Öppna huvudmenyn

Fotboll vid olympiska sommarspelen 1924

1924 års upplaga av fotbollsturneringen vid olympiska sommarspelen

Fotboll vid olympiska sommarspelen 1924 spelades i Paris. Uruguay vann turneringen.

Fotboll
vid de VIII:e olympiska sommarspelen
Football pictogram.svg
fotboll
Datum25 maj-9 juni 1924
Medaljörer
Guldmedalj Uruguay Uruguay
Silvermedalj Schweiz Schweiz
Bronsmedalj Sverige Sverige
← Antwerpen 1920   Amsterdam 1928 →

Innehåll

AmatörstatusRedigera

1921 godkände Belgiens fotbollsförbund betalning till spelare för förlorad arbetsinkomst och de följande månaderna togs liknande beslut i Schweiz och Italien. Engelska Football Association hade 1884 beslutat att: "Varje spelare registrerat inom detta förbund... som erhåller ersättning... av någon ovan nämnd sort... nödvändiga utgifter som faktiskt betalats, skall räknas som professionell."

1923 sökte de brittiska förbundet en försäkran om att FIFA skulle acceptera denna definition; de fyra FIFA-representanterna för brittiska International Football Association Board sade nej, och både Storbritannien och Danmark drog tillbaka alla fotbollsspelare från att representera sina lag i olympiska sommarspelen 1924.

DeltagareRedigera

Huvudartikel: Spelartrupper i fotboll vid olympiska sommarspelen 1924

I Association Football (1960) skrev Bernard Joy att under 1912 års spel i Sverige hade man "debatterade om fotboll skulle vara med eller inte... då sporten ännu inte var tillräckligt populär över hela världen". I Paris 1924 hade fotbollen blivit så viktig at den svarade för 1/3 av inkomsterna. För första gången deltog även lag från Sydamerika, den del av världen som tillsammans med Europa kom att dominera världsfotbollen under 1900-talet.

I Paris hade Uruguay betalat sina spelare resa i tredje klass och rest på framgångsrik turné till Spanien före spelen och man gick in i turneringen tillsammans med 18 europeiska lag samt USA, Turkiet och Egypten. Turneringen var den största i antalet deltagare fram till VM 1982 i Spanien.

Uruguay hade vunnit sydamerikanska mästerskapet 1923 på maximalt antal poäng i december 1923 och kvalificerat sig för spelen, bland annat hade man slagit ärkerivalen Argentina med 2–0. Till Paris hade man med sig en idé-revolution. Joy skrev: "En doktor och en konditionstränare var lika viktiga delar av truppen som tränaren själv. De såg till att nå perfekt fysisk kondition".

Laget hade dock aldrig spelat utanför Sydamerika tidigare och deras internationella meriter bestod mest av resor över hamnområdet mellan Buenos Aires och Montevideo.[1] Med brist på kunskap om Uruguays lag var Italien och Ungern förhandsfavoriter även om inget av lagen hade övertygat under säsongen.

Italien, som inte förlorat sedan 1922, förlorade med 0–4 mot Hugo Meisls Österrike ("Wunderteam") som inte deltog i turneringen.[2] Sex veckor före spelen hade Italien förlorat med 1–7 mot Ungern.[3]. Ungern hade spelat bra under föregående år, men hade fått stryk av Schweiz strax för spelen; Max Abegglen, som bara spelat internationellt i två år, gjorde sitt sjunde landslagsmål för Schweiz den dagen.[4] Abegglen och Schweiz kom att bli framgångsrika i spelen. Schweiz räknade innan spelen inte med några framgångar utan lagets returtågbiljett gällde bara i 10 dagar och det fanns inga pengar att stanna längre. En insamling av tidningen Sport, samlade då in de pengar som behövdes.[5]

Egypten deltog för andra gången och överraskade med att besegra Ungern med 3–0 men åkte ut mot Sverige i tredje omgången, men gav sig efter spelen ut på en kort turné i Europa.[6]

Båda finalisterna från föregående spel deltog, Belgien stod över till andra omgången, medan Tjeckoslovakien slog ut Turkiet med 5–2 i första omgången.

