Olympiska sommarspelen 1992
Olympiska sommarspelen 1992 var de tjugofemte moderna olympiska spelen och hölls i Barcelona i Katalonien (Spanien). IOK-presidenten Juan Antonio Samaranchs hemstad Barcelona valdes ut i konkurrens med Paris, Belgrad, Amsterdam, Brisbane och Birmingham. Det var meningen att Freddie Mercury skulle sjunga sin låt "Barcelona" med Montserrat Caballé, men han dog året före i Aids.
| Olympiska sommarspelen 1992 | |
 | |
| Grenar | 257 grenar i 28 sporter |
|---|---|
| Deltagare | |
| Nationer | 169 |
| Aktiva | 9 356 |
| Män | 6 652 |
| Kvinnor | 2 704 |
| Värdskap | |
| Land |  Spanien |
| Ort |  Barcelona |
| Arena | Estadi Olímpic Lluís Companys |
| Invigning | 25 juli 1992 |
| Spelen öppnades av | Kung Juan Carlos I |
| Läste deltagarnas ed | Luis Doreste Blanco, segling |
| Läste funktionärernas ed | Eugeni Asencio, vattenpolo |
| Elden tändes av | Antonio Rebollo, bågskytte, paralympics |
| Avslutning | 9 augusti 1992 |
Kandidatur
redigeraBarcelona, IOK:s tionde president Juan Antonio Samaranchs födelsestad, blev vald som värdstad på IOK:s nittioförsta kongress i Lausanne, Schweiz den 17 oktober 1986. De övriga städerna som ansökte om värdskapet var Amsterdam, Belgrad, Birmingham, Brisbane och Paris.
| Olympiska sommarspelen 1992 omröstningsresultat | ||||||
|---|---|---|---|---|---|---|
| Stad | Nation | Rond 1 | Rond 2 | Rond 3 | ||
| Barcelona | Spanien
|
29 | 37 | 47 | ||
| Paris |  Frankrike
|
19 | 20 | 23 | ||
| Brisbane |  Australien
|
11 | 9 | 10 | ||
| Belgrad |  Jugoslavien
|
13 | 11 | 5 | ||
| Birmingham |  Storbritannien
|
8 | 8 | - | ||
| Amsterdam |  Nederländerna
|
5 | - | - | ||
Arrangemanget
redigeraDeltagande
redigeraTill sommar-OS hade IOK i stort sett avskaffat alla de tidigare begränsningarna för deltagande av professionella idrottare.[1] Beslutet att tillåta professionella spelare att delta i turneringen i basket medförde att USA kunde ställa upp med det så kallade Dream Team. Där ingick spelare som Michael Jordan, Magic Johnson och Larry Bird. Laget erövrade enkelt guldmedaljerna.
För första gången sedan 1960 tilläts Sydafrika att delta i de olympiska spelen.
För första gången sedan 1972 bojkottade inget land de olympiska spelen.
Efter Sovjetunionens sammanbrott 1991 deltog de baltiska staterna Estland, Lettland och Litauen med egna trupper. Resterande före detta sovjetrepubliker deltog med ett gemensamt lag som i medaljlistan benämndes EUN (efter franskans équipe unifiée, ”det förenade laget”).[2]
Sönderfallet av Jugoslavien medförde att tre nya länder debuterade i spelen nämligen Kroatien, Slovenien och Bosnien och Hercegovina. Deltagare från det resterande Jugoslavien fick ej delta under Jugoslaviens namn utan fick lov att delta under OS-flaggan som oberoende deltagare.
Invigning
redigera
Den handikappade bågskytten Antonio Rebollo tände den olympiska elden genom att skjuta en brinnande pil i eldskålen.
Sporter
redigeraBadminton och baseboll upptogs som olympiska sporter och kanotslalom återvände efter en 20-årig paus. Judo för damer fick också olympisk premiär.
Friidrott
redigeraDiskuskastaren Romas Ubartas (vinnare på 65,12) tog Litauens första OS-guld någonsin.
Derartu Tulu, segrare i friidrott på damernas 10 000 meter, var första kvinnliga afrikanska guldmedaljör utanför arabländerna och Sydafrika. Hon var också Etiopiens första kvinnliga OS-guldmedaljör.
Övriga idrotter
redigeraErika Salumäe vann damernas cykelsprint. Hon blev därmed Estlands första kvinnliga OS-vinnare. Hon vann grenen även 1988, då representerande Sovjetunionen.
Vitalij Sjtjerbo från Vitryssland erövrade inte mindre än sex guldmedaljer i gymnastik, varav fem individuella, vilket tangerade Eric Heidens dåvarande rekord för individuella guldmedaljer vid ett OS.
Zhang Shan från Kina (seger i skeetskytte) var första kvinna att vinna en mixad skyttegren. Hon blir också den enda, eftersom inga mixade skyttegrenar tillåtits efter 1992 års OS.
En av de tyska guldmedaljörerna i landhockey, Andreas Keller, tillhör en riktig hockey-familj. Farfar Erwin tog silver vid 1936, och fadern Carsten tog guld vid 1972.
Medaljfördelning
redigera| Plac. | Land |  Guld |
 Silver |
 Brons |
Totalt antal medaljer |
|---|---|---|---|---|---|
| 1 |  OSS |
45 | 38 | 29 | 112 |
| 2 |  USA |
37 | 34 | 37 | 108 |
| 3 |  Tyskland |
33 | 21 | 28 | 82 |
| 4 |  Kina |
16 | 22 | 16 | 54 |
| 5 |  Kuba |
14 | 6 | 11 | 31 |
| 6 | Spanien |
13 | 7 | 2 | 22 |
| 7 |  Sydkorea |
12 | 5 | 12 | 29 |
| 8 |  Ungern |
11 | 12 | 7 | 30 |
| 9 | Frankrike |
8 | 5 | 16 | 29 |
| 10 | Australien |
7 | 9 | 11 | 27 |
Sporter
redigera
Deltagande nationer
redigeraTotalt deltog 169 länder i spelen 1992. Bosnien och Hercegovina, Kroatien, Namibia och Slovenien debuterade vid dessa spel. Jemen deltog för första gången som en enad nation. Tyskland deltog för första gången sedan återföreningen som en nation och Sydafrika återkom till spelen efter avskaffandet av apartheidpolitiken. Fyra nationella olympiska kommittéer deltog inte i spelen, nämligen Afghanistan, Brunei, Liberia och Somalia.
Efter Sovjetunionens upplösning så deltog nästan alla de tidigare sovjetrepublikerna med ett gemensamt lag. De tre baltiska staterna deltog dock inte i det samarbetet och deltog med varsitt lag för första gången sedan spelen i Berlin 1936. På grund av upplösningen av och inbördeskriget i Jugoslavien deltog Bosnien och Hercegovina, Kroatien och Slovenien för första gången som självständiga nationer. Förbundsrepubliken Jugoslavien förbjöds att delta då landet hade FN-sanktioner mot sig, men jugoslaviska idrottare erbjöds ändå att delta som Oberoende olympiska deltagare.
IOP (representanter från Jugoslavien)
Referenser
redigera- ^ ”olympiska spelen - Uppslagsverk”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/olympiska-spelen. Läst 2 oktober 2020.
- ^ "Unified Team". Arkiverad 17 april 2020 hämtat från the Wayback Machine. Sports-reference.com. Läst 28 juli 2013. (engelska)
Externa länkar
redigera- Olympiska rörelsen
- Barcelonas olympiska stiftelse
- Barcelonas olympiastadion
Wikimedia Commons har media som rör Olympiska sommarspelen 1992.
