Fotboll vid olympiska sommarspelen

gren vid olympiska sommarspelen

Fotboll har funnits med i varje olympiskt sommarspel utom 1896 och 1932 (för herrar). Damfotbollen gjorde entré 1996.[1]

Fotboll vid olympiska sommarspelen
Fotboll
Internationellt förbundFifa
Grenar

Herrar Damer Mixat Totalt
1 1 2

Historia redigera

Sedan den internationella fotbollen endast var i sin barndom år 1896 fanns sporten inte med vid starten av de olympiska spelen 1896. En inofficiell tävling blev det dock, men idag finns inspelningarna inte kvar men det verkar som om endast två matcher spelades. Ett lag från Athen blev slagna med 15-0 av ett danskt lag. Vid olympiska sommarspelen 1900 och 1904 var sporten en demonstrationssport. Vid de inofficiella spelen 1906 tävlade olika lag och klubbar, men dessa tävlingar kan inte räknas som olympiska. Lag från Storbritannien, Tyskland, Österrike, Nederländerna och Frankrike lämnade återbud till den inofficiella tävlingen och lämnade kvar lag från Danmark, Smyrna, Athen och Thessaloniki Music Club att tävla. Danmark vann finalen mot Aten med 9-0.

Regler redigera

Lagen får endast innehålla tre spelare som är över 23 år. Det infördes 1992.

Brittiska framgångar redigera

År 1908 i London anordnades en större tävling av Football Association med sex lag, som blev elva till 1912 (då tävlingen anordnades av Svenska Fotbollförbundet). I de tidiga matcherna gjordes många mål. Sophus Nielsen (1908) och Gottfried Fuchs (1912) gjorde båda tio mål i en match; ett rekord som stod sig i över nittio år. Alla spelarna var amatörer, vilket betyder att vissa länder inte kunde skicka sina riktiga landslag. Storbritannien gick runt detta problem genom att skicka sitt nationsamatörlandslag (där några spelade i professionella klubbar i England). Laget vann de två första finalerna mot Danmark.

1920-talet och Uruguays framgångar redigera

Under 1920-talet blev tävlingen allt viktigare. I finalen 1920 gick Tjeckoslovakien från planen för att visa sin protest inför domaren John Lewis och vad de ansåg var det dåliga humöret i Antwerpen. Båda 1924 och 1928 vann Uruguay, varjämte Fifa blev medvetna om att för att den olympiska tävlingen ska vara jämlik så kan endast amatörer tillåtas spela.

Olympiska spelen efter VM redigera

Med Henri Delauneys förslag 1929 att starta en professionell världsturnering i fotboll (Vid fotbolls-VM i Uruguay 1930) ville Fifa inte att den olympiska turneringen skulle sätta VM i skugga, så därför togs fotbollen bort från OS 1932 i Los Angeles. Sporten återvände dock redan 1936 i Berlin. De tyska arrangörerna var fast beslutna om att få tillbaka sporten för att få vitala inkomster till kassan. Det visade sig bli en stor succé. Tyskland besegrades i en andra omgångsmatch mot Norge, och matchen bevistades av Adolf Hitler.

Vid olympiska sommarspelen 1948 vann Sverige turneringen, men sedan fick det forna Östblocket stora framgångar, inte minst sedan de bästa spelarna fick betalt för att behålla sin status som "amatör". Mellan 1948 och 1980 vanns 23 av 27 medaljer av östeuropeiska länder. Endast Sverige (guld, brons), Danmark (silver) och Japan (brons) bröt dominansen.

