Anita Björk

svensk skådespelare, professors namn

Anita Barbro Kristina Björk Hirsch, född Björk den 25 april 1923[7] i Tällberg i Dalarna, död 24 oktober 2012Södermalm i Stockholm,[8] var en svensk skådespelare, professors namn 2001. Björk var bland annat känd för titelrollen i filmatiseringen av Fröken Julie från 1951.

Anita Björk
AnitaBjork.jpg
Född25 april 1923[1][2][3]
Tällberg, Sverige
Död24 oktober 2012[4][1][2] (89 år)
Stockholm[5], Sverige
BegravdNorra begravningsplatsen[6]
kartor
Medborgare iSverige
Utbildad vidDramatens elevskola,
Franska skolan Arbcom ru editing.svg
Sysselsättningskådespelare
Noterbara verkFröken Julie
MakeOlof Bergström
(g. 1945–1951)
Stig Dagerman
(g. 1953–1954)
Lasse Lindqvist
(g. 1962–1970)
Carl Hirsch
(g. 1972–1973)
BarnJonas Bergström (f. 1946)
Lo Dagerman (f. 1951)
Utmärkelser
O'Neill-stipendiet (1972)
Litteris et Artibus (1979)
Läkerols kulturpris (1990)
Svenska Akademiens teaterpris (1991)
Professors namn (2001)
Guldbaggen (2005)
Redigera Wikidata

BiografiRedigera

KarriärRedigera

Vid 13 års ålder kom Björk in på Operans balettskola, men fick sluta då hon var för gammal. Hon bytte istället fokus och började studera teater, först vid Gösta Terserus teaterskola och sedan vid Dramatens elevskola 1942–45. Hon fick sitt stora genombrott i slutet av 1940-talet i pjäsen Jungfruleken,[9] och fick efter det spela huvudroller i pjäser som Amorina. För sin prestation i Amorina belönades hon med Svenska Dagbladets Thaliapris 1951.[10] Hennes stora genombrott kom med huvudrollen i Alf Sjöbergs Fröken Julie 1951. Filmen vann Grand Prix vid filmfestivalen i Cannes, och Björk fick positiva recensioner i amerikansk press.[11]

Efter framgången med Fröken Julie åkte hon till Hollywood för att förhandla med Alfred Hitchcock om att provfilma för huvudrollen i hans film Jag bekänner. Björk föll dock på att hon levde och hade en dotter ihop med författaren Stig Dagerman (som på papperet ännu inte skilt sig från sin tidigare fru), och rollen gick istället till Anne Baxter. Under 1950-talet gjorde hon några amerikanska filmer som spelades in i Europa, däribland den svensk-amerikanska samproduktionen Han glömde henne aldrig 1952 och Nattmänniskor mot Gregory Peck 1954.[11]

Under sin karriär gjorde Anita Björk ett åttiotal scenroller och över 40 filmer, däribland Ingmar Bergmans Kvinnors väntan, Arne Mattssons Hillman-filmer (Damen i svart och Mannekäng i rött), Mai Zetterlings Älskande par och Bo Widerbergs Ådalen 31.[10][12] Vid sidan av skådespeleriet föreläste hon om Selma Lagerlöfs och Stig Dagermans författarskap.[9][10]

PrivatlivRedigera

Björk var gift med skådespelaren Olof Bergström 1945–1951 och med Stig Dagerman från 1953 fram till hans död 1954. 1954 träffade hon författaren Graham Greene när han besökte sin svenska förläggare i Stockholm; de hade därefter ett förhållande fram till 1959. Förhållandet tog slut eftersom Greene tyckte att vintrarna i Sverige var kalla och mörka och hade svårt att lära sig språket, och Björk inte ville flytta ifrån Sverige på grund av sina barn och sitt arbete inom teatern.[12] Hon var därefter gift med Lasse Lindqvist 1962–1970 och Carl Hirsch 1972–1973.[13]

Anita Björk fick två barn i sina två första äktenskap: Lo Dagerman och skådespelaren Jonas Bergström.[12]

Björk är begravd på Norra begravningsplatsen utanför Stockholm.[14]

Filmografi i urvalRedigera

 
Anita Björk med maken Stig Dagerman.

