Fotboll vid olympiska sommarspelen 1956

1956 års upplaga av fotbollsturneringen vid olympiska sommarspelen

Fotboll vid olympiska sommarspelen 1956 i Melbourne, Australien vanns av Sovjetunionen före Jugoslavien och Bulgarien. 11 lag drog sig ur, och turneringen drabbades även av walk over-matcher.

Fotboll
vid de XVI:e olympiska sommarspelen
Football pictogram.svg
fotboll
Datum24 november-8 december 1956
Medaljörer
Guldmedalj Sovjetunionen Sovjetunionen
Silvermedalj Jugoslavien SFR Jugoslavien
Bronsmedalj Bulgarien Bulgarien
← Helsingfors 1952   Rom 1960 →

BakgrundRedigera

Efter 5 återbud innehöll turneringen tre öststatslag och fyra asiatiska lag. De andra lag som drog sig ur var USA, Tysklands förenade lag, Storbritannien och Australien, som gjorde sin första olympiska fotbollsturnering.

Öststaternas "amatörer" fick betalt av staten. Australien betalade inte sina spelare under turneringen; spelarinkomsterna finansierades av en insamling. [1] På Melbournetidningen The Age skrev Alex Barr:

"Det ursprungliga [australiska] laget var inte det bästa och fyra veckors intensiv träning gjorde inget för att förbättra standarden. Australisk fotboll [soccer] har förlorat en underbar chans att göra ett världsframträdande och spelen har drabbats av ett hårt slag."

LaguppställningarRedigera

Huvudartikel: Spelartrupper i fotboll vid olympiska sommarspelen 1956

TurneringenRedigera

SpelträdRedigera

 
ÅttondelsfinalerKvartsfinalerSemifinalerFinal
 
              
 
 
 
 
  Sovjetunionen2
 
 
 
  Tyskland1
 
  Sovjetunionen (e.f.; OM)0 (4)
 
 
 
  Indonesien0 (0)
 
  Indonesien
 
 
 
  SydvietnamW/O
 
  Sovjetunionen (e.f.)2
 
 
 
  Bulgarien1
 
  Bulgarien
 
 
 
  EgyptenW/O
 
  Bulgarien6
 
 
 
  Storbritannien1
 
  Storbritannien9
 
 
 
  Thailand0
 
  Sovjetunionen1
 
 
 
  Jugoslavien0
 
  KinaW/O
 
 
 
  TurkietW/O
 
  Jugoslavien9
 
 
 
  USA1
 
  USA 
 
 
 
  Jugoslavien 
 
  Jugoslavien4
 
 
 
  Indien1 Bronsmatch
 
  Australien2
 
  
 
  Japan0
 
  Australien2  Bulgarien3
 
 
 
  Indien4   Indien0
 
  Indien
 
 
  UngernW/O
 

Första omgångenRedigera

 
Alltyska lagets spelare Rudi Hoffmann (vänster) and Max Schwall (höger)

Fem lag drog sig ur, Egypten, Kina, Turkiet, Sydvietnam och Ungern, de sista efter Ungernrevolten. Därmed blev det bara tre matcher i första omgången.

Australien vann med 2–0 över Japan inför 3 500. I Australiens mål stod Ron Lord, senare invald i Soccer Australias Hall of Fame. Man gick vidare tack vare en utvisning i 26:e minuten innan Frank Loughrans segermål halvvägs in i andra halvlek.

Ett alltyskt lag deltog, och innehöll även östtyska spelare. Västtysklands amatörlandslag hade utsetts att representera Tyskland.

Sovjetunionen var favoriter, då Västtysklands halvprofessionella lag som vunnit VM 1954 förlorat två matcher mot dem. Sovjetunionen vann med 2–1 och Tysklands lag tränades av Sepp Herberger. Tyskarna bjöd på kämparanda och gjorde mål i 86:e minuten och sköt i stolpen i sista sekunden. Sovjetunionen kom senare även att vinna Europacupen 1960 i Frankrike. I Sovjetunionens mål stod Lev Jasjin. Laget leddes av Igor Netto,; anfallslinjen leddes av FC Torpedo Moskvas Valentin Kozmitj Ivanov, far till berömde ryske domaren Valentin Valentinovitj Ivanov.