Förändringar och genomförande redigera

Till olympiska sommarspelen 1984 i Los Angeles kände Internationella olympiska kommittén att en förändring var nödvändig för att få tillbaka intresset, och bestämde att professionella spelare skulle tillåtas. Fifa ville fortfarande inte att olympiska spelen skulle rivalisera med VM, men allt löstes med en kompromiss. Lag från Afrika, Asien, Oceanien, Nordamerika, Centralamerika och Västindien tilläts visa sina starkaste professionella sidor. Uefa (Europa) och Conmebol (Sydamerika) fick plocka spelare som inte spelat i någon VM-match. Vissa lag, som Frankrike, tog unga spelare och vann OS-guld 1984. 1984 års regler upprätthölls även för 1988 års upplaga, men med ett ytterligare stycke: de europeiska och sydamerikanska fotbollsspelare som tidigare spelat mindre än 90 minuter i en enda VM -match var berättigade.


Denna idé blev positiv för både Fifa och IOK och sedan 1992 måste spelare vara under 23 år, men tre spelare över 23 är tillåtet per lag. Tävlingen är därför numera ett "Under-23-VM", som kompletterar Fifas egna turneringar för spelare under 20 och under 17. Denna nya tävlingsform medförde att länder från hela världen återigen kunde tävla på mer lika villkor. Afrikanska och asiatiska lag har speciellt dragit nytta av detta: Nigeria och Kamerun vann 1996 respektive 2000.

Detta ovanliga tävlingssystem har gjort att historiskt starka fotbollsnationer inte alltid kunnat komma upp till sina vanliga nivåer. Nederländerna vann brons i de första tre tävlingarna, men har inte lyckats nå huvudturneringen sedan 1952. Uruguay vann turneringen vid de första två turneringarna, men dessa var nationens enda deltagande fram till OS 2012. Före guldet i hemma-OS 2016 var Brasiliens två silvermedaljer från 1980-talet det bästa de lyckats uppnå, och de kunde inte ens kvalificera sig 1992 och 2004. Ungern vann tre guldmedaljer: 1952, 1964 och 1968, men de har inte varit i medaljspelen sedan 1996. Argentina har "bara" vunnit fyra OS-medaljer i fotboll, silver 1928 och 1996, och första guldet togs först 2004, det andra 2008.

Storbritannien redigera

Storbritanniens framgångar gick tillbaka efter 1912, och deras senaste deltagande i huvudturneringen var 1960, även om de deltog i kvalspelet till de kommande årens turneringar. Då engelska Football Association Football Association 1974 beslöt att inte längre skilja på amatörer och proffs, vilket man tidigare gjort, slutade Storbritannien att ställa upp i kvalspelet, där man heller inte deltagit efter 1984 års regeländringar om vilka spelare som får delta. Här finns bland annat politiska skäl, England, Skottland, Wales och Nordirland är alla egna medlemmar av Fifa, men kan tävla som Storbritannien i OS. Att delta med ett brittiskt OS-lag kan göra att det blir "tjat" om att de skall göra likadant i Fifa, och därmed inte längre kan stå för 50% i International Football Association Board (som varje år sätter sig ner för att debattera förändringar inom fotbollsregler). Då London valts att anordna de olympiska sommarspelen 2012 antas det bli press på britterna att spela med ett brittiskt fotbollslandslag på både herr- och damsidan, en idé som Scottish Football Association tagit avstånd från. Ett förslag som kommit är att England, Skottland, Wales och Nordirland spelar en inbördes turnering, där vinnaren får representera Storbritannien i OS under brittisk flagg.[källa behövs]

Arenor redigera

På grund av det stora antalet arenor som krävs för ett så stort mästerskap som de olympiska spelen, används ofta arenor som ligger långt bort från huvudorten, speciellt i de tidiga matcherna. Vid olympiska sommarspelen 1984 i Los Angeles spelades två tidiga matcher 3 200 kilometer från huvudorten.

Här är en lista över alla arenor som använts för den olympiska fotbollen.