TurneringenRedigera

Statistik
Matcher24
Mål95 (4 per match)
Publik&&&&&&&&&0249956.&&&&&0249 956 (10 415 per match)

Tävlingen började med den preliminära omgång där 1920 års silvermedaljörer Spanien ställdes mot Italien. Sedan dess hade Spanien bara förlorat en match och det med ett måls marginal borta mot Belgien, och man hade spelat 0–0 mot Italien i mars 1924.[7] Då de nu möttes på Colombes Stadium; gjorde Pedro Vallana ett självmål och Italien gick vidare.

Den preliminära omgången bjöd på flera utklassningsresultat. Ungern slog Polen med 5–0, medan Schweiz besegrade Litauen med 9–0. Men de flesta talade om Uruguay och deras spel då [de] spelade förstklassig fotboll, blandade snabbhet, skicklighet och perfekt bollkontroll. Genom att förena kort passningsspel till intelligent positionsspel, lät de bollen göra jobbet, och höll motståndarna upptagna med att springa skrev Joy. Uruguay slog Jugoslavien med 7–0, för att sedan besegra USA med 3–0; då USA:s spelat defensivt för att hålla siffrorna nere. Uruguay kom sedan att dominera världsfotbollen under de kommande sex åren.

I första omgången ställdes Tjeckoslovakien (som 1920 lämnat planen under match) mot Schweiz i en match som kom att beskrivas som en riktig holmgång. En tjeckisk spelare blev utvisad och den norska domaren fick kalla till sig lagen för att lugna ned spelarna. Under omspelet tog Abegllen på sig rollen som lagkapten och allt blev annorlunda; Schweiz vann med 1–0. Andra överraskningar var Egyptens vinst med 3–0 mot Ungern. Sverige slog ut 1920 års olympiska segrare Belgien med 8–1. Oscar Verbeecks självmål banade väg för svenskarna; och Sven Rydell gjorde ett hat trick.

Sveriges vänsterytter Rudolf Kock (som 1948 kom att arbeta med George Raynor som lagledare för svenska landslaget), gjorde tre mål då Sverige slog Egypten med 5–0. Frankrike och Nederländerna hade dominerat i första omgången men slogs ut av Uruguay, först Frankrike med 1–5 och sedan Nederländerna med 1–2.

I en annan av kvartsfinalerna slog Schweiz ut Italien med 2–1 efter ett segermål av Max Abegglen. Italienarna protesterade och menade att målet föregåtts av offside, men domaren Johannes Mutters vägrade att ändra linjedomarens beslut och italienrans överklagan avslogs efter matchen.

En annan dispyt inträffade i semifinalen då Nederländerna (tränade av Blackburn Rovers FC:s gamla cuphjälte William Townley) tog ledningen i halvtid mot Uruguay genom Feyenoords Kees Pijl. Med 20 minuter kvar att spela jämnade Pedro Cea ut och med mindre än 10 minuter kvar dömde den franske domaren Georges Vallat en straffspark för Uruguay. FIFA rapporterade: "Nederländerna protesterade mot utdömandet av straffsparken som visade sig bli segermålet men Uruguay protesterade mot att man valt ut en nederländsk domare till finalen. För att lugna ner sydamerikanerna valdes fransmannen Marcel Slawick till ny domare".[8]

ÖversiktRedigera

Omgång 1Omgång 2KvartsfinalerSemifinalerFinal
                  
  Nederländerna6
  Rumänien0
  Nederländerna (e.f.)2
  Irland1
  Bulgarien0
  Irland1
  Nederländerna1
  Uruguay2
  Frankrike7
  Lettland0
  Frankrike1
 
  Uruguay5
  SFR Jugoslavien0
  Uruguay7
  Uruguay3
 
  USA0
  USA1
  Estland0
  Uruguay3
 
  Schweiz0
  Schweiz9
  Litauen0
  Schweiz (e.f.; OM)1 (1)
 
  Tjeckoslovakien1 (0)
  Turkiet2
  Tjeckoslovakien5
  Schweiz2
 
  Italien1
  Italien1
  Spanien0
  Italien2
  Luxemburg0
  Schweiz2
  Sverige1 Bronsmatch
  Sverige8  Nederländerna1 (1)
  Belgien1   Sverige (e.f.; OM)1 (3)
  Sverige5
  Egypten0
  Egypten3
 
  Ungern0
  Ungern5
  Polen0

Första omgångenRedigera







Andra omgångenRedigera









KvartsfinalerRedigera





SemifinalerRedigera



Match om tredje prisRedigera



FinalRedigera

I den andra semifinalen mellan Schweiz och Sverige hade Schweiz vunnit med 2–1.

