Öppna huvudmenyn

Fotboll vid olympiska sommarspelen 1928

1928 års upplaga av fotbollsturneringen vid olympiska sommarspelen

Fotboll vid olympiska sommarspelen 1928 i Amsterdam, Nederländerna vanns av Uruguay före Argentina, de lag som sedan kom att spela final vid VM 1930 i Uruguay.

Fotboll
vid de IX:e olympiska sommarspelen
Football pictogram.svg
fotboll
Datum27 maj-9 juni 1928
Medaljörer
Guldmedalj Uruguay Uruguay
Silvermedalj Argentina Argentina
Bronsmedalj Italien Italien
← Paris 1924   Berlin 1936 →
Statistik
Matcher22
Mål128 (5,8 per match)
Publik&&&&&&&&&0246699.&&&&&0246 699 (11 214 per match)

Innehåll

MedaljörerRedigera

BakgrundRedigera

1928 års olympiska fotbollsturnering var en av de viktigare för fotbollsutvecklingen. Fram till 1928 hade den olympiska fotbollsturneringen representerat fotbollens världsmästerskap och alla hade: 1920 (14 lag), 1924 (22 lag) och 1928 (17 lag) ett högre antal deltagande lag än VM 1930. Även om Fifa var med och organiserade turneringarna hade man problem på grund av etiska frågor om den olympiska rörelsen.

Att alla olympiska deltagare skulle ha amatörstatus hade länge varit en bestämmelse som fotbollen hade svårt att hålla. Fifa försökte diskutera. Fifa krävde att man accepterade att nationsförbunden tilläts betala spelare.

Den 17 februari möttes de brittiska förbunden i Sheffield och beslutade sig alla för att lämna Fifa i protest mot det sätt som Fifa försökte besluta i frågorna, och för att själva fritt kunna sköta sådana affärer.[1]

Henri Delaunay, ordförande för det franska fotbollsförbundet förklarade under Fifa-konferensen 1926: 'Dagens internationella fotboll kan inte längre hållas inom ramarna för de olympiska spelen, och många länder där professionalism nu erkänts och organiseras kan inte längre skicka sina bästa spelare. (Glanville. Brian, p. 15, The Story of the World Cup, Faber and Faber, London. 2005). Dagen fore turneringen sparkade igång, 26 maj 1928 (Portugal mötte Chile och Belgium mötte Luxemburg i inledningsmatcherna) beslutade Fifa-kongressen i Amsterdam, ledd av Jules Rimet, att från 1930 sparka igång VM, en turnering öppen för alla medlemmar. Italien, Sverige, Nederländerna, Spanien och Uruguay ansökte alla om att få anordna turneringen.

DeltagareRedigera

Huvudartikel: Spelartrupper i fotboll vid olympiska sommarspelen 1928

I Rom hölls ett möte. Tre år hade gått sedan de brittiska förbunden bett FIFA att godkänna deras definition av vad en amatörspelare var; Fifa vägrade. Mötet i Rom hölls för att förena britterna och danskarna, men skapade bara större avstånd mellan dem.

Schweiz, som föredrog att betala för förlorad arbetsinkomst, föreslog: Det är inte tillåtet att betala kompensation för förlorad inkomst, förutom vissa väl avgränsade fall, beslutade av varje nationsförbund . Denna utmaning för Fifa motsattes av engelska FA. 1927 bad Fifa IOK att acceptera konceptet med betalning för förlorad tid som ett övergripande villkor för medlemmar. De brittiska fotbollsförbunden drog sig ur olympiska spelen, och lämnade några månader senare även Fifa (Association Football (1960))

Det stod nu klart att inte bara professionalismen hade blivit allt vanligare runtom i världen, utan även att man betalade spelare, som också deltog i olympiska spel. Detta gillade inte britterna.

Uruguay var förhandsfavoriter och räknades tillsammans med Argentina till de starkare lagen. Då man återvände hem efter 1924 års guld avfyrade argentinska fans raketer mot Uruguays spelare José Leandro Andrade. Argentina vann hånflinande den gången. [2].

Uruguay skickade ett lag som främst bestod av spelare från klubbarna Peñarol och Nacional.

EuropéernaRedigera

10 av 17 europeiska lag hade rest till Nederländerna. Italien hade bara förlorat två matcher på tre år. Tränare var Augusto Rangone och 1923 hade Italien beslutat att betala för förlorad arbetsinkomst. I två år hade den italienska anfallslinjen sett likadan ut: Adolfo Baloncieri, Virgilio Levratto; eftersom man tappat Julio Libonatti före turneringen ersattes han av Angelo Schiavio. Semifinalen mellan Italien och Uruguay räknas ofta som en av de stora matcerna i fotbollshistorien.