Olympiskt spel Ort Arena
Aten 1896 Ingen fotbollsturnering
Paris 1900 Paris Vélodrome de Vincennes
Saint Louis 1904 Saint Louis, Missouri Francis Field
London 1908 London White City Stadium
Stockholm 1912 Stockholm Stockholms Olympiastadion
(Solna) Råsunda IP
(Västerort) Tranebergs IP
Antwerpen 1920 Antwerpen Olympisch Stadion
Royal Antwerp Football Club Stadium
Bryssel Stade de l’Union St. Gilloise
Gent Stade d’A.A. La Gantoise
Paris 1924 Paris Stade Olympique, Colombes
Stade Bergeyre
Stade de Paris, Saint-Ouen
Stade Pershing, Vincennes
Amsterdam 1928 Amsterdam Olympisch Stadion
Rotterdam Het Kasteel
De Kuip
Arnhem Monnikenhuize
Los Angeles 1932 Ingen fotbollsturnering
Berlin 1936 Berlin Olympiastadion
Poststadion, Tiergarten
Mommsenstadion, Charlottenburg
Herta-BSC-Platz
London 1948 London Empire Stadium (Wembley Stadium)
White Hart Lane, Tottenham
Selhurst Park, Crystal Palace
Craven Cottage, Fulham
Griffin Park, Brentford
Arsenal Stadium, Highbury
Cricklefield Stadium, Ilford
Green Pond Road Stadium, Walthamstow
Champion Hill, Dulwich
Brighton Goldstone Ground
Portsmouth Fratton Park
Helsingfors 1952 Helsingfors Olympiastadion
Åbo Kuppis stadion
Tammerfors Ratina Stadion
Lahtis Lahtis stadion
Kotka Kotka stadion
Melbourne 1956 Melbourne Melbourne Cricket Ground
Football and Athletics Ground, Olympic Park
Rom 1960 Rom Stadio Flaminio
Florens Stadio Comunale
Grosseto Stadio Comunale
Livorno Stadio Ardenza
Pescara Stadio Adriatico
L'Aquila Stadio Comunale
Neapel Stadio Fuorigrotta
Tokyo 1964 Tokyo Olympiastadion
Prince Chichibu Memorial Field
Komazawa Stadium
Omiya Football Stadium
Yokohama Mitsuzawa Stadium
Mexico City 1968 Mexico City Aztekastadion
Puebla Estadio Cuauhtémoc
Guadalajara Estadio Jalisco
León Estadio León
München 1972 München Olympiastadion
Augsburg Rosenaustadion
Ingolstadt ESV-Stadion
Regensburg Jahnstadion
Nürnberg Frankenstadion
Passau Drei Flüsse Stadion
Montréal 1976 Montréal Stade Olympique
Sherbrooke Municipal Stadium
Toronto Varsity Stadium
Ottawa Lansdowne Stadium
Moskva 1980 Moskva Leninstadion
Dynamostadion
Leningrad Kirov Stadium
Kiev Republikanska stadion
Minsk Dinamo Stadium
Los Angeles 1984 Pasadena, Kalifornien Rose Bowl
Cambridge, Massachusetts Harvard Stadium
Annapolis, Maryland Navy-Marine Corps Memorial Stadium
Palo Alto Stanford Stadium
Seoul 1988 Seoul Olympic Stadium
Dongdaemun Stadium
Daegu Daegu Civic Stadium
Busan Busan Gudeok Stadium
Gwangju Moodeung Stadium
Daejeon Daejeon Hanbat Stadium
Barcelona 1992 Barcelona Camp Nou
Estadio Sarriá
Sabadell Estadi de la Nova Creu Alta
Zaragoza Estadio La Romareda
Valencia Mestalla
Atlanta 1996 Athens, Georgia Sanford Stadium
Orlando, Florida Citrus Bowl
Birmingham, Alabama Legion Field
Miami, Florida Miami Orange Bowl
Washington, D.C. Robert F. Kennedy Memorial Stadium
Sydney 2000 Sydney Olympic Stadium
Sydney Football Stadium
Brisbane Brisbane Cricket Ground
Adelaide Hindmarsh Stadium
Canberra Bruce Stadium
Melbourne Melbourne Cricket Ground
Aten 2004 Aten Olympic Stadium
Karaiskaki Stadium
Patras Pampeloponnisiako Stadium
Volos Panthessaliko Stadium
Thessaloniki Kaftanzoglio Stadium
Iraklion Pankritio Stadium
Peking 2008 Peking Pekings Nationalstadion
Olympiska sportcentret
Arbetarstadion
Tianjin Tianjin Olympic Centre Stadium
Shanghai Shanghai Stadium
Qinhuangdao Qinhuangdao Olympic Sports Centre Stadium
Shenyang Wulihe Stadium
London 2012 London Wembley Stadium
Glasgow Hampden Park
Cardiff Millennium Stadium
Coventry City of Coventry Stadium
Manchester Old Trafford
Newcastle upon Tyne St James' Park
Rio de Janeiro 2016 Rio de Janeiro Maracanã
São Paulo Morumbi
Brasília Estádio Nacional de Brasília
Salvador Arena Fonte Nova
Belo Horizonte Mineirão
Tokyo 2020 Tokyo Ajinomoto Stadium
Saitama Saitama Stadium
Kashima Kashima Soccer Stadium
Yokohama Nissan Stadium
Rifu Miyagi Stadium
Sapporo Sapporo Dome
Paris 2024 Paris Parc des Princes
Marseille Stade de Marseille
Lyon Stade de Lyon
Bordeaux Stade de Bordeaux
Saint-Étienne Stade Geoffroy-Guichard
Nice Stade de Nice
Nantes Stade de la Beaujoire

