Svenska folkpartiet
Svenska folkpartiet i Finland (SFP), på finska Suomen ruotsalainen kansanpuolue (RKP), är ett politiskt parti i Finland. Partiet grundades i maj 1906 vid ett möte i Nyländska nationshuset i Helsingfors där partiets föregångare Svenska partiet höll partimöte. Där beslöts att Svenska partiet, som tidigare hade varit ett svenskt kulturförbund, skulle ombildas till ett svensksinnat politiskt parti. Initiativet till det nya partiet togs av politikern Axel Lille (1848-1921). Orsaken till denna ombildning av partiet var övergången från den gamla ståndsriksdagen till enkammarriksdag i Finland. Axel Lille blev det nya partiets första ordförande och han efterträddes av Eric von Rettig år 1917. Partiledare sedan 2016 är Anna-Maja Henriksson. Partiet ingår sedan 2019 i Sanna Marins fempartiregering med två ministrar.
Svenska folkpartiet i Finland Suomen ruotsalainen kansanpuolue | |
![]() | |
Förkortning | SFP, RKP |
---|---|
Land | ![]() |
Partiordförande | Anna-Maja Henriksson |
Partisekreterare | Fredrik Guseff |
Gruppledare | Anders Adlercreutz |
Grundat | 1906 |
Huvudkontor | Simonsgatan 8 A (PB 430) 00101, Helsingfors |
Politisk ideologi | Liberalism Svenska minoritetsrättigheter |
Politisk position | Center |
Internationellt samarbetsorgan | Liberala internationalen |
Nordiskt samarbetsorgan | Mittengruppen |
Europeiskt samarbetsorgan | Alliansen liberaler och demokrater för Europa |
Politisk grupp i Europaparlamentet | RE-gruppen |
Ungdomsförbund | Svensk Ungdom |
Studentförbund | Liberala Studerande LSK |
Kvinnoförbund | Svenska Kvinnoförbundet |
Riksdagen | |
Mandat | 9 / 200 |
Europaparlamentet | |
Mandat | 1 / 14 |
Kommunfullmäktige | |
Mandat | 463 / 8 859 |
Webbplats | |
www | |
Finlands politik Politiska partier Val |
Svenska folkpartiet är ett allmänborgerligt (enligt partiprogrammet frisinnat) parti som ser som sin främsta uppgift att tillvarata den finlandssvenska befolkningens rättigheter och intressen i Finland. Partiets ungdomsförbund heter Svensk Ungdom, dess kvinnoförbund heter Svenska Kvinnoförbundet och dess seniorförbund Svenska Seniorer i Finland.
I Europaparlamentet har Svenska folkpartiet för närvarande en ledamot, Nils Torvalds, som ingår i Gruppen Renew Europe.
Partiet var i regeringsställning oavbrutet 1979–2015, med en eller två ministerposter, i samarbete med samtliga finska partier som bildat koalitionsregering sedan dess. Svenska folkpartiets minister har förutom sin ministerportfölj ofta också skött uppgiften som nordisk samarbetsminister.
Partiet medverkar i Sanna Marins regering sedan år 2019, och innehar två ministerposter. Som minister fungerar partiordförande Anna-Maja Henriksson (justitieminister) och Thomas Blomqvist (minister för nordiskt samarbete och jämställdhet).
1907 ritade Alex Federley en valaffisch för Svenska folkpartiet inför det första valet till enkammarlantdagen. Affischen innehöll bilden ”Mannen med flaggan”, som sedan kom att bli ett partiemblem för Svenska folkpartiet i över 50 år.[1]
PolitikRedigera
Partiet stöder starkt upprätthållande av svenskspråkiga institutioner, då erfarenheten visar att tvåspråkiga institutioner tenderar att förfinskas. Likaså arbetar partiet för att det andra inhemska språket fortsättningsvis skall vara obligatoriskt och att undervisningen skall vara tillräckligt omfattande (detta gäller inte finskans ställning på Åland, som har egen lagstiftningsbehörighet på området – partiet har inte verksamhet där).
SFP förespråkar en fri marknadsekonomi. Skattesänkningar uppmuntrar enligt partiets mening till arbete bland befolkningen. Partiet har officiellt tagit ställning för Finlands eventuella Nato-medlemskap[2], och redan presidentkandidaten Henrik Lax talade sig varm för Nato-medlemskap i kampanjen inför presidentvalet 2006. Partiets presidentkandidat inför presidentvalet 2018 Nils Torvalds talade sig också varm för Nato-medlemskap. Utrikespolitiskt har partiet traditionellt stött ett nordiskt samarbete.