Spaniens lag var fruktat, då man bara förlorat en match sedan föregående års spel. Att man stod utan lagkaptenen Pedro Vallana efter första matchen stod dem dyrt.

TurneringenRedigera

Statistik
Matcher19
Mål116 (6,1 per match)
Publik&&&&&&&&&0203699.&&&&&0203 699 (10 721 per match)

Uruguay inledde med att vinna med 2–0 mot Nederländerna inför 40 000 åskådare. Domare var Jean Langenus från Belgien. Samtidigt vann Argentina mot USA med utklassningssiffrorna 11–2.

Uruguay slog sedan ut Tyskland med 4–1. I en annan kvartsfinal drabbade Spanien och Italien samman. Det blev 1–1 då Spanien kämpade för att hålla ut. I omspelsmatchen tre dagar senare körde Italien över Spanien med 7–1 efter fyra mål före halvtidsvilan. Virgilio Levratto gjorde de två sista målen, och Rangones lag var så gott som oförändrat. Spanien däremot hade gjort fem förändringar, Italien två.

Portugal inledde efter vinster över Chile (4–2) och Jugoslavien (2–1) [3] innan man förlorade med 1–2 mot Egypten, vilka gick vidare till semifinal där man förlorade mot Argentina med 0–6. Egyptens fotbollsframgångar fortsatte under 1930-talet med spel i VM 1934.

ÖversiktRedigera

Preliminär omgångOmgång 1KvartsfinalerSemifinalerFinal
                  
  Frankrike3
  Italien4
  Italien (e.f.; OM)1 (7)
  Spanien1 (1)
  Spanien7
  Mexiko1
  Italien2
  Uruguay3
  Nederländerna0
  Uruguay2
  Uruguay4
  Tyskland1
  Tyskland4
  Schweiz0
  Uruguay (e.f.; OM)1 (2)
  Argentina1 (1)
  Argentina11
  USA2
  Argentina6
  Belgien3
  Belgien5
  Luxemburg3
  Argentina6
  Egypten0 Bronsmatch
  Egypten7  Italien11
  Turkiet1   Egypten3
  Egypten2
  Portugal1
  Portugal4
  Chile2
  Portugal2
  Jugoslavien1

Preliminär omgångRedigera


Första omgångenRedigera









KvartsfinalerRedigera






SemifinalerRedigera

Italien ställdes mot Uruguay. Italienarna valde Giampiero Combi som målvakt, Angelo Schiavio, som anfallsspelare. Båda kom senare att vinna VM 1934. I matchens början attackerade Uruguays spelare kraftigt och tog ledningen med 3–1 i halvtid. Levrattos mål i andra halvleken väckte falska förhoppningar hos italienarna men Uruguay kom undan genom att vinna med 3–2. José Pedro Cea och Hector Scarone gjorde båda mål för Uruguay.



Match om tredjeprisRedigera


FinalRedigera

 
Lagkaptenerna i Uruguay och Argentina, domaren Johannes Mutters och linjedomarna före finalmatchen.

I finalen möttes Uruguay och Argentina. Argentina hade utklassat Egypten med 6–0, sedan egyptierna fallit ihop som ett korthus. Egypten förlorade sedan även med 3–11 mot Italien i bronsmatchen.

Båda finallagen hade gått obesegrade i tävlingsmatcher mot andra lag, men förlorat mot varandra sedan 1924 års spel. Intresset för finalen var stort. Nederländerna hade fått 250 000 ansökningar om biljetter från hela Europa.

Finalen slutade 1–1 och gick till omspel. Uruguays Scarone gjorde segermålet omspelsmatchens andra halvlek, och Uruguay vann med 2–1. Den 18 maj 1929 beslutades på kongressen i Barcelona att VM 1930 skulle spelas i Uruguay.

18 10 juni 1928 Uruguay   0000 1 – 1  (e.fl.)   Argentina Olympiastadion
16:00 UTC Pedro Petrone   23′ (1 – 0)
Rapport
  50′ Manuel Ferreira Amsterdam
Publik: &&&&&&&&&&028253.&&&&&028 253
Domare: Johannes Mutters (Nederländerna)

19 13 juni 1928 Uruguay   0000 2 – 1 (om)   Argentina Olympiastadion
19:00 UTC Roberto Figueroa   17′
Héctor Scarone   73′
(1 – 1)
Rapport
  28′ Luis Monti Amsterdam
Publik: &&&&&&&&&&028113.&&&&&028 113
Domare: Johannes Mutters (Nederländerna)

TröstturneringenRedigera

Statistik
Matcher3
Mål12 (4 per match)
Publik&&&&&&&&&&043000.&&&&&043 000 (14 333 per match)

Första omgångenRedigera


FinalRedigera

KällorRedigera

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia


Externa länkarRedigera