Grenar redigera

Spel 96 00 04 08 12 20 24 28 32 36 48 52 56 60 64 68 72 76 80 84 88 92 96 00 04 08 12 16 20 24
Herrar X X X X X X X X X X X X X X X X X X X X X X X X X X X X
Damer X X X X X X X X

Deltagande nationer redigera

Herrar redigera

Notera: De nummer som finns refererar till antalet lag från varje land. De första mästerskapen var det vanligt med mer än ett lag.
Lista över deltagande nationer i fotboll för herrlandslag vid olympiska spelen
Denna tabell: visa  redigera )
  Deltagande lag / Spel   Nr. 0004 0812 2024 2836 4852 5660 6468 7276 8084 8892 96 00 04 08 12 16 20 24
  Afghanistan 1 X
  Algeriet 2 X X
  Argentina 10 X X X X X X X X X Q
  Australien 8 X X X X X X X X
  Belgien 5 X X X X X
  Brasilien 14 X X X X X X X X X X X X X X
  Burkina Faso 4 X X X X
  Chile 4 X X X X
  Colombia 5 X X X X X
  Costa Rica 3 X X X
  Danmark 9 X X X X X X X X X
  Dominikanska republiken 1 Q
  Egypten 13 X X X X X X X X X X X X Q
  Elfenbenskusten 2 X X
  El Salvador 1 X
  Fiji 1 X
  Finland 4 X X X X
  Frankrike 13 X X X X X X X X X X X X Q
  Förenade Arabemiraten 1 X
  Gabon 1 X
  Ghana 6 X X X X X X
  Grekland 4 X X X X
  Guatemala 3 X X X
  Guinea 1 X
  Honduras 5 X X X X X
  Indien 4 X X X X
  Indonesien 1 X
  Iran 3 X X X
  Irak 5 X X X X X
  Irland 1 X
  Israel 3 X X Q
  Italien 14 X X X X X X X X X X X X X X X
  Japan 11 X X X X X X X X X X X
  Kamerun 3 X X X
  Kanada 3 X X X
  Kina 4 X X X
  Kinesiska Taipei 1 X
  Kuba 3 X X
  Kuwait 3 X X X
  Litauen 1 X
  Luxemburg 5 X X X X X
  Malaysia 1 X
  Mali 2 X Q
  Marocko 8 X X X X X X X Q
  Mexiko 10 X X X X X X X X X X X
  Myanmar 1 X
  Nederländerna 7 X X X X X X X
  Nigeria 7 X X X X X X X
  Nordkorea 1 X
  Norge 5 X X X X X
  Nya Zeeland 4 X X X Q
  Paraguay 3 X X Q
  Peru 2 X X
  Polen 7 X X X X X X X
  Portugal 4 X X X X
  Qatar 2 X X
  Rumänien 3 X X X
  Ryssland 1 X
  Saudiarabien 4 X X X X
  Schweiz 2 X X
  Senegal 1 X
  Serbien 1 X
  Slovakien 1 X
  Spanien 12 X X X X X X X X X X X Q
  Storbritannien 10 X X X X X X X X X X
  Sudan 1 X
  Sverige 10 X X X X X X X X X X
  Sydafrika 2 X X
  Sydkorea 11 X X X X X X X X X X X
  Syrien 1 X
  Thailand 2 X X
  Tjeckien 1 X
  Tunisien 4 X X X X
  Turkiet 5 X X X X X
  Tyskland 10 X X X X X X X X X X
  Ukraina 1 Q
  Ungern 9 X X X X X X X X X
  Uruguay 3 X X X
  USA 15 X X X X X X X X X X X X X X Q
  Venezuela 1 X
  Belarus 1 X
  Zambia 2 X X
  Österrike 4 X X X X
  Ej längre existerande nationer / Spel   Nr. 0004 0812 2024 2836 4852 5660 6468 7276 8084 8892 96 00 04 08 12 16 20 24
  Jugoslavien 10 X X X X X X X X X X
  Nederländska Antillerna 1 X
  Serbien och Montenegro 1 X
  Sovjetunionen 6 X X X X X X
  Tjeckoslovakien 5 X X X X X
  Östtyskland 3 X X X X
Totalt antal deltagande lag   0 3 2 5 11 14 22 17 16 18 25 11 16 14 16 16 13 16 16 16 16 16 16 16 16 16 16 16 16