Storbritannien utklassade Thailand med 9–1.

[a] Indien   W/O   Ungern Melbourne

[a] Indonesien   W/O   Sydvietnam Melbourne

[a] Kina   W/O   Turkiet Melbourne

[a] Bulgarien   W/O   Egypten Melbourne

[b] USA     Jugoslavien Melbourne

1 24 november 1956 Sovjetunionen   2 – 1   Tyskland Olympic Park Stadium
14:30 UTC
Anatolij Isajev   23′
Eduard Streltsov   86′
(1 – 0)
Rapport
  89′ Habig
Melbourne
Publik: 11 999
Domare: Robert Man (England, Storbritannien)

2 26 november 1956 Storbritannien   9 – 0   Thailand Olympic Park Stadium
16:30 UTC
Charles Twissell   12′20′
Jim Lewis   21′ (str.)
John Laybourne   30′82′85′
George Bromilow   75′78′
Lawrence Topp   90′
(4 – 0)
Rapport
Melbourne
Publik: 3 693
Domare: Nikolay Latyshev (Sovjetunionen)

3 27 november 1956 Australien   2 – 0   Japan Olympic Park Stadium
16:30 UTC
Graham McMillan   26′ (str.)
Francis Loughran   61′
(1 – 0)
Rapport
Melbourne
Publik: 3 568
Domare: Reginald Lund (Nya Zeeland)

KvartsfinalerRedigera

Två öststatslag gick vidare. Jugoslavien utklassade USA med 9–1.

Bulgarien slog Storbritannien med 6–1. Då halva matchen spelats välte personal från krigsfartyget HMS Newcastle stängslet och uppmanade britterna att prestera bättre. De fördes lugnt av plan.[2]

Sovjetunionen och Indonesien spelade 0–0, innan Sovjetunionen kunde vinna omspelet med 4–0.

Indien slog Australien med 4–2 efter ett hat trick av centeranfallaren Neville D’Souza, vilket var första gången en asiat gjorde ett hat trick i den olympiska fotbollsturneringen. Före matchen diskuterade man om indierna skulle tillåtas spela barfota. Sir Stanley Rous respekterade beslutet, men till slut beslutade sig Indien för att spela i skor. Australien hade även problem med den indonesiske domaren, som dömde bort två mål i första halvleken. Australiens lagkapten Bob Bignall fick inget svar. FIFA:s beslut att kräva alla domare att tala engelska låg långt in i framtiden, med VM-finalen 1966 som ett annat exempel till stöd för ett sådant beslut.

4 28 november 1956 Jugoslavien   9 – 1   USA Olympic Park Stadium
16:30 UTC
Todor Veselinović   10′84′90′
Sava Antić   12′73′
Muhamed Mujić   16′35′56′
Zlatko Papec   20′
(5 – 1)
Rapport
  42′ Zerhusen
Melbourne
Publik: 5 292
Domare: Maurice Swain (Nya Zeeland)

5 29 november 1956 Sovjetunionen   0 – 0   Indonesien Olympic Park Stadium
16:30 UTC
Rapport Melbourne
Publik: 3 228
Domare: Shigemaru Takenokoshi (Japan)

7 1 december 1956 Sovjetunionen   00004 – 0 (om)   Indonesien Olympic Park Stadium
10:30 UTC
Sergej Salnikov   17′59′
Valentin Kozmitj Ivanov   19′
Igor Netto   43′
(3 – 0)
Rapport
Melbourne
Publik: 6 735
Domare: Reginald Lund (Nya Zeeland)

6 30 november 1956 Bulgarien   6 – 1   Storbritannien Olympic Park Stadium
16:30 UTC
Georgi Dimitrov   6′
Ivan Petkov Kolev   40′85′
Dimitar Milanov   45′75′80′
(3 – 1)
Rapport
  30′ Jim Lewis
Melbourne
Publik: 6 748
Domare: Ron Wright (Australien)

8 1 december 1956 Australien   2 – 4   Indien Olympic Park Stadium
14:30 UTC
Bruce Morrow   17′41′
(2 – 2)
Rapport
  9′33′50′ Neville D’Souza
  80′ Krishan Kittu
Melbourne
Publik: 7 413
Domare: C.H. Wensveen (Indonesien)

SemifinalerRedigera

D'Souza gjorde ytterligare ett mål för Indien mot Jugoslavien efter en mållös första halvlek. Jugoslavien kom dock igen och vann med 4–1, och gick till final för tredje gången i rad.