I finalen vann Uruguay med 3–0 över Schweiz efter två mål i andra halvleken. Intresset för finale var stort; 60 000 åskådare såg matchen och 10 000 kom aldrig in.[9][död länk]

24 9 juni 1924
16:30 UTC
Stade Olympique000
Colombes000
Uruguay   3 – 0   Schweiz
Pedro Petrone   9′
Pedro Cea   65′
Ángel Romano   82′
Rapport
Spelartrupp:
MV Andrés Mazali  
Pedro Arispe  
José Nasazzi  
Alfredo Ghierra  
José Vidal  
José Leandro Andrade  
Ángel Romano  
Pedro Cea  
Pedro Petrone  
Héctor Scarone  
Santos Urdinarán  
Tränare:
  Ernesto Figoli
 
Spelartrupp:
MV Hans Pulver  
Rudolf Ramseyer  
Adolphe Reymond  
Aron Pollitz  
Paul Schmiedlin  
August Oberhauser  
Paul Fässler  
Max Abegglen  
Walter Dietrich  
Robert Pache  
Karl Ehrenbolger  
Tränare:
  Edward Duckworth
Domare: Marcel Slawick (Frankrike) Publik: 40 522

ÖvrigtRedigera

  • Sverige vann brons. Segern med 8–1 över regerande mästarna Belgien har kommit att räknas som en av de största överraskningarna i världsfotbollen enligt ELO:s kriterier.[10]
  • Vissa matcher spelades på Vélodrome de Vincennes.
  • Ärovarvet (tidigare benämnt "den olympiska svängen ") som ett segrande lag gör efter att ha vunnit guld, "uppfanns" av Uruguay för att fira sitt olympiska guld genom att springa runt på löparbanorna.
  • Uruguays Pedro Petrone var två dagar före 19-årsdagen då han mottog sin guldmedalj och är därmed den yngste guldmedaljören i den olympiska fotbollshistorien (2008).


MedaljörerRedigera

Se ävenRedigera

KällorRedigera

  1. ^ Tabeira, Martin. ”Uruguay - International Results”. rsssf.com. http://rsssf.com/tablesu/uru-intres.html. Läst 29 juni 2011. 
  2. ^ Kutschera, Ambrosius. ”Länderspiele Österreich 1920–1929”. austriasoccer.at. http://www.austriasoccer.at/LSP/1920_29/192029.htm. Läst 29 juni 2011. 
  3. ^ Mariani, Maurizio. ”Italy - International Matches 1920–1929”. rsssf.com. http://rsssf.com/tablesi/ital-intres1920.html. Läst 29 juni 2011. 
  4. ^ Garin, Erik. ”Switzerland - International Matches since 1905”. rsssf.com. http://rsssf.com/tablesz/zwit-intres.html#05. Läst 29 juni 2011. 
  5. ^ ”Paris, 1924”. www.fifa.com. Arkiverad från originalet den 15 juni 2010. https://web.archive.org/web/20100615203810/http://www.fifa.com/tournaments/archive/tournament%3D512/edition%3D197020/overview.html. Läst 29 juni 2011. 
  6. ^ Said, Tarek. ”Egyptian International First Team Results Since 1920”. egyptianfootball.net. http://www.angelfire.com/ak/EgyptianSports/results.html. Läst 29 juni 2011. 
  7. ^ Tejedor Carnicero, José Vicente; Torre, Raúl; Di Maggio, Roberto. ”Spain - List of Results National Team”. rsssf.com. http://rsssf.com/tabless/span-intres.html. Läst 29 juni 2011. 
  8. ^ ”Paris, 1924”. fifa.com. Arkiverad från originalet den 15 juni 2010. https://web.archive.org/web/20100615203810/http://www.fifa.com/tournaments/archive/tournament%3D512/edition%3D197020/overview.html. Läst 29 juni 2011. 
  9. ^ [1]
  10. ^ World Football Elo Ratings: Biggest Upsets, eloratings.net, arkiverad från ursprungsadressen den 24 juni 2008, https://web.archive.org/web/20080624184149/http://www.eloratings.net/Upsets.htm, läst 18 juni 2008 
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia

Externa länkarRedigera