Damer redigera

Siffrorna refererar till den placering laget fick i de olika spelen.
Lista över deltagande nationer i fotboll för damlandslag
Denna tabell: visa  redigera )
  Deltagande lag / Spel   Nr. 96 00 04 08 12 16 20 24
  Argentina 1 11
  Australien 5 7 5 8 4 q
  Brasilien 8 4 4 2 2 7 4 6 q
  Chile 1 11
  Colombia 3 11 11 q
  Danmark 1 8
  Frankrike 3 4 6 Q
  Grekland 1 10
  Japan 6 7 7 4 2 8 q
  Kamerun 1 12
  Kanada 5 8 3 3 1 q
  Kina 6 2 5 9 5 7 10
  Mexiko 1 8
  Nederländerna 1 5
  Nigeria 3 8 6 11
  Nordkorea 2 9 9
  Norge 3 3 1 7
  Nya Zeeland 5 10 8 9 12 q
  Spanien 1 q
  Storbritannien 2 5 7
  Sverige 7 6 6 4 6 6 2 2
  Sydafrika 2 10 10
  Tyskland 6 5 3 3 3 1 q
  USA 8 1 2 1 1 1 5 3 q
  Zambia 1 9
  Zimbabwe 1 12
Totalt antal deltagande lag  
0 8 8 10 12 12 12 12 12
  • Q = Kvalificerad som värdnation
  • q = Kvalificerad via respektive konfederations uttagningsturnering


Herrarnas tävling redigera

Kvalifikationen sker i de olika världsdelarna. De flesta kontinentala föreningarna har en speciell cup i "Under-23-fotboll", men Europa använder medaljörerna från Uefas U21-mästerskap. Inför OS 2024, var det fördelade antalet platser:

* Asien och Afrika spelar ett interkontinentalt playoff-kval om den sista OS-platsen

Damernas tävling redigera

Till skillnad från herrturneringen är damernas turnering en seniortävling som är jämförbar med VM i termer av konkurrens och prestige. Den första olympiska fotbollsturneringen för damer hölls 1996 i Atlanta. USA har dominerat turneringen med fyra guld 1996, 2004, 2008 och 2012 samt ett silver 2000 då de besegrades av Norge i finalen.

