokalt/2013-02-16/gronholm-gjorde-sig-till-museiforemal. Läst 25 augusti 2021. 
  76. ^ ”Storö butiksmuseum | Västra Nylands museer - portalen” (på amerikansk engelska). http://www.vastranylandsmuseer.fi/storo-butiksmuseum/. Läst 25 augusti 2021. 
  77. ^ Museosillat ja -tiet. NMT-centralen (ELY-keskus). 3.9.2012. https://www.ely-keskus.fi/documents/10191/235768/Luettelo+museosillat+ja+-tiet/191d5a3e-601a-4e38-81b5-27359b75a1fd. 
  78. ^ ”Kopparnäs-Störsvik”. Uudenmaan virkistysalueyhdistys. https://uuvi.fi/sv/omrade/kopparnas-storsvik/. Läst 21 april 2021. 
  79. ^ [a b c d] ”Friluftsområden - Ingå”. www.inga.fi. https://www.inga.fi/sv/turism/friluftsomraden. Läst 21 april 2021. 
  80. ^ ”Leirintäalueet” (på finska). www.vantaa.fi. https://www.vantaa.fi/vapaa-aika/luonto_ja_ulkoilu/retkeily/leirintaalueet. Läst 21 april 2021. 
  81. ^ ”Gölisnäs”. Uudenmaan virkistysalueyhdistys. https://uuvi.fi/sv/omrade/golisnas/. Läst 21 april 2021. 
  82. ^ ”Stora Fagerö”. Uudenmaan virkistysalueyhdistys. https://uuvi.fi/sv/omrade/stora-fagero/. Läst 21 april 2021. 
  83. ^ ”Elisaari” (på finska). http://www.elisaari.fi/. Läst 21 april 2021. 
  84. ^ ”HC Berg luo Inkoon ateljeestaan taidetta maailman joka kolkkaan” (på finska). Inkoo. Arkiverad från originalet den 25 augusti 2021. https://web.archive.org/web/20210825183417/https://www.inkoo.fi/inkoo_tiedottaa/ajankohtaista/hc_berg_luo_inkoon_ateljeestaan_taidetta_maailman_joka_kolkkaan.7954.news. Läst 25 augusti 2021. 
  85. ^ ”Kirjailija Leena Lehtolainen: ”Parhaat ideani saan Inkoon luonnossa”” (på finska). Inkoo. Arkiverad från originalet den 25 augusti 2021. https://web.archive.org/web/20210825183355/https://www.inkoo.fi/inkoo_tiedottaa/ajankohtaista/kirjailija_leena_lehtolainen_parhaat_ideani_saan_inkoon_luonnossa.7013.news. Läst 25 augusti 2021. 
  86. ^ ”Regi & produktion - Raseborgs Sommarteater”. www.raseborg.org. https://www.raseborg.org/tidigare_ar/raseteaterhistorik/torparsol/torparsolprod/. Läst 21 juni 2021. 

Externa länkar redigera

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Ingå&oldid=54620762”