Sovjetunionen slog Bulgarien med 2–1 efter förlängning. Även om Bulgarien gjorde första målet och var det mest tända laget släppte man in två mål i de sex sista minuterna.

9 4 december 1956 Jugoslavien   4 – 1   Indien Olympic Park Stadium
16:30 UTC
Zlatko Papec   54′65′
Todor Veselinović   57′
Muhamed Abdus Salam   78′ (sjm.)
(0 – 0)
Rapport
  52′ D'Souza
Melbourne
Publik: 16 626
Domare: Nikolay Latyshev (Sovjetunionen)

10 5 december 1956 Sovjetunionen   00002 – 1  (e.fl.)   Bulgarien Olympic Park Stadium
16:30 UTC
Eduard Streltsov   112′
Boris Tatusjin   116′
(0 – 0)
Rapport
  95′ Kolev
Melbourne
Publik: 21 079
Domare: Robert Man (England, Storbritannien)

Jugoslavien hade med Röda Stjärnans Dragoslav Šekularac I turnering; han kom 1960 också att spela final i Europacupen för landslag. Återigen kom Jugoslavien dock att åka på stryk i en olympisk final; efter ett mål i andra halvlek av Anatoli Ilyin, som ledde Sovjetunionen till guld och sin första internationella titel.

Bulgarien slog Indien med 3–0 i bronsmatchen.

Match om tredjeprisRedigera

11 7 december 1957 Bulgarien   3 – 0   Indien Olympic Park Stadium
14:15 UTC
Todor Diev   37′60′
Dimitar Milanov   42′
(2 – 0)
Rapport
Melbourne
Publik: 21 236
Domare: Nikolay Latyshev (Sovjetunionen)

FinalRedigera

12 8 december 1956 Sovjetunionen   1 – 0   Jugoslavien Olympic Park Stadium
14:15 UTC
Anatolij Iljin   48′
(0 – 0)
Rapport
Melbourne
Publik: 86 716
Domare: Ron Wright (Australien)

MedaljörerRedigera

Gren Guld Silver Brons
Herrar   Sovjetunionen
Lev Yashin
Nikolai Tishchenko
Mikhail Ogonkov
Aleksei Paramonov
Anatoli Bashashkin
Igor Netto
Boris Tatushin
Anatoli Isayev
Eduard Streltsov
Valentin Ivanov
Vladimir Ryzhkin
Boris Kuznetsov
Yozhef Betsa
Sergei Salnikov
Boris Razinsky
Anatoli Maslyonkin
Anatoli Ilyin
Nikita Simonyan
  Jugoslavien
Petar Radenković
Mladen Koščak
Nikola Radović
Ivan Šantek
Ljubiša Spajić
Dobrosav Krstić
Dragoslav Šekularac
Zlatko Papec
Sava Antić
Todor Veselinović
Muhamed Mujić
Blagoje Vidinić
Ibrahim Biogradlić
Luka Lipošinović
  Bulgarien
Stefan Bozhkov
Georgi Naydenov
Kiril Rakarov
Manol Manolov
Nikola Kovachev
Panayot Panayotov
Ivan Kolev
Krum Yanev
Gavril Stoyanov
Todor Diev
Yosif Yosifov
Georgi Dimitrov
Milcho Goranov
Dimitar Milanov

AnmärkningslistaRedigera

  1. ^ [a b c d] Egypten, Kina, Sydvietnam, Turkiet och Ungern drog sir ur turneringen.
  2. ^ Då fem lag hade dragit sig ur turneringen sköts matchen upp till kvartsfinal.

KällorRedigera

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia.

Externa länkarRedigera