IOK tilldelar varje kontinent ett antal platser i turneringen. Vilka länder som kvalificerar sig bestäms av respektive kontinents fotbollsförbund, oftast genom kvalspel. UEFA tar istället ut de länder som placerar sig bäst i VM året innan.

2004 bestod turneringen av tio lag. Inför OS 2008 utökas turneringen till tolv lag.

Fördelningen av kvalplatser för 2004 års olympiska spel såg ut på följande sätt:

  • Asien - 2 platser (Japan, Kina)
  • Afrika - 1 eller 2 platser (Nigeria)
  • Nordamerika - 2 platser (Mexiko, USA)
  • Sydamerika - 1 plats (Brasilien)
  • Oceanien - 0 eller 1 plats (Australien)
  • Europa - 2 platser (Tyskland, Sverige)
  • Värdnation - 1 plats (Grekland)

Vid OS i Beijing 2008 gällde följande fördelning:

  • Asien - 2 platser (Nordkorea, Japan)
  • Afrika - 1 eller 2 platser (Nigeria)
  • Nordamerika - 2 platser (Kanada, USA)
  • Sydamerika - 1 eller 2 platser (Argentina, Brasilien)
  • Oceanien - 1 plats (Nya Zeeland)
  • Europa - 3 platser (Norge, Sverige, Tyskland)
  • Värdnation - 1 plats (Kina)

Medaljtabeller redigera

Totalt redigera

Pl. Nation Guld Silver Brons Totalt
1   USA 4 2 1 7
2   Ungern 3 1 1 5
3   Storbritannien 3 0 0 3
4   Argentina 2 2 0 4
5   Sovjetunionen 2 0 3 5
6   Uruguay 2 0 0 2
7   Jugoslavien 1 3 1 5
8   Sverige 1 2 2 5
9   Polen 1 2 0 3
  Spanien 1 2 0 3
11   Östtyskland 1 1 1 3
12   Tjeckoslovakien 1 1 0 2
  Frankrike 1 1 0 2
  Nigeria 1 1 0 2
15   Italien 1 0 2 3
  Norge 1 0 2 3
17   Belgien 1 0 1 2
  Kanada 1 0 1 2
19   Kamerun 1 0 0 1
  Mexiko 1 0 0 1
21   Brasilien 0 5 2 7
22   Danmark 0 3 1 4
23   Bulgarien 0 1 1 2
  Japan 0 1 1 2
25   Österrike 0 1 0 1
  Kina 0 1 0 1
  Paraguay 0 1 0 1
  Schweiz 0 1 0 1
29   Nederländerna 0 0 3 3
  Tyskland 0 0 3 3
31   Chile 0 0 1 1
  Tysklands förenade lag 0 0 1 1
  Ghana 0 0 1 1
  Sydkorea 0 0 1 1
  Västtyskland 0 0 1 1
Totalt 30 32 31 93