Den 24 oktober 2006 publicerades annonser i finskspråkiga tidningar med namnet Suomalainen kansanpuolue (dvs Finländska folkpartiet), vilket väckte viss uppståndelse, särskilt eftersom medlemmar av partistyrelsen var omedvetna om reklamkampanjen. Företrädare för reklamkampanjen menar att Svenska folkpartiet i första hand är ett folkparti, och i andra hand en drivande kraft i språkpolitiken.
Svenska folkpartiet anser sig själva arbeta för en stark svenskhet och en fungerande tvåspråkighet.[3]
PartiledareRedigera
- 1906–1917: Axel Lille
- 1917–1934: Eric von Rettig
- 1934–1945: Ernst von Born
- 1945–1955: Ralf Törngren
- 1955–1956: Ernst von Born
- 1956–1966: Lars Erik Taxell
- 1966–1973: Jan-Magnus Jansson
- 1973–1974: Kristian Gestrin
- 1974–1977: Carl Olof Tallgren
- 1977–1985: Pär Stenbäck
- 1985–1990: Christoffer Taxell
- 1990–1998: Ole Norrback
- 1998–2006: Jan-Erik Enestam
- 2006–2012: Stefan Wallin
- 2012–2016: Carl Haglund
- 2016–: Anna-Maja Henriksson
Betydande personerRedigera
Nuvarande politikerRedigera
- Anna-Maja Henriksson (partiledare, justitieminister, riksdagsledamot)
- Thomas Blomqvist (riksdagsledamot)
- Anders Adlercreutz (riksdagsledamot)
- Eva Biaudet (riksdagsledamot, f.d. omsorgs- och jämställdhetsminister)
- Joakim Strand (riksdagsledamot)
- Veronica Rehn-Kivi (riksdagsledamot)
- Sandra Bergqvist (riksdagsledamot)
- Mikko Ollikainen (riksdagsledamot)
- Anders Norrback (riksdagsledamot)
- Nils Torvalds (europaparlamentariker)
- Mikaela Nylander (f.d. riksdagsledamot)
- Mats Nylund (f.d riksdagsledamot)
Tidigare ministrarRedigera
- Gustav Björkstrand
- Leo Ehrnrooth
- Ragnar Granvik
- Carl Haglund
- Carl-Olaf Homén
- Sven Högström
- Henrik Lax
- Bertel Lindh
- Nils Meinander
- Torsten Nordström
- Axel Palmgren
- Hjalmar J. Procopé
- August Ramsay
- Henrik Ramsay
- Elisabeth Rehn
- Julius Stjernvall
- J.O. Söderhjelm
- Grels Teir
- Astrid Thors
- Ulla-Maj Wideroos
- Rolf Witting
- Stefan Wallin
UnderstödRedigera
RiksdagsvalenRedigera
År | % |
---|---|
1919 | 12,1 |
1922 | 12,4 |
1924 | 12,0 |
1927 | 12,2 |
1929 | 11,5 |
1930 | 10,0 |
1933 | 10,4 |
1936 | 10,4 |
1939 | 9,6 |
1945 | 7,9 |
1948 | 7,3 |
1951 | 7,2 |
1954 | 6,8 |
1958 | 6,5 |
1962 | 6,1 |
1966 | 5,7 |
1970 | 5,3 |
1972 | 5,1 |
1975 | 4,7 |
1979 | 4,2 |
1983 | 4,6 |
1987 | 5,3 |
1991 | 5,5 |
1995 | 5,1 |
1999 | 5,1 |
2003 | 4,6 |
2007 | 4,6 |
2011 | 4,3 |
2015 | 4,9 |
2019 | 4,5 |
KommunalvalRedigera
- 1953 – 6,9 procent
- ...
- 2000 – 5,1 procent
- 2004 – 5,2 procent
- 2008 – 4,7 procent
- 2012 – 4,7 procent
- 2017 – 4,9 procent
EuropaparlamentsvalenRedigera
År | % |
---|---|
1996 | 5,75 |
1999 | 6,77 |
2004 | 5,70 |
2009 | 6,09 |
2014 | 6,76 |
2019 | 6,34 |
ReferenserRedigera
NoterRedigera
- ^ Biografiskt lexikon för Finland: Federley, Alex, läst 10 november 2016.
- ^ ”Svenska folkpartiets partiprogram”. sfp.fi. https://sfp.fi/politik/beslut-politiska-program/svenska-folkpartiets-partiprogram/. Läst 11 juli 2019.
- ^ Svenska folkpartiet: Verksamhet Läst 14 mars 2016
Externa länkarRedigera
- Wikimedia Commons har media som rör Svenska folkpartiet.
- Svenska folkpartiet