TeaterRedigera

 
Anita Björk i pjäsen Aischylos, 1954.

Roller (ej komplett)Redigera

År Roll Produktion Regi Teater
1944 Medverkande Och han skämtar för dig, revy
Kar de Mumma
Leif Amble-Næss Blancheteatern[15]
1948 Claire Jungfruleken (Les Bonnes)
Jean Genet
Mimi Pollak Dramaten
Mary, dotter till en avliden kusin till Monchensey Släktmötet (The Family Reunion)
T.S. Eliot
Alf Sjöberg Dramaten
1950 Agnes Brand
Henrik Ibsen
Alf Sjöberg Dramaten
1951 Henrika, prästdotter i Danderyd, "Amorina" Amorina
Carl Jonas Love Almqvist
Alf Sjöberg Dramaten
1952 Colombe Colombe Dramaten
Eliza Pygmalion
George Bernard Shaw
Dramaten
1953 Julia Romeo och Julia (The Tragedy of Romeo and Juliet)
William Shakespeare
Dramaten
1956 Aude Graven under Triumfbågen (Le tombeau sous l'Arc du Triomphe)
Paul Raynal
Harry Roeck Hansen Blancheteatern[16]
1957 Alison Porter Se dig om i vrede Dramaten
Tintomara Drottningens juvelsmycke
Carl Jonas Love Almqvist
Dramaten
1960 Johanna Fångarna i Altona Dramaten
1961 Andra hustrun Yerma
Federico García Lorca
Bengt Ekerot Dramaten
1962 Georgia Resan (Le voyage)
Georges Schehadé
Alf Sjöberg Dramaten
1964 Rosalinda Som ni behagar (As you Like it)
William Shakespeare
Dramaten
1966 Maria Stuart Maria Stuart Dramaten
1969 Änkefru Mildh Bröllopsfesten (Hochzeit)
Elias Canetti
Donya Feuer Dramaten
Olga Sergejevna Prozorova Tre systrar (Три сeстры, Tri sestry)
Anton Tjechov
Keve Hjelm Dramaten
1973 Cecilia Sjung vackert om kärlek Dramaten
1975 Siri von Essen Tribadernas natt
Per Olov Enquist
Per Verner-Carlsson Dramaten
1979 Elisabeth Fontanelle Kärleksköpet Dramaten
1981 Johanne Luise Heiberg Från regnormarnas liv
Per Olov Enquist
Ernst Günther Dramaten
1983 Irina Måsen (Чайка, Tjajka)
Anton Tjechov
Gunnel Lindblom Dramaten
1987 Aktör Drottningens juvelsmycke
Carl Jonas Love Almqvist
Peter Oskarson Dramaten
1988 Den äldre kvinnan I lodjurets timma
Per Olov Enquist
Göran Graffman Dramaten
1989 Madame de Montreuil Markisinnan de Sade (サド侯爵夫人?, Sado kōshaku fujin)
Yukio Mishima
Dramaten
1991 Melissa Gardner Kärleksbrev Dramaten
1993 Modern Tupilak
Per Olov Enquist
Pia Forsgren Dramaten
1997 Kvinnan Hasard Dramaten
1998 Selma Lagerlöf Bildmakarna
Per Olov Enquist
Ingmar Bergman Dramaten
Celestina Celestina (La Celestina)
Fernando de Rojas
Robert Lepage Dramaten
2000 Margrethe Bohr Köpenhamn Dramaten
2009 Melissa Gardner Kärleksbrev Dramaten

RadioteaterRedigera

Roller (ej komplett)Redigera

År Roll Produktion Regi
1946 Alice Chrichton, en ung skådespelerska Teater
Guy Bolton
Rune Carlsten[17]
1950 Susan Det hemliga rummet
Nigel Balchin
Henrik Dyfverman[18]
2011 Gud Flickan och testamentet
Lucas Svensson
Ellen Lamm[10]

Priser och utmärkelserRedigera

ReferenserRedigera

NoterRedigera

  1. ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] filmportal.de, omnämnd som: Anita Björk, Filmportal-ID: 1f3de249dd45485197f7901876874182, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ Munzinger Personen, Munzinger person-ID: 00000006875, omnämnd som: Anita Björk, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ Décès de l'actrice Anita Björk (på franska), läs online, läst: 24 oktober 2012.[källa från Wikidata]
  5. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 31 december 2014, licens: CC0.[källa från Wikidata]
  6. ^ Björk Hirsch, Anita Barbro Kristina, Svenskagravar.se, läs online, läst: 7 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  7. ^ ”Anita Barbro Kristina Björk Hirsch fyller år den 25 april”. Birthday.se. Arkiverad från originalet den 24 oktober 2012. https://web.archive.org/web/20121024111400/http://www.birthday.se/person/976b7d30-958d-7dc2-8126-2c374f543193. Läst 24 oktober 2012. 
  8. ^ ”Skådespelaren Anita Björk är död”. Dagens Nyheter. 24 oktober 2012. http://www.dn.se/kultur-noje/skadespelerskan-anita-bjork-ar-dod. Läst 24 oktober 2012. 
  9. ^ [a b] P O Qvist. ”Anita Björk: Beskrivning”. Svensk Filmdatabas. http://www.sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?type=PERSON&itemid=61327&iv=BIOGRAPHY. Läst 10 mars 2017. 
  10. ^ [a b c d e f g] Gaby Wigardt, Anna Ångström (24 oktober 2012). ”Skådespelerskan Anita Björk död”. Svenska Dagbladet. https://www.svd.se/skadespelerskan-anita-bjork-dod. Läst 10 mars 2017. 
  11. ^ [a b] Bruce Weber (25 oktober 2012). ”Anita Bjork, Once ‘the New Garbo,’ Dies at 89” (på engelska). New York Times. http://www.nytimes.com/2012/10/26/movies/anita-bjork-once-the-new-garbo-dies-at-89.html. Läst 10 mars 2017. 
  12. ^ [a b c] ”Obituaries: Anita Björk” (på engelska). Telegraph. 6 november 2012. http://www.telegraph.co.uk/news/obituaries/9659117/Anita-Bjork.html. Läst 10 mars 2017. 
  13. ^ Björk, Anita i Vem är hon: kvinnor i Sverige: biografisk uppslagsbok (1988), ISBN 91-1-863422-2
  14. ^ SvenskaGravar
  15. ^ Perpetua (6 juli 1944). ”Teater Musik Film: Nytt hos Kar de Mumma”. Dagens Nyheter: s. 9. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1944-07-06/180/9. Läst 24 april 2016. 
  16. ^ ”Graven under triumfbågen”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF18882&pos=161. Läst 24 april 2016. 
  17. ^ ”Radioprogrammet”. Dagens Nyheter: s. 34. 17 februari 1946. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1946-02-17/47/32. Läst 31 januari 2016. 
  18. ^ ”Radioprogrammet”. Dagens Nyheter: s. 30. 30 mars 1950. https://arkivet.dn.se/tidning/1950-03-30/86/30. Läst 19 december 2021. 
  19. ^ ”2014 års O´Neill-pris går till Thérèse Brunnander”. Dramaten. 16 oktober 2014. sid. 2. http://mb.cision.com/Main/1034/9663174/299987.pdf. Läst 10 mars 2017. 
  20. ^ ”Sveriges kungahus: Sök medaljförläningar, 1979”. Sveriges kungahus. Arkiverad från originalet den 18 april 2021. https://web.archive.org/web/20210418203249/https://www.kungahuset.se/monarkinhovstaterna/ordnarochmedaljer/medaljer/medaljer/sokmedalj.4.30963a1811be3fda3ab800012080.html?medaljar=1979&medaljtyp=0&medaljnamn=. Läst 10 mars 2017. 
  21. ^ [a b] ”Anita Björk: Utmärkelser”. Svensk Filmdatabas. http://www.sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?type=PERSON&itemid=61327&iv=Awards. Läst 10 mars 2017. 

Vidare läsningRedigera

Externa länkarRedigera