Final redigera

År Värdnation
Final Match om tredjepris
Vinnare Resultat Tvåa Trea Resultat Fyra
1896   Aten, Grekland Ingen fotbollsturnering
1900   Paris, Frankrike Storbritannien   [2]   Frankrike Belgien   [2]
1904   Saint Louis, USA Kanada   [2]   USA USA   [2]
1908   London, Storbritannien Storbritannien   2–0   Danmark Nederländerna   2–0   Sverige
1912   Stockholm, Sverige Storbritannien   4–2   Danmark Nederländerna   9–0   Finland
1920   Belgien Antwerpen, Belgien Belgien   [3]   Spanien Nederländerna   [3]   Italien
1924   Paris, Frankrike Uruguay   3–0   Schweiz Sverige   00001–1 (e.f.)
00003–1 (om)
  Nederländerna
1928   Amsterdam, Nederländerna Uruguay   00001–1 (e.f.)
00002–1 (om)
  Argentina Italien   11–30   Egypten
1932   Los Angeles, USA Ingen fotbollsturnering
1936   Berlin, Tyskland Italien   00002–1 (e.f.)   Österrike Norge   3–2   Polen
1948   London, Storbritannien Sverige   3–1   Jugoslavien Danmark   5–3   Storbritannien
1952   Helsingfors, Finland Ungern   2–0   Jugoslavien Sverige   2–0   Västtyskland
1956   Melbourne, Australien Sovjetunionen   1–0   Jugoslavien Bulgarien   3–0   Indien
1960   Rom, Italien Jugoslavien   3–1   Danmark Ungern   2–1   Italien
1964   Tokyo, Japan Ungern   2–1   Tjeckoslovakien Tyskland   3–1   Förenade arabrepubliken
1968   Mexico City, Mexiko Ungern   4–1   Bulgarien Japan   2–0   Mexiko
1972   München, Västtyskland Polen   2–1   Ungern Sovjetunionen  
Östtyskland  
00002–2 (e.f.)
1976   Montreal, Kanada Östtyskland   3–1   Polen Sovjetunionen   2–0   Brasilien
1980   Moskva, Sovjetunionen Tjeckoslovakien   1–0   Östtyskland Sovjetunionen   2–0   Jugoslavien
1984   Los Angeles, USA Frankrike   2–0   Brasilien Jugoslavien   2–1   Italien
1988   Seoul, Sydkorea Sovjetunionen   00002–1 (e.f.)   Brasilien Västtyskland   3–0   Italien
1992   Barcelona, Spanien Spanien   3–2   Polen Ghana   1–0   Australien
1996   Atlanta, USA Nigeria   3–2   Argentina Brasilien   5–0   Portugal
2000   Sydney, Australien Kamerun   2–2 (e.f.)
(5–3 str.)
  Spanien Chile   2–0   USA
2004   Aten, Grekland Argentina   1–0   Paraguay Italien   1–0   Irak
2008   Peking, Kina Argentina   1–0   Nigeria Brasilien   3–0   Belgien
2012   London, Storbritannien Mexiko   2–0   Brasilien Sydkorea   2–0   Japan
2016   Rio de Janeiro, Brasilien Brasilien   1–1 (e.f.)
(5–4 str.)
  Tyskland Nigeria   3–2   Honduras
2020   Tokyo, Japan

Damer redigera

År Värdnation
Final Match om tredjepris
Vinnare Resultat Tvåa Trea Resultat Fyra
1996 Atlanta, USA USA   2–1   Kina Norge   2–0   Brasilien
2000 Sydney, Australien Norge   3–2 (GG)   USA Tyskland   2–0   Brasilien
2004 Aten, Grekland USA   2–1 e.fl   Brasilien Tyskland   1–0   Sverige
2008 Peking, Kina USA   1–0 e.fl   Brasilien Tyskland   2–0   Japan
2012 London, Storbritannien USA   2–1   Japan Kanada   1–0   Frankrike
2016 Rio de Janeiro, Brasilien Tyskland   2–1   Sverige Kanada   2–1   Brasilien
2020 Tokyo, Japan Kanada   1–1 (e.f.)
(4–3 str.)
  Sverige USA   4-1   Australien

Referenser redigera

  1. ^ ”fotboll - olympiska mästare”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/fotboll#fotboll-olympiska-m%C3%A4stare. Läst 23 mars 2022. 
  2. ^ [a b c d] 1900: Turneringen var från början en demonstrationssport, som sedan fick medaljstatus av IOK. Medaljerna delades ut utefter resultat.
  3. ^ [a b] 1920: Tjeckoslovakien diskvalificerades i finalen mot Belgien. En miniturnering anordnades för att utse medaljländerna; Spanien slog Nederländerna för andraplatsen med 3-1.

Externa